2002-04-10



Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet
103 33 Stockholm



 

COPYSWEDE och KLYS med gemensamt yttrande över SOU 2001:90, "Digital-TV- Modernisering av marknätet"

 

Presentation

COPYSWEDE är en paraplyorganisation för fjorton konstnärsorganisation som representerar upphovsmän och utövande konstnärer vars verk ofta distribueras som ljud och rörliga bilder. Organisationernas medlemmar står tillsammans med sina utländska kolleger för huvuddelen av innehållet i det TV- programflöde som berörs av den kommande övergången från analog till digital teknik.

COPYSWEDEs uppgift är att på uppdrag av medlemsorganisationerna och i samverkan med bland andra TV-företag och producentorganisationer förhandla, träffa avtal, inkassera och fördela ersättning för vissa vidareutnyttjanden av ljud och rörliga bilder t ex TV-program, radioprogram eller hela TV- och radiokanaler. COPYSWEDE har avtal med alla de stora kabeloperatörerna, med Svenska Kabel- TV-föreningen och med ett stort antal små kabelnät, hotell och stugbyar om vidaresändning av bl a grannlandskanaler från de nordiska länderna och Tyskland. I programbuketten ingår också en rad andra europeiska kanaler främst av public servicekaraktär. Flera av dessa kan medverka till att tillgodose behovet av hemlands-TV för våra invandrargrupper. Ett samarbetsavtal med samtliga nordiska radio- och - TV-företag, FRF, Föreningen Sveriges Filmproducenter och IFPI ligger till grund för COPYSWEDEs avtal med kabeloperatörerna. Vi redogör nedan för omfattningen av och innehållet i vidaresändningslicensieringen.

Sedan den 1 januari 1999 inkasserar COPYSWEDE också på rättighetshavarorganisationernas uppdrag den då införda avgiften på tomma band, kassetter och liknande, den så kallade kassettersättningen.

KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares samarbetsnämnd - representerar 17 medlemsorganisationer inom områdena ord, ton, bild, scen och eter. KLYS företräder de konstnärliga och litterära yrkesutövarna i frågor av gemensamt intresse. Hit hör frågor om kulturpolitik, upphovsrätt, skatterätt och yttrandefrihet. KLYS bildades redan 1959 och har under en lång rad år engagerat sig i mediefrågor, bland annat på TV-området. Enligt KLYS utgör mediefrågorna en viktig del av kulturpolitiken. KLYS' engagemang på medieområdet handlar framför allt om att hävda mångfalden och yttrandefriheten i medierna. Den snabba medieutvecklingen har medfört en etablering av nya vägar att föra fram kultur, vilket i sin tur inneburit att kulturarbetare erbjudits nya uttrycksformer och nya arbetstillfällen. KLYS har en lång tradition bakom sig som försvarare av den svenska public servicetelevisionen. Oavsett på vilket sätt TV-sändningarna i framtiden kommer att ske värnar KLYS om en TV i allmänhetens tjänst som utan kommersiella hänsyn skall nå ut med kvalitativt bra program till en så stor del av befolkningen som möjligt.

Yttrandets omfattning

Digital-TV-kommitténs betänkande är på många punkter ofullständigt och oklart. Det kan inte utan preciseringar och ytterligare beredning läggas till grund för beslut i alla detaljer som är förknippade med en övergång från analogt till digitalt marknät. Vi har inte tagit ställning till allt det omfattande material som betänkandet redovisar. Förevarande yttrande från COPYSWEDE och KLYS innebär endast ställningstaganden till de delar av betänkandet som vi uttryckligen berör.
 

Digitaliseringen av TV

Digitaliseringen av TV är ofrånkomlig och önskvärd av många skäl. Fördelarna nämns i betänkandet och skall inte upprepas här. Digitaliseringen bör enligt vår uppfattning självklart också omfatta marksänd television. Distribution av TV via satellit och i kabel-TV-nät är inte tillräckligt för att tillgodse publikens krav på valfrihet och mångfald och tillgång till ett brett TV-utbud till rimliga priser. Enligt vår mening behövs alla tre plattformarna för TV-sändningar för att säkerställa detta.

