KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 21 november 2007

Yttrande från KLYS till Kulturdepartementet över SOU 2007:50 Mångfald är framtiden

Innehåll

Presentation
Inledning
Sammanfattning
1.6 Tidigare utredningar, utvärderingar o rapporter
1.6.1 Samordnarens reflektion
1.8 Statistik
1.10 Incitament o drivkrafter
2.2 Statliga och statsunderstödda insatser för att skapa en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund
2.2.1 Kulturdeps ansvarsområde - Statens kulturråd och Framtidens Kultur
2.2.7 Samordnarens bedömning
2.3.8 Samordnarens bedömning
4.3 Frigör bundna medel
4.3.1 Förslag till den kulturpolitiska utredningen att se över organisering och omfattning av regional kulturverksamhet i Sverige
5.1.3 Europeisk resurscentrum för interkulturell dialog

Presentation:

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - är konstnärsorganisationernas paraplyorgan i frågor av gemensamt intresse. KLYS företräder genom sina 18 medlemsorganisationer drygt 30.000 enskilda konstnärer inom områdena ord, ton, bild och scen och media. KLYS har som grund att verka för en stark yttrandefrihet inom samtliga konstnärliga medier, värna om konstnärlig integritet samt verka för kulturell mångfald lokalt, regionalt, nationellt och globalt. KLYS viktigaste frågor är upphovsrätt, kultur- och mediepolitik, konstnärspolitik och internationella kulturfrågor.

Inledning:

Med hjälp av Mångkulturåret har frågan om kulturell mångfald lyfts och medvetenheten har ökat hos beslutsfattare, kulturutövare och publik om betydelsen och nödvändigheten av ett mer öppet och inkluderande kulturliv. Därigenom har det ansvar som offentligt finansierad kulturverksamhet har, att vända sig till hela befolkningen och i sin verksamhet spegla den mångfald av människors olika kunskaper, erfarenheter och perspektiv som finns, blivit än tydligare.

På lokal, regional och nationell nivå i Sverige finns en stark och ökande vilja att arbeta för en bättre etnisk och kulturell mångfald i kulturlivet, men kunskaperna och viljan är, som utredningen påtalar, ojämnt fördelade inom och mellan kulturverksamheter. Ledorden har varit och är långsiktighet, dialog, samverkan, medvetandegörande och förändring. Utmaningen har varit och är att hitta nya arbetssätt och metoder för att skapa delaktighet och därmed öka tillgängligheten till kultur- och utbildningsverksamhet. Kulturinstitutionerna behöver dessutom hitta och ingå i nya samverkansformer med aktörer nationellt, regionalt, lokalt och internationellt för att tillvarata kunskap och erfarenheter som finns runt om i Sverige, inte minst i det fria kulturlivet.

KLYS uppskattar den bredare mångfaldskontext utredningen förespråkar, som handlar om att inkludera även perspektiv på kön, ålder, utbildningsbakgrund, sexuell läggning, funktionalitet och ålder. Det är ett mer nutida sätt att se på begreppet och gagnar diskussionen att mångfald inte endast handlar om etnicitet.

KLYS har i många år påtalat både avsaknad av kulturell mångfald och behovet av inter-kulturellt arbete. Vid en tillbakablick framgår att språkbruket har förändrats men inte innehållet. Här några exempel på vad vi tidigare uttalat, som har bäring på denna utrednings förslag.

KLYS tidigare uttalanden om kulturell mångfald:

