KLYS yttrande över remissen
Arbete åt konstnärer (SOU 1997:183) och
Generella Konstnärsstöd (SOU 1997:184)

1. Allmänna utgångspunkter och sammanfattning

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, KLYS, har under lång tid förespråkat att konstnärliga och litterära yrkesutövare skall kunna leva av inkomsterna av sitt arbete, och att statens kulturpolitik skall inriktas på att möjliggöra detta, snarare än att stödja konstnärsgrupperna via bidrag. KLYS har genom ansvarigt statsråd, kulturminister Marita Ulvskog, upfattat att detta också är regeringens inställning. Detta är naturligtvis glädjande. KLYS, som finner att bägge utredningarna ligger i linje med denna tankegång, anser att utredningarna givit en mångsidig och i allt väsentligt riktig bild av konstnärsgruppernas situation, samt att de dragit riktiga slutsatser av sitt underlag. KLYS stödjer därför förslagen.

Förutom de förslagen i dessa utredningar, vill KLYS också framhålla vikten av att konstnärliga och litterära yrkesutövare i sin egenskap av upphovsmän och utövande konstnärer erhåller ersättningar för inskränkningar i upphovsrätten. Kassettersättningen är därvid central, inte främst som en metod bland flera att stärka konstnärgruppernas inkomstsituation, utan snarare som en sedan länge utlovad kompensation för de omfattande förluster som rättighetshavarna gör genom kopieringen för enskilt bruk.

I texten nedan avser ordet "konstnär" och avledningar därav inte endast bildkonstnärer utan alla de konstnärliga och litterära yrkesutövare som berörs av förslagen. AF Kultur Media kallas genomgående för AF Kultur.

2. Arbete åt konstnärer

2.1 Allmäna synpunkter

KLYS och dess medlemsorganisationer har sedan en lång tid påtalat den obalans och de undanträngningseffekter som arbetsmarknadspolitiken inneburit. "Arbete åt konstnärer" visar också hur tidigare statliga utredningar på området pekat på samma problem, utan att man kommit till rätta med det. KLYS anser därför att ett omtänkande måste till stånd. Arbetsmarknadspolitiken har i sin goda ambition i realiteten snedvridit kulturarbetsmarknaden på ett olyckligt sätt. Arbetsförmedlingen kan inte hindra någon från att skriva in sig som arbetssökande till vilket yrke som helst. Det är vilka åtgärder som samhället därefter sätter in som är det intressanta. KLYS delar därvid utredningens uppfattning att arbetsmarknadsmedel inte skall användas som en introduktion till den kanske hårdaste sektorn av arbetsmarknaden. Detta har också varit en utgånspunkt för AMS, men synes ha fungerat dåligt i praktiken.

KLYS anser att de som utan att vara etablerade på kulturarbetsmarknaden vill utöva ett konstnärligt eller litterärt yrke, bör inträda i detta yrke via de utbildningar som bjuds eller genom att på egen hand etablera sig på arbetsmarknaden. Vad som skall anses tillräckligt för att vara etablerad varierar naturligtvis mellan de olika områdena. Med hänsyn till det intresse som finns för kultur och den mängd kvalitetsutbildningar som finns i Sverige och utomlands ser vi inte någon risk för en konstnärlig utarmning genom att arbetsmarknadsmedel på området förbehålls de på området verksamma. Tvärtom tror vi att förbättrade villkor åt professionella konstnärer skulle bidra till ett mer vitalt kulturliv.

Det ligger i sakens natur att beräkningar av det framtida ekonomiska utfallet av förslaget är osäkra. Redan att beräkna dagens kostnader för åtgärder inom konstnärsområdet möter problem. AMS har, av vad KLYS kan förstå, varken för utredningen eller kulturarbetsdelegationen kunnat presentera annat än ungefärliga uppskattningar av kostnader och antal personer i åtgärder på konstnärsområdet. KLYS finner dock att utredarens utgångspunkter stämmer väl överens med verkligheten så som vi känner den, och betvivlar inte att en åtstramning av vilka som skulle kunna komma ifråga för arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebärande en slussning av arbetssökande till andra områden med bättre möjligheter till arbete, skulle, i synnerhet i en tid av konjunkturuppgång, leda till att arbetslösheten minskade totalt. En överföring av 50 miljoner kronor från arbetsmarknadsdepartementet till kulturdepartementet för i utredningen angivna ändamål tror vi skulle motverka arbetslösheten bland konstnärer och även i övrigt bidra till en förbättrad situation för verksamma konstnärer. Vi är i sammanhanget övertygade om att medel till centrumbildningarna skulle få en positiv effekt på arbetsmarknaden med minskade kostnader för arbetsförmedlingen till följd.

