Adress:
Skeppargatan 26,
114 52 Stockholm
Telefon: 08-667 88 90
Telefax: 08-667 88 11
E-post: council@klys.se
Stockholm den 31 oktober 2003
Presentation
Inledning
3.
Det generella välfärdssystemet och inkomstbortfallsprincipen
4.
Arbetsmarknadspolitiken
5.
Socialförsäkringar
6.
Bostadsbidrag och försörjningsstöd7.
Skatter
8.
Konstnärernas pensioner
9.
Stipendier
11.
En samordnande modell för hänsyn till konstnärernas villkor i trygghetssystemen
Bilaga
5 Domaine public payant
Förstärkning
av upphovsmäns och utövande konstnärers ställning i avtalssammanhang
KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – är en samarbetsorganisation för konstnärligt yrkesverksamma inom områdena ord, ton, bild, scen och eter. KLYS har idag 17 medlemsorganisationer. I KLYS verksamhetsområde ingår frågor som är gemensamma för olika konstnärsgrupper såsom upphovsrätt, arbetsmarknadsfrågor, socialförsäkringar, skattefrågor samt yttrandefrihetsfrågor. KLYS remissvar avser att samordna KLYS medlemsorganisationers synpunkter över utredningen. De flesta av medlemsorganisationerna avger dessutom egna yttranden där de utvecklar specifika problem som respektive konstnärsgrupp har på de aktuella områdena.
De delar av KLYS yttrande som anges med fet stil är frågor och förslag som KLYS särskilt vill lyfta fram eller förslag, problemområden och synpunkter som KLYS anser viktiga att komplettera utredningen med.
KLYS har sedan länge och i olika sammanhang påtalat de orimligheter som skatte- och trygghetssystemens utformning medför för konstnärliga och litterära yrkesutövare. Mot denna bakgrund välkomnar KLYS varmt den rubricerade utredningen. Visserligen har uppdraget varit begränsat såtillvida att kommittédirektiven inte ger utredaren mandat att lägga konkreta förslag till förändringar i de generella trygghetssystemen. Utredaren gör dock värdefulla överväganden och bedömningar som utmynnar i förslag till lösningar och riktlinjer för hur man kan komma till rätta med problemen. Det är av yttersta vikt att utredningens förslag, bedömningar och överväganden snarast leder till faktiska beslut och åtgärder från såväl riksdag och regering som från berörda myndigheter.
Kartläggningen ger i väsentliga delar en rättvisande bild av konstnärsgruppernas verklighet på de aktuella områdena. Den visar på ett utförligt och tydligt sätt hur konstnärer missgynnas i de olika trygghetssystemen och hur tillämpningen av regelsystemen på olika myndigheter leder till rättsosäkerhet bland konstnärer.
KLYS instämmer i utredningens bedömning att många av de problem som konstnärer ställs inför beror på myndigheters tillämpningar av de olika regelverken och på bristande kunskaper om konstnärskapets villkor. Vi anser dock att det också finns problem som främst har sin grund i brister och inkonsekvenser i själva regelverken inom skatte- och social-försäkringssystemen.
Utöver ovanstående finns en för konstnärsområdet generell problematik som sammanhänger med att konstnärerna ofta har svårt att få rimlig ersättning för sitt arbete och därmed får för låga inkomster för att kunna tillgodogöra sig förmåner inom socialförsäkringssystemet överhuvudtaget. Svagheterna i regelverket blir särskilt tydliga för personer med låga inkomster, men systemfelen skapar problem och behöver åtgärdas på alla nivåer. KLYS vill här påminna om att regeringen i kulturpropositionen från 1996 uttalar som målsättning att villkor ska tillskapas för de professionella konstnärerna som leder till att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete. Implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv Ds 2003:35 Upphovsrätten i informationssamhället är viktig i sammanhanget, liksom andra av regeringen aviserade förstärkningar av upphovsrätten som kan ge konstnärer ersättning för det arbete de utför. Åtgärder för att stimulera konstnärernas arbetsmarknad är också nödvändiga för att skapa fler arbetstillfällen på kulturområdet.
