Stockholm den 26 april 2001
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - representerar 18 medlemsorganisationer inom områdena ord, ton, bild, scen och eter. KLYS företräder de konstnärliga och litterära yrkesutövarna i frågor av gemensamt intresse. Hit hör frågor om arbetsmarknad, socialförsäkringar, kulturpolitik, upphovsrätt, skatterätt och yttrandefrihet.
I december 2000 yttrade sig KLYS över Sjukförsäkringsutredningens delbetänkande SOU 2000:72 'Sjukförsäkringen - basfakta och utvecklingsmöjligheter'. I yttrandet beskrev KLYS kulturarbetsmarknadens särart samt avstyrkte förslaget om att förlänga arbetsgivarnas ansvar att betala sjuklön från 14 dagar till två månader. Vidare kritiserade KLYS att delbetänkandet utgått ifrån tillsvidareanställningen som norm och inte tagit hänsyn till de växande grupper på arbetsmarknaden med osäkra anställningsförhållanden och/eller olika former av korta jobb. I delbetänkandets kapitel 9 sades dock att försäkringsskyddet för personer med tillfälliga arbeten, personer med flera deltidsarbeten samtidigt samt personer som blandar egen verksamhet med 'vanligt' arbete skulle komma att belysas i slutbetänkandet. Det är därför med stor förvåning som KLYS noterar att sjukförsäkringsproblematiken för dessa grupper inte tagits upp i den aktuella utredningen. KLYS anser det nödvändigt att återigen beskriva kulturarbetares arbetssituation samt framföra våra synpunkter beträffande avsnitten 7.4.3 Sjukskrivna utan arbetsgivare och 7.4.4 Sjuklön, där förslaget om arbetsgivares förlängda ansvar att betala sjuklön ligger kvar.
Kulturarbetsmarknadens struktur skiljer sig i viktiga avseenden från vad som är normalt på arbetsmarknaden. Antalet tillsvidareanställningar är mycket begränsat. Kännetecknande för konstnärliga och litterära yrkesutövare är istället tidsbegränsade anställningar och korta uppdrag. Det gör att flertalet bland dessa yrkesgrupper har återkommande perioder av arbetslöshet eller inkomstlöshet. En stor grupp konstnärer är dessutom många gånger tvingade av uppdragsgivare att uppträda på arbetsmarknaden som egenföretagare och ställs därigenom utanför de ordinarie socialförsäkringssystemen. De flesta egenföretagande konstnärerna har regelmässigt låga inkomster, som också är mycket ojämna. Trots en lång och gedigen utbildning har konstnären ofta svårt att kunna leva på sin konst. Verksamheten genererar små eller inga inkomster alls, eftersom verksamheten många gånger går med underskott. Dessutom har konstnärer ofta sidoinkomster från andra arbeten, s k brödjobb.
I kulturpropositionen från 1996 framhåller regeringen att bl a socialpolitiska åtgärder kan få oväntade och drastiska konsekvenser för konstnärer och att det därför bör vara ett övergripande konstnärspolitiskt mål att rimlig hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden inom varje politikområde innan man väljer att lösa problemen inom kulturpolitikens ram. Dessa insiktsfulla ord måste få genomslag i regeringens praktiska politik. KLYS anser därför att eventuella förändringar i sjukförsäkringssystemet skall utformas så att etablerade, professionella konstnärer med tidsbegränsade anställningar och korta jobb också kan komma i åtnjutande av trygghetssystemet i sjukförsäkringen.
I slutbetänkandets avsnitt 7.4.3 uppges att 25 procent av de försäkrade saknar arbetsgivare. Denna grupp utgörs av arbetslösa (enligt utredningen anmälda arbetssökande på arbetsförmedlingen), egenföretagare, uppdragstagare och vissa korttidsanställda. Huvuddelen av de konstnärliga och litterära yrkesutövarna inom KLYS torde hamna i denna kategori. Utredningen spekulerar i tänkbara orsaker till att denna grupp är överrepresenterad bland de sjukskrivna. En av de orsaker som nämns är att ersättningsnivåerna i sjuk-försäkringen skulle vara förmånligare än i arbetslöshetsförsäkringen och därmed utgöra ett incitament för sjukskrivning.
