KLYS och COPYSWEDE:s
gemensamma remissyttrande över "Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång"

Stockholm den 8 juni 1998

Till Justitiedepartementet
L 3
103 33 STOCKHOLM

KLYS och COPYSWEDE remissyttrande över "Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång"

Presentation

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, KLYS, är ett organ för samarbete mellan 19 svenska konstnärsorganisationer, vilka i sin tur organiserar konstnärliga och litterära yrkesutövare. Upphovsrättsliga ersättningar är en av de huvudsakliga inkomstkällorna för dessa yrkeskategorier.

COPYSWEDE är konstnärsorganisationernas förhandlings- och inkasseringsorgan för upphovsrätt i vissa fall i media som kabel-TV, satellit m.m. COPYSWEDE träffar för rättsinnehavarnas räkning avtal om upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. COPYSWEDE har tretton medlemsorganisationer, varav flertalet också ingår i KLYS.

Sammanfattning

KLYS och COPYSWEDE, som här endast yttrar sig över ändringar i upphovsrättslagen, URL, finner att förslaget i huvudsak är bra, med en tillfredställande balans mellan rättighetshavarnas specifika intressen och rättsäkerhetsintressen.Vi anser dock att undersökningen uttryckligen också skall kunna avse "uppgifter". En brist i förslagets utformning är dock att skyddsåtgärden inte synes bli tillämplig vid sådana överträdelser av upphovsrättslagstiftningen som inte utgör upphovsrättsintrång.

Behovet av en ny skyddsåtgärd

Den tekniska utvecklingen har medfört att olika former av intrång i hög grad underlättas. Allvaret i utvecklingen understryks ytterligare av att kopiering som sker med digital teknik inte behöver medföra någon som helst kvalitetsförlust mellan original och kopia.

Det är en oroande utveckling vilken vi tror måste bemötas med såväl rättsliga som tekniska medel. Den nu föreslagna åtgärden är ett sådant medel.

I TRIPS avtalet stadgas ju också uttryckligen att skyddsåtgärder för att antingen förebygga intrång eller för att bevara bevisning skall finnas såvitt rör immateriella rättigheter. De detaljerade bestämmelser som föreskrivs i TRIPS artikel 50 har i dag ingen motsvarighet i svensk rätt. De allmänt hållna bestämmelserna i rättegångsbalkens (RB)15:3 kan inte anses innebära att svensk rätt redan har en tillfredställande lagstiftning i detta avseende, i synnerhet inte om den läses tillsammans med bestämmelserna i 36:6 och 38:2 samma balk.

Den nu föreslagna skyddsåtgärden är därför nödvändig för att svensk rätt skall leva upp till TRIPS avtalets krav.

Ovan har anmärkts att intrång i upphovsrätt har fått en allt större omfattning och underlättas av den tekniska utvecklingen.

Samtidigt ser vi hur krav på ökad kontroll av medborgarna framställs från olika håll. Vid varje förslag i den riktningen är det av yttersta vikt att tillse att åtgärden inte kränker den personliga integriteten i onödan eller att den omfattar företeelser som inte står i rimlig proportion till den befarade kränkningen.

Såsom lagstiftaren funnit måste en avvägning mellan intresset av att beivra upphovsrättsintrång och intresset av att inte inkräkta i enskildas personliga integritet göras. Denna avvägning måste göras såväl vid prövningen som i samband med verkställigheten. Att denna avvägning också markerats i lagtext är tilltalande. Vidare finner vi det självklart att det måste åligga en domstol att göra denna prövning.

Bestämmelsernas närmare utformning

Undersökning får enligt förslaget göras för att söka efter föremål och handlingar som kan ha betydelse för utredningen om ett förmodat intrång. Det kan tänkas, att företeelser som i gängse språkbruk varken är handlingar eller föremål, likväl kan ha betydelse för utredning om ett förmodat intrång. I synnerhet gäller detta digitala miljöer, där enstaka uppgifter var för sig eller sammanställda kan bidra till utredningen. (Begreppet handling kontra uppgift ur offentlighetssynpunkt berörs i Datalagskommitténs betänkande, SOU 1997:39, s 484 - 486 och kapitel 16, och kan vara av intresse även i detta sammanhang.) KLYS och COPYSWEDE anser för tydlighets skull att den föreslagna 55a § bör utvidgas till att avse "föremål som avses i 55 § och efter handlingar eller uppgifter som kan ha betydelse för utredning om intrånget eller överträdelsen".