I kulturpropositionen från 1996 gör regeringen vidare bedömningen att statens insatser bör syfta till att anpassa regelverken på alla politikområden så att rimlig hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden. Arbetsmarknadspolitiska, skattepolitiska och socialpolitiska åtgärder får många gånger oväntade och orättvisa konsekvenser för konstnärer. Det är viktigt att framhålla att de hänsynstaganden som ska göras handlar om att skapa rättvisa mellan konstnärligt yrkesverksamma och andra yrkesgrupper. Konstnärsgrupperna ska jämställas med och ges samma förutsättningar som andra yrkesgrupper. Det är med andra ord inte fråga om att ge kulturarbetare speciella privilegier eller att tillskapa undantag för dem, utan att avskaffa den diskriminering av konstnärer som faktiskt blir konsekvensen av de regelsystem och tillämpningar som existerar idag.
På arbetslöshetsförsäkringsområdet erkänner regeringen kulturarbetsmarknadens särart enligt prop 1999/2000:39. Ett sådant erkännande bör också komma till uttryck på socialförsäkrings- och skatteområdet, genom att principen om hänsyn till konstnärernas speciella villkor regleras även här. För att dessa hänsynstaganden ska få ordentligt genomslag i den praktiska tillämpningen av regelverken krävs tydliga riksdags- och regeringsbeslut som följs upp av specialkompetens på berörda myndigheter.
KLYS vill betona att många konstnärer mer eller mindre tvingas in i egenföretagarrollen och därigenom inordnas i samma skatte- och avgiftsregler som vanliga näringsidkare. Den konstnärliga verksamheten skiljer sig dock på många sätt från annan näringsverksamhet. Det är framför allt andra incitament än vinstsyfte som driver den konstnärlige egenföretagaren. Resonemanget i avsnitt 2.9 om den frivillige företagaren är missvisande och kan ge ett felaktigt intryck att t ex författare skulle ha valt att bli författare av det skälet att han eller hon vill vara företagare, d v s att det skulle finnas ett positivt moment av ’frivillighet’ i att klassas som egenföretagare. Så är enligt KLYS inte fallet. Att det inte handlar om frivillighet blir kanske ännu tydligare inom bild- och formkonstområdet. Enligt statistik i utredningens bilaga 2 tabell 3 tydliggörs att denna grupps huvudsakliga inkomst kommer från sidoinkomster eller så kallade brödjobb. De har ett trygghetssystem baserat på inkomster som löntagare men ett yrkesutövande som tvingar dem att bli företagande. Svårigheterna att kombinera trygghetssystemen som baseras på lönearbete och inkomster som företagare leder till dumpning av marknaden, snedvriden konkurrens, att inkomst av näringsverksamhet inte tillgodoräknas för att få nytt arbetsvillkor för A-kassa och utslagning via Aktivitetsgarantin.
De problem som den konstnärligt verksamme har föranleds av att denne i sin ’näring’ har yrkesmässiga förutsättningar som inte är typiska i det vanliga företagandet. För att uppnå jämställdhet mellan konstnärligt egenföretagande och andra företagsområden måste olikheterna fullt ut respekteras av lagstiftare och myndigheter.
På senare år har stora penningöverföringar skett från kulturområdet bl a genom det nya pensionssystemet som innebär stora förluster för konstnärer och de skärpta reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen. KLYS anser att det behöver undersökas närmare hur stora belopp det är som lämnat kulturområdet genom dessa reformer.
Det kan ifrågasättas varför vissa grupper av konstnärliga och litterära yrkesutövare, såsom läromedelsförfattare, arkitekter och journalister, inte omfattas av utredningens kartläggning. Dessa yrkesgrupper ingår sedan länge i KLYS, deras arbetsresultat skyddas i upphovsrättslagen och de har en yrkesmässig situation som är jämförlig med övriga konstnärliga och litterära yrkesgruppers. Utredaren motiverar inte närmare varför dessa yrkesgrupper utesluts från utredningen. I sammanhanget vill vi hänvisa till en aktuell prejudicerande dom från Regeringsrätten (mål nr 1149-2000) som fastslår att läromedelsförfattande är att betrakta som sådan litterär verksamhet som ryms inom termen litterär och konstnärlig verksamhet.
Utredaren säger sig inte se någon möjlighet att lösa den särskilda konstnärsproblematiken i förhållande till de generella socialförsäkringssystemen inom ramen för dessa system. KLYS anser dock att det, utan att inkomstbortfallsprincipen frångås, bör kunna fattas beslut inom regering och riksdag om att rimliga hänsyn till konstnärernas speciella villkor ska tas även i socialförsäkringssystemen. Dessa rimliga hänsyn måste följas upp med information till och fortbildning av handläggare inom särskilda specialenheter för konstnärer, som ska utgöra en samlad kompetens på socialförsäkringsområdet.