När det gäller KLYS yrkesgrupper är orsaken till en eventuell överrepresentation snarare de villkor som är förknippade med arbetssituationen för uppdragstagare och frilansande konstnärer. Den otrygga arbetssituation som följer med korttidsanställningar i kombination med den mycket hårda konkurrensen som råder på kulturarbetsmarknaden försvårar sjukskrivningar under de perioder som frilansarbetaren har ett uppdrag. För att inte framstå som besvärlig gentemot arbetsgivaren undviker frilansarbetaren vanligtvis att sjukskriva sig. Under de perioder mellan uppdrag/korttidsanställningar då kulturarbetaren är inskriven hos arbetsförmedlingen belastas inte någon arbetsgivare de dagar som personen p g a sjukdom inte står till arbetsmarknadens förfogande.
Det kan vara på sin plats med ett exempel ur verkligheten som åskådliggör de problem som uppdragstagare/ frilansarbetare har i förhållande till tillsvidareanställda. En institutionsanställd pianist med tillsvidareanställning som har en inflammation i tumleden kan sjukskriva sig när symtomen blir besvärande. Institutionen anställer en vikarie och kan vanligen även tillhandahålla den tillsvidareanställde rehabilitering och sjukgymnastik. En frilansande pianist med en inflammerad tumled fullföljer istället den kontrakterade turnén i exempelvis Rikskonserters regi trots svåra smärtor efter varje konsert och sjukskriver sig först efter avslutad turné, när hon skrivit in sig på arbetsförmedlingen. Eftersom skadan fått längre tid att utveckla sig blir också sjukperioden längre. Eventuell operation av skadan genomförs också under en period när pianisten är inskriven som arbetssökande. Hon kan ju inte gärna skriva kontrakt med en arbetsgivare under en period när hon redan har bokat en tid för operation som åtföljs av två veckors sjukskrivning.
KLYS konstaterar att slutbetänkandet, i likhet med delbetänkandet, lägger förslag om en förlängning av arbetsgivarnas ansvar att betala sjuklön från 14 dagar till två månader. Först därefter skall Försäkringskassan överta ansvaret för utbetalning av sjukpenning. I slutbetänkandet föreslås dock förändringen genomföras i två steg. Det förlängda sjuklöneansvaret innebär att konstnärliga och litterära yrkesutövare, med visstidsanställningar och andra tillfälliga jobb/uppdrag som kvalificerar till sjuklön men är kortare än två månader, riskerar att stå utan både sjuklön och sjukpenning om de blir sjuka. I bästa fall har den enskilde frilansaren en arbetsgivare/uppdragsgivare som kan betala sjuklönen under ett pågående jobb/uppdrag. Samtidigt är det i stort sett omöjligt att under en pågående sjukdomsperiod erhålla en ny anställning/-uppdrag. Konsekvensen blir att den enskilde får bära hela inkomstförlusten upp till en tid av två månader. Frilansare inom kulturområdet har i regel inte heller några ekonomiska marginaler för att betala privata försäkringar. Om förslaget genomförs krävs i så fall undantag för frilansare inom kulturområdet. I första hand bör eftersträvas en ordning som innebär att alla konstnärliga och litterära yrkesutövare med korta jobb/ uppdrag får möjlighet till sjukpenning från Försäkringskassan redan vid insjuknandedagen eller åtminstone vid anställningstidens utgång.
Sjukförsäkringen måste tekniskt kunna hantera att personer har fler deltidsanställningar, både är egenföretagare och anställda osv. Likaså måste försäkringen vara ett skydd även för de som arbetar med tidsbegränsade jobb och inte har har en fast anställning. Då konstnärliga och litterära yrkesutövare med låga och framförallt ojämna inkomster har svårt att få del av det sociala trygghetssystem som finns, borde särskilda sociala trygghetsregler utarbetas som är anpassade till konstnärernas arbets- och inkomstförhållanden. På arbetslöshetsförsäkringsområdet har regeringen uttryckt att särskild hänsyn skall tas till kulturarbetarna vid tillämpningen av de nya a-kassereglerna enligt prop 1999/2000:139 som överlämnades till riksdagen i juni 2000. Regeringen erkänner där kulturarbetsmarknadens särart, ett erkännande som också bör komma till uttryck på sjukförsäkringsområdet.
För KLYS
Peter Curman
ordförande
genom
Ulrica Källén
förbundssekreterare