Vi delar kommitténs mening att ett brett utbud av program och tjänster i marknätet bidrar till en sund konkurrens mellan de olika sändningsoperatörerna. Det är enligt vår mening viktigt att aktörer på alla tre områdena satellit, kabel och markbunden TV får möjlighet att konkurrera med varandra i att erbjuda tittarna ett brett utbud av TV-program och andra digitala tjänster.

Lokaliseringen av kabelnäten är i princip koncentrerad till tätt befolkade områden. I glesbygd finns idag endast satellitsändningar som komplement till marksändningarna. Om marksändningarna inte digitaliseras snabbt kommer satellitoperatörerna så småningom att vara ensamma herrar på täppan i stora delar av landet. I städerna där parabolantenner inte rimligen kan betjäna varje hushåll kommer i praktiken kabel-TV-företagen att vara ensamma på marknaden. De analoga marksändningarna kommer att ha allt svårare att nå fram. En annan icke önskvärd effekt av avsaknaden av ett digitalt marknät kan vara att hela den digitala utvecklingen i landet bromsas.


Marksänd digital-TV och public service

Utbyggnaden av det digitala marknätet är enligt vår mening en förutsättning för en stark och oberoende ställning för public service.

Inom konstnärsorganisationerna råder det enighet om vikten att bevara och stärka den mångfald och kvalitet som public serviceverksamheten inom radio och television skall värna om. Detta är särskilt viktigt i en framtid med ett mycket större programutbud och minskande bundenhet vid kanaler och programtablåer.

Public- serviceföretagens roll som bärare och utvecklare av den nationella kulturella identiteten och det nationella kulturarvet blir allt viktigare i takt med det ständigt ökande internationella kultur- och medieutbudet. Public serviceföretagen har ett kulturansvar och i detta ingår det att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av hög kvalitet på svenska språket och tillvarata den svenska kulturen i dess vidaste bemärkelse. Sveriges Television och Sveriges Radio utgör nationalscener för svensk musik, dramatik, film mm. På dessa scener kan kulturlivet föras ut på regional och lokal nivå så att alla kan få tillgång till det.

Utan att snegla på kommersiella faktorer kan public serviceföretagen också bidra till det offentliga samtalet om oss och vår omvärld, vilket är grundläggande för demokratin i vårt land. I viss mening kan public serviceföretagen jämställas med de offentliga kulturinstitutionerna.

Det är samhällets ansvar att se till att verksamheten kan fortleva och stärkas också när digitaliseringen av televisionen genomförs. Public service skall vara tillgängligt för alla. Ett digitalt marknät som är utbyggt till hela landet gynnar public servicesändningarna.
 

Huruvida konkurrens om frekvenser i marknätet mellan å ena sidan television och å andra sidan saker som mobila TV- och datatjänster är eller kommer att vara ett problem saknar vi tekniska kunskaper att bedöma. Dagens analoga marksändningar upptar ju dock en del av detta utrymme och ett helt avskaffande av markbundna TV-sändningar betraktar vi som helt uteslutet. Det kan bli så att de marksända programmen för att attrahera tittarna och vara konkurrenskraftiga gentemot kabel- och satellitsända program i en framtid kan behöva sända i HD-TV-kvalitet. Det är viktigt att inte stänga vägen för detta nu.

Vi har också mycket svårt att se att - i den digitala världen - någon av de andra verksamheter som nämnts som konkurrenter om frekvensutrymmet kan vara mer angelägna för samhället att prioritera än just sändningar av de svenska public serviceföretagens program.

Flera av digital-TVs fördelar består i att publiken kan erbjudas ett stort utbud och en omfattande valfrihet genom konkurrens mellan olika operatörer.