Redan i KLYS remissvar 1996 till den förra kulturpolitiska utredningen protesterade vi mot att inte ett ord sades om de då ca 10% svenska medborgare med rötter i andra språkområden och kulturer. Vi beklagade redan då att kulturutredningen, i en mångkulturell värld, i alltför ringa grad uppmärksammat invandrarnas kulturella villkor och att det var viktigt att deras kultursituation beaktades också i det internationella kulturutbytet. Vidare att den ökande internationaliseringen naturligtvis påverkat hela kulturlivet i Sverige och medfört att själva formerna för kultursamarbetet med vår omvärld förändrats. Därför såg KLYS gärna att det aktiva kulturlivet tillfördes egna resurser för att kunna ta del i det internationella kulturutbytet. KLYS föreslog också att kulturorganisationer som bedriver egen kvalificerad internationell verksamhet borde anförtros särskilda medel för att kunna finansiera sin nödvändiga administration i detta avseende samt efterlyste en decentralisering av det ekonomiska ansvaret, även på det internationella kulturutbytets område. Sverige hade all anledning att stimulera såväl kulturlivets utövare som olika kulturproducenter att mer aktivt ta del av såväl den europeiska som den utomeuropeiska kulturdebatten och kulturproduktionen. Sverige borde vara öppnare emot de viktiga kulturvärldarna i "syd" varför KLYS föreslog inrättandet av utbytesstipendier med denna del av världen.

I vårt remissvar 1997 ”Forum för världskultur” noterade KLYS med förvåning att den exemplifierande inventering som gjorts av utredningen så gott som uteslutande nämner institutioner, men glömmer eller bortser från den mängd av kulturföreningar i allmänhet och invandrarkulturföreningar i synnerhet som finns i snart sagt varje svensk stad.

KLYS tidigare uttalanden om interkulturellt utbyte och samarbete:

KLYS arbete på europeisk nivå förs bl a i det europeiska kulturnätverket ”ECA – European Council of Artists”, där vi samarbetar med systerorganisationer i stor del av Europa, även en del länder som inte är medlemmar i EU. Vi håller också tät kontakt med systerorganisationer i de nordiska grannländerna, bl a genom nordiska konstnärsrådsmöten, det senaste ”Nordisk-baltisk/rysk Kulturriksdag” ägde rum i Visby maj 2007 och inbegrep länder runt Östersjön och i Norden.

I samband med kommittédirektiv till internationella kulturutredningen 2001 samt som svar på SOU 2003:121 år 2004 skrev KLYS:

”Varför håller sig UD med särskilda kulturattachéer i länder som vi redan har utvecklade kulturkontakter med? …Däremot skulle vi behöva nya kulturattachéer, kanske inte bara stationära utan mobila, i många latinamerikanska och asiatiska länder!....”KLYS bejakar förslaget om en ökad flexibilitet vad beträffar såväl placeringen av kulturrådstjänsterna som deras anställningsperioder. Vi delar utredningens uppfattning att det är rimligt att åtminstone hälften av kulturrådstjänsterna bör vara flyttbara och kan alternera från ett land till ett annat”.

”En förutsättning för ett smidigt kultur- och konstnärsutbyte är att det inte föreligger onödiga hinder för konstnärer och kulturarbetare att förflytta sig till och ta uppdrag i andra länder. Många gånger uppstår problem p g a av bristande information till konstnärer om vilka regler som gäller inom skatte-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet i andra länder”.

UNESCO- konventionen om kulturell mångfald var KLYS med om att initiera 1998, då Sveriges kulturminister Marita Ulvskog kallade till en internationell Unesco-konferens i Stockholm –”Power of Culture”. Samtidigt gavs KLYS resurser av regeringen att anordna ett internationellt kulturmöte på Hässelby Slott. Det blev upptakten till Stockholm Action Plan, som är den handlingsplan som Unesco antog vid konferensen och som var början till ”Konventionen om kulturell mångfald” som antogs tidigare i år. Vid KLYS’ möte på Hässelby Slott deltog ett 100-tal kulturarbetare från såväl Europa som från andra delar av världen.

Med tanke på ovanstående är ”Mångkultur är framtiden” och allt annat som både KLYS och många andra länge har dryftat och föreslagit, en välkommen utredning med många bra förslag.

Sammanfattning:

KLYS menar att den kulturella mångfalden i grunden är en fråga om demokrati och jämlikhet. Utredningen kommer med många bra förslag, som syftar till ytterligare medvetandegörande och ökad kunskap för att stärka mångfaldsarbetet inom kulturlivet. Metodutveckling för att bryta strukturer och vanetänkande ger ett framtida öppnare och mer inkluderande kulturliv.

