KLYS möter: Simon Norrthon

KLYS möter: Simon Norrthon
28 juni, 2018 Evelina Lundkvist

KLYS möter: Simon Norrthon

Simon Norrthon är skådespelare och nytillträdd ordförande för Teaterförbundet scen och film. På seminariet En ny konstnärspolitik – om, vad och hur? Som KLYS anordnar tillsammans med Teaterförbundet och Journalistförbundet den 3 juli under Almedalsveckan, är Simon en av paneldeltagarna. Inför seminariet passade vi på att ställa några frågor till Simon, både om den konstnärspolitiska utredningen, men också om hans nya roll som ordförande för Teaterförbundet.

Berätta lite om vem du är och vad du har gjort innan. Vad tar du med dig in i din nya roll som ordförande för Teaterförbundet?

Jag är skådespelare har arbetat sedan 1992 på stora och små scener, tv och film. Mellan 2011 och 2018 var jag prefekt på institutionen för skådespeleri vid Stockholms konstnärliga högskola, men jag har hela tiden arbetat parallellt som skådespelare. Jag har suttit i förbundsstyrelsen för Teaterförbundet för scen och film sedan 2002. Jag är fortfarande en aktivt utövande konstnär och tar med mig mina erfarenheter från att som frilansande skådespelare arbeta i olika konstellationer och verksamheter. Mina år som chef inom konstnärlig utbildning har gett mig värdefulla erfarenheter av utbildning, ledarskap och av att företräda en myndighet.

Vilka förslag i den Konstnärspolitiska utredningen är viktigast för Teaterförbundet?

Även om det skjutits till ytterligare medel i kulturbudgeten behöver ramen utökas. Det står tydligt i utredningen, men det är inget nytt – konstnärspolitiken är underfinansierad.

Flera av grundproblemen är desamma som i tidigare utredningar om konstnärernas villkor, med den skillnaden att det har blivit än svårare för konstnärer att leva på sitt yrke. Konstnärerna har halkat efter i den allmänna löneutvecklingen och vår arbetsmarknad är idag till övervägande del baserad på projekt och korta anställningar, utan att trygghetssystemen på motsvarande sätt har förändrats för att parera utvecklingen. Socialförsäkringssystemen måste ses över och förändras för att också täcka in de som arbetar i kortare anställningar eller som kombinatörer.

Digitaliseringen har i grunden förändrat många konstnärers möjlighet att skapa och sprida sina verk, men det har också blivit svårare att få rimligt betalt för sitt arbete. Upphovsrätten måste stärkas för konstnärerna och betalningsmodellerna måste uppdateras så att ersättningarna också tillfaller dem som skapat verken. Det behövs nya affärsmodeller för området och det är välkommet att digitaliseringsfrågan lyfts fram. De förslag som presenteras är dock otydliga och tar huvudsakligen sikte på insatser på myndighetsnivå. Det är viktigt att de resurser som skjuts till kommer utövarna och upphovspersonerna till del.

Vad tror du och ditt förbund att vi kan förvänta oss för resultat av utredningen?

Jag är försiktigt positiv. Det är glädjande att man gjort en gedigen genomlysning av konstnärernas arbetsmarknad och förutsättningar, men tyvärr ser vi sällan att politiken förmår göra de prioriteringar som krävs för att det på allvar ska bli bättre förutsättningar för utövare och upphovspersoner att leva på sitt skapande. Däremot ser vi att fler yrkesgrupper än konstnärerna går mot ökad rörlighet/otrygghet och kortare anställningar, så det blir fler och fler på arbetsmarknaden som ser behoven av att socialförsäkringarna anpassas för en rörlig arbetsmarknad.

För att de helt legitima krav som läggs på de konstnärliga högskolorna av ökad mångfald i sin rekrytering ska kunna bli allvar, måste det finnas en finansierad kulturpolitik som tar vid när studenterna blir yrkesverksamma. Utredningen konstaterar att konstnärer inte kan leva på sitt arbete och att de halkat efter i löneutvecklingen samtidigt som man undrar varför inte fler från socioekonomiskt eftersatta miljöer väljer att satsa på en konstnärlig utbildning? En rimlig slutsats vore att det skulle underlätta för högskolorna att rekrytera brett ifall de utbildade får en arbetsmarknad som kan erbjuda samma försäkringar som övriga på arbetsmarknaden och rimliga löner.

Det finns flera tydliga förslag i utredningen, men de kräver ett kultur- och finansdepartement som är beredda att engagera sig för konstnärernas arbetsvillkor och vi vet idag inget om vilken regering vi har på plats efter valet.

Foto: Henrik Montgomery TT