Enligt förslaget innebär inte ett beslut om en sådan undersökning att ett omhändertagande av egendomen också får ske. Ett särskilt yrkande enligt reglerna i 15 kap RB måste framställas härom. I flertalet fall tror vi att kärandesidan kommer att yrka på en kombination av undersökning och säkerställande. Värdet av att i en rättegång kunna visa upp föremål för att styrka ett intrång torde ju i många mål vara mycket stort. Vi anser det vara av stor vikt att ett yrkande om säkerställande enligt reglerna i RB kan göras samtidigt med ett krav om undersökning enligt URL, vilket bör markeras i eller i anslutning till den föreslagna 55 a §.

Vi konstaterar i anslutning härtill att domstolen i dessa kombinerade fall har att laborera med två beviskrav. Det kan möjligen antas att det svagare beviskravet i praktiken inte kommer att tillämpas i sådana fall.

I anledning av vad som skrivs om utebliven talan som grund för skadestånd, vill vi framhålla att det enligt vår uppfattning inte kan föreligga någon automatik i att en utebliven talan efter genomförd undersökning är skadeståndsgrundande. Att det måste föreligga en adekvans mellan skadan och undersökningen framgår av allmänna regler om skadestånd. Det faktum att någon talan inte väcks kan ju vidare bero på att parterna förlikts, eller att det av någon annan anledning inte framstår som meningsfullt att engagera sig i en process. I det enskilda fallet får det således prövas om en undersökning som inte lett till en fortsatt rättsprocess är skadeståndsgrundande.

Den nu föreslagna åtgärden bygger på förutsättningen att ett intrång i upphovsrätt har skett. Emellertid kan man tänka sig situationer där upphovsrättslagstiftningen förbigås utan att ett intrång i en enskild rättighetshavares upphovsrätt sker. Som ett exempel härpå kan anges den föreslagna 26 k § om kassettersättning.

En underlåten anmälan och redovisning av tillverkning eller import av anordningar särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för enskilt bruk är inte ett intrång i upphovsrätt, men skulle medföra förluster för de ersättningsberättigade svenska upphovsmännen och närstående rättighetshavarna. Även sådana förluster kan komma att uppgå till betydande belopp. Starka skäl talar därför för att lagstiftaren skall erbjuda den inkasserande organisationen möjligheten att yrka på den föreslagna skyddsåtgärden, i syfte att tillvarata de ersättningsberättigades rätt.

Enligt § 26 j URL har upphovsmannen, om ett exemplar av konstverk som har överlåtits säljs vidare inom upphovsrättens giltighetstid och under vissa ytterligare förutsättningar, rätt till ersättning av säljaren.

Underlåtenhet att betala ersättning vid sådan vidareförsäljning av exemplar av konstverk är en annan situation där upphovsmännen gör förluster men där något intrång i upphovsrätt till enskilt verk inte sker. Vid införandet av 26 j § fann lagstiftaren att det också vore olämpligt att bestraffa en underlåtenhet att uppfylla en rent civilrättslig förpliktelse. Desto större är då skälet att nu istället höja nivån på det civilrättsliga skyddet. Liksom i fallet ovan anser KLYS och COPYSWEDE att den organisation som administrerar ersättningen också bör kunna yrka på den föreslagna skyddsåtgärden.

KLYS och COPYSWEDE vill avslutningsvis framhålla att den föreslagna skyddsåtgärden skall ses som just en sådan, och inte som en ersättning för de möjligheter till straffrättsliga förfaranden som finns i upphovsrättslagen. Skyddsåtgärden får således inte innebära att det allmänna vältrar över sin del av ansvaret för att beivra upphovsrättsintrång på enskilda rättighetshavare.