Det är därför viktigt att också övriga frekvenskanaler för kommersiella kanaler i marknätet byggs ut till full täckning. Bland annat därigenom kan den av nordiska politiker så hett eftertraktade tillgången till nordiska publicservicekanaler i hela landet realiseras.


Tidpunkten för släckning av det analoga marknätet

Det är både dyrt och frekvensutrymmeskrävande att sända både digitalt och analogt på en gång.

Därför anser vi att en släckning av det analoga marknätet bör ske så snart som möjligt. Vi anser att ambitionen skall vara en snabbare släckning än den som utredningen föreslår.

De två TV-företag som sänder i det analoga marknätet kan härigenom göra stora besparingar som kan och bör komma programverksamheten till del.

Övergången till digital teknik ställer särskilda krav på anpassning av programverksamheten i public service företagen. Det är viktigt att dessa kan utnyttja alla de fördelar och nya metoder som kommer att finnas för kontakten med publiken och som följer med den digitala TV-världen. För detta kommer det att krävas resurser. Vi förutsätter att sådana resurser ställs till public serviceföretagens förfogande.

De stora besparingar som blir följden av övergången till digital sändningsteknik skall enligt vår mening i sin helhet komma programverksamheten till del.

I betänkandet anges det tre viktiga förutsättningar för att de analoga sändningarna skall kunna stängas av nämligen
1. att konsumenterna hunnit skaffa avkodningsutrustning,
2. att digitaliseringen av övriga plattformar är genomförd,
3. att anpassning sker till situationen i grannländerna.
 

1. Hushållens tillgång till avkodarutrustning

De digitala omvandlarna kostar pengar. Incitamentet för konsumenterna att skaffa omvandlare är svagt om dessa är mycket dyra och inte omedelbart tillför mycket nytt och attraktivt i TV-apparaten. För att attrahera nya aktörer att satsa på att finnas i marknätet måste det finnas många omvandlare på marknaden. På så sätt hamnar marksänd digital TV i en "moment 22-situation" och den på sikt nödvändiga och önskvärda övergången riskerar att gå trögt när den skall baseras på kommersiella faktorer. I betänkandet förs det olika resonemang om hur konsumenterna skall stimuleras att skaffa utrustning. Det föreslås att en beredning i får i uppdrag att utarbeta riktlinjer och en koncentrerad informationsinsats och för att överväga andra åtgärder som kan stimulera övergången till digital teknik. Vi har inget att invända mot detta.

Vi instämmer i att det behövs en beredning, men vi anser att den bör kunna arbeta snabbare så att en släckning av det analoga nätet kan genomföras före år 2007.

I betänkandet framkastas idén om en differentierad TV-avgift som skall stimulera hushållen att skaffa de nödvändiga boxarna. Den som inte utnyttjar det analoga marknätet för sin TV-mottagning skulle få en lägre TV-licens. Finansieringens teknik beskrivs i betänkandet under avsnittet 5.4.5.

Vi anser att de besparingar som uppstår genom övergången till digital teknik skall komma programverksamheten - framför allt i Sveriges Television men också i TV 4 till del. Vi avstyrker förslaget om en differentierad TV-licens.

Det har i media rapporterats om att Sveriges Television har kommit med ett alternativt förslag som skulle möjliggöra en släckning av det analoga marknätet redan år 2004. Förslaget skulle gå ut på att tillhandahålla en enkel billig box för antingen enbart SVTs eller för både SVTs och TV 4s sändningar. Boxen som snabbt skulle kunna spridas till alla hushåll skulle vara helt eller delvis subventionerad. Finansieringen skulle kunna ske genom "förskottering" av de besparingar som en tidig släckning av det analoga marknätet medför. Vi föreställer oss att tekniken för denna finansiering skulle kunna vara densamma som för den av utredningen lanserade idén om sänkning av TV-licensen för vissa tittare.