En del nya medel tillförs och organisatoriska förändringar görs för att öppna upp bidragsmöjligheterna. Också de föreslagna skrivningarna vad gäller regleringsbreven kommer att skynda på arbetet, även om man kan tycka att det redan nu står klart och tydligt uttalat att kulturell mångfald på alla plan är en prioriterad fråga. Men med klarare skrivningar i regleringsbreven, dialog och bättre uppföljning råder inga tvivel om att nu måste kulturell mångfald bli en del av institutionernas verksamhet. Den eftersläpning som ända hittills rått har i alltför hög grad fått bero av om ledningen/chefen för respektive kulturinstitution varit ”intresserad” av frågan. KLYS menar att det är viktigt att utredningen tar tag även i detta. KLYS tillstyrker härmed därför alla de huvudförslag som utredningen lagt.

Däremot vill vi med det bestämdaste motsätta oss utredningens slutsats under 4.3 Frigör bundna medel, 4.3.1 Förslag till den kulturpolitiska utredningen att se över organisering och omfattning av regional kulturverksamhet i Sverige.

Förslaget syftar till att ”omfördela bidrag från befintliga institutioner på regional nivå till nya aktörer med regionala ambitioner”. Detta för att samordnaren under sitt arbete noterat att den struktur som idag råder för det institutionaliserade kulturlivet på regional nivå i en del fall (KLYS kursivering) verkar utestängande för nya aktörer som vill in i kulturlivet”.

Samordnaren anser även på ett annat ställe i utredningen ”att det är ett problem att KURs bidragsgivning till regionala institutioner i så stor utsträckning är styrd av regleringsbrev. Den kommande kulturutredningen bör se över möjligheten att konkurrensutsätta de regionala bidragen så att nya regionala institutioner kan utvecklas om de gamla inte längre lever upp till sitt uppdrag”.

De länsinstitutioner som här omtalas är del av den kulturella infrastruktur, utan vilken stor del av det kulturella livet utanför storstäderna skulle haverera. Varför utredningen inte istället väljer att, som ”Plats på scen” gjorde, föreslå skärpta krav också på dessa institutioner, t ex vad gäller handlingskraft och resultat i mångfaldsarbetet eller större mängd öppnande samarbeten med andra delar av det lokala, regionala, nationella och internationella kulturlivet, är mycket upprörande.

Det fria kulturlivet har alldeles för små medel, men att ställa utövare mot utövare är helt kontraproduktivt. I många fall är det dessutom samma utövare som frilansar både på institutionen och i det fria kulturlivet. Sedan 2007 står det dessutom i regleringsbrevet att KUR ”bör i sin bidragsgivning inom scenkonstområdet prioritera ansökningar som avser samverkan mellan institutioner och den fria scenkonsten och branschstöd”.

Att i utredningen tala om tillgänglighet och delaktighet, om kulturell mångfald och samarbeten och sedan på en halv sida avfärda större delen av Sveriges befolknings möjligheter att ha kvar sina regionala konstinstitutioner är lättvindigt och försvårar trovärdigheten i den tidigare argumentationen. Förändring är naturligtvis möjlig, av stor betydelse och nödvändig även på dessa institutioner. Men det förutsätter förstås att man vill och inte bara är intresserad av att frigöra bundna medel.

Vad gäller den interkulturella delen av utredningen så tillstyrker KLYS alla övriga förslag, men måste sätta ett frågetecken i samband med förslaget 5.1.3 Europeisk resurscentrum för interkulturell dialog. Detta inte med anledning av att förslaget är dåligt, tvärtom tror vi ett sånt centrum skulle vara mycket bra. Däremot vill vi ha ett klargörande från produktionsgruppen Intercult om den svenska inställningen till nationell kulturpolitik. Efter att ha tagit del av den essä som Intercults konstnärlige ledare Chris Torch skrivit i slutet av utredningen, så vill KLYS påpeka att vi och Sverige följer bl a UNESCO-konventionens suveränitetspunkt:

2. Principle of sovereignty
States have, in accordance with the Charter of the United Nations and the principles of international law, the sovereign right to adopt measures and policies to protect and promote the diversity of cultural expressions within their territory.

