Stockholm den 26 juni 2001
Kulturdepartementet
103 33 Stockholm
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, KLYS, är en samarbetsorganisation för de svenska konstnärsorganisationerna. KLYS representerar arton medlemsorganisationer vilka i sin tur organiserar olika grupper av yrkesverksamma på kulturområdet. KLYS representerar dessa organisationer i frågor av gemensamt intresse. Upphovsrätten är därvid ett av de mest centrala områdena för KLYS.
Inledningsvis skulle KLYS vilja uttrycka sin förvåning över att flera av KLYS medlemsorganisationer vars medlemmar direkt berörs av promemorians förslag inte inbjudits att som remissinstans lämna synpunkter. Avbrott i filmverk inverkar på regissörers, skådespelares, manusförfattares/dramatikers, fotografers, kompositörers med fleras ideella rättigheter enligt upphovsrättslagen (URL). Dessa yrkesgrupper borde därför ha givits en direkt möjlighet att yttra sig.
Upphovsrätten är en av de viktigaste inkomstkällorna för konstnärliga och litterära yrkesutövare och innebär att dessa tillförsäkras en möjlighet att kunna leva av sitt arbete. Det är därför en avgörande förutsättning för det intellektuella skapandet att upphovsrätten skyddas på en hög nivå. På grund av upphovsrättens personliga karaktär omfattar den även regler om s k ideellt skydd för upphovsmannen och den utövande konstnären i 3 § URL. Den ideella rätten omfattar en rätt att gälla som upphovsman till verket och en rätt till respekt för verket, d v s en i princip oavvislig rätt att motsätta sig varje kränkande ändring eller användning av verket. Verk får således inte ändras så att upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart kränks. Dessa rättigheter kan i princip inte överlåtas och gäller för alla typer av verk. Den ideella rätten grundar sig på Bernkonventionens bestämmelser.
1992 infördes efter riksdagsbeslut reklamfinansierad TV i marknätet. Ensamrätten gick efter anbud till TV 4. I villkoren ingick att kanalen inte fick göra avbrott för reklam inne i program, endast mellan program. Som skäl för detta angavs publikens rätt att inte bli störd i sin upplevelse samt faktumet att reklamavbrott förtar verkan av den dramatiska handlingen, d v s motverkar regissörens, dramatikerns med flera upphovsmäns avsikter med verket. Upphovsmännens lagenliga rätt att inte behöva tåla reklamavbrott i sina verk nämndes dock aldrig uttryckligen i villkoren. För att kringgå nuvarande regler bryter TV 4 systematiskt sändningar för 'låtsasprogram', som är omgivna av reklam.
Kommersialiseringen av TV-utbudet ökar kontinuerligt liksom antalet kanaler och de tekniska möjligheterna för distribution. Detta betyder att trycket på politikerna ökar. De kommersiella aktörerna kräver liberalisering av de offentliga regelverken för att kunna tjäna mera pengar på att sälja reklam i utbyte mot tittare. Denna ständiga glidning innebär att upphovsmännens rättigheter och intressen hotas.
I den aktuella promemorian föreslås att reklamavbrott skall tillåtas för aktörerna i det digitala marknätet. I praktiken betyder det att TV 4 m fl skall kunna bryta för reklam inne i program under vissa förutsättningar. Promemorian är, när det gäller villkoren för reklamavbrott, en ren översättning av EU:s TV-direktiv, som har till syfte att möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar. Kulturdepartementet gör i sin promemoria inga inskränkningar, trots att EU:s medlemsländer enligt direktivets art 3.1 har rätt att föreskriva mer detaljerade eller striktare regler beträffande reklamavbrott för det egna landet. Det skall således betonas att Sverige inte behöver följa direktivets artikel 11 bokstavligen.
