Stockholm den 9 november 2006
- Kan kulturen ge en ”själ” till Europa?
Nej, den här gången är det inte Vatikanstaten som frågar utan den europeiska
kommissionen. Man tycker sig sakna ett kitt som kan foga ihop medlemsländerna.
Det räcker inte bara med handelsavtal och lagar. Kanske kan kulturen hjälpa
till?
Hursomhelst har kommissionen – givetvis byråkratiskt anonymt – bestämt sig för
att genomföra en enkät som i dagarna tillställts samtliga kulturorganisationer i
Europa där man ber om svar på en rad frågor om på vilka sätt som kulturen
verksamt kan bidra till den europeiska integrationen. Men snabbt och kort ska
det vara. Högst 500 tecken per fråga, på engelska eller franska. Den europeiska
själen ska nämligen rymmas i det kulturbyråkratiska nötskalet. Svaren skulle
vara kommissionen till handa senast den 5 november 2006. Sedan förbehåller man
sig rätten att citera ur enkätsvaren på en för ändamålet upprättad webbsida.
Kommissionen kommer säkert att bli bönhörd. För vem tar inte fram sin lyra när
det vankas allmosor? Spela vackert för fursten och han kommer att belöna dig!
För det var väl Kung och Fosterland som Beethoven tänkte på när han komponerade
”An der Freude” – som kommissionen gjort till Europas nationalsång?
Nu är det alltså dags för poeterna att dikta om den europeiska själen. Europas
konstnärer uppmanas att gestalta vår gemensamma värdegrund. Som om det inte
räckte vill kommissionen dessutom veta hur kulturlivet kan bidra till vad man
kallar ”european added values”, alltså det som man menar särskiljer den
europeiska kulturtraditionen från andra kulturer. Ja, vad
kan det vara? Den europeiska framfarten på den afrikanska kontinenten under det
förra seklet? Eller nazismen? Det tudelade Cypern? För att inte tala om den
främlingsfientlighet som griper omkring sig i många av EU:s medlemsstater idag?
KLYS har i sitt enkätsvar till kommissionen återigen framhållit att kulturen
alltid måste värna om sitt egenvärde och sin integritet. Bland de tio kulturmål
som Sveriges riksdag ställt sig bakom heter det att kulturen ska vara ”en fri
och obunden kraft i det svenska samhället”. Det är en utmärkt formulering som
också borde tillämpas i europeiska sammanhang! Varje försök att
instrumentalisera eller utnyttja kulturen av maktpolitiska skäl måste bestämt
avvisas.
När det europeiska kulturnätverket EFAH (European Forum for the Arts and
Heritage) förra året beklagade folkomröstningsresultaten av det europeiska
konstitutionsförslaget i Frankrike och Holland begärde KLYS sitt utträde ur
organisationen. Vi menade att det var oförenligt med EFAH:s roll som
paraplyorganisation att fungera som propagandaverktyg för politiska krafter inom
den europeiska unionen. Men EFAH finansieras liksom många andra europeiska
kulturnätverk av kommissionen. Och den som har pengarna bestämmer som bekant
musiken. I Norden har vi däremot etablerat den s.k. ”armlängdsprincipen”, dvs.
att politikerna tillhandahåller medlen men kulturutövarna bestämmer själva
innehållet i den förda politiken. Den nu aktuella omorganiseringen av Nordiska
ministerrådet verkar emellertid hota denna ordning. Till detta finns det skäl
att återkomma.
Villkoren för det internationella kulturarbetet kommer att bli en av
huvudfrågorna på den nordiska kulturkonferens som KLYS tillsammans med sina
nordiska systerorganisationer kommer att arrangera på Gotland den 17-23 maj
2007. Även kulturarbetare från Baltikum och Ryssland kommer att inbjudas.
Omorganisationen av Nordiska Ministerrådet står givetvis på dagordningen, liksom
det nordiska samarbetet inom ECA (European Council for Artists) och BWC (Baltic
Writers Council). KLYS välkomnar således den fortsatta internationaliseringen av
vårt kulturliv men den måste ske på kulturens egna villkor och med respekt för
vår konstnärliga och professionella integritet.
Peter Curman
Ordförande KLYS