KLYS vill med våra nedanstående citerade synpunkter från 2001 och 2004, på utkast till UNESCO-deklarationen, ytterligare förtydliga vår ståndpunkt i frågan:

”Vi delar i stort UNESCO:s betoning av alla kulturers lika värde liksom uppfattningen att majoritetskulturer inte får tillåtas förtrycka minoritetskulturer. Inte minst mot bakgrund av EU:s växande anspråk på att få dirigera enskilda länders - bl.a. Sveriges - kulturpolitik anser KLYS att UNESCO:s vaktslående om de nationella kulturernas egenart inte nog kan övervärderas”….

”På samma sätt som vi måste värja oss mot en globalisering av kulturen måste vi också vara på vår vakt mot en "europeisering". Enligt KLYS uppfattning måste kulturen stå fri från sådana inskränkningar och kultursamarbetet vara gränslöst. Enligt vår erfarenhet är det tvärtom ofta i mötet mellan olika kulturer - inte i mötena inom den egna kulturkretsen - som det nyskapande och spännande sker”.

”KLYS vill här särskilt lyfta fram målsättningen att medlemsstaterna skall förbehållas rätt att bedriva en nationell kulturpolitik, erkännandet av den kulturella mångfaldens nära koppling till och förutsättning för uthållig utveckling, övertygelsen om att kulturella varor och tjänster måste särbehandlas, behovet av att garantera kulturell mångfald i den ökande digitaliseringen och mediekoncentrationen, erkännandet av upphovsmäns och utövande konstnärers fundamentala roll i den konstnärliga processen samt respekten för upphovsrätten. KLYS vill vidare understryka att konventionen skall medverka till att ett balanserat och mångfacetterat kulturutbyte garanteras, att internationellt kultursamarbete uppmuntras samt att rörlighet för konstnärer förenklas”.

”Språkets betydelse som identitets- och kulturskapare och dess behov av skydd i en globaliserad värld där mindre språk och minoritetsspråk utsätts för ständiga hot bör enligt KLYS uppfattning tydligare framgå i konventionen. Även om den språkliga mångfalden kan sägas omfattas av begreppet kulturell mångfald bör det enligt KLYS uttryckligen formuleras i konventionen att också den lingvistiska pluralismen måste skyddas”.

Till sist vill KLYS påminna om att i ”Plan för KURs arbete med internationell verksamhet 2007-2010” sägs att anslaget till det internationella kulturutbytet bör nivåhöjas med 20mkr om de uppställda målen för kulturutbytet ska kunna genomföras.

1.6 Tidigare utredningar, utvärderingar och rapporter

Här redovisas flera utmärkta exempel på kartläggning som är basen för både Mångfaldsårets arbete och ligger till grund för förslagen i denna utredning.

Mångkulturellt centrum i Botkyrka som 2003 fick regeringsuppdraget att kartlägga och analysera kulturmyndigheters och institutioners arbete med att främja och stärka mångfalden inom sina respektive verksamheter, vilket redovisades i rapporten ’Tid för mångfald’. Där föreslogs förstärkning av förankringsarbetet på kulturinstitutionerna med interna program och rutiner för mångfaldsarbete inom samtliga delar av verksamheten, mer preciserade mål och återrapporteringskrav i regleringsbreven, en tydligare dialog och uppföljning av institutionernas resultat/måluppfyllelse samt att representationsfrågorna gavs en högre status.

KURs omvärldsanalys ”Om kulturell mångfald” 2005 visade på ett ökande intresse och engagemang för att arbeta med det mångkulturella perspektivet i den egna verksamheten, men att det fortfarande finns hinder. 3 huvudfaktorer var: 1) ledningens och de anställdas personliga intresse för och kunskap om mångfaldsfrågor. 2) institutionernas förmåga att etablera kontakter med utomstående aktörer och skapa nätverk för framtida samarbeten. 3) bristande ekonomiska och personella resurser.

