Stockholm den 20 december 2001
Justitiedepartementet
Att: Christine Lager
L 3
103 33 STOCKHOLM
KLYS och COPYSWEDE får härmed framföra följande preciseringar till sin gemensamma skrivelse till departementet av den 28 september med synpunkter på implementeringen av Infodirektivet. Preciseringarna avser avtalslicens på områdena för undervisningsverksamhet, intern information samt bibliotek och arkiv.
Vi vill först framhålla erfarenheten att den nordiska avtalslicensmodellen garanterar tillgången till verk och prestationer samtidigt som en ersättning fastställd genom fria förhandlingar utgår till upphovsmän och utövande konstnärer. Direktivets beaktandesats 18 bejakar fortsatt tillämpning av avtalslicenser genom upplåtelseavtal som representativa organisationer ingår.
Avtalslicensen är ett lämpligt sätt att licensiera nyttjanden av skyddade verk och prestationer även i digitala medier. Enligt KLYS' och COPYSWEDEs mening bör lagstiftaren ta fasta på detta. På de områden där det inte är praktiskt möjligt att upplåta och förvalta rättigheter individuellt, bör avtalslicensmodellen väljas framför en inskränkning i upphovsrätten. De nyttjanden som i denna skrivelse är i fråga är exempel på sådana avtalsområden. Upphovsmännens och de utövande konstnärernas organisationer är kompetenta, samordnade och avtalsberedda för att kunna hantera de aktuella avtalslicenserna. De har också förmåga att på ett korrekt sätt fördela ersättningar som framförhandlas och inkasseras på grundval av sådana avtal.
KLYS och COPYSWEDE yrkade i skrivelsen den 28 september att avtalslicensordningen i 13 § URL avseende undervisningsverksamhet skall gälla offentliggjorda verk och verk från såväl analoga som digitala källor som förlaga för reprografisk kopiering.
Vi får nu precisera att berörda konstnärsorganisationer är beredda utlösa avtalslicens även då resultatet av kopieringen är digitalt. Avtalslicensen i 13 § URL bör således omfatta analog till digital kopiering, digital till digital kopiering samt digital till analog kopiering.
Förslaget är föranlett av de behov av kopierat material från olika analoga och digitala förlagor till analoga och digitala kopieringsresultat som olika nyttjandeparter inom undervisningsverksamhet numera har. Det får understrykas att digital till digitalkopiering redan idag förekommer i undervisningsverksamhet och att den i väsentliga delar är oreglerad och utgör intrång i konstnärers och författares upphovsrätt.
Det får också konstateras att det behov av undervisningsmaterial som finns rymmer en sådan mångfald av kopieringsförlagor i form av tidningar, tidskrifter, böcker av olika slag, internetgenererade texter och bilder etc, att endast en avtalslicensbaserad avtalsmarknad kan fånga upp den bredd och variation beträffande de kopieringsförlagor som är aktuell. Den dokumenterade bredden och mångskiftande karaktären på det statistiska primärmaterial som föreligger som grundval för nuvarande fotokopieringsersättningar inom undervisningsområdet, har sedan länge visat på nödvändigheten av en avtalslicenslösning. Teknikutveck-lingen medför att upplåtelsen numera bör avse också digital kopiering.
På motsvarande sätt som beträffande den ovan preciserade omfattningen av kopieringsförlagor och kopieringsresultat beträffande 13 § föreslår KLYS och COPYSWEDE att det i september framförda kravet på en ny avtalslicens avseende intern information skall omfatta såväl digitala förlagor för kopiering som digitala resultat av kopiering för intern information.
Också detta förslag är föranlett av numera redovisade kopieringsbeteenden- och behov, som f n således innefattar att det sker intrång i konstnärers och författares upphovsrätt.
De s k Presskopiaavtalen som på uppdrag av ett antal svenska rättighetshavarorganisationer sluts idag, begränsas i frånvaro av en avtalslicens som plattform för avtalen, till att avse upplåtelse avseende de avtalsslutande organisationernas egna medlemmars skyddade verk. Denna begränsning medför att det finns ett mörkertal som avser olaglig kopiering ur material som inte företräds av de avtalsslutande organisationerna och deras medlemmar, eftersom behovet av kopiering inte sammanfaller med eller är begränsat till den som avser de direkt företrädda organisationsmedlemmarna och de verkstyper de företräder. Avtalslicens är den accepterade och fungerande modellen för att åstadkomma klarering av icke organiserade in- och utländska rättighetshavares verk i detta sammanhang. Dansk och norsk upphovsrättslagstiftning föreskriver sedan länge avtalslicens på området för intern information.
