KLYS möter: Pia Gradvall

KLYS möter: Pia Gradvall
25 oktober, 2019 Tova Thurberg

KLYS möter: Pia Gradvall

Under KLYS 60-årsjubileum uppmärksammar vi våra 14 medlemsförbund genom en intervjuserie här på KLYS hemsida. Vi presenterar två medlemmar i månaden under året. Tanken är att lyfta fram två olika konstområden och bl.a. ta reda på hur de samarbetar konstnärligt och/eller kulturpolitiskt.

Denna månad är det dags för Sveriges Dramatikerförbund och Unionen-klubben vid SVT. Här nedan får ni möta Pia Gradvall, ordförande i Sveriges Dramatikerförbund. Pia är manusförfattare för film, TV och teater och har varit nominerad till både Emmy och Oscar.

Kan du berätta lite om din bakgrund, om hur du började arbeta som dramatiker och vad som fick dig att bli engagerad i Dramatikerförbundet?

Jag läste mycket som barn och spelade teater. Det avgörande intresset för rörlig bild kom efter ett besök av några filmpedagoger i årskurs 8. De visade inledningen på ’Saturday Night Fever’ med John Travolta och gjorde en analys av bildvinklar, ljus, musik, kostym, ja allt som gör en film. Det sa pang. En blixtförälskelse i filmens förföriska förmåga. Då visste jag inte ens om att det fanns ett yrke som hette manusförfattare. Efter några vändor på universitetet och SVT kom jag in på Dramatiska Institutets film- och manusutbildning. Då började livet. Utan den hade jag aldrig vågat börja skriva.

Mitt engagemang i förbundet kom efter några yrkesverksamma år. Mina erfarenheter som manusförfattare hade fått mig intresserad av struktur, varför och hur. När jag valdes in i styrelsen fick jag upp ögonen för förändringsarbete och kulturpolitik.

Du har suttit som ordförande i Sveriges Dramatikerförbund sedan 2015. Hur har arbetet inom Sveriges Dramatikerförbund utvecklats under den tiden? Vilka är de största förändringarna och utmaningarna?

Explosionen av nya visningsplattformar för TV är tveklöst den största förändringen. Det har gett fler arbetstillfällen och ställer krav på moderna avtal. Utmaningen är att få motparter att ersätta manusförfattaren för alla nyttjanden. TV har blivit big business och ska givetvis komma upphovspersonen till godo. Inträdet av internationella beställare och deras affärsmodeller utmanar också upphovsrätten som har en stark juridisk skrivning i Norden.

Den statliga filmpolitiken har inneburit att manusförfattare för första gången är en del av diskussionen om svensk film och dess framtid. Dramatikerförbundet har idag plats i tre av fyra branschråd. Det är en stor arbetsseger. En film börjar trots allt med ett manus.

På scensidan spelas mindre nyskriven dramatik. Samtidigt diskuteras teatrarnas roll och relevans och behovet av pjäser som är just samtida. Här trängs teatrar av ökade vinstkrav där så kallade säkra kort ställs mot nytt och okänt. Vi dramatiker vill tillsammans med teaterhusen hitta ett arbetssätt som stärker svensk dramatik och värna om teaterns plats i vårt samhälle.

I linje med scendramatikens utmaningar är därför nedläggningen av Radioteatern på Sveriges Radio ett stort bekymmer. Det kallades med rätta Sveriges största teater. Idag producerar nya P1 Drama enbart serier med arbetsprocesser inlånade från tv-sidan. Förnyelse och breddning är nödvändigt för alla verksamheter. Men det fantastiska med public service är förmågan till bredd och spets. Teater i radio är teater till alla oavsett var du bor. Att den konstformen har slaktats är obegripligt för mig.

Sveriges Dramatikerförbund bildades 1941. Hur har yrket och arbetsvillkoren utvecklats under denna tid?

Förbundet har avtal med alla stora motparter inom scen, radio, tv och film. Avtalen kom till på 60-talet och har inneburit en rejäl förbättring för våra medlemmar, ekonomiskt och rättighetsmässigt. Vi får allt fler medlemmar och har en hög organisationsgrad.

Det nordiska och europeiska samarbetet har utvecklats starkt de senare åren inte minst beroende på upphovsrättsdirektivet men också den digitala distributionen.

Att läsa dramatik har blivit svårare. Dramatikutgivningen är i princip obefintlig trots att det är en av litteraturens tre huvudgenrer. Dramatikerförbundet startade därför DramaDirekt där man kan ladda ner en pjäs eller köpa print on demand för läsning. Det var också helt nödvändigt ur ett bevarandeperspektiv, ett uppdrag som förbundet helt har fått axla på egen hand.

Sveriges Dramatikerförbund har varit medlemmar i KLYS sedan starten 1959. Vad har KLYS betytt för förbundet och för er yrkesgrupp och vilka förhoppningar har du på framtidens samarbete i KLYS och med övriga medlemsorganisationer?

KLYS är oundgängligt när det kommer till kulturpolitik på central och regional nivå. Det är ett arbete som vi inte skulle mäkta med på egen hand. Socialförsäkringsfrågor är också av stor betydelse. Men inte minst arbetet med upphovsrättsdirektivet har varit helt avgörande för våra medlemmar.

Avslutningsvis: denna månad intervjuas också Ola Gerhardsson, ordförande i Unionens fackklubb vid SVT. Har det förekommit samarbeten mellan Unionen-klubbarna vid SVT; SR och UR och Dramatikerförbundet? Hur skulle ett sådant samarbete kunna se ut i framtiden tror du? Vilka gemensamma beröringspunkter har ni?

Vi har framför allt samarbete i Public Servicefrågor. Där har vi haft – och kommer fortsatt att ha – det gemensamma intresset att stärka och försvara Public Service.

 

Tack Pia för att du tog dig tid att svara på våra frågor!

 

Foto: Pawel Flato