Utvärdering av mångkulturkonsulentverksamheten. För att bättre samordna verksamheten föreslås att KUR förtydligar intentionerna med uppdraget, utvecklar regionspecifika mål och verksamhetsplaner samt tar tillvara de kunskaper som konsulentverksamheten genererar i länen genom att regelbundet samla konsulenterna för ömsesidigt kunskapsutbyte. KUR samfinansierar verksamheten med berörda regioner och landsting.

1.6.1 Samordnarens reflektion

Förslaget om rörliga kulturråd och förslaget om att en större samordning av det internationella arbetet behövs har plockats upp av samordnaren och som framgår av inledningsavsnittet

Tidigare hävdats av KLYS i flera remissvar.

1.8 Statistik

Det saknas tillförlitlig statistik över kulturinstitutioners arbete med etnisk och kulturell mångfald när det gäller utbud, utövare/anställda och besökare/publik. Den senaste statistiken från 2004 som SCB tagit fram på uppdrag av KUR visar att andelen sysselsatta med utländsk bakgrund är låg. Statistiken är som sagt inte tillförlitlig, men talar ändock sitt tydliga språk om hur förhållandena hittills varit. KLYS håller helt med samordnaren om att det är svårt göra undersökningar som kräver att man gör en schematisk indelning av människor i grupper. Detta eftersom det är osäkert vilken typ av kunskap som egentligen uppnås genom att t ex redogöra för anställdas ursprung, då människor har inte bara har ett etniskt och kulturellt ursprung utan också en klasstillhörighet, ett kön, en sexuell läggning, en geografisk position, en funktionalitet, en ålder etc. Arbetet för ökad mångfald måste bedrivas utan att enkelt ’räkna huvuden’ på vare sig publik eller personal, då ett sånt förfaringssätt riskerar att förstärka avstånd mellan människor och känslan av vi och dom.

1.10 Incitament o drivkrafter

KLYS menar att hela frågan om kulturell mångfald i grunden handlar om demokrati och jämlikhet samt att de perspektiv och aspekter som nämns i utredningen är några bland många.

2.2 Statliga och statsunderstödda insatser för att skapa en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund

Samordnaren drar bl a slutsatsen att kulturlivets institutioner och flera av dess bidragspotter är formade i en tid då mångfaldsfrågan inte var lika central som idag. Det är ett antal fria kulturpolitiskt agerande aktörer som har tagit på sig att driva mångfaldsfrågan inom kulturen. För att skapa kontinuitet bör dessa aktörer få utrymme och ökade möjligheter att samarbeta med institutionerna. De fria aktörerna inom mångfaldsområdet bör fungera som utvecklingsresurser till KUR och kulturlivet i övrigt. Samordnaren menar att det fortfarande saknas en nationell proaktiv aktör i arbetet med att stärka den kulturella mångfalden men att det måste vara KUR som har samordningsansvaret för mångfaldsarbetet. Delar av metodutvecklingsarbetet bör emellertid åtminstone under den närmaste 3 åren bedrivas utanför KUR av fria aktörer.

Huvuddelen av resurser som Sverige satsar på internationellt utbyte går till att skicka svenska kulturutövare utomlands och en väldigt liten del till att bjuda in internationella kulturutövare. Flera institutioners uppdrag bör ses över, så att de verkar för just utbyte, i den tydliga meningen ömsesidighet. En del av Sveriges bistånd till kultur bör användas till att skapa kontakter mellan kulturutövare i utvecklingssamarbetsländerna och publiken i Sverige. Det finns behov av aktörer/kulturmäklare som kan bidra till att internationella kulturutövare som kommer till Sverige når en större publik och fler scener i Sverige, som kan emot internationella gästspel.

KLYS bejakar samtliga ovanstående förslag.

2.2.1 Kulturdeps ansvarsområde

- Statens kulturråd

Övergripande verksamhetsmål är att i hela KURs verksamhet integrera ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv samt att främja internationellt utbyte. Målen för Sveriges integrationspolitik är att all offentligt finansierad kulturverksamhet ska spegla den etniska och kulturella mångfalden i dagens Sverige. De olika perspektiv som ska integreras i KURs verksamhet är barn- och ungdom, etnisk och kulturell mångfald, tillgänglighet samt jämställdhet. En strategi- och samordningsgrupp arbetar med frågan om hur de olika perspektiven kan samordnas och genomsyra myndighetens verksamhet. Nya redovisningsblanketter med specifika frågor, om bl a vilket arbete som konkret utförts för att främja kulturell mångfald. Bättre uppföljning av mångfaldsarbetet för kulturinstitutionerna är på väg och utifrån kartläggningen ska KUR kunna bli konkretare i dialogen med kulturinstitutionerna. Av de regionala bidragen är 2-3% avsatta för utvecklingsbidrag. 2005 var mångfald ett prioriterat utvecklingsområde.

Posten för internationellt kulturutbyte ökade 2007 till 29 mkr, men detta skedde då bidraget till mångkulturella organisationer på 4,1 mkr och bidraget till regionala konsulenter för mångkultur på 2,8 mkr flyttades dit från från andra anslagsposter. Det innebar alltså inte någon ökning av resurserna. När de bidrag som föreskrivs i regleringsbrevet fördelats återstår ca 5 mkr som kan sökas av kulturlivet för internationellt kulturutbyte. Bidrag ges främst för resekostnader. Tre fjärdedelar av medlen gick till svenska gästspel och turnéer utomlands, en fjärdedel till verksamhet i Sverige som främjar internationellt kulturutbyte och kultursamarbete.

Regleringsbrevet 2007 anger att en del av de internationella medlen ska gå till specifika ändamål: 9,3 mkr till Voksenåsen, 0,9 mkr till Hanaholmen, 1 mkr till Rikskonserter för marknadsetablering av svensk musik i utlandet och slutligen som verksamhetsstöd till internationella organisationer och svenska sektioner av internationella organisationer. KUR skriver i ”Plan för KURs arbete med internationell verksamhet 2007-10” föreslår att regeringen förtydligar syfte och förutsättningar för stödet samt påtalar att att anslaget till internationellt kulturutbyte bör nivåhöjas med 20mkr om de uppställda målen för kulturutbytet ska kunna genomföras.

- Framtidens kultur

Stiftelsen Framtidens Kultur är en begränsad satsning och planen är att 2008 blir det sista året då stiftelsen fördelar bidrag. Verksamheten med seminarier, möten och uppföljning av projekt som fått bidrag kommer att fortsätta några år till. År 2006 fördelades 35,7 mkr till 197 projekt, vilket var ca 5% av inkomna ansökningar. 27% av hela bidragsgivningen har enligt kartläggning gått till projekt som uppmärksammat etnisk mångfald i kulturlivet; totalt 189 mkr. Framtidens Kulturs frånfäle kommer att märkas tydligt, inte bara i förhållande till projekt om kulturell mångfald. KURs bidragsgivning styrs framförallt av regleringsbrev och krav på regional medfinansiering. När bidragsgivningen från Framtidens Kultur avslutas 2008 försvinner en viktig resurskälla för nya projekt. Fria medel till kulturlivet kommer att saknas. Risken är stor att utrymmet för nya aktörer, nya samarbeten och nya projekt minskar. Liksom samordnaren anser KLYS vidare att det behövs en möjlighet att ge statligt stöd till verksamhet som är av nationellt intresse, men inte lyckas få regional finansiering. Samordnaren menar att det är nödvändigt att det skapas en motsvarighet till Stiftelsen Framtidens Kulturs fria medel, där det är möjligt att söka en mindre summa pengar för att utveckla en idé och hitta samarbetspartners och finansiärer.

2.2.7 Samordnarens bedömning

Under ”Mångkulturåret” 2006 har det blivit tydligt att ett antal fria aktörer har tagit på sig ansvaret för att driva en kulturpolitisk utveckling för ökad kulturell mångfald. Ett antal fria aktörer har kunskapen, kontakterna och förmågan att skapa mångfald i kulturlivet, te x Bwana Club i Göteborg, Inkonst i Malmö, Intercult i Stockholm, Jerico i Malmö, Kulturstorm i Umeå och Skellefteå, Mångkulturellt centrum i Botkyrka, Re:Orient samt Selam i Stockholm. Dessa aktörers kunskap och erfarenhet ska tas tillvara både genom samarbeten med institutionerna och genom att de fria aktörerna får fortsatt stöd och utrymme i kulturpolitiken, vilket KLYS sekunderar.

