KLYS i Sankt PetersburgOlesya Turkina (till höger) är curator vid statliga ryska museet. Hon ordnade mycket av det KLYS-gruppen fick se, höra och diskutera i Sankt Petersburg.
Tunnelbanan i Sankt Petersburg är ofta det enda snabba sättet att ta sig
fram i staden.
KLYS-gruppen
(till höger) diskuterade med konstnärer av olika slag på kulturcentret vid
Pushkinskaya 10.
- Ger jag ut en diktsamling som får dåliga recensioner så har den ingen framtid, sade en rysk poet. Här finns öar av frihet men jag saknar samarbete. Vi har dålig kommunikation med omgivningen.
Förr, på sovjettiden, fanns det en uppdelning mellan officiellt erkända konstnärer och icke officiella. Var man med i en konstnärsorganisation fick man billig oljefärg till sitt måleri. Och diktsamlingar kunde spridas i miljoner exemplar. Det fanns cirklar för läsning av samtida poesi. En poet kunde ha ett eller ett par tusen läsare bara i Moskva. Nu är upplagorna små och den marknadsekonomiska situation som finns i Sverige börjar närma sig. Många författare sprids bara i Sankt Petersburg, andra har också möjlighet att få sina böcker sålda i Moskva. På landsbygden är det svårt att sälja. Ryssland har ännu politiska hinder för konstnärligt utövande men troligen kommer den ryska staten inte att kunna upprätthålla kontrollen i längden, med Internet och öppnade marknader.
Att få kontakt med publiken tycks vara det stora problemet idag.
- Jag kan ställa ut på (det lilla) Pusjkinmuseet men inte på (det stora officiella) ryska museet, sade en bildkonstnär. Och hon tillade att det är mycket svårt att få kataloger tryckta.
- Problemet är inte att konstnären är övergiven av samhället utan att ingen lyssnar, sade en internetförfattare. Vi har förlorat lyssnare och tittare. Publiken tillbaka till konsten! Därför har jag ett konstprojekt på Internet. En konstnär kan nu bara finna sin publik genom en genomtänkt massmediastrategi.
Peter Curman undrade om internetkontakter verkligen var riktiga kontakter. Har de någon effekt? Och från svensk sida sades att vi har en marknadsekonomi, bara kultur som har kommersiell framgång lyckas. Åke Sandström, Svenska Fotografernas Förbunds ordförande, pekade på att svenska fotografer har svårt att hitta ett forum där man kan visa all slags fotografi.
- Hur ska vi kunna plantera konstnärligt tänkande i samhället, undrade internetförfattaren. Problemet är hur man ska kunna bli behövd av samhället, konstnären producerar idéer, inte saker att sälja. Men verkligheten är medialiserad.
Från svensk sida berättade vi om det globala kulturnätverket (där också två av de ryska deltagarna hade varit med några veckor tidigare). Nätverket kan ses som ett försök att bygga ett alternativt tankemönster. Marknaden kan inte vara alltings mål. Konstnärens viktigaste uppgift är att kommunicera med människor. Idag är de mest effektiva kanalerna, massmedierna, i händerna på ekonomer. Vi måste arbeta tillsammans med lokala nätverk, hitta sätt att uttrycka vad vi vill och få en kommunikation. Det finns alltid en skillnad mellan folket och intelligentsian men vi måste hitta nya vägar att nå varandra.
Här arbetar studenter vid ett webbservicecenter knuten till Helikon
förlagshus. Författare i exil kan med Internets hjälp trycka böcker hos
Helikon. (till vänster)
Alexander Zhitinsky
(till höger) är förläggare vid Helikon förlagshus. Här trycks
bland annat böcker med print on demand-teknik. Att han drog igång sitt
förlag var en direkt följd av den författarbåt som åkte Östersjön runt,
för att på svenskt initiativ stärka kontakterna över gränserna.
Bokbinderi
(till vänster) av hög klass hos Helikon.
Vid en mottagning
(till höger) hos svenska generalkonsuln May Andersson träffades
svenska och ryska konstnärer och konsulatspersonal. Mest intressant var
kanske att ryssarna knöt nya kontakter sinsemellan – deras
organisationsväsen är inte lika utbyggt som svenska konstnärers och de
utnyttjade tillfället.
Peter Curman
(till vänster) tackar för arrangemanget hos generalkonsuln. Till höger om
honom ordföranden i Sankt Petersburgs författarförbund (ett av dem) och
förläggaren Alexander Zhitinsky.
KLYS-gruppen besökte
Eremitaget (till höger), en enorm konstsamling i fem byggnader.
Här finns både äldre bildkonst och lite nyare, flera rum med Picasso och
Mattisse bland annat. På bilden syns Eremitagets huvudbyggnad Vinterpalatset
som varit kejserlig vinterbostad. Utanför kunde man köpa vykort, rysk kaviar
och ryska dockor.
Från huvudgatan Nevskiy Prospekt har man utsikt över denna omsorgsfullt
renoverade katedral. Tyskarna belägrade staden under nio hundra dagar och
många hus sköts sönder men byggdes snabbt upp efter krigsslutet 1945. Man
kan gå kilometer efter kilometer längs gatorna och hela tiden se
palatsliknande byggnader.
Två Peter
(båda till höger) lyfter på båtmössan.
Förberedelse inför vintern. Mattias Lafolie köper en pälsmössa av en
gatuförsläjare. Reseledare Curman övervakar att han inte blir lurad. (till
vänster)
Liten delegation på väg ut ur kyrka – Mattias Lafolie, Peter Curman,
Heidi von Born och Tor von Schreb. (till höger)
Marknad med försäljning av frukt, kött och annat gott.
Kafé som säljer CocaCola, en inte ovanlig syn i Sankt Petersburg idag.
Text & bilder: Bernt Lindberg