KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 13 april 2007

KLYS synpunkter till Kulturdepartementet över departementspromemorian Ds 2007:3 Annonstid i radio och TV

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - är konstnärs-organisationernas kulturpolitiska samarbetsorgan i frågor av gemensamt intresse. KLYS företräder genom sina 18 medlemsorganisationer ca 30.000 enskilda konstnärer inom områdena ord, ton, bild och scen. Viktiga samarbetsområden för KLYS är upphovsrätt, kultur- och mediepolitik, arbetsmarknadspolitik, skattefrågor och trygghetssystem.

KLYS har av Kulturdepartementet inbjudits att lämna synpunkter på rubricerade promemoria som innebär utvidgade möjligheter för svenska kommersiella radio- och TV-bolag att sända reklam. Våra synpunkter kommer i första hand att beröra förslaget om ökad annonstid i TV.

KLYS grundinställning är att annonser i TV skall sändas mellan program och inte placeras i filmverk och andra upphovsrättsligt skyddade verk om inte upphovsmannen lämnat sitt samtycke. Reklamavbrott i konstnärliga och litterära verk utgör enligt KLYS en kränkning av upphovsmannens ideella rätt, om inte upphovsmannens samtycke föreligger. Jfr hovrättens dom i målet om reklamavbrott, där det fastställdes att TV4 genom att sända reklamavbrott i Vilgot Sjömans och Claes Erikssons filmer ändrat i filmverken och därmed kränkt de båda upphovsmännens egenart enligt 3 § URL, som reglerar upphovsmännens ideella rätt.

Det är således reklamavbrotten i sig som KLYS vänder sig emot och inte annonstidens längd, åtminstone inte så länge reklamen placeras mellan program. Den huvudregel som fortfarande gäller i radio- och TV-lagen om att annonser skall placeras mellan program har dock tyvärr kommit att utgöra mer undantag än huvudregel. KLYS befarar därför att en förlängning av den tillåtna annonstiden i radio- och TV-lagen i praktiken kommer att innebära att de reklamavbrott som trots huvudregeln i allt större utsträckning placeras i program blir längre, till skada för både publik och upphovsmän. Ett reklamavbrotts längd påverkar graden av ideellrättslig kränkning. Kränkningen måste anses allvarligare ju längre reklamavbrottet varar. Långa avbrott i program försämrar också publikens möjligheter att följa handling och sammanhang. Den spänning och stämning som upparbetats försvinner, vilket påverkar publikens upplevelse av programmet negativt och därmed också programmets värde.

Upphovsmännens berättigade intresse av respekt för sina verk, d v s att inte behöva få sina verk uppstyckade av reklamavbrott samt publikens intresse av en ostörd TV-upplevelse måste än idag anses utgöra tungt vägande skäl för en restriktiv hållning till annonsering i TV.

KLYS har förståelse för att regeringen vill skapa konkurrensneutralitet mellan TV3 och kanal 5 å ena sidan och TV4 å den andra. Det kan naturligtvis uppfattas som orättvist att olika TV-bolag som alla huvudsakligen riktar sina sändningar mot en svensk publik inte behöver följa samma regler. En större rättvisa på området skulle dock enligt KLYS bättre åstadkommas genom en skärpning av jurisdiktionsreglerna i det bakomliggande TV-direktivet, som nu håller på att ses över inom EU.

Även om det inte är önskvärt att generellt övergå till en mottagarlandsprincip i TV-direktivet anser KLYS att det bör finnas större möjligheter för ett mottagarland att med nationella regler komma åt sändningar från utomlands etablerade TV-bolag som huvudsakligen riktas till mottagarlandet. Om Sverige hade jurisdiktion över TV3:s och Kanal 5:s sändningar när det gäller reklamregler, liksom Sverige har för TV4:s sändningar, skulle de tre kanalerna följa samma reklamregler. Den svenska regeringen bör därför, istället för att mjuka upp de svenska annonstidsreglerna, satsa på att i EU hårdare driva frågan om jurisdiktion enligt denna princip.

KLYS har även i tidigare sammanhang anfört att den svenska regeringen såvitt avser reklamreglerna skall verka för undantag från sändarlandsprincipen vid den pågående översynen av direktivet. De programföretag som i huvudsak riktar sina TV-sändningar till ett annat land bör således omfattas av mottagarlandets regelverk när det gäller reklam. Jfr KLYS remissyttranden över radio- och TV-lagsutredningens del- och slutbetänkanden.

Men vi anser också att regeringen samtidigt på ett kraftfullare sätt än hittills vid översynen av direktivet arbetar för att reklamreglerna som sådana skärps i TV-direktivet. Härmed skulle restriktivare regler komma att gälla i alla EU- och EES-länder och något avsteg från sändarlandsprincipen inte vara nödvändig på reklamområdet. På detta sätt skulle en mer rättvis konkurrenssituation komma att gälla inte bara i Sverige utan även mellan övriga EU- och EES-länder.

Det skall slutligen påminnas om att EU:s TV-direktiv utgör minimiregler och att det står Sverige och andra EU-länder fritt att tillämpa strängare regler inom de områden som omfattas av direktivet, t ex när det gäller regler om annonser och reklam. KLYS anser det angeläget att Sverige utnyttjar denna möjlighet och behåller nuvarande regler.

För KLYS

Ulrica Källén

Förbundssekreterare