Behov av fler scener som tar emot internationella gästspel och aktörer/kulturmäklare som kan bidra till att de internationella gästspel och besök som kommer till Sverige når en större publik.

Att kulturrådstjänsterna borde vara möjliga att flytta och gärna placeras i länder som många svenskar med utländsk bakgrund kommer ifrån påminner om vad KLYS redan tidigare framfört i olika remissvar.

Det saknas fortfarande en nationell proaktiv aktör i arbetet med att stärka den kulturella mångfalden. Samordnaren anser att KUR fortsatt bör ha ett nationellt samordningsansvar för arbetet med att öka mångfalden i kulturlivet och att detta uppdrag bör skärpas. Utveckling av metoder för att arbeta med kulturell mångfald behövs och det finns ett antal fria aktörer som är i framkant i arbetet för mångfald och interkulturell dialog. Dessa bör fungera som utvecklingsresurs för KUR och kulturlivet. Delar av metodutvecklingsarbetet bör därför under de närmaste åren bedrivas utanför KUR av fria aktörer.

Alla de förslag till uppdrag som utredningen formulerat i förhållande till ovanstående välkomnar KLYS.

2.3.8 Samordnarens bedömning

Majoriteten av företrädarna för det offentligt finansierade kulturlivet har till samordnaren uttryckt en stor vilja att arbeta för att öka den etniska och kulturella mångfalden inom kulturlivet och många anser också att den breddade definitionen av begreppet där även andra aspekter som kön, sexuell läggning, geografisk hemvist, social bakgrund och funktionalitet kommer in är en bra utveckling av mångfaldsarbetet. Det finns alltså förutsättningar för att utvecklingen skall gå i rätt riktning, även om det fortfarande finns en hel del kvar att göra. Bred samstämmighet om att man måste bli bättre på att spegla samhällets mångfald både inom organisationen, det innehållsmässiga och bland publiken/besökarna/studenterna, Varje institution/myndighet måste själv ta ansvar för arbetet på den egna arbetsplatsen och i ansvaret ingår att formulera vad man själv menar med mångfald, lägga upp en plan och sedan följa upp denna för att se de konkreta resultaten.

Inom utbildningsväsendet talar man om behovet av att bli bättre på att ’leta/hitta’ blivande studenter med olika social och kulturell bakgrund.

KLYS vill poängtera att en institution, där ledningen tydligt prioriterar breddad rekrytering och ökad mångfald, generellt lyckas bättre med att bredda den etniska och kulturella mångfalden. Ansvaret vilar på varje enskild institution och dess ledning. Men KLYS instämmer också i samordnarens bedömning att såväl regleringsbrev, mål som återrapporteringskrav behöver preciseras och förtydligas ytterligare liksom formerna för uppföljning och återrapportering.

4.3 Frigör bundna medel

4.3.1 Förslag till den kulturpolitiska utredningen att se över organisationen och omfattningen av regional kulturverksamhet i Sverige

Samordnaren föreslår att kulturutredningen inom ramen för sitt uppdrag ser över organisering och omfattning av regional kulturverksamhet med syfte att omfördela bidrag från befintliga institutioner på regional nivå till nya aktörer med regionala ambitioner, då den struktur som råder idag verkar i en del fall (KLYS kursivering) utestängande för nya aktörer. Därför anser utredningen, att kulturutredningen bör se över de regionala länsuppdragens verksamhet och utifrån framtida behov föreslå förändringar av antalet länsuppdrag och deras finansiering.

KLYS motsätter sig å det bestämdaste detta förslag. De länsinstitutioner som här omtalas är del av den kulturella infrastruktur, utan vilken stor del av det kulturella livet utanför storstäderna skulle haverera. Varför samordnaren inte istället väljer att, som ”Plats på scen” gjorde, föreslå skärpta krav på dessa institutioner, t ex vad gäller handlingskraft och resultat i mångfaldsarbetet eller större mängd öppnande samarbeten med andra delar av det lokala, regionala, nationella och internationella kulturlivet, är mycket upprörande.