Om mottagningen av SVTs program via marknätet skall vara avgiftsfria för hushållen, vilket vi tillstyrker, är det logiskt att det finns en avgiftsfri box för dem samt att marksändningarna skall kunna tas emot utan att det behövs något programkort. Programföretagens inflytande över hur programmen presenteras och hanteras i EPG-funktionen måste emellertid säkerställas. Vi utgår ifrån att det kan ske på annat sätt än genom kodning av de marksända programmen. Finansieringsprincipen med en fast TV-avgift kan komma att urholkas om tillgängligheten till public service villkoras av betalning för hela eller delar av programutbudet.

Kostnaden för själva boxen kan förvisso jämföras med kostnaden för annan nödvändig utrustning (TV-apparat, antenn m.m.). Annorlunda är det emellertid med programkorten. Det är inte alls lika självklart att mottagningen sker utan kostnad om tillhandahållandet av apparaturen bakas ihop med tillhandahållandet av åtkomstkontrollutrustning som kan programmeras att avse på visst sätt paketerat programinnehåll. Det är då inte klart om betalningen endast avser apparaturen eller om delar av den även avser programkort och programinnehåll.

Den som idag tar emot SVTs digitala signaler måste betala en särskild avgift för ett programpaket där SVTs program ingår. Priset varierar mellan de tre operatörerna Canal Digital, Com hem och Senda/Boxer. Gemensamt för de tre är emellertid - oavsett vad som görs gällande i marknadsföringen - att SVT digitalt inte går att få enbart utan abonnenten tvingas ta emot och betala för också andra kanaler.

Talet om kostnadsfrihet för SVTs kanaler lider brist på trovärdighet i alla tre fallen.

Vi ställer oss bakom SVTs förslag om en tidig släckning av det analoga nätet om förutsättningen att hushållen skall ha tillgång till avkodare kan lösas. Vi ställer oss alltså positiva till att en del av besparingen - som en engångsinsats - kan användas till att förse hushållen med boxar. Vi förutsätter att detta - åtminstone beträffande public service - kan konstrueras på ett sådant sätt att man inte kommer i konflikt med eventuella EU-regler eller bestämmelser på konkurrensområdet.


2. Digitaliseringen av övriga plattformar är genomförd

Digitaliseringen av den del av satellit-TV som i paketform genom satellitoperatörer når hushållen via parabolantenn är genomförd. På Astra och Eutelsatelliterna m fl satelliter finns det en lång rad analoga kanaler t ex de tyska och italienska kanalerna och många så kallade minoritetsspråkskanaler. Dessa kanaler tas emot av åtskilliga hushåll i Sverige som har egen parabol. Det är så som många invandrare får tillgång till sitt hemlands TV. Denna mottagning kommer såvitt vi kan bedöma inte att hindras av omläggningen av det svenska marknätet till digital teknik.

När det gäller Kabel-TV-näten har vi noterat att bekymret främst knyter sig till de små näten. Många små självständiga kabel-TV-nät och centralantennanläggningar kommer inte att mäkta med att skaffa digital vidaresändningskapacitet ens till den släckningstidpunkt som föreslås i betänkandet. Ett sätt att möjliggöra en tidig släckningstidpunkt utan att tillgängligheten försämras är att dessa nät får möjlighet att - åtminstone under en övergångsperiod - analogt vidaresända de digitala utsändningarna. Hittills har SVT motsatt sig detta.


3. Anpassning sker till situationen i grannländerna.

Den tredje förutsättningen som utredningen anger för en nedsläckning av det analoga marknätet är att anpassning sker till situationen i grannländerna. Man kan konstatera att grannländerna - möjligen med undantag för Finland - är oroande långt efter Sverige när det gäller digitaliseringen av TV.

En tidig släckning av det svenska digitala marknätet kan därför få delvis negativa effekter på tillgängligheten till svenska program i övriga nordiska länder och till övriga nordiska länders TV-kanaler i Sverige.

I utredningen har frågan om anpassning till grannländerna delvis förts ihop med den allmänna frågan om TV-sändningars tillgänglighet och vi kommenterar därför båda dessa frågor i ett och samma sammanhang nedan.

