COPYSWEDE och KLYS med gemensamt yttrande över förslag till Europarådsdeklaration om upphovsrätt rörande radio- och TV-program i vissa arkiv m m. Kommentarer görs också till förslag till tillägg i artikel 5.4. i EUs direktivförslag rörande upphovsrätt i informationssamhället.

1999-02-03

Till kulturdepartementet!

COPYSWEDE och KLYS med gemensamt yttrande över förslag till Europarådsdeklaration om upphovsrätt rörande radio- och TV-program i vissa arkiv m m. Kommentarer görs också till förslag till tillägg i artikel 5.4. i EUs direktivförslag rörande upphovsrätt i informationssamhället.

Om COPYSWEDE och KLYS

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, KLYS och COPY-SWEDE är båda samarbetsorganisationer för de svenska konstnärsorganisationerna.

KLYS består av nitton svenska organisationer vilka i sin tur organiserar olika grupper av yrkesverksamma på kulturområdet. KLYS representerar dessa organisationer i frågor av gemensamt intresse. Upphovsrätten är därvid ett av de mest centrala områdena för KLYS.

COPYSWEDE är konstnärsorganisationernas inkasseringsorganisation för upphovsrätt i vissa fall, i media som kabel-TV, satellit m m. COPYSWEDE träffar för rättighetshavarnas räkning avtal om utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. COPYSWEDE har fjorton medlemsorganisationer, varav flertalet också ingår i KLYS. Genom samarbetsavtal med europeiska radioföretag samt med film- och fonogramproducenternas organisationer, har de avtal som COPYSWEDE slutit med olika typer av utnyttjare, kunnat omfatta samtliga berörda rättigheter. COPYSWEDE har ömsesidighetsavtal med motsvarande organisationer i andra länder. COPYSWEDE inkasserar för samtliga rättighetshavares räkning den kassettersättning som infördes i svensk upphovsrättslag 1 januari 1999.

Bakgrund

Under de senaste två, tre åren har europeiska radio- och TV-företag agerat kraftigt på olika politiska nivåer och i olika politiska fora i syfte att öka möjligheterna för att göra sina programarkiv tillgängliga för allmänheten på annat sätt och i vidare omfattning än man skaffat sig rätt till i de ursprungliga avtalen med rättighetshavarna.

TV-bolagens aktiviteter har satt sina avtryck på många olika sätt. Enskilda politiker i de nordiska länderna har vänt sig till upphovsrättsorganisationerna med frågor i ärendet, framförallt efter det, att Nordiska Ministerrådet 1997 presenterade en utredningsrapport med titeln "Inlåsta kulturskatter" - en utredning om förvärv av rättigheter till sekundärt bruk av bl a public serviceorganisationernas arkivmaterial.

Frågan om vidareanvändning av sådant som en gång sänts i radio och TV uppkommer också regelmässigt varje gång som myndigheterna i ett land ser över den lagstiftning som gäller pliktleverans till nationalarkiv och bibliotek av utgivet och TV-sänt material. Dessa pliktleveranser resulterar i stora samlingar av mer eller mindre värdefullt material som givetvis kan vara intressant för spridning. Det ligger i sakens natur att varje arkivchef och arkivmedarbetare med ambitioner gärna vill ställa detta omfattande material till förfogande för en stor publik. Det är dessvärre inte lika vanligt att man är beredd att underkasta sig de ekonomiska villkor och det stora klareringsarbete som en verksamhet på medieområdet med nödvändighet för med sig.

Nordiska Ministerrådets utredning "Inlåsta Kulturskatter" sändes till de nordiska paraplyorganisationerna på remiss och COPYSWEDE har yttrat sig över rapporten. Rapporten var av mycket dålig kvalité varför COPYSWEDE såg sig nödsakat att i ett tämligen utförligt yttrande göra en historisk exposé över vidareanvändningen av TV-program i Sverige och dess upphovsrättsliga och avtalsmässiga reglering. Remissyttrandet bifogas.

