Öppet brev till de politiska partierna:

Vad händer efter festen?

Valåret 1998 har Stockholm korats till Europas kulturhuvudstad. På väg in från Arlanda trummar rader av klatschiga, brandgulsfläckiga skyltar in detta faktum. Kulturen är på allas läppar. Nyligen träffades världens kulturministrar i Stockholm på inbjudan av kulturministern för att diskutera uppföljningen av UNESCO-rapporten "Vår skapande mångfald". Alla betygade de hur viktig kulturen är för utvecklingen. Tyvärr verkar det mest vara en läpparnas bekännelse, en tillfällig pose i talarstolen. För när vardagen infinner sig stumnar talen. Och inför valet märks kulturfrågorna inte alls. Varför?

När Frankrike gick till val 1981 lovade president Mitterand det franska folket fasta bokpriser om han själv blev vald. Säg den statsministerkandidat i Sverige som skulle kunna göra detsamma! För för det första finns det ingen som värdesätter böcker och läsning bland svenska politiker. För det andra tror politikerna att det svenska folket är lika likgiltigt för kulturfrågorna som de själva. Men det är inte sant. Människor vill ha kunskap, konst och fantasi. De vill kunna köpa böcker till rimliga priser, gå på bio och teater, se på konst och lyssna på musik. Kulturen är det som håller oss igång och gör oss vakna och levande. Det är kulturen som ger människan hennes värdighet, hennes inre revir.

Därför kräver KLYS - de konstnärliga förbunden i Sverige - att de politiska partierna tar kulturen och dess utövares villkor på allvar i valrörelsen. Det här är Lennart. Jaha. Men vad vill han göra för kulturen? För ett mänskligare Sverige. Jaha. Men vad tänker Leijonborg göra åt skådepelarnas miserabla arbetsvillkor? Eller för de fria filmarna som inte vill låta sig köpas upp av filmindustrin? Eller för konstnärerna som förser oss med visioner medan de själva halvsvälter sig genom tillvaron? Ja, vad tycker kulturministern själv om länsmusiken som under ett par år kommer att åderlåtas på 50 miljoner kronor? Kan hon tänka sig att att ge Musiksverige sin egen utredning?

När det gäller Stockholms kulturpolitik har Moderata samlingspartiet har redan svarat. De vill skära ner Stockholms kulturbuget med 165 miljoner kronor. Men de andra partierna då? Finns det något parti som vill öppna biblioteken på söndagar då människor har tid att besöka dem? Vilket parti vill låta barnen möta kulturen på dagis och i skolan? Varför talar ingen längre om skolan som "kulturhärd"?

Stockholm är som sagt Europas kulturhuvudstad. Men vad händer egentligen bakom festkulissen? Hur ser den vardagskultur ut som väntar efter festen? KLYS tycker att det är rimligt att de politiska partierna svarar på den frågan redan nu - före valet!

Stockholm den 9 september 1998
För de konstnärliga förbunden i Sverige

Peter Curman
ordförande i Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)