Ge kulturskaparna trygghet

Ge kulturskaparna trygghet
22 augusti, 2014 Jessica Lindeberg

Ge kulturskaparna trygghet

Debattartikel publicerad i Arbetet 22 augusti, 2014 

Äntligen är hela riksdagen överens. Det finns en blocköverskridande samsyn om att den otrygghet som socialförsäkringssystemen levererar till kulturarbetare är oacceptabel. På en direkt fråga svarar samtliga riksdagspartier att systemen ska fungera som trygghet även för konstnärer och kulturskapare, som ofta har små och oregelbundna inkomster och är både företagare och anställd. Det visar en ny partienkät som är gjord av tio bild- och formorganisationer. Om partierna står för sitt ord efter valet kan vi som skapar kultur äntligen andas ut, då är det bara tekniska problem kvar att lösa.

Därför förvånar Socialdemokraternas svar på följdfrågorna. Ska beräkningsgrunderna för SGI anpassas till konstnärlig verksamhet och lösa de problem som kulturskapare ställs inför? S svarar nej. Alla andra partier förutom SD svarar ja, om än med vissa reservationer.

Nästan två tredjedelar av alla bild- och formkonstnärer har en månadsinkomst på under 13 300 kronor. Bakom den låga siffran ligger en verklighet med mycket ojämna inkomster, korta anställningar och tillfälliga inkomsttoppar. Det är en verklighet som alla fria kulturskapare själva med tiden lär sig att ta ansvar för. Men när det kommer till de allmänna trygghetssystemen stångar vi pannan blodig. Trots att kulturskapare i genomsnitt jobbar mer än andra yrkesgrupper, vet vi att de är nettoinbetalare till systemet. Kulturskapare tar ut mindre a-kassa, sjukpenning och föräldrapenning än genomsnittet. Och det beror framför allt på att regelsystemet fortfarande är stelt, otidsenligt och orättvist för oss som grupp, trots att flera utredningar genom åren pekat på samma problem.

Råkar du få barn efter ett par månader med låg inkomst blir det ingen eller nästan ingen föräldrapenning. Råkar du vara sjuk just när du skulle utföra ett välbetalt uppdrag, så blir det ingen ersättning. Bara för att du inte haft sex månaders sammanhängande anställning. Något som de flesta fria kulturskapare praktiskt taget aldrig är med om.

Vid ett möte med Thomas Eneroth, Socialdemokraternas ordförande i riksdagen, visade han stor förståelse för problemet och lovade att titta särskilt på villkoren för kulturskapare och de som både är företagare och anställd. Men det förutsätter att staten öppnar för regler som sätter en lägre tröskel för tillgång till systemet. Det borde gå att tillgodoräkna sig inkomster från kortare anställningar och sex månader tillbaka i tiden, om det ger bättre ersättning än den inkomst man annars skulle få. Och så svårt kan det inte vara att skapa ett regelsystem som tillåter kombinationen av inkomster från eget företagande, uppdragsinkomster och tillfälliga deltidsanställningar.

Till skillnad från alla andra partier, så när som på SD, svarar Socialdemokraterna också nej till att tillåta en begränsad konstnärlig verksamhet samtidigt som man uppbär a-kassa. Det betyder att någon som delvis försörjer sig som konstnär men som har ett annat uppdrag för att få stabila inkomster, måste lägga ner hela sin konstnärliga verksamhet om brödjobbet upphör. Är det rimligt?

Mer än någonsin behöver vi kulturskapare som kan spegla och problematisera samhället, demokratin, medborgarskapet, vad det innebär att vara människa, arbetare, utanför, fattig, eller politiker.

Men vi vet att otrygga ekonomiska system både skapar en snedrekrytering till kulturyrkena, och gör kulturskapare försiktigare. För att våga vara så kritisk och obekväm som samhället innerst inne behöver,
måste det finnas en grundtrygghet som gör att jag som kulturskapare kan ta både konstnärliga, sociala och ekonomiska risker. Annars riskerar vi att drunkna i arenakultur och kioskvältare som kanske inte har som sin främsta drivkraft att väcka mänskliga och politiska engagemang.

Det handlar inte heller om särlösningar. Naturligtvis ska reglerna gälla alla som har liknande omständigheter, något som blir allt vanligare enligt en nyligen framtagen rapport från TCO. Vi önskar oss därför ett tydligt svar från socialdemokraterna. I enlighet med uppropet på www.kulturvalet.se måste trygghetssystemen även fungera för konstnärers och kulturskapares verklighet.

Alla ska med, brukar det heta.

Mats Söderlund, ordförande KLYS

Katarina Jönsson Norling, riksordförande Konstnärernas Riksorganisation och talesperson för www.kulturvalet.se

Johan Wingestad, ordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare

Lennart Eng, ordförande Svenska Tecknare

Ann-Katrine Almqvist, ordförande Svenska Fotografers Förbund