I direktiven anges att utredaren skall undersöka arbetsmarknadens passiva såväl som aktiva åtgärder. Utredningen är således inte begränsad enbart till AMS verksamhetsområde. En sänkning av arbetslösheten inom konstnärsgrupperna, genom företrädesvis otraditionella insatser från AF-kultur, genom åtgärder för att öka efterfrågan, genom centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet och genom en begränsning av mottagargruppen, skulle sänka det offentligas utgifter avseende arbetslöshetsförsäkringen.

Den arbetsförmedlande verksamheten på kulturområdet gagnas inte av kvantitetskrav, detta synes såväl AMS som kulturlivet vara överens om. KLYS välkomnar därför ett slopande av sådana krav.

2.2 En stärkt ställning för AF-kultur

Förhållningssättet till sökande inom kulturarbetsmarknaden varierar högst avsevärt mellan både olika arbetsförmedlingar och mellan olika kulturarbetsförmedlingar. Kraven på en arbetsförmedlare på kulturområdet är delvis andra än för den gängse arbetsmarknaden. På AF Kultur finns kompetensen om kulturarbetsmarknaden. I dag sker ofta ett kringgående av AF-kultur, på så viss att arbetssökande inom kultursektorn som inte fått hjälp av AF kultur vänder sig till vanliga förmedlingskontor istället. Detta förstärker de undanträngningseffekter som blivit så markanta på kulturarbetsmarknaden. Skall AF-Kultur ges ansvaret för kulturarbetsmarknaden måste de också ha ett avgörande inflytande över vilka arbetsmarknadsåtgärder som sätts in. En önskvärd begränsning av mottagargruppen förutsätter i praktiken att ett sådant kringgåendehindras. Även om en ökad centralisering inte ligger i tiden, finns det därför skäl att på detta område införa en enhetlig och stramare bedömning. KLYS anser således att det finns fog för att införa den föreslagna ordningen trots de nackdelar detta kan medföra för enskilda sökande, i synnerhet på orter utan kulturarbetsförmedling. KLYS ser återupprättandet av en kulturdirektör hos AMS som ett annat sätt att garantera AF Kulturs särställning, och välkomnar därför förslaget.

De negativa konsekvenserna med en centralisering torde kunna mildras om man tar fasta på den i utredningen föreslagna kontaktpersonen vid de ordinarie arbetsförmedlingarna samt utnyttjar modern informationsteknik. Ur vår synpunkt kan vi heller inte se något som hindrar en ändrad regional fördelning eller inrättandet av ytterligare någon eller några kulturarbetsförmedlingar.

En sänkning av AF-kulturs medel från 130 miljoner till 100 menar KLYS vara försvarbar dels mot bakgrund av den begränsning av målgruppen som görs, dels med hänsyn till den överföring av medel till kulturdepartementet som föreslås. KLYS uppfattar förslaget så att de 100 miljonerna som skall gå till otraditionella åtgärder, inte hindrar att medel tillförs från andra håll.

Inom ramen för satsningar på ungdom kan naturligtvis kultur och annan skapande verksamhet ha en given roll. Sådana åtgärder bör dock dels ske just inom ramen för åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, dels utformas så att de inte stör den gängse kulturarbetsmarknaden.

2.3 Omprövning efter tre år

Beträffande prövningen efter tre år anser KLYS det vara något oklart vad denna prövning skall innebära. KLYS utgår från att AF-kultur vid tillämpningen av denna bestämmelse inte ser den som en absolut stupstock, utan att handläggarna har möjlighet att exempelvis beakta kommande utställningar.

2.4 Nämnder för inomkonstnärlig bedömning

Ett synsätt som det utredningen och KLYS förespråkar får till följd att den vanskliga bedömningen av vem som skall ses verksam är avgörande. Detta bör enligt KLYS mening ytterst göras av kulturarbetsförmedlingarna och deras tjänstemän.