En viktig bedömning som utredaren gör och något som KLYS understrukit i tidigare sammanhang är att Af Kultur Media och den nya Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, som startar sin verksamhet den 1 januari 2004, måste samarbeta för att följa upp principen om speciell hänsyn till konstnärers villkor i arbetslöshetsförsäkringen. Det är också önskvärt att en enkel och enhetlig information för konstnärer utarbetas på arbetslöshetsförsäkringsområdet som bl a redogör för de regler som gäller för personer med inkomster från både anställning och egenföretagande eller bisyssla. Kraft måste läggas på att nå ut till arbetsförmedlingar och a-kassor med information om att särskild hänsyn ska tas till konstnärer i a-kassesammanhang, för att få genomslag i den praktiska tillämpningen.
Utredaren konstaterar att korta anställningar och uppdrag innebär otydlighet vid avgränsningen mellan etablerade frilansande konstnärer och långtidsarbetslösa. KLYS välkomnar utredarens bedömning att AMS handläggnings- och statistiksystem måste anpassas till frilansande konstnärers faktiska arbetsmarknad med många korta anställningar, ofta med mellanliggande arbetslöshet, så att dessa kan skiljas från långtidsarbetslösa. KLYS har under en lång rad år vid möten i AMS Kulturarbetsdelegation riktat kritik mot att AMS statistiksystem inte är verklighetsanknutet och inte tar hänsyn till frilansande konstnärers faktiska arbetsförhållanden. Eftersom dessa icke-anpassade system ligger till grund för åtgärder och beslut på kulturarbetarområdet, har de tyvärr många gånger lett till felaktiga slutsatser vilket drabbat konstnärer negativt.
Utredaren tar tyvärr inte upp den problematik som reglerna för aktivitetsgarantin innebär för konstnärer. Dessa regler gör det svårt för en arbetslös konstnär som gått in i aktivitetsgarantin att ta sig ur den och att upparbeta ett nytt arbetsvillkor. Enligt nuvarande regler kan en arbetssökande endast lämna aktivitetsgarantin under vissa förutsättningar. Den sökande ska antingen ha utfört reguljärt arbete i minst sex månader (utan att samtidigt ha tagit del av andra aktiviteter inom ramen för garantin) eller genomgått en utbildning eller själv valt att lämna den arbetsmarknadspolitiska åtgärden. Reglerna är inte anpassade efter kulturarbetares verklighet, eftersom det på kulturområdet knappt förekommer sammanhängande heltidsarbete i sex månader.
Aktivitetsgarantin innebär negativa och onödiga inlåsningseffekter på kulturområdet, framför allt för bildkonstnärer. Jfr Kulturfronten i Malmö. Enligt AMS riktlinjer på kulturområdet ska långtidsinskrivna kulturarbetare som är etablerade på kulturarbetsmarknaden kunna komma i fråga för aktivitetsgaranti om det bedöms att kompetenshöjande insatser inom aktivitetsgarantin möjliggör att de inom rimlig tid återigen kan arbeta upp ett nytt arbetsvillkor inom sitt yrkesområde. Dessa riktlinjer följs dock inte utan aktivitetsgarantin har mer och mer fått funktionen av en sistahandslösning som ska leda till yrkesbyte.
Arbetsförmedlingen har samtidigt givits vidgade möjligheter att ge anställningsstöd. Anställningsstöden är många gånger enda sättet för konstnärer att ta sig ur aktivitetsgarantin. Kommunerna säger sig dock inte ha resurser till anställningsstöd i någon större utsträckning. KLYS anser att en möjlig väg att lösa denna ohållbara situation är att det införs riktade statsstöd från kulturdepartementet till kommunerna för att ge ökade möjligheter att erbjuda konstnärer anställningsstöd. Det krävs ett kulturpolitiskt ansvarstagande för att inte konstnärer ska slås ut från sin egen arbetsmarknad. En ökad omfattning av anställningsstöd åt konstnärer måste dock åtföljas av rekommendationer om villkoren för anställningsstöd för kulturarbetare (minimiarvoden, upphovsrättsfrågor osv) som arbetsförmedlingar, kommuner och landsting måste följa. KLYS avser att ta kontakt med Landstingsförbundet och Kommunförbundet för att få till stånd sådana rekommendationer.