Varje avbrott i ett filmverk kräver enligt URL upphovsmannens tillstånd, annars utgör förfarandet ett upphovsrättsintrång. KLYS vill därför bestämt avvisa Kulturdepartementets förslag till ändrad lagstiftning när det gäller avbrott för reklam inne i program i de digitala marknäten.
I den föreslagna lydelsen i 7 kap 7 § Radio och TV-lagen föreskrivs;
'Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen. Under förutsättning att villkoren i 7 a § uppfylls får annonser dock avbryta ett program om det sker på sådant sätt och med hänsyn till naturliga pauser och programmets sändningslängd och karaktär att varken programmets integritet och värde eller innehavarnas rättigheter kränks.'
Här sägs uttryckligen att innehavarnas rättigheter inte får kränkas, vilket ger upphovsmännen och publiken möjligheter att hävda sina intressen och rättigheter. Men frågan är vem som gör denna bedömning. Vem kan avgöra vad som är 'en naturlig paus' i en film och när innehavarnas rättigheter kränkts. Vi skulle vilja föreslå att det för ändamålet tillsätts en etisk nämnd som är kopplad till Granskningsnämnden för radio och TV, som bl a skall ta hänsyn till upphovsrättens grundläggande principer vid denna bedömning.
I 7 a § st 4 ges dock möjlighet att sända annonser i spelfilmer och filmer som är gjorda för TV - utom TV-serier, lätta underhållningsprogram och dokumentärprogram - om den programlagda sändningstiden överstiger 45 minuter. En annons får sändas en gång för varje hel period om 45 minuter. Om den programlagda sändningstiden är minst 20 minuter längre än två eller flera fullständiga perioder om 45 minuter får ytterligare en annons sändas.
De nya reglerna kommer att innebära omfattande ingrepp i filmer. För att ge några exempel kan upplysas om att Ingmar Bergmans 'Fanny och Alexander' får med de nya reglerna fem avbrott, Jan Troells 'Ingenjör Andrés luftfärd', 'Hamsun' och 'Så vit som en snö' får fyra avbrott, Kjell Gredes 'God afton, Herr Wallenberg' och 'Hipp, Hipp Hurra!' får tre avbrott liksom Bo Widerbergs 'Lust och fägring stor'. Men när det gäller dokumentärfilmer får upphovsmännen och publiken störas redan efter 30 minuter istället för efter 45 minuter. Det är viktigt att understryka att det bara är i en ostörd kommunikation mellan publik och upphovsmän som en verklig dialog kan uppstå och upplevelser skapas.
Det är förvånande att kulturdepartementet som tydligt uttalat att konstnärernas villkor skall prioriteras i regeringsarbetet, i detta sammanhang nonchalerar dessa yrkesgruppers idéella rättigheter. Vi anser inte heller att departementet lyckats visa på vilka positiva konsekvenser lagförslagen kommer att få. Möjligheten att sända reklamavbrott inne i program är bara en marginell orsak till att TV-bolag, såsom TV 3 och TV 5, flyttat sina sändningar utomlands. Den konkurrenssnedvridning man vill förhindra kommer inte att minska genom att tillåta reklamavbrott inne i program. Det finns därför ingen anledning att ändra reglerna i den riktning som departementet föreslår.
KLYS är av uppfattningen att Sverige istället bör vara en spjutspets inom EU på upphovsrättsområdet. Vi förordar att, såsom Granskningsnämnden för radio och TV också föreslår i en skrivelse, det för sådana program där syftet är att ta hänsyn till upphovsmännen och publikens upplevelse av programmen föreskriva att programmen överhuvudtaget inte får avbrytas, inte ens av andra program. Härigenom förhindras också det kringgående som TV 4 satt i system.
Avslutningsvis kan också nämnas att även kanallogotyperna, enligt KLYS, kan betraktas som ett intrång i upphovsmannens ideella rätt.
KLYS medlemsorganisation Oberoende Filmares Förbund (OFF), som också är remissinstans, stödjer i alla delar KLYS yttrande.
För KLYS
Peter Curman
ordförande