Radio- och TV-arkivens innehåll

I radio- och TV-företagens arkiv finns allt det som en gång sänts. En del av detta material har producerats av radio- och TV-företaget självt. Annat material har köpts in för sändning. När det gäller innehållet i svenska TV-kanaler kan konstateras att utvecklingen under det senaste decenniet gått emot att TV-företagen i allt högre utsträckning köper in material för sändning av utomstående producenter. I det material som producerats av radio- och TV-företagen själva ingår upphovsrättsligt skyddade verk som ursprungligen kan ha skapats för helt andra ändamål. Det är sålunda viktigt att hålla i minnet att television är en distributionsform för skyddade verk och prestationer och att televisionen endast utgör en liten del av den mediemarknad på vilken ett verk, t ex en film, ett barnprogram eller dylikt kan exploateras.

Radio- och TV-sändningar i det förflutna har måst föregås av förvärv av den del av upphovsrätten som sändningsrätten utgör. Detta har skett genom avtal, genom avtalslicens och genom tvångslicens. Gemensamt för alla förvärvsformerna är att avtalsvillkor och ersättningens storlek har satts i relation till det utnyttjande som omfattats av avtalet och som parterna vid avtalstillfället kunnat överblicka.

När ett radio- eller TV-företag nu - själv eller genom annan - vill använda arkiven för andra ändamål eller i ny teknik, kan man konstatera att de gamla avtalen oftast inte täcker det nya utnyttjandet. Det är denna brist som TV-bolagen nu vill ha ett handtag från lagstiftaren med att lösa och som resulterat i de två förslag som kommenteras i detta yttrande.

Europarådsdeklation om upphovsrätt rörande TV-program i vissa arkiv mm

COPYSWEDE och KLYS anser att det aldrig kan bli tal om att program som ingår i radio- och TV-arkiven skall kunna återanvändas utan att nytt avtal träffas och att en ny ersättning förhandlas fram med rättighetshavarna eller dessas företrädare. Begränsningen av de ursprungliga rättighetsförvärven kan givetvis vara en följd av att parterna "glömt bort" att reglera de vidareanvändningar som nu är i fråga, men självklart är det så att i övervägande antalet fall det har varit en medveten vilja hos avtalsparterna att begränsa upplåtelsen på det sätt som skett i avtalen.

Det finns redan idag i de nordiska länderna avtal mellan rättighetshavarnas organisationer och TV- och radioföretagen som gör det möjligt att vidareanvända programmen. Givetvis innebär exploateringen att ett omfattande klareringsarbete måste utföras i de fall då rättighetsklareringen inte redan skett i primäravtalet. Sådan rättighetsklarering är emellertid ett naturligt inslag i all exploatering på mediemarknaden och skall givetvis inte ses som ett hinder, utan som en förutsättning för verksamheten.

Huvudregeln måste givetvis vara att all sådan exploatering skall ske i enlighet med avtal som träffas mellan användaren och rättighetshavaren. Det är emellertid riktigt, som påpekas i förslaget till deklaration, att det ibland kan vara omöjligt att få tag i vissa rättighetshavare, i synnerhet till mycket gamla program. Detta är särskilt fallet med sådana produktioner som gjorts utanför TV-bolaget, där producenter kan ha gått i konkurs eller upphört med sin verksamhet. En lösning som man i Norden brukar välja för att lösa denna typ av klareringsproblem är avtalslicens.

COPYSWEDE och KLYS motsätter sig inte att en avtalslicens införs vad gäller vidareanvändning av radio- och TV-program i Sverige.

Förslaget till Europararådsdeklaration bär prägel av respekt för upphovsrätten, vilket COPYSWEDE och KLYS med gillande konstaterar. På själva texten vill vi lämna följande synpunkter.

I 6.st under "Noting" talas om att återanvända TV-produktioner "in new formats". Uttrycket leder tanken till att verk skall kunna bearbetas för att användas på annat sätt än tidigare. Det måste understrykas att några förenklade licensieringsförfaranden, t ex via avtalslicens inte kan omfatta sådant som regleras av upphovsmannens ideella rätt. Utryckssättet i detta stycke bör därför ändras så att man istället talar om ny teknik eller nya distributionsformer.