Regler och tillstånd för de digitala sändningarna

Innehavare av sändningstillstånd - nordiska kanaler i hela landet

Vi tillstyrker att en extern aktör får tillstånd att förfoga över en del av den totala överföringskapaciteten.

Vi räknar med att de finska vidaresändningarna som idag går analogt över nackasändaren också i den digitala miljön skall kunna fortsätta och vi noterar med tillfredsställelse att utredningen anser att detta är angeläget. De finska sändningarna bör kompletteras med tillstånd till vidaresändning i märknätet av andra nordiska TV-kanaler.

I utredningen görs det många positiva uttalanden som går ut på att det skall bli möjligt för alla nordiska TV-tittare att få tillgång till program från nordiska grannländer. Ett medlemsförslag från mittengruppen i nordiska rådet refereras. Regeringarna bör enligt förslaget verka för att de som bor i Norden skall ha möjlighet att abonnera på (vår kursivering) TV-program i ett annat nordiskt land. Man tycker också att det är viktigt att höga kostnader inte skall drabba nordiska medborgare som vill ta del av ett gränsöverskridande TV-utbud. Vi instämmer i detta.

Det är en viktig kulturpolitisk angelägenhet att inte den nordiska kultur- och språkgemenskapen förloras, offras eller skuggas av andra internationaliserings-strävanden. Televisionen kan här spela en viktig roll.

Önskemålet om en bredare tillgång till nordiska TV-program har under de senaste decennierna ofta följts åt av negativa uttalanden om upphovsrätten som sådan. Denna för det kulturella skapandet så grundläggande rättighetslagstiftning framställs ofta som ett hinder för tillgång till kulturellt angelägna produkter trots att den egentligen är dess förutsättning. Retoriken, som endast är ägnad att skapa motsättningar och missförstånd, återkommer även denna gång. Tyvärr bidrar den endast till att leda politiker och andra beslutsfattare på fel spår när det gäller att söka konstruktiva lösningar för att nå målet.

Nationella avtal om upphovsrätt påstås i medlemsförslaget utgöra ett hinder för en "gränslös television" och uttalandet refereras i utredningen. En lösning skulle naturligtvis kunna vara att TV-företagen träffar avtal som innebär att de förvärvar rättigheter också till sändningar på andra territorier. Eftersom upphovsrättskostnaden alltid är (och enligt konkurrens-myndigheternas beslut skall vara) relaterad till publikens storlek kan detta bli kostsamt för TV-företagen. I en nordisk kontext skulle det betyda att svenska licensbetalare skall bekosta t ex danska TV-tittares tillgång till svenska TV-program och vice versa. Vi tror inte att det är en bra lösning.

I stället bör man bygga vidare på det slags licensiering som sker med stöd av avtalslicenserna i de nordiska upphovsrättslagarna. Digitaliseringen innebär nu stora möjligheter att nordiska politikers mångåriga dröm om tillgång till nordiska kanaler i alla delar av de nordiska länderna kan realiseras till en överkomlig kostnad. Det kan ske genom samtidig och oförändrad vidaresändning av nordiska kanaler i det digitala marknätet. Sändningarna kan gå till alla eller bara till dem som önskar ta del av dem. Om sändningarna krypteras behöver upphovsrättsersättning bara utgå för de hushåll som faktiskt väljer att abonnera på kanalerna.

Licensieringen kan gå till på samma sätt som för de finska sändningarna över marknätet i stockholmsområdet. Vill politikerna subventionera abonnenternas tillgång kan man välja hur, när och i vilken utsträckning.

COPYSWEDE är när som helst berett att samverka med våra vanliga samarbetspartners: de nordiska TV-bolagen, filmproducenter och fonogramproducenter i syfte att åstadkomma avtalslicensavtal. Sådana avtal kommer att likna avtalen för vidaresändning i kabel-TV och priset för rättigheterna måste av konkurrensskäl vara detsamma. Vad som ännu saknas är en innehavare av sändningstillstånd att förhandla med. När det gäller priset till konsument kommer konkurrensen mellan olika plattformar säkert att verka välgörande också för dem som idag får tillgång till grannlandssändningar via kabel. Vi instämmer med utredningen i att

Dagens faktiska monopol för distribution av nordisk grannlands-TV bör undanröjas genom att åtgärder vidtas för att möjliggöra sådana sändningar också i det digitala marknätet. Rättighetshavarnas förhandlingsberedskap är en del av lösningen på detta problem.

