Claes Erikssons avslutningstal i Högsta Domstolen den 20 februari 2008

Advokat Danowsky sa att filmen inte förändras av reklamavbrott. Han vände sig mot ordet ”infogats” och sa att ingenting har infogats i filmen i och med reklamavbrottet. Det hade bara skett ett avbrott och något annat hade visats. Och sedan hade filmen fortsatt.

Nu är det inte riktigt så enkelt. Oavsett vad man kallar det så har det nämligen hänt något med filmupplevelsen. Någonting har gått sönder och vad som kvarstår är möjligheten att informera sig om vad filmen handlar om, medan möjligheten att uppleva filmen är borta.

Och jag är säker på att Peter Danowsky, precis som han själv sa, kan berätta vad filmen handlar om i svepande ordalag, men han har inte varit i närheten av att uppleva den som det var tänkt. För det är just upplevelsen hos åskådaren som är det eftersträvansvärda målet för både åskådaren och filmskaparen.

När filmen plötsligt är elva minuter längre, som till exempel blev fallet med Hajen som visste för mycket när den försågs med reklamavbrott, då är det helt enkelt inte samma film. 28 reklamfilmer och trailers har infogats i filmen. Ja, jag använder ordet infogats därför att det är det som det handlar om. Det är den korrekta beskrivningen av verkligheten. Det är inga ”naturliga avbrott” i filmen som dessa reklamfilmer placerats i. I filmer finns det nämligen ingenting som heter ”naturliga avbrott”. Ingen filmskapare har någonsin hört talas om något sådant som ”naturliga avbrott”. Det är en helt okänd term i filmskapandet.

För när man gör film, precis som vid allt annat konstnärligt skapande, så strävar man efter en så stark kommunikation med sin publik som möjligt. Man försöker mödosamt att spinna en tråd från bioduken eller TV-skärmen till publiken i syfte att hålla denna publik fängslad. Och om man är duktig lyckas man spinna en tillräckligt tjock och stark sådan tråd som håller hela filmen igenom. Det är sällsynt, men det förekommer och det är då man börjar prata om mästerverk. Men om man som de flesta av oss är mera medelmåttig, blir tråden tunnare och går lättare av och då får man nöja sig med att sitta och hoppas på att tråden ska gå av så få gånger som möjligt.

Men och det är det viktiga. Man behöver ingen hjälp med att kapa tråden. Det är svårt nog ändå. Och inte ens de största genierna, inte ens en Ingmar Bergman, eller en Coppola, eller en Hitchcock eller, som vi hörde här förut, en Chaplin klarar av att spinna en tråd så stark att den inte går av under ett reklamavbrott.