I 8.st talas det om att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att klarera rättigheter till vidareanvändning. Litet längre ner på samma sida kan man emellertid läsa:

"These productions may have considerable value;" COPYSWEDE och KLYS anser inte att de ekonomiska kostnaderna för rättighetsklarering skall vara avgörande för om en ny licensieringsform skall kunna tillämpas. Motivet till att exempelvis införa en avtalslicens på området skall vara att det är praktiskt svårt eller omöjligt att identifiera och få tag i varje enskild rättighetshavare. En justering av texten i 8.st bör ske i enlighet med denna synpunkt.

Med dessa synpunkter kan vi godta innehållet i den föreslagna deklarationen och vi vill avslutningsvis i detta avsnitt påpeka att vi som alltid är beredda att ställa upp för förhandlingar för att lösa tillgängligheten för de gamla TV- och radioprogrammen.

Förslaget till tillägg till EUs direktiv om upphovsrätt i informationssamhället

COPYSWEDE och KLYS har tagit del av ett förslag till innehåll i artikel 5.4 ter av följande lydelse:

Member States shall ensure, when necessary, by such legal means as a strictly limited non-voluntary license or a legal presumtion, that broadcasting organizations are entitled to use, or to authorize others to use, their own past archive productions produced or commissionned and financed by them under their own editorial control for new broadcasting or on-demand services and for other forms of multimedia exploitation such as CD-ROMs. Such use shall be subject to payment by the tv or radio producer of equitable remunertion, as appropriate, to authors, performers or other right owners who contributed to the production.

Förslaget bör avvisas. Skälen härtill har framgått i det föregående. Vi vill emellertid tillägga följande: Det finns ingenting sådant som TV-bolagens "own past archive productions". Radio och television är, som påpekats ovan, ett distributionsmedium. Det är därför inte självklart att vad som en gång distribuerats i ett medium av denne distributör också skall kunna exploateras på andra sektorer av mediemarknaden. Det måste vara upp till rättighetshavaren att avgöra hur, när och av vem som ett verk skall ställas till publikens förfogande i olika fall. Här skall bara lämnas en enda illustration för att åskådliggöra vad det är frågan om.

En med teckningar illustrerad barnbok får bilda underlag för ett TV-program. En eller flera skådespelare ger röst åt texterna, en fotograf visar bilderna, musik läggs på och det hela blir ett TV-program. Det verk som barnboken utgör finns nu i två varianter: som bok och som TV-program. Det är inte alls självklart att, om det skall göras en biograffilm av denna barnbok, det är TV-programmet som skall fylla denna funktion. Inte heller är det självklart att, femton år senare, en TV-distributör/producent skall kunna göra en bearbetning av verken till en CD-ROM-produktion. En sådan kan ju redan vara gjord av annan producent. Det är uppenbart att en tvångslicens på detta område skulle göra ett alldeles för stort ingrepp i rättigheterna för upphovsmän, utövande konstnärer och utomstående producenter.

Att arbeta med en rättslig presumtion om att TV-bolagen skulle ha rätt att använda de gamla arkivproduktionerna är, om möjligt, ännu mer olämpligt än en tvångslicens. Avtalspresumtioner i upphovsrättslagen kan, åtminstone inte i nordisk rättstradition, ges någon retroaktiv verkan. Uppenbarligen är det emellertid förslagets innebörd att en legal presumtion skall få just sådan retroaktiv verkan. Hur skulle den annars kunna användas på de gamla arkiven?

För svensk rätts del skulle det vara närmast stötande att presumtionsvis i efterskott ge ett avtal ett nytt innehåll än det som parterna avsett. I upphovsrättslagen finns ett antal dispositiva bestämmelser som parterna tar hänsyn till vid avtalets ingående. Bland annat finns i 28 § URL en bestämmelse som innebär att den till vilken upphovsrätt överlåtits inte får ändra verket och inte heller överlåta rätten vidare om ingenting annat har avtalats. I de allra flesta svenska upphovsrättsavtal ingår 28 § URL som avtalsinnehåll. Det torde få betraktas som ett rättsövergrepp om lagstiftaren med en presumtion skulle ändra på dessa avtal.

COPYSWEDE och KLYS motsätter sig det föreslagna tillägget till direktivet och vi vill uppmana den svenska regeringen och andra svenska representanter att med kraft verka för att tilläggsförslaget, som kommer från European Parliament Committee on Legal Affairs and Citizens' rights, tas bort.

Stockholm som ovan