Debatten på Armémuseum om

Sverige och förslaget till den nya EU-konstitutionen

Torsdagen den 9 juni 2005

Unionslandet Sverige: Kulturen ska vara fri och obunden! 

Den svenska sommaren gjorde sin entré samtidigt som det europeiska konstitutionsförslaget gjorde sin sorti. Åtminstone kändes det så när KLYS den 9 juni slog upp dörrarna till sitt heldagsseminarium ”Kulturen – vårt inre försvar” på Armémuseum på Riddargatan i Stockholm. Ett 70-tal åhörare hade stålsatt sig mot frestelsen att fördriva den soliga försommardagen under de grönskande träden för att i stället med hjälp av dagens moderator Björn Linnell sätta sig in i de abstraktioner och påtagligheter som går under namnet EU. Visserligen hade NON i Frankrike och NEE i Nederländerna till en del förändrat förutsättningarna för den svenska debatten – det sprang alltså inget löst lejon omkring bland publiken! Men konstitution eller inte konstitution – EU finns ju och kommer att finnas också i framtiden liksom kulturen. Sverige är - åtminstone tills vidare - ett unionsland.

Professor Sverker Gustavsson klargjorde i en föredömlig miniföreläsning innebörden av konstitutionsförslaget, som visserligen dödförklarats men som ändå – på ett eller annat sätt – kommer att leva vidare. Kanske inte som konstitution men i form av praktiska överenskommelser mellan marknadens olika parter. För EU är ju inte bara ett politiskt projekt utan lika mycket, om inte mer, ett marknadsprojekt med många privata aktörer. EU har heller inget formulerat slutmål utan befinner sig ständigt i rörelse. Går det inte att komma fram den ena vägen går det kanske den andra. Just det faktum att det inte finns någon färdbeskrivning för EU gör att opinionerna och lobbygrupperna blir styrande. Det finns inget rätt eller fel men det finns starka opinionsgrupperingar. I princip är det marknaden som gäller men om tillräckligt många uttalar sig i en fråga, t.ex. om public service, så kan marknaden göra undantag.

- EU är ändå vårt hopp om en bättre värld, menade f.d. EU-parlamentarikern Gunilla Carlsson (m). Det är ändå fantastiskt att bortåt 350 miljoner människor i hela Europa idag bekänner sig till de mänskliga fri- och rättigheterna. Gränsöverskridandet har blivit en självklarhet i en världsdel som förr var avspärrad kors och tvärs och som upplevt flera förödande krig. Konstitutionen var ett försök att bringa reda i det nya Europa som sedan 50 år vuxit upp ur ruinerna av det gamla.

- Konstitutionen är stendöd, brassade Per Gahrton, också f.d. EU-parlamentariker (mp), på. Det kan ingen göra någonting åt såvida man inte börjar fiffla med de spelregler som man själv satt upp. Frankrike och Nederländerna har med sina nej satt politikerna på plats. Det är också dags att fråga sig vad EU åstadkommit. Man talar om att försvara den kulturella mångfalden, men hur har det blivit? Idag dränks vi ju alla av den amerikanska flodvågen. Slå på bilradion i Sverige eller Frankrike och det är samma poppelipopp av amerikanskt ursprung som strömmar ut. Gå på bio – samma sak! Nämn en svensk som talar franska med en fransman! Idag har språkförståelsen försämrats. Svenskar talar engelska med danskar! När jag var ung läste vi böcker på franska och tyska. Då fanns åtminstone latinet som man kunde konversera på i högskolevärlden men också det är idag avskaffat. Jag menar att det bör återinföras!

Efter dessa två inledningar var det dags för Jerker Stattin och Tomas Lindman från kulturdepartementet att redogöra för dagsaktuella frågor som just nu avhandlas på tjänstemannaplanet. Det handlade om bl.a. EU:s kulturramprogram och om tjänstedirektivet, där särskilt frilansande musiker påtalat risken för prisdumpning.

Ett konkret fall där motsättningen mellan svensk kulturpolitik och EU:s anspråk på att ange spelregler utgör exemplet med biblioteksersättningen. Författarförbundets förre direktör, Johnny Forslund, gav en blixtrande klar exposé över denna kontrovers. I korthet innebär den att EU gjort en s.k. påminnelse till den svenska regeringen om att ersättning även bör utgå till utländska upphovsmän. Men biblioteksersättningen är inte en upphovsrättslig ersättning utan en del av svensk kulturpolitik och enligt subsidiaritetsprincipen har varje land rätt att själv bestämma över den, framhöll Forslund. Detta har också den svenska regeringen påpekat i ett svar till EU. Just nu avvaktar vi kommissionens reaktion. Om ingen klarhet nås kan frågan till slut hänskjutas till Europadomstolen för avgörande.

Ett positivt exempel på kulturstöd från EU kunde verksamhetsledaren vid Östersjöns författar- och översättarcentrum, Lena Pasternak, berätta om. Genom att ansluta sig till olika europeiska översättarnätverk har centret lyckats få ut ett årligt bidrag på c:a 50.000 euros att användas som stipendier för gästande författare och översättare. Det viktigaste med centrets verksamhet är enligt Lena Pasternak själva mötena mellan författare från olika länder. Men eftersom centret uppstod i samband med en internationell författarkryssning i Östersjön 1992, alltså två år före Sveriges EU-inträde , har EU inget att göra med centrets uppkomst. Däremot har EU-bidraget kommit väl till pass som just projektmedel. Ett problem är emellertid att den svenska staten kan ta dessa medel som intäkt för att slippa ta eget ansvar. Det nu elvaåriga författar- och översättarcentret på Gotland får inte ett öre mer från staten än det hade vid starten, allt som allt 1,5 miljoner kronor.

Lena Pasternak satte därmed fingret på en känslig punkt. Kan det vara så att EU:s kulturbidrag har en hämmande effekt på den svenska kulturpolitiken? Chris Torch, verksamhetsledare för Intercult, instämde. - Det finns en stor risk att det nationella ansvaret naggas i kanten, sa han. Även Gunilla Thorgren, f.d. statssekreterare i kulturdepartementet, varnade för att låta EU-bidrag bli styrande.

En heldag med politikerspråk och EU jargong gör en inte precis  klarvaken för språkets nyanser. Därför kan det vara nyttigt att rensa öronen med ett annat slags språk. En sådan hjälp levererades av författaren Göran Palm, nybliven Stig Dagerman-pristagare, som läste ur sitt epos ”Sverige en vintersaga”. Avsnittet handlade om vår stora receptivitet när det gäller att anamma engelska uttryck för svenska ord och företeelser. Jag ska inte här forwarda några särskilda exempel eftersom jag i så fall måste deleta andra passager i denna artikel. Vi känner också alla till hur man kan försköna ett kalhygge till en föryngringsyta eller förvandla ett vanligt giftermål till att ha en relation. Att Göran Palm hör till våra skarpaste avslöjare av språkliga och moraliska hycklerier har han tidigare visat i en rad debattböcker, bl.a. den numera klassiska ”En orättvis betraktelse” (1966).

Efter Palms behandling var det dags för mer politikerspråk. Under Björn Linnells ledning debatterade Pernilla Zethraeus (v), Fredrik Malm (fp), Gunilla Thorgren (s) och Gustav Fridolin (mp) vad som är centrum och periferi inom EU-gemenskapen. Vad är det som säger att just Sverige skulle vara periferi? Är inte centrum den plats man själv befinner sig på? Den nya teknologin har upplöst de gamla avstånden. Den inre marknaden skapat förutsättningar för rekordbilliga flyg som Ryan Air, framhöll Fredrik Malm. Men varför tillskriva EU betydelse för all gränsöverskridande kontakt? Författare har alltid träffats över gränserna, sa Gunilla Thorgren. Men EU kan också förenas i xenofobiska föreställningar, menade Gustaf Fridolin. Ta exemplet med slöjan. Här går en skarp skiljelinje mellan Europa och den muslimska världen. Här är alla EU-länder överens i sitt avståndstagande på ett skrämmande vis.

Också i den avslutande debatten om ”Villkoren för konstnärligt arbete i ett framtida EU” framhöll moderatorn, Maj-Britt Theorin, f.d. EU-parlamentariker och kulturrådsordförande, att de svenska kulturmålen som antagits av Sveriges riksdag står fast. Detsamma hade också seminariet meddelats av kulturminister Leif Pagrotsky som dessvärre inte kunde vara med. Uppiggande var det att höra kulturrådets nya ordföranden, Anna Hedborg, uppmana de närvarande att ”maximera sin stridslust”. Över huvudtaget finns det ingen anledning att skilja på ”vi och dom” eftersom vi är lika mycket dom och tvärtom. Däremot är det nödvändigt att Sverige mer aktivt deltar i debatterna i Bryssel, påpekade Antonia D Carnerud, som själv är filmare och KLYS-medlem men bosatt i Bryssel. Bernt Lindberg, som sitter i KLYS arbetsutskott för Svenska Tecknares Förbund, höll med och menade att det är viktigt att KLYS formulerar en klar strategi för sitt deltagande. Riktigt hur det blir med den strategin gav väl den innehållsdigra debattdagen inget klart svar på. Kanske satt det någon åhörare i publiken och ruvade på Columbi ägg och i så fall är det att beklaga att konferensinramningen inte gav möjlighet till att servera detta ägg på ett för alla synligt silverfat!

    Peter Curman

(Foto: Lars Ekenborn, Bernt Lindberg)

Se hela seminarieprogrammet

Läs KLYS presentation av seminariedagen

Arrangeras av KLYS med stöd av EU 2004-kommittén. Tack till Armémuseum.