Av förslaget framgår inte helt klart vilka uppgifter föreslås åligga nämnderna för inomkonstnärlig bedömning, i synnerhet inte satt i relation till Kulturarbetsdelegationens uppgifter. KLYS anser att nämnderna bör fungera som referensorgan i förhållande till kulturarbetsförmedlingen.

2.5 Kulturarbetsdelegationen

Kulturarbetsdelegationen kommer, hoppas KLYS, att fungera som ett organ vilket på begäran av kulturarbetsförmdelingar, av AMS centralt eller på eget initiativ kan ge direktiv och andra riktlinjer för förmedlarnas arbete och avgränsningsfrågor, utan att ta ställning till enskilda ärenden.

KLYS anser således att nämnderna skall ta fram principer för förmedling och åtgärder inom kultursektorn. KLYS uppfattning överensstämmer också huvudsakligen med förslaget så som vi uppfattar det.

2.6 Centrumbildningarnas roll, finansiering och representation

KLYS tillstyrker att centrumbildningarna tillförs ytterligare medel.

KLYS finner det vidare naturligt att centrumbildningarna tillsammans representeras i kulturarbetsdelegationen.

Det tidigare systemet med förmedlare anställda vid AMS men verksamma vid centrumbildningarna medförde vissa oklarheter i roller och lojaliteter. Centrumbildningarna är i det nu framlagda förslaget fortsatt självständiga och erhåller bidrag från två myndigheter istället för en. Förslaget torde därför inte medföra samma problem som tidigare. En annan sak är att bidrag naturligtvis är förknippade med viss redovisningsskyldighet o.d.

3. Generella Konstnärsstöd

Överst har KLYS inlett sitt yttrande med att konstatera att den gängse uppfattningen bland konstnärsgrupperna är att man föredrar inkomster framför bidrag. Detta förhållningssätt har också kommit till uttryck i utredningens slutliga förslag. De stöd utredningen nu föreslår är av tydlig kulturpolitisk karaktär, minskar yrkesverksamma konstnärers beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten och medverkar samtidigt till att stimulera konstnärligt skapande. Genom att styras till i huvudsak väl etablerade och erkända verksamheter garanteras att stödet riktar sig till konstnärliga yrkesutövare. Samtidigt är denna stödform inte stigmatiserande på ett sätt som vi tror att en direkt riktad stödordning skulle kunna uppfattas som. Inte heller uppstår det några tröskeleffekter med förslaget, till skillnad från vad som lätt blir fallet med ett direkt riktat stöd.

Vad gäller utredningens redovisning av en möjlig direkt inkomstförstärkning har KLYS inga allvarliga invändningar mot lösningen i och för sig, så är idén med olika avtrappningstakter för inkomster beroende av vilken sorts arbete de härrör ifrån, intressant. Emellertid finner KLYS att utredningen dragit den rätta slutsatsen av sitt arbete. Inkomstförstärkningen skulle bli marginell och inte i någon större omfattning minska yrkesverksamma konstnärers beroende av brödjobb, samtidigt som den skulle göra konstnären till en mer bidragsberoende yrkeskår än vad som idag är fallet.

Beträffande de olika nya eller förstärkta stöd som föreslås hänvisar KLYS till sina medlemsförbund på respektive område.

4. Fortsatt utredningsarbete

KLYS har sedan länge och i olika sammanhang påtalat de orimligheter som skattesystemets utformning medför för konstnärliga egenföretagare. Att åtgärda denna situation vore ytterligare ett steg på vägen för att förbättra deras situation.

Ett antal tekniska lösningar har därvid föreslagits. Konstnärsstödsutredningen har också på ett förtjänstfullt sätt pekat på de särskilda problem som konstnärliga och litterära egenföretagare möter i sin vardag på grund av skattesystemet. Det har många gånger påpekats att konstnärer och författare inte är någon typisk småföretagare. KLYS vill därför se att en särskild utredning tillsätts, syftande till att utforma undantag i skattebestämmelserna på sådant sätt att man undanröjer de skattetekniska problem som kan anses specifika för konstnärlig verksamhet.

Vad gäller socialförsäkringsområdet och närliggande områden hänvisar KLYS till utredningens väl utförda genomgång av den nu rådande situationen för konstnärer och vill mot bakgrund härav kraftfullt instämma i utredningens krav på en särskild utredning, syftande till att förbättra de egenföretagande konstnärernas ställning på socialförsäkringsområdet, arbetslöshetsförsäkringsområdet och andra närliggande områden.