TF/KLYS/Jaan Kolk
2002-01-25
Mötet (hearingen) var anordnad i samarbete mellan EU-kommissionens direktorat för kultur- och handelsfrågor. Till mötet var inbjudna företrädare för företag och organisationer inom den audiovisuella sektorn samt regeringstjänstemän. De som yttrade sig vid mötet kom i första hand från TV, musik- och medieområdet. (Filmområdet nämndes sällan).
Bakgrunden till mötet var dels de konsultationer som kommissionen tidigare haft med branschen, dels WTO-mötet i Qatar och dels diskussionerna kring kulturell mångfald (cultural diversity). Kommissionen lyfte när det gäller det sistnämnda fram den deklaration och handlingsplan om kulturell mångfald som UNESCO antog i november 2001 (se bilaga). Man hänvisade också till arbetet i kulturministrarnas arbetsgrupp för kulturell policy men däremot inte till INCD (International Network for Cultural Diversity).
Det var första gången EU-kommissionen tog upp frågan om kulturell mångfald med branschen och inläggen präglades av en avvaktande hållning. Ingen motsatte sig diskussionen (eller begreppet som sådant). Särskilt från de rena företrädarna för medieindustrin gjordes dock markeringar om att inte vilja att frågan om kulturell mångfald skulle få blockera möjligheterna att nå resultat i de kommande WTO-förhandlingarna.
(Här finns givetvis också olika intressen. De stora kommersiella medieföretagen har större intresse av att genom WTO få tillträde till hittills helt eller delvis stängda marknader).
I summeringen från EU-kommissionen framhålls att EU har ett klart mandat att i WTO-processen slå vakt om den kulturella mångfalden.
För att hantera frågan om kulturell mångfald finns tre huvudlinjer.
Från kommissionens sida gjordes inget ställningstagande i denna fråga. Utifrån mötet finns dock anledning att lyfta fram det tredje alternativet.
Kommissionens företrädare gjorde en koppling till hanteringen av miljöfrågorna och arbetsvillkoren inom WTO. Han framhöll att WTOs uppgift inte är att lägga fast standarden för vad som är rimliga miljömål och arbetsvillkor (core labour standards). Motsvarande resonemang borde kunna tillämpas även för kulturområdet. Det kan inte vara WTOs uppgift att lägga fast vad som ska ligga i begreppet kulturell mångfald. WTO kan däremot hantera de kriterier som fastställts i andra forum.
UNESCO skulle givetvis kunna vara forumet för detta. Två skäl talar emot. Det ena är att USA inte deltar i UNESCOs arbete, det andra är att handelsrelaterade frågor ligger utanför UNESCOs kompetens.
Starka skäl talar därför för att utveckla ett särskilt dokument för kulturell mångfald med legal status som WTO kan hänvisa till när det gäller den kulturella mångfalden (samtidigt som själva tvistelösningsmekanismerna ligger inom WTO-systemet).
Utöver frågan om kulturell mångfald behandlades vid mötet också vissa andra frågor om den audiovisuella sektorns roll i kommande WTO/GATS-förhandlingar.
En nyckelfråga gäller avgränsningen av den audiovisuella sektorn. Denna är särskilt komplex när det gäller den växande marknaden för programvaror som tas fram i underhållningssyfte (data-spel, CD-ROM m m). Utvecklingen går mot att skiljelinjen mot den klassiska audiovisuella sektorn blir allt mer otydlig. I debatten sades att interaktiviteten kan vara en skiljelinje. Mot detta talar att det traditionellt audiovisuella områden blir allt mer interaktiva.
Också här kan man se tre möjliga handlingslinjer. Det ena är att se denna typ av produkter som en utveckling av den audiovisuella sektorn, det andra är att jämställa den med annan datamjukvara och de regler som gäller för denna. Det tredje är att se det som en "mellan-sektor" med särskilda regler.
För de intressen som TF och KLYS företräder finns skäl att betona sambandet med den audiovisuella sektorn och de regelsystem som finns på dessa områden när det gäller copyright m m.
Från kommissionens sida redovisades en tidsplan för de fortsatta förhandlingarna inom WTO. Denna innebär att förhandlingarna ska vara slutförda under år 2004 men att förhandlingsförberedelserna påbörjas redan sommaren 2002.
För EUs del finns en avvägning när det gäller att å ena sidan offensivt driva frågor som vidgar marknaden för audiovisuella produkter från EU-området och å andra sidan slå vakt om de speciella villkor som gäller för den audiovisuella sektorn inom EU. Dessa intressen behöver inte men kan komma i konflikt.
Vid mötet aktualiserade kommissionen frågan om huruvida EU aktivt skulle gå in och stödja uppbyggnaden av den audiovisuella sektorn i utvecklingsländerna. Ett vid mötet icke redovisade motiv för detta är sannolikt att därigenom skapa en bättre grund för koalitionen i WTO-förhandlingarna med dessa länder. Som bekant misslyckades EU i Qatar att föra in frågan om arbetsvillkor i WTO-processen främst beroende på motstånd från flera utvecklingsländer.
En övergripande slutsats av EU-kommissionens möte är att det finns all anledning att lyfta fram frågorna om kulturell mångfald och WTO/GATS i den svenska debatten. Dels för att inom kultursektorn öka kunskaperna om och beredskapen kring dessa frågor, dels för att sätta press på den svenska regeringen att inom EU aktivt driva frågorna om kulturell mångfald kopplad till WTO. Hindret är inte Kulturdepartementet, som tvärtom är pådrivande, utan Handels- och Näringsdepartementen som tenderar att se frågorna om kulturell mångfald som ytterligare en avvikelse från Sveriges traditionellt frihandelsvänliga politik.
En indirekt positiv effekt av att driva frågan om kulturell mångfald är att det bidrar till att säkerställa utrymmet för en nationell kulturpolitik på det audiovisuella området också inom EU.