Det är ett faktum att intresset för grannlands-TV är större i våra grannländer än här i landet. Detta kan ha flera förklaringar men en av dem är att vanans makt är stor. I Danmark och Norge samt i västra Finland har man sedan TVs tillkomst haft tillgång till svensk TV genom over spill från svenska marksändningar. Huvudstäderna Köpenhamn och Oslo samt de svensktalande områdena i västra Finland har legat inom detta over spillområde. Stockholm, hela det tättbefolkande Mälardalen och huvuddelen av Göteborg ligger utanför all overspill. Intresset för grannlands-TV har i dessa områden varit minimalt. I sydvästra Skåne däremot är intresset för dansk TV mycket stort, så stort att kanalerna placerats i kabeloperatörernas grundutbud.

Det behövs en särskild informationsinsats för att göra de nordiska public servicekanalerna kända i stora delar av Sverige.


Systemet för tillståndsgivning - tillståndsperiodens längd

Vi har inget att invända mot utredningens förslag att tillståndsgivning ska delegeras till en myndighet och att sändningstillstånden ska gälla i tio år.

Det är viktigt att det framgår av delegationsbeslutet till myndigheten som ska utfärda tillståndsbevis att tillstånd ges efter vissa grundläggande, noggrant angivna kriterier. Förutom de krav som följer av vad vi rent allmänt framfört om vikten av public service, TV-kanalernas tillgänglighet mm skall enligt vår uppfattning tillståndsmyndigheten ha också följande kriterier för sin tillståndsgivning:

Största möjliga grad av yttrandefrihet och mångfald ska garanteras. Regionalisering skall eftersträvas. Spridning av tillstånd ska ske på olika ägare för att i möjligaste mån undvika ägarkoncentration.


TV-sändningars tillgänglighet

Vi tillstyrker att public servicekanalerna i marknätet skall vara okrypterade och kostnadsfria utöver TV-licensen.

SVTs digitala sändningar som tas emot via satellit (Canal Digital) är inte kostnadsfria för hushållen. SVT tar också betalt av satellitutbudsoperatören för distributionsrätten. SVT ansvarar för att betala för upphovsrättigheterna till dessa satellitsändningar.

Vi frågar oss varför motsvarande distribution i kabelnät skall vara kostnadsfri för operatörerna och för abonnenterna. Radiolagen innehåller ett förbud för operatörerna att ta betalt av hushållen för must carrykanalerna. Detta medför att rättighetshavarna, dvs upphovsmän och utövande konstnärer samt producenter och SVT och TV 4 i sin tur har svårt att ta ut rimlig ersättning av de kabeloperatörer som faktiskt driver en affärsverksamhet där vidaresändningen av de nationella kanalerna ingår som ett viktigt inslag.

Varken i Norge eller i Danmark finns det något liknande förbud för kabeloperatörerna. Våra konstnärskolleger och deras samarbetspartners i dessa länder får också ersättning när de nationella kanalerna vidaresänds i kabel-TV-näten. Public serviceföretagen där är också med och delar på denna ersättning. Om detta se mer nedan.

Vi anser att det är dags att förbudet för kabeloperatörerna att ta betalt för must carrykanalerna i 8 kap 1 § 2 st radio-och TV-lagen tas bort.

