act4sweden!

Sverige kommer inom kort att få en ny grundlag. Beslutet togs av EUs stats- och regeringschefer i Rom den 29 oktober 2004. Innan lagen träder i kraft måste den dock ratificeras av samtliga 25 medlemsländer. Åtta av dem har beslutat att låta nationella folkomröstningar avgöra resultatet – till dem hör inte Sverige. Nyligen folkomröstade Spanien. En överväldigande majoritet sa ja. I Sverige ska istället den sittande riksdagen få fälla avgörandet. De fyra borgerliga partierna samt socialdemokraterna har bestämt sig för att rösta ja till konstitutionen. Men en växande opinion kräver en folkomröstning också i Sverige eftersom nej-sidan har cirka 58 procent av medborgarna på sin sida.

De etablerade partierna har uppenbarligen lärt sig läxan efter EMU-omröstningen. Folkomröstningar bör i princip undvikas. Strategerna i Bryssel räknar kallt med att Sverige är ”klart”. Besvärligare förhåller det sig dock med Tjeckien och Storbritannien där oppositionen är stark. Men de ligger också sist i kön.

Själva lagtexten, som upptar drygt 1200 sidor, inleds med en preambel som i verbal pomp och ståt skulle kunna tävla med en magisterpromotion av Esaisas Tegnér:

”INSPIRERADE av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten,

FÖRVISSADE om att Europa, återförenat efter smärtsamma erfarenheter, kommer att gå vidare på civilisationens, framstegens och välståndets väg till fromma för alla invånare, även de svagaste och fattigaste, att Europa önskar förbli en kontinent som är öppen för kultur, kunskap och sociala framsteg och att Europa önskar fördjupa det offentliga livets demokratiska och öppna karaktär och verka för fred, rättvisa och solidaritet i världen…”

Men kanske måste man börja i ett sådant röstläge – även om nazism, rasism och imperialistisk brutalitet i lika mån hör till det europeiska kulturarvet – för att ingjuta mod och framtidstro i 25 medlemsländer med växlande humanistiska meriter. För att ytterligare förstärka den lagstadgade samhörigheten har Ludwig van Beethovens ”An der Freude” korats till Europas ”Nationalhymn” och en blå fana med tolv stjärnor i ring till Europaunionens flagga. Inte undra på om en och annan paranoiker kan få för sig att här hägrar en dröm om ”Europas förenta stater”!

Problemet nu är att få invånarna i medlemsländerna att inse sin lycka. Trots alla löften om en mer fullödig framtid är det svårt att få den enskilde EU-medborgaren att känna sig riktigt entusiastisk. Även i de länder som visar honom det personliga förtroendet att folkomrösta väljer han i de flesta fall sofflocket framför valurnan! Varför detta ointresse? Vilka initiativ måste till för att bryta dödläget och få EU-medborgaren pigg och alert?

Ett sätt kan vara att dra in olika intresseorganisationer i beslutsprocessen. I alla stora omvälvningar är det viktigt att ”det civila samhället” intar en ledande roll. Därför har strategerna i Bryssel mycket påpassligt bildat en ”contact group” med uppdraget att aktivera bl a det fria föreningslivet i Europa. En av de sex organisationerna som påtagit sig denna uppgift är EFAH (The European Forum for Arts and Heritage”), som är den lobbyorganisation för kulturfrågor som bl a KLYS är medlem i. Ordförande är idag den från UNESCO kände Raj Isar och generalsekreterare är Ilona Kish. Kontaktgruppen inbjöd nyligen drygt hundra företrädare från olika NGOs till ett diskussionsmöte i the Scotland House i Bryssel. Initiativet kallades ”act4europe”.

Det blev ett livfullt endagsmöte. Efter pedagogiska och instruktiva inledningar från organisatörernas sida fick de närvarande välja att delta i någon av följande arbetsgrupper (”break out sessions”):

Campaigning for a yes
Getting involved but staying "neutral"
Developing article 1-47

Den spanske delegaten Tom Krucharz från “Ecologistas en Acción” anmärkte med rätta att det saknades ett fjärde alternativ: "Campaigning for a no". Men ett sådant alternativ hade naturligtvis inte föresvävat organisatörerna. Kampanjgruppen för ett ”ja” leddes för övrigt av EFAHs ordförande Raj Isar. Själv deltog jag i den andra diskussionsgruppen: ”Getting involved but staying ”neutral”.

Enligt min personliga uppfattning är det – eller borde det vara – en individuell medborgarfråga om vi vill att Sverige ska anta den föreslagna grundlagen eller ej. Jag anser att den nu sittande riksdagen inte har legitimitet att företräda väljarna i denna fråga eftersom den över huvud taget inte diskuterades inför förra valet. Som ordförande i KLYS vill jag emellertid i första hand slå vakt om Sveriges rätt att föra en egen kulturpolitik utan att låta sig styras av ovidkommande ”europeiska” hänsyn. Anspråken på att ”europeisera” biblioteksersättningen, som inte är en upphovsrättslig utan en kulturpolitisk ordning, måste således avvisas. I fördraget föreslås också att man på kulturområdet ska ges möjlighet att fatta beslut med kvalificerad majoritet om stimulansåtgärder istället för som idag med enhällighet. KLYS motsätter sig detta förslag eftersom det skulle kunna äventyra varje lands suveräna rätt att föra sin egen kulturpolitik. På denna punkt efterlyser KLYS en europeisk debatt och ett ställningstagande från EFAHs sida.

I den tredje arbetsgruppen diskuterades ”participatory democracy”, dvs. på vilka sätt man kan komplettera den representativa demokratin när det gäller att utvidga känslan av delaktighet med Europatanken inför de kommande folkomröstningarna. Associationen till politruckskola är inte helt obefogad.

Mot bakgrund av den delvis nya roll som den föreslagna grundlagen medför för kulturlivet och de nya beslutsregler som kommer att gälla har KLYS för avsikt att under våren sammankalla till en Europadag, där kulturlivets företrädare ska ges möjlighet att lufta sina åsikter. Vi har också för avsikt att inbjuda kommissionären Margot Wallström, f d svensk kulturminister, att ge EUs syn på saken. Dessutom vill vi gärna att såväl nya som gamla europaparlamentariker deltar. Samt berörda och intresserade medborgare!

KLYS ser fram mot en viktig och klargörande debatt. Slutmålet bör givetvis vara ett handlingsprogram som slå vakt om kulturen som en självständig och oberoende kraft i ett integrerat Europa.

Alltså: act4sweden!

Peter Curman
ordf. KLYS