Det fria kulturlivet har alldeles för små medel och KLYS stöder helt rapporten som säger att de fria teatergruppernas anslag borde dubbleras. Men det ska inte ske på bekostnad av annan kulturell verksamhet. Det påtalade ökade bidraget till frigrupperna är till för att dessa ska få drägliga villkor, vilket de aldrig nånsin haft, att de också ska få rimliga löner och anställningsförhållanden med färre obetalda arbetsdagar och möjlighet till liknande social trygghet som alla andra medborgare i Sverige. Allt detta borde vara en självklarhet. Att använda detta som argument för att ta bort det statliga bidragen till länsinstitutionerna och ställa utövare mot utövare är helt kontraproduktivt. I många fall är det samma utövare som både frilansar på institutionen och i det fria kulturlivet.

I regleringsbrevet för 2007 står det att KUR ”bör i sin bidragsgivning inom scenkonstområdet prioritera ansökningar som avser samverkan mellan institutioner och den fria scenkonsten”.

Gäller detta bara de statliga konstinstitutionerna så kommer det inte många medborgare till del.

Att i utredningen tala om tillgänglighet och delaktighet, om kulturell mångfald och samarbeten och sedan på en halv sida avfärda större delen av Sveriges befolknings möjligheter att ha kvar sina regionala konstinstitutioner är lättvindigt och försämrar trovärdigheten i den tidigare argumentationen. Förändring är naturligtvis möjlig, av stor betydelse och nödvändig även på dessa institutioner. Men det förutsätter att man vill förändra och inte bara är intresserad av att frigöra bundna medel.

5.1.3 Europeisk resurscentrum för interkulturell dialog

Samordnaren föreslår att produktionsgruppen Intercult får i uppdrag att driva ett europeisk resurscentrum för interkulturell dialog. Det är ett 3-årigt pilotprojekt där en del av de arbetsuppgifter som idag utförs av Kulturkontakt Sverige flyttas från KUR och RAÄ samtidigt som arbetet med att skapa nätverk inom EU förstärks. Budgeten är på 1,3 mkr/år i 3 år. Samordnaren anser att Sverige måste bedriva ett mer proaktivt arbete med att skapa möten och kontaktnät inom EU. Sverige måste satsa inom detta område för att kunna delta i och få del av resurserna i kultursamarbetet i EU. Intercult är redan idag en aktiv aktör inom EU och har därför goda förutsättningar att bedriva det proaktiva arbetet med fokus på att skapa kontakt och sprida information för att stödja och förstärka kulturprojekt initierade av svenska aktörer eller med svensk inblandning. Samordnaren föreslår därför att Intercult får i uppdrag att driva ett europeiskt resurscentrum för interkulturellt utbyte och dialog.

KLYS tror att ett sånt centrum skulle vara mycket bra. Däremot vill vi ha ett klargörande av Intercults inställning till den svenska kulturpolitiken. Efter att ha tagit del av den essä som Intercults konstnärlige ledare Chris Torch skrivit i slutet av utredningen, så vill KLYS påpeka att vi och Sverige följer bl a UNESCO-konventionens suveränitetspunkt:

2. Principle of sovereignty
States have, in accordance with the Charter of the United Nations and the principles of international law, the sovereign right to adopt measures and policies to protect and promote the diversity of cultural expressions within their territory.

Eftersom Intercult i detta sammanhang inte bara är sig självt utan också delvis ersätter Kulturkontakt Sveriges uppgifter blir det delikat om Intercult förespråkar en annan kulturpolitik än den som hittills beslutats av Sveriges Riksdag.

Med nedanstående citerade synpunkter från 2001 och 2004, på utkast till UNESCO-deklarationen, vill KLYS ytterligare förtydliga vår ståndpunkt i frågan:

För KLYS:

Karin Enberg
Ordförande