Peter Curman, KLYS ordförande, skrev i Svenska Dagbladet tisdag 3 september:

Vi behöver inte kopiera dålig mediepolitik

TV4 har anmälts till Granskningsnämnden för radio och tv för att ha styckat sönder två filmer med reklaminslag. Upphovsmännen, Vilgot Sjöman och Claes Eriksson, känner sig kränkta eftersom deras konstnärliga verk inte respekterats utan snarare använts som metmaskar för reklamsäljare. Det faktum att TV4 köpte rättigheten att visa deras verk medan reklamavbrott fortfarande var förbjudet och därmed invaggade dem i föreställningen att verken skulle visas i sin helhet gör naturligtvis inte saken bättre.

I den debatt som nu uppstått kring TV4:s reklamavbrott har en överväldigande majoritet av tittarna sagt ifrån att de inte vill få sin upplevelse sönderhackad av reklaminslag. Ska reklam förekomma ska den ligga mellan programmen. TV4:s påstådda omsorger om tittarnas behov av att koka kaffe och uträtta småärenden i pauserna är ingenting annat än bortförklaringar.

Ett annat märkligt argument för reklamavbrotten är att de förekommer i alla kommersiella tv-kanaler i hela europa och att man därför måste ha dem också hos oss. Men varför skulle inte Sverige med sin starka public servicetradition kunna ha en egen mediepolitik när vi kan föra en egen alkohol- och drogpolitik? Varför måste vi importera de dåliga exemplen?

Ingen tv-producent skulle komma på tanken att avbryta en gudstjänst med tv-reklam. Det är fortfarande förbjudet i programreglerna. Men ett konstnärligt verk går tydligen bra att göra som man vill med. Det är dock osäkert om Granskningsnämnden kan komma fram till någon annan slutsats eftersom kulturministern sa ja till nya och liberalare regler från och med den 1 april i år.

Men hur förhåller sig reklamavbrotten i konstnärliga verk till upphovsrättslagen? Det vore intressant att få veta.

När Pietro Germis film "Serafino" prövades inför domstol i Italien ansågs reklamavbrotten vara kränkande för upphovsmannen eftersom berättarrytmen splittrades, innehållet trasades sönder och den estetiska halten uttunnades.

Tänk er själva Ingmar Bergmans "Tystnaden" söndersprängd av reklamavbrott! För visst kan man dra en gräns mellan sådana produktioner som är skapade för att upplevas som helheter och sådana som är tillverkade på reklamtv:s egna villkor.

Klys - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd - vill få frågan om reklamavbrott av konstnärliga verk upphovsrättsligt prövad i domstol. Men en rättegång kostar pengar och Klys tillgångar är begränsade. Eftersom frågan upplevs som angelägen inte bara av konstnärliga upphovsmän utan också av en majoritet av det svenska folket tänker Klys utlysa en insamling för att möjliggöra en sådan rättegång. Samtidigt vill Klys rikta följande fråga till samtliga riksdagspartier:

Ska vi ha en mediepolitik i Sverige som tillåter att man styckar sönder konstnärliga verk för att sälja reklam i tv?

Peter Curman
ordförande Klys