Digitaliseringen måste även gynna kulturskapare

Digitaliseringen måste även gynna kulturskapare
10 maj, 2015 Jessica Lindeberg

Digitaliseringen måste även gynna kulturskapare

Debattartikel publicerad i Göteborgsposten 10 maj 2015

Det är dags för regeringen att lyssna på oss konstnärligt yrkesverksamma. Vi behöver lagförslag som skapar balans på marknaden och gör det möjligt att försörja sig som kulturskapare, skriver Mats Söderlund, Klys.

När musiktjänsten Tidal lanserades profilerade den sig med en schysst fördelning av intäkter; artister och musikskapare skulle äntligen få lite bättre betalt. Exakt hur fördelningen ser ut vet vi inte, men det är känt att publiken på nätet hellre betalar för streamat och nedladdat material om de vet att det kommer kulturskaparna till godo.

Justitiedepartementet skriver nu på en ny upphovsrättslag baserad på en utredning som kom för några år sen och som föranledde omfattande synpunkter från remissinstanserna. Sen dess har situationen för kulturskapare blivit än värre. I förlängningen drabbar det alla som älskar musik, bildkonst, böcker, teater, film och så vidare.

Den snabba utvecklingen på det digitala området har medfört att nya aktörer i stor omfattning behöver ”innehåll” för att utveckla sina affärsmodeller. Detta har inneburit en allt starkare press på kulturskapare, vilket ytterligare försvagat deras ställning i förhållande till motparterna.

Malik Bendjellouls film Searching for Sugarman gestaltar en situation som många upphovspersoner kan känna igen sig i. Det går väldigt bra för verket, men nu har avtalet redan skrivits under, och vem vet hur många exemplar som sålts eller nedladdningar som egentligen gjorts? Trots de enorma framgångarna för Sugarman i Sydafrika såg Sixto Rodriguez inte mycket av de intäkter hans musik genererade

Skäligt fundament krävs
Skäliga och transparenta avtal är det fundament som nya affärsmodeller på kulturområdet behöver för att kunna växa och utvecklas. Kultur har aldrig varit mer tillgängligt än nu. Men digitaliseringen har främst gynnat nätleverantörer och stora aktörer som Netflix, Spotify, Itunes, och Amazon på bekostnad av producenter, förläggare och framförallt kulturskapare. När multinationella koncerner hanterar kulturprodukter som råvaror för tandkrämstillverkning, pressas avtalsmodeller och ersättningsnivåer neråt i systemen och ytterst i kedjan är det ”råvaruleverantörerna” som drabbas hårdast. Betalningsmodeller blir alltmer icke-transparenta och på sikt hotas den svenska kulturproduktionen av att dessa modeller accepteras på den svenska avtalsmarknaden.

I dagarna lämnar Klys, en samlad röst för Sveriges kulturskapare, in en skrivelse till justitieminister Morgan Johansson (S) som beskriver hur avtalsvillkoren för vanliga musiker, författare, bildkonstnärer, filmregissörer med flera successivt försämrats bara de senaste åren. Tendensen är tydlig i hela Europa. I andra länder har man redan eller är på väg att lagstifta för att stärka kulturskapares möjligheter att få skäliga ersättningar för sitt arbete. Även inom EU planeras åtgärder för att skapa rimliga avtalsvillkor för kulturskaparna.

I litteraturbranschen finns en tydlig tendens att förlag och andra motparter föreslår avtalslösningar med längre avtalstider och frister för att använda förvärvade rättigheter, med lösare koppling mellan upplåtelse och ersättning. Det finns också försök att avtala bort de tvingande delarna i upphovsrättslagen.

En allt mindre ersättning
Tillgången till rörliga bilder genom digital teknik har aldrig varit större. Men de som skapar innehållet i film och TV-program får en allt mindre del av ersättningen för utnyttjandet. Genom kollektiva avtal har kulturskapare på området i någon mån kunnat försäkra sig om viss ersättning av producenternas intäkter, likaså om en ersättningsrätt för privatkopiering och kabelspridning. Men i övrigt har film- och TV-producenter krav på att alla rättigheter ska övergå till dem. Det gäller alla nu tillgängliga och i framtiden existerande metoder, vilket innebär en inlåsning i distributionsformer som varken en producent eller en distributör vet om de någonsin kommer att använda.

På musikområdet finns problem med skivbolagens ”heltäckande” avtal, där bolagen vill täcka in alla rättigheter för lång tid och då också inkludera digital användning utan att musiker och låtskrivare förstår vad det faktiskt innebär eller vilken prislapp det ska ha. Resultatet är en kraftig minskning av artisters och musikskapares andel av intäkterna.

För många bildkonstnärer, till exempel illustratörer och fotografer, finns det inte någon egentlig förhandlingssituation, bara en fråga om att tacka ja eller nej till jobb. Från myndighetshåll krävs ofta omfattande Creative Commons-licenser för att upphovspersonen i fråga ska få jobbet, och ersättningarna ligger skamligt lågt.

Nödvändiga åtgärder
Klys föreslår därför en rad åtgärder som justitieministern bör vidta för att räta upp situationen:

Lagregler till stöd för den enskilde kulturskaparen måste utformas så att de inte kan avtalas bort av motparten. I likhet med Tyskland och Nederländerna bör rätten till skälig ersättning vara lagstadgad och inte förhandlingsbar. Producenter som förvärvar rättigheter till ett verk bör vara skyldiga att publicera verket inom skälig tid, och det måste vara möjligt att jämka oskäliga avtalsvillkor på upphovsrättens område. På så sätt kan lagstiftningen bidra till en rättvisare fördelning av intäkterna. En ”Sugerman” i Sverige ska kunna få upprättelse om hen plötsligt råkar ha producerat en världshit.

Det är Klys och våra medlemmars förhoppning att Morgan Johansson lyssnar på de konstnärligt yrkesverksamma och lägger lagförslag som skapar balans på marknaden och gör det möjligt att försörja sig som kulturskapare.

Mats Söderlund
Poet och författare
Ordförande för Klys – en samlad röst för Sveriges kulturskapare, som genom sina 15 medlemsförbund representerar cirka 30 000 kulturskapare i Sverige

Foto: Johan Olsson