På motsvarande sätt som beträffande den föreslagna utformningen av avtalsområdet på undervisnings-området blir det de avtalsslutande parterna på området för intern information som på avtalslicensens grund slutligen bestämmer upplåtelsens art och omfattning. Vid behov kan lagen om medling i vissa upphovsrätts-tvister vara ett instrument för att uppnå rimligt avvägda avtal. Den nya paragrafen föreslås i 26 i § följa de bestämmelser som där upptagits beträffande 13 §.
Till utveckling av det som anförts i KLYS och COPYSWEDEs septemberskrivelse till Justitiedeparte-mentet angående implementeringen av Infodirektivet under rubriken 16 § Framställning av exemplar inom vissa arkiv och bibliotek, får KLYS och COPYSWEDE nu anföra följande.
Med utgångspunkt i den skillnad som från upphovsrättslig utgångspunkt måste göras mellan förmedling och bevarande av upphovsrättsligt skyddade verk utgår vi i det följande från att den förmedlande verksamheten är kärnpunkten i ett offentligt biblioteks verksamhet och att den bevarande verksamheten är kärnpunkten i ett arkivs verksamhet. Vi anser att undervisningsanstalter och museer i Sverige fungerar på sådant sätt att de inte berörs av direktivets bestämmelser i föreliggande sammanhang på annat sätt än att de i vissa fall kan utföra biblioteks- respektive arkivfunktioner och skall i den utsträckning de gör det betraktas som bibliotek respektive arkiv och därmed vara underställda de bestämmelser som avses gälla för sådana verksamheter.
Bedömningen kvarstår att den nuvarande 16 § URL inte behöver ändras. Föreskriften i Art 5 2 c som för "särskilda fall" medger att inskränkning får ske i mångfaldigandeskyddet måste för svenskt vidkommande anses tillgodosedd genom nuvarande inskränkningar i 16 § som ger vissa arkiv och bibliotek en exemplar-framställningsrätt för tillgodoseende av definierade och avgränsade syften inklusive en begränsad möjlighet att genom reprografiskt kopierade exemplar till lånesökande lämna ut enskilda artiklar eller korta avsnitt eller material som av säkerhetsskäl inte bör utlämnas i original.
För bevarande-, kompletterings- och forskningsändamål har vissa arkiv och bibliotek rätt att göra digitalt genererad exemplarframställning i definierad och begränsad omfattning enligt nuvarande 16 §. Digitalt genererad verksamhet i bibliotek och arkiv, där å andra sidan möjligheten att mångfaldiga och sprida verk on line, d v s när förmedlande verksamhet står i fokus, föranleder krav på ny lagstiftning om avtalslicens.
Av preamblepunkt 40 framgår att användning i bibliotek och arkiv i samband med on line-leveranser av skyddade verk inte bör bli föremål för undantag eller inskränkningar i upphovsmännens rättigheter. Istället bör staterna på ett lämpligt sätt uppmuntra särskilda kontrakt eller licenser som på ett balanserat sätt främjar bibliotek och arkiv och deras syften när dessa syften avser spridningsändamål, d v s förmedlingsändamål.
Samtidigt sägs i Art 5 3 n att "användning genom överföring eller genom tillgängliggörande för enskilda i forskningssyfte eller för privata studier genom därför avsedda terminaler" i bibliotek och arkiv av verk som finns i dessa institutioners samlingar och som inte omfattas av köpe- eller licensvillkor, får ske under inskränkning i upphovsmannens rättigheter, d v s skyddat material som i ett första läge inte omfattas av särskilda köpe- eller licensvillkor skulle vara underkastade nackdelen att inte heller i det andra läget - beskriven i Art 5 3 n - ge upphovsmannen ersättning vid nyttjandet. Detta är enligt KLYS och COPYSWEDE inte rimligt.