I utredningen framhålls på flera ställen önskvärdheten av ett fortsatt nordiskt TV-utbyte. Det läggs stor tonvikt på att det tittande som sker i enskilda hushåll genom over spill skall kunna fortsätta. Detta anges som ett av skälen till att SVTs digitala sändningar skall vara okrypterade. Bilden är emellertid mer komplicerad än så. När det gäller den nuvarande tillgängligheten för nordiska hushåll till grannländernas public service-TV-kanaler kan man konstatera att det stora flertalet hushåll får tillgång till utländsk (inbegripet nordisk) TV via kabel eller satellit, inte genom over spill till den egna antennen. Tillgängligheten beror alltså i första hand på om kabeloperatörer och satellitoperatörer har tillgång till och tillhandahåller grannlands-TV.

Om de digitala näten byggs ut i olika takt i de nordiska länderna och de analoga näten släcks ner vid olika tillfällen kan det få negativ inverkan på utbytet. Mycket finns att vinna på att TV-utbytet sker i samordnade former. Ett viktigt moment är att programbolagen och distributörerna i Norden kommer överens om vilka tekniska standarder som skall användas. Det kommer att verka hämmande om distributörer och tittare skall behöva hålla sig med dubbla tekniska system för att kunna ha tillgång till både det egna landets och grannländernas utsändningar.

Programbolagen och de andra som lämnat bidrag till innehållet i sändningarna skall också kunna lita på att vidareutnyttjandet av deras utsändningar i grannländerna sker på ett sätt som är acceptabelt ur teknisk, marknadsmässig och ideellrättslig synvinkel. Försummad samordning kan leda till olika typer av låsningar som i sin tur kan leda till försämrat TV-utbyte.

Det ekonomiska värdet av grannländssändningar i de nordiska kabel-TV-näten kompletterat av marksändningar i Finland och Sverige är betydande. Abonnenter i kabelnäten, främst i Danmark, Norge och Sverige betalar tillsammans många hundra miljoner kronor per år för tillgången till grannländernas TV-program. Efterfrågan på de svenska kanalerna dominerar. I Danmark är emellertid också de tyska kanalerna populära.

Till rättighetshavarna tillsammans dvs till TV-företagen, film- och fonogramproducenterna samt till upphovsmän och utövande konstnärer utgår ersättning för vidaresändningar av främst grannlandskanaler i kabel-TV-nät i hela Norden med ca 355 miljoner kr per år. Till detta skall läggas 22 miljoner finska mark för vidaresändning i etern i Finland av svenska TV-program och ca 4 miljoner kronor för vidaresändning av finska TV-program över nackasändaren.

COPYSWEDE betalar årligen ut ca 25 miljoner kronor i individuella ersättningar till upphovsmän och utövande konstnärer för vidaresändning av de svenska TV-kanalerna SVT 1 SVT 2 och TV 4. Till detta kommer ersättningar som fördelas till upphovsmän och utövande konstnärer på musikområdet via STIM och SAMI. Därutöver fördelas ersättning för nordiska radiokanaler. Den svenska filmproducentorganisationen Filmproducenternas Rättighets-förening fördelar också betydande belopp.

Ca 35 miljoner kr årligen går till SVT och förs till en särskild fond som bekostar nyproduktion av nordiska TV-program. På så sätt genererar ersättningarna också ytterligare arbetstillfällen för svenska kulturarbetare. Också TV 4 får del av nordiska vidaresändningsersättningar.

Nordiska konsumenter betalar alltså idag för grannlandssändningarna betydande belopp, vars kulturpolitiska effekter inte skall underskattas.

Om det visar sig oöverstigligt att synkronisera släckningen av de analoga utsändningarna i det svenska marknätet med grannländerna är det viktigt att kabeloperatörer i dessa länder får tillstånd att vidaresända svenska kanaler i analog teknik. Tills teknikutvecklingen i Norden återigen är i fas måste man kunna ställa krav på att public serviceföretagen och TV 4 inte motsätter sig sådana vidaresändningar. Det gör man idag. SVT har, trots propåer härom från norskt håll, hittills inte medgivit vidaresändning av sina digitala kanaler i kabelnät i Norge.

