KLYS yttrande över betänkandet (SOU 1998:46) Om buggning och andra hemliga tvångsmedel

Till Justitiedepartementet
103 33 Stockholm

Yttrande över betänkandet (SOU 1998:46) Om buggning och andra hemliga tvångsmedel

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, KLYS, har tagit del av rubricerade förslag. Eftersom Svenska Journalistförbundet är en av våra medlemsorganisationer och yttrande-friheten och integritetsskyddet är en förutsättning för det konstnärliga skapandet anser KLYS det viktigt att lämna följande synpunkter.

KLYS avvisar helt utredningens förslag till förändringar i lagstiftningen för att tillåta buggning och olika former av telefonavlyssning och kameraövervakning. Vårt främsta skäl är att riskerna för kränkning av den personliga integriteten och medborgarnas skydd för grundläggande friheter som yttrandefrihet och meddelarskydd hotas. KLYS anser vidare att utredningen heller inte lyckats visa, att så integritetskränkande arbetsmetoder som buggning och telefonavlyssning i väsentlig mån kommer underlätta polisens arbete eller leda till någon väsentlig minskning av den grova brottsligheten.

Sammanfattningsvis kan sägas att KLYS anser att utredningen inte på ett övertygande sätt har visat att kraven i direktiven - behovet och effektiviteten - verkligen är så stora som man kan få intryck av när man läser de delar av utredningen som behandlar kontakter med polismyndigheter och motsvarande inom och utom landet.

Enligt direktiven skall utgångspunkten för utredaren vara att det krävs mycket starka skäl och betydande vinster för det allmänna om ett intrång i integritetsskyddet, enligt det i förslaget, skall övervägas. KLYS intryck är att utredaren kommit fram till att metoden har stora begränsningar som arbetsmetod. Bl a konstateras att det självklart kan finnas betydande praktiska svårigheter att verkställa beslut om buggning och vidare att buggning knappast kommer att leda till någon väsentligt högre uppklarningsprocent beträffande vissa grova brott, eftersom buggningen skulle komma att användas i ett mycket begränsat antal fall.

Riskerna för personlig integritet och medborgarskydd är ytterst summariskt behandlade av utredningen. Det hade funnits behov av att utreda de effekter på det genombrott i grundlags-enliga rättigheter, t ex meddelarfrihet och meddelarskydd, som buggning och en utvidgad hemlig telefonavlyssning kan leda till. Mediers och journalisters arbetssituation kan komma att påverkas liksom andra yrkeskategorier som har en särskild roll i samhället, t ex präster, sjukvårds-personal. Det leder i sin tur till en successiv urholkning av yttrandefriheten och i förlängningen demokratin.

Med en utökning av avlyssningsformerna i den utsträckning som utredningen föreslår blir det inte bara den misstänkte och dennes närmaste omgivning som kan drabbas av integritetskränkning. Plötsligt kan vem som helst som kommer i kontakt med en misstänkt person bli utsatt för avlyssning. Vi menar att en sådan omfattande förändring av reglerna kräver noggranna avvägningar, vilket saknas i den föreliggande utredningen.

Beträffande tillämpningsområdet (avsnitt 11) innebär utredningens förslag en betydande utvidgning av tvångsmedlet hemlig avlyssning. Hemlig teleavlyssning eller teleövervakning ska, enligt förslaget, kunna avse även teleadresser som den misstänkte antas eller förväntas ringa till. Denna utökning av tvångsmedlet är mycket oroväckande ur rättssäkerhets- och integritetsskydds-synpunkt. Utvidgningen kan komma att bryta meddelarskyddet på redaktioner utan i stort sett andra grunder än att en misstänkt brottsling kanske kommer att ringa.

Stockholm den 29 september 1998

Peter Curman
Ordförande