Stockholm den 25 oktober 2001

Ang. kommittédirektiv beträffande Internationell kulturverksamhet

KLYS välkomnar den föreslagna utredningen. Vår omvärld är stadd i snabb förändring liksom den kulturpolitiska infrastrukturen i Sverige och i Europa. Vårt medlemskap i EU reser nya frågeställningar om kulturens roll och status. I de av riksdagen antagna kulturpolitiska målen framgår att kulturen i Sverige ska vara frikopplad från politiska hänsyn; den ska vara "en fri och obunden kraft i det svenska samhället". Men i kulturen i Europa betraktas inte som en "fri" kraft utan ska följa EU:s regelbok; hävda "European values" och "addes values".

Här är en kritisk analys på sin plats. Vi kulturarbetare vägrar att fungera som skräddare åt kulturpolitiska makthavare i Bryssel! En granskning av kulturprogrammet 2000 är därför på sin plats. Men utvecklingen i Europa innebär också spännande och fruktbara utmaningar. Östersjöområdet har efter murens fall vitaliserats. Den historiska författarkryssningen 1992 och tillkomsten av Östersjöns författar- och översättarcentrum på Gotland påföljande år har vitaliserat de litterära kontakterna över vår nu gemensamma innanhav. Den två år senare upprepade kryssningen i Svarta havet med Rhodoscentret som följd har fört författare och översättare från hela Europa närmare varandra.

Det betyder också att kulturpolitiken i praktiken har internationaliserats. När seminarier och möten anordnas på Rhodos är det inte längre frågan om möten "utomlands". Därför måste ett nytänkade till när det gäller att stödja kulturevenemang utanför vårt lands gränser. Många rostiga kulturparagrafer som konstituerar stödpolitiken måste bytas ut!

Vi måste bryta ner det nationalistiska revirtänkandet. Kulturen har en viktig roll när det gäller byggandet av fredliga relationer. En sådan uppgift är oförenlig med geografiska gränser. Vi motsätter oss därför en kulturpolitik som delar in vår kontinent i ett A-lag och ett B-lag. Kulturen är en och odelbar. Den nyskapande kulturen uppstår alltid i mötet mellan olika kulturer; därför är EU:s incestuösa restriktioner direkt kulturfientliga! Den tekniska utvecklingen med Internet och print-on-demand har upphävt de geografiska hindren. Det är den kortsiktiga politiken som utgör kulturhindret.

Också när det gäller de multilateriala frihandelsöverenskommelserna inom WTO och andra internationella organ måste kulturens integritet och kvalitet understrykas. I detta sammanhang spelar kulturministrarnas rullande konferens INCP en viktig roll liksom det fria kulturlivets svar INCD. Gemensam för parterna är uppfattningen att rätten att driva nationell kulturpolitik inte får undergrävas av frihandelsavtal eller andra övergripande överenskommelser. Denna konflikt måste givetvis också bli föremål för utredarens intresse.

Det ovan anförda är bara ett axplock av vad en utredare bör ta itu med. Därtill kommer givetvis en genomgång av den rådande ordningen. Varför håller >sig UD med särskilda kulturattachéer i länder som vi redan har utvecklade kulturkontakter med? Vad har en kulturattaché i Norge och Finland att göra? Däremot skulle vi behöva nya kulturattachéer, kanske inte bara stationära utan mobila, i många latinamerikanska och asiatiska länder! Alltför ofta har kulturattachéinstitutionen använts för att lösa interna administrativa svenska problem. Inte heller är det kulturdepartementet som varit huvudman för kulturattachéerna. Utredaren bör därför pröva om inte huvudmannaskapet borde överlåtas till kulturdepartementet i framtiden.

Det finns alltså en uppsjö av frågor som väntar på att bli belysta i den kommande utredningen. En del av dem har förtjänstfullt lyfts fram i direktiven men många fler återstår. KLYS föreslår därför att utredaren, vid sidan av en kvalificerad sekreterare, också kallar en referensgrupp, som kan bistå med råd och synpunkter under utredningens gång. KLYS är berett att delta i ett sådant beredningsarbete.

Stockholm den 25 oktober 2001

Peter Curman
ordf. KLYS