Hovrätten nästa

TV4 har beslutat att överklaga tingsrättens dom i reklamavbrottsmålet till hovrätten.  Som skäl anför bolagets informationschef Göran Ellung att tingsrättens dom ”vilar på en allt för lös grund för att den ska få vara vägledande”. Han hänvisar istället till det särskilda yttrandet i domen av chefrådmannen Martin Holmgren, som förklarat sig skiljaktig från majoriteten. I yttrandet ifrågasätter rådmannen att en kränkning i lagens mening verkligen ägt rum eftersom TV4 AB ”före och efter reklaminslagen tydligt markerat att det just kommer ett avbrott i spelfilmen” och att ”reklaminslagen inte i sig haft något att göra med filmerna”. Påpekandet är obestridligt men knappast övertygande som upphovsrättsligt argument eftersom blotta aviserandet av reklam-avbrott på inget sätt neutraliserar själva kränkningen. När professor Jan Rosén, som av TV4 engagerats för ett sakkunnigutlåtande för kanalens räkning, påstår att tingsrättsdomen inom "initierade kretsar" framstår som "förvånande" gör han sig snarare till tolk för TV4s styrelse och ledning än för sina juristkolleger.

Detta är alltså den fasta grund som TV4:s informationschef nu står på.

I och för sig är det bra att det blir en överprövning eftersom en hovrättsdom väger tyngre och får en mer prejudicerande effekt. Tingsrättsdomen tog enbart fasta på reklamavbrotten i de filmer som var föremål för anmälan, nämligen avbrotten i Vilgot Sjömans "Alfred" och Claes Erikssons ”Hajen som visste för mycket”. Formellt gäller detsamma för den kommande hovrättsdomen, men resonemangen i domskälen kommer att tillmätas en större vikt och ges en mer generell innebörd.

Självfallet hade det varit skönt och bekvämt om tingsrättens dom hade vunnit laga kraft eftersom regissörer hellre bör ägna sina krafter åt att skapa nytt än att försvara vad de redan skapat. Dock har de genom sin process skapat ett nytt kontraktuellt läge för sina kolleger. Det finns nog inte en regissör i Sverige idag som inte är medveten om vilka villkor som gäller för visningen av hans eller hennes film i TV4. Utpressning, säger en del. Man kan också säga att upphovsmannens rätt över sitt verk respekteras eftersom det nu tydligt måste framgå i kontraktet om avbrott tillåts eller inte.

Det är också intressant att konstatera vilken internationell genomslagskraft processen haft och har. Samma dag som TV4 beslutade sig för att överklaga tingsrättens dom lät den internationella regissörsföreningen FERA, där Liv Ullman är ordförande, publicera en pressrelease i vilken de gratulerade Vilgot Sjöman och Claes Eriksson till deras framgångar samtidigt som man kräver att EU-kommissionen verkar för att nya regler som förbjuder reklamavbrott i film tas in i kommande TV-direktiv. Liksom KLYS anser FERA att reklaminslag kan tolereras före och efter filmen (artikel 11.1 i gällande TV-direktiv), men inte i filmverket. Kampen mot reklamavbrott i film är alltså inte bara en svensk angelägenhet utan gäller alla länder både i och utanför EU. Kampen mot reklamavbrott i filmer och andra upphovsrättsligt skyddade verk är på samma gång en kamp för upphovsmännens rätt till konstnärlig integritet och för publikens rätt till en ostörd konstupplevelse. Också som TV-tittare ska man ha rätt att få se en film eller en pjäs till slut utan att behöva störas av ovidkommande reklamavbrott. Argumentet att kommersiella TV-kanaler inte skulle överleva om de inte får stycka sönder sina filmer eller teater-föreställningar är oacceptabelt eftersom ett vandaliserat verk inte längre är ett konstverk. Att försvara upphovsrätten är i dagens medieflimmer inte bara en nödvändighet utan också en förutsättning för att upprätthålla en konstnärlig kvalitet i vårt TV-utbud.

KLYS välkomnar en ny prövning i hovrätten.

Stockholm den 13 januari

 

Peter Curman  

Ordförande KLYS