Låt Marita Ulvskog vara kvar!

Vem blir ny kulturminister i Sverige? Gissningsleken har börjat. Den socialdemokratiska valförlusten måste kompenseras med nya statsrådsposter sägs det. Men behöver vi verkligen en ny kulturminister? Låt oss i stället dröja ett ögonblick vid den kulturpolitik som Marita Ulvskog fört. Är den värd att försvara?

Vi som är aktiva inom kulturlivet vill inte att den reformpolitik som Ulvskog påbörjat plötsligt avbryts eller försenas. Vi är angelägna om att den efterlängtade kassettersättningen - som diskuterats i årtionden - genomförs också i Sverige. Det är Ulvskog som sett till att det idag föreligger en lagrådsremiss och att ett riksdagsbeslut följdaktligen kan förväntas i början av hösten. Det kommer att tillföra de konstnärliga upphovsmännen c:a 30 miljoner kronor. Reformarbetet med att strama åt den kulturella dimensionen inom arbetsmarknadspolitiken och att upprätthålla nivån på konstnärsersättningarna får heller inte avbrytas. Här gör just nu kulturministern en viktig insats genom att följa upp den forsmanska utredningen som bl.a. handlar om överföring av AMS-medel till kultursektorn. Att mitt i en sådan dynamisk process byta minister vore minst sagt äventyrligt.

I eftervalsdebatten har ibland framskymtat ett förment önskemål om en mer "kulturell" minister. Men vad kulturlivet behöver är inte en skönande som omger sig med diktcitat utan en minister med ingående kännedom om våra arbets- och livsvillkor. En minister som är kapabel att se till att kulturen får nödvändiga medel. Vad som är utomordentligt viktigt är att Marita Ulvskog dessutom har kompetens inom mediefrågorna.

Det är bara alltför lätt att låta sig ryckas med i massmedias spekulationer om vem som skulle kunna bli ny kulturminister. Det är också lätt att förstå att en statsminister som vill freda sig mot omvärldens kritik känner behov av att förnya sin regering. Men Göran Persson bör tänka sig för innan han byter ut en minister som många kulturutövare fäster stora förhoppningar vid.

(Expressen 28/9, 1998)