Okrypterade digitala sändningar från Sverige som kan läcka över till grannländerna för mottagning hos enskilda hushåll eller för vidaresändning i kabelnät är inte någon bra lösning på grannlandsproblematiken. På sikt bör därför eventuella sådana "avsiktligt" oavsiktliga gränsöverskridande sändningar ersättas av avtalsreglerad vidaresändning i marknät på det sätt vi redogjort för ovan.

Analogt over spill från grannländerna till Sverige kommer att kunna fortsätta att tas emot av enskilda hushåll även efter det att det analoga svenska marknätet har släckts. Här behövs ingen åtgärd. Det är de andra ländernas analoga marknät som står för sändningen.

De svenska kabelnäten kommer att däremot använda digital teknik. Omvandlingen från grannländernas analoga sändningar kommer att betyda ökade kostnader. Man kan därför förvänta sig en stor nedgång i antal tittare främst i gränstrakterna eftersom kabelnäten där idag distribuerar i analog teknik och bär grannlandskanalerna i den del av utbudet som går till alla hushåll. Ca 300.000 hushåll får grannlands-TV på detta sätt. Erfarenheten visar att en kanal som en gång försvunnit ur kabel-TV utbudet har mycket svårt att ta sig tillbaka igen. Det är detta TV-utbyte som löper den största risken att försvinna vid en osynkroniserad släckning av de analoga marknäten i de nordiska länderna. Främst gäller detta utbytet med Danmark.

Kabel-TV-distribution av grannlandssändningar i Sverige kommer om efterfrågan finns att kunna fortsätta även efter en digitalisering eftersom digitala grannlandskanaler finns att tillgå från satellit. Avtal kan träffas inom COPYSWEDE-systemet. Att digitala marksändningar i Sverige öppnar enastående möjligheter för att utöka vidaresändningarna av nordiska programkanaler i dess helhet över hela landet har framhållits ovan.

Man kan också tänka sig att fler enstaka nordiska program kan sändas i delar av SVTs utrymme, men då blir det dyrare eftersom dessa sändningar skall nå alla utan kostnad för mottagningen. Upphovsrättskostnaden för programinköpet kommer att bli högre ju fler som skall ta del av det.


Partiell avveckling som alternativ
I utredningen nämns partiell avveckling som ett alternativ till en samtidig släckning av det analoga nätet. Detta skulle ha fördelar som att tekniska problem kan tas en bit i taget. Det blir lättare med information och administration. Man kan anpassa avvecklingen i takt med att hushåll i olika regioner skaffar avkodare. Till detta vill vi framhålla möjligheten att då säkra tillgången till nordiska program i vissa känsliga områden.

Vi anser att om en partiell avveckling av det analoga marknätet kan bidra till en tidigare släckning skall det inte avvisas som möjligt tillvägagångssätt.


Sändarlandsprincipen och reklamreglerna i EU:s TV-direktiv

KLYS och COPYSWEDE tillstyrker kommitténs förslag om att regeringen såvitt avser reklamreglerna skall verka för att sändarlandsprincipen avskaffas vid den översyn av bestämmelserna i EU:s TV-direktiv som skall göras i slutet av 2002.

De programföretag som i huvudsak riktar sina TV-sändningar till ett annat land bör omfattas av mottagarlandets regelverk när det gäller reklam.

Härigenom kommer exempelvis TV 3, som genom att sända från England undgår de strängare svenska reklamreglerna, att omfattas av svensk lagstiftning på området. Vi vill understryka att en ändrad reglering beträffande reklam i TV-direktivet absolut inte får innebära att sändarlandsprincipen överges när det gäller yttrandefriheten.

För COPYSWEDE För KLYS


Gunnar Petri Peter Curman
Ordförande Ordförade




Kontaktpersoner i detta ärende
Verkställande direktör Gun Magnusson, (08/545 667 00) COPYSWEDE och Förbundssekreterare Ulrica Källén (08/667 88 90) KLYS.

Adressen till båda organisationerna är Skeppargatan 26, 114 52 Stockholm