Att en företrädare för ett bibliotek efterfrågar det syfte som en låntagare har med sitt lån av en viss bok anses allmänt som oacceptabelt integritetskränkande. Av motsvarande skäl är det inte tillåtet för en myndighet att efterfråga i vilket syfte en medborgare begär att få ut en myndighetshandling. Att en särskild och priviligierad krets av biblioteksanvändare skulle kunna urskiljas genom bestämningen "enskilda i forskningssyfte eller för privata studier" utöver det syfte och den krets av användare som tillgodoses genom föreskriften i nuvarande 16 § st 1 p 1, är inte görligt. Alla biblioteksanvändare torde som ett av sina motiv för att ta del av ett visst verk ha ett enskilt forskningssyfte eller ett privat studium. Det förefaller vara praktiskt ogenomförbart att urskilja enskilda biblioteksanvändare av olika prioritetsgrad. Frågan inställer sig dessutom om det är lämpligt att försöka göra det.
Biblioteksföreträdare har i olika sammanhang argumenterat för långtgående inskränkningar i upphovsmännens rättigheter avseende bibliotekens användning av deras verk. Detta sägs ske på biblioteksanvändarnas vägnar och i deras intresse. Erfarenheterna från det traditionella biblioteks-ersättningsområdet, där ersättningen till upphovsmännen finansieras i särskild ordning, tyder dock enligt KLYS´ och COPYSWEDEs mening på att bibliotekens ståndpunkter i anslutning till genomförandet av Infodirektivet i första hand är styrda av en omsorg om den egna verksamhetens framtida ekonomi och finansiering. Vi har förståelse för denna omsorg om verksamheten.
Ett politiskt klargörande av innebörd att ersättning till konstnärer och författare för det allmänna biblioteksväsendets framtida digitalt genererade förmedling av deras verk som en ny verksamhet måste finansieras med nya pengar och dessutom kanske i särskild ordning, skulle säkerligen bidra till att det hot mot upphovsmännens rättigheter och utkomstmöjligheter som bibliotekens inställning för närvarande innebär, skulle upphöra. Vi bortser i sammanhanget från att Kungliga Biblioteket och Riksarkivet i gemensam skrivelse till Justitiedepartementet daterad 2001-12-10 sanningslöst påstått att det ekonomiska resultatet av avtalslicensavtal träffade av upphovsrättsorganisationer inte skulle komma konstnärerna och författarna till godo.
KLYS och COPYSWEDE förordar att en ny avtalslicensbestämmelse införs i upphovsrättslagen avseende användning genom överföring eller genom tillgängliggörande för enskilda i forskningssyfte eller för privata studier genom därför avsedda terminaler i lokalerna hos bibliotek i det allmänna biblioteksväsendet av verk och andra alster som finns i deras samlingar och som inte omfattas av köpe- eller licensvillkor.
Metoden med en avtalslicens som plattform för avtal mellan upplåtande och användande parter ger nyttjaren/arrangören av biblioteksverksamheten nödvändigt utrymme för att definiera och precisera sina behov. Metoden ger också nödvändigt utrymme t ex för hänsynstagande till att olika verkstyper används på olika sätt. Likaså ger ett sådant avtal utrymme för adekvata hänsynstaganden också till bibliotekens förmedling av verk för vilka skyddstiden löpt ut, av offentligt tryck för vilket upphovsrätt inte föreligger, av inverkan på avtalslicensens räckvidd av särskilda träffade köpe- eller licensavtal mellan rättsinnehavare och bibliotek etc.
Förlagan skall utgöra del i bibliotekets egna samlingar och således föreligga i fysisk form. Vid behov kan lagen om medling i vissa upphovsrättstvister vara ett instrument för att uppnå rimligt avvägda avtal. Den nya bestämmelsen föreslås i 26 i § följa de bestämmelser som där upptagits beträffande 13 §. För att ett verk skall få utnyttjas med stöd av den nya paragrafen bör krävas att avtalet med organisationen på avnämarsidan har ingåtts av bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet.
Stockholm som ovan
| För KLYS Peter Curman ordförande |
För COPYSWEDE Gunnar Petri ordförande |
01-09-28
Se även den första skrivningen:
COPYSWEDEs och KLYS skrivelse till justitieministern angående implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv