Låt oss få del av välfärden!

Låt oss få del av välfärden!
21 mars, 2014 Jessica Lindeberg

Lås oss få del av välfärden!

Debattartikel publicerad i Arbetet 21 mars, 2014

KLYS ordförande Mats Söderlund, författare och poet, skriver i tidningen Arbetet om hur de sociala trygghetssystemen borde fungera – även för kulturskapare!

Det är ingen rättighet att få försörja sig på ett konstnärligt yrke. Konstnärer, skådespelare, författare, fotografer, musiker och andra kulturskapare ska inte ha några särskilda förmåner i det allmänna välfärdssystemet. Men de måste få en rättvis möjlighet att utnyttja de socialförsäkringar som de är med och finansierar. Efter långa utbildningar och etableringstider ställs de utanför när de behöver sjuk- eller föräldrapenning.

Det är nu ett år kvar tills socialförsäkringsutredningen ska presentera sitt slutbetänkande. Klys, som representerar snart sagt alla yrkesverksamma kulturskapare i Sverige har förgäves sökt svar från utredningens huvudsekreterare Ingemar Eriksson angående hur våra medlemmars förutsättningar kommer att beaktas, om alls.

Att kulturarbetsmarknaden skiljer sig markant från andra branscher har konstaterats i en rad utredningar och rapporter, till exempel i SOU 2003:21 ”Konstnärerna och trygghetssystemen” och i Konstnärsnämndens rapport från 2011 om ”Konstnärernas inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster”.

Yrkesverksamma kulturskapare jobbar mer, frilansar mer, är oftare egna företagare, har högre utbildning, sjukskriver sig mindre och tar ut mindre av sjukförsäkring och föräldrapenning än genomsnittssvensken. De ställs utanför de sociala trygghetssystemen – inte för att de saknar arbete och inkomst, utan för att reglerna inte fungerar på en typisk konstnärlig verksamhet som ofta utgör en kombination av korta anställningar, uppdrag och eget företagande. Kulturskapare är nettoinbetalare till sjukförsäkringen.

Nativiteten är ett klassiskt mått på social trygghet. Förhållandena på kulturarbetsmarknaden gör att många kulturskapare väntar med eller helt avstår från att bilda familj. Enligt Konstnärsnämnden skaffar 35 procent av kvinnorna i branschen inte barn alls, att jämföras med genomsnittet för hela befolkningen som är 27 procent. Att det också är ett jämställdhetsproblem framgår av att de manliga konstnärerna får fler barn än kvinnorna, tvärtemot befolkningen som helhet.

Regeringen tycks inte vilja lösa situationen trots att den berör allt fler och större yrkesgrupper i samhället. I en rapport som TCO nyligen presenterade sägs att några hundratusen personer skulle beröras av förbättrade villkor för människor med arbetsförhållanden liknande dem som utmärker kulturskaparnas. Endast 35 procent av kulturskaparna har fasta heltidsjobb. En tredjedel av konstnärerna uppger att de haft minst sex arbets- eller uppdragsgivare för sitt konstnärliga arbete.

En del av problemen kan lösas genom bättre kompetens och tillämpning inom Försäkringskassan och Skatteverket. Arbetsförmedlingen har sedan länge en särskild organisation för kulturarbetsmarknaden i form av AF Kultur Media. Varför finns inte ”FK Kultur Media”?

Klys förespråkar ett moderniserat system som skulle ge kulturskapare bättre social trygghet men också göra det lättare för entreprenörer och andra småföretagare att utveckla en affärsidé:

• Anpassa beräkningsgrunderna för SGI (sjukpenninggrundande inkomst) till konstnärlig verksamhet och lös de problem som så kallade kombinatörer har, alltså de som jobbar växelvis som företagare och anställda.

• Tidigare inkomster och anställningar som varat kortare tid än sex månader måste kunna räknas in vid beräkning av SGI.

• A-kassereglerna måste ge utrymme för en begränsad konstnärlig verksamhet som företagare. Deltidsreglerna måste omformas så att de inte slår mot frilansare med många korta anställningar.

• Öka resurserna till centrumbildningarna och scenkonstallianserna, och utveckla motsvarande modeller inom andra konstområden.

• Se till att kulturskapare får en motsvarighet till de avtalspensioner som omfattar flertalet löntagargrupper.

Från riksdag och regering brukar vi höra att man inte vill skapa särskilda regler för olika särintressen. Det duger
inte som förklaring till varför man väljer att bortse från den uppenbara orättvisa som drabbar kulturskapare. Man talar om att arbetslinjen nu gäller även kulturskapare men gör inte de grundläggande förändringar som behövs för att arbetsmarknaden och de sociala trygghetssystemen skall fungera även för oss.

Socialförsäkringsutredningen är inte komplett om de kulturella och kreativa näringarna utelämnas. Om inte socialförsäkringsutredningen täpper till luckan måste nuvarande eller kommande regering ge den ett utvidgat uppdrag att se över kulturskapares ställning i trygghetssystemen.

Mats Söderlund
Poet, författare
Ordförande i Klys – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd