Stockholm den 21 november 2006


KLYS ordförandes anförande vid arbetsmarknadsutskottets hearing om regeringens förslag till förändringar av
a-kassan


Ärade församling,

Jag heter Karin Enberg och är frilansande teaterregissör. Jag är här i egenskap av nyvald ordförande i KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd.
Vi är ett samarbetsorgan för 18 svenska konstnärsorganisationer, som representerar bl a författare, journalister, bildkonstnärer, skådespelare, regissörer, tonsättare och musiker. Tillsammans är vi ca 30 000 utövande konstnärer och enskilda upphovsmän.

KLYS fick inte regeringens förslag på remiss. Men eftersom förslagen får dramatiska konsekvenser för våra professionellt verksamma kulturutövare, så har KLYS och dess medlemsorganisationer varit mycket aktiva med att försöka påverka förslaget.
Att KLYS nu får möjlighet att delta i denna hearing ser vi därför som ett uttryck för att arbetsmarknadsutskottet har uppfattat att det finns särskilda problem på kulturområdet.

Tiden räcker inte till för att gå in på olika konkreta exempel. Men mer generellt så handlar det om kulturarbetsmarknadens särart.

Kulturområdet kännetecknas av stor rörlighet och flexibilitet, men också av otrygga anställningar och låga löner. Många visstidsanställningar med mellanliggande perioder utan avlönat arbete är på kulturområdet inte ett uttryck för bristande etablering. Det är en konsekvens av hur frilansarbetsmarknaden fungerar. Så en förändring av arbetslöshetsförsäkringen, som medför kraftigt sänkta ersättningar i vår typ av anställningar, slår därför inte enbart mot de yrkesverksamma utan också mot hela bredden och mångfalden i kulturlivet.

I regeringens proposition är det helt tyst om konsekvenserna på kulturarbetsmarknaden. Men däremot sa arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i TV4:s Nyhetsmorgon i fredags morse, att han är medveten om problemen på kulturområdet och att han ska försöka hjälpa till att hitta en lösning. Från KLYS sida ser vi naturligtvis positivt på denna signal. Men vi menar att problemen i första hand måste lösas där de uppkommer, d v s inom arbetslöshetsförsäkringen.

Och redan för 10 år sedan konstaterade regering och riksdag i anslutning till en proposition om kulturpolitikens inriktning att

"Arbetsmarknadspolitiska, skattepolitiska och socialpolitiska åtgärder kan få oväntade och drastiska konsekvenser för konstnärer. Det bör därför vara ett övergripande konstnärspolitiskt mål, att rimlig hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden inom varje politikområde, innan man väljer att lösa problemen inom kulturpolitikens ram."

Denna inriktning är lika giltig då som nu.

KLYS vill också peka på att senast riksdagen gjorde mer omfattande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, 1998, så ingick i det beslutet att hänsyn ska tas till förhållandena på kulturarbetsmarknaden. Vi menar att detta måste gälla också för de nu aktuella förslagen, som kommer att få än mer genomgripande konsekvenser på kulturområdet.

Avslutningsvis vill jag säga att KLYS huvuduppgift givetvis är att arbeta för att de konstnärligt yrkesverksamma ska kunna leva på ersättningen för sitt konstnärliga arbete. Men det går inte att bortse från samspelet mellan kulturpolitiken och arbetsmarknadspolitiken och vi hoppas därför att arbetsmarknadsutskottet i sin behandling av regeringens proposition tar hänsyn till kulturarbetsmarknadens särart.

Tack för ordet!

Karin Enberg, ordförande KLYS