Det är nödvändigt att ytterligare medel överförs från arbetsmarknadspolitiken till kulturpolitikområdet för att komma till rätta med den uppkomna situationen, stimulera efterfrågan och skapa fler jobb åt konstnärer. Det skulle t ex behövas ökade resurser till många av centrumbildningarna. På många konstnärsområden utgör de den enda fungerande kanalen för att förmedla jobb. Tecknare, författare m fl har ett mycket begränsat utbyte av den ordinarie arbetsmarknadspolitiken, varför förstärkning av centrumbildningarna är en mycket viktig fråga för dessa yrkesgrupper. Inom bild- och formkonstområdet bidrar länskonstnärsverksamheten till att öka antalet arbetstillfällen och stimulera marknaden som helhet. Det är därför viktigt att denna verksamhet utvidgas och säkerställs utifrån sina ursprungliga intentioner.
KLYS noterar att det nu finns rekommendationer inom AMS om att unga konstnärer inom vissa områden, t ex unga dansare, inte bör ingå i den kommunala ungdomspraktiken eller i andra ungdomsåtgärder inom arbetsförmedlingen.
KLYS är av uppfattningen att det bör ges vidgade möjligheter för konstnärligt verksamma egenföretagare att få arbetslöshetsersättning. Reglerna för arbetslöshetsförsäkring bör tillåta en begränsad konstnärlig verksamhet vid sidan av arbetslösheten. Konstnärer ska inte rimligen behöva avveckla sin verksamhet och sälja utrustning och lokaler för att kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkring. Vi delar utredarens uppfattning att nuvarande bedömning av konstnärlig verksamhet som bisyssla vid sidan av ett heltidsarbete innebär stora svårigheter p g a att inte flera arbetsgivare godkänns som grund för total arbetstid.
Allt fler arbetsgivare som erbjuder korta jobb förutsätter att den enskilde uppträder som egenföretagare. Dagens regler, som innebär att en arbetslös som tar enstaka uppdrag förlorar rätten till arbetslöshetsförsäkring, får orimliga konsekvenser för konstnärer. KLYS, som drivit denna fråga tidigare, tillstyrker utredarens bedömning att frilansande arbetstagande konstnärer ska tillåtas ta ett mindre antal uppdrag mot faktura utan att definieras som företagare i arbetslöshetsförsäkringen. Det ska alltså vara möjligt för den som är arbetslös att i begränsad omfattning ta arbete som ’själv-ständig uppdragstagare’ utan att räknas som företagare i a-kassesammanhang.
Utredaren tar också upp frågan om att rutinerna för intygande av tillfälliga arbeten utanför Sveriges gränser för kulturarbetare innebär ett hinder för internationellt utbyte p g a komplicerade regelverk. KLYS har tidigare påtalat problem när det gäller tillgodoräknande av arbetad tid utomlands för berättigande till arbetslöshetsersättning, bl a i en skrivelse till Näringsdepartementet den 11 maj 2000. Enligt KLYS’ uppfattning är det angeläget att rutinerna för intygande av korta utlandsjobb förenklas.
Utredaren konstaterar med fog att nuvarande socialförsäkringssystem gör det svårt att fastställa och förutse nivån på sjukpenning, föräldraförsäkring m m för konstnärer. Detta är enligt KLYS oacceptabelt. Socialförsäkringar bygger vanligen på att den försäkrade har en jämn förvärvsinkomst som utgår från ett anställningsförhållande. KLYS har i flera sammanhang riktat kritik mot att utredningar på socialförsäkringsområdet fortfarande utgår ifrån tillsvidareanställningen som norm och inte tar upp den problematik som växande grupper på arbetsmarknaden med osäkra anställningsförhållanden och olika former av korta jobb, däribland konstnärligt verksamma, drabbas av.
Socialförsäkringssystemet måste tekniskt kunna hantera att personer har korta jobb/uppdrag, flera deltidsanställningar samt både är egenföretagare och anställda. Eftersom konstnärliga och litterära yrkesutövare med låga och framför allt ojämna inkomster har svårt att få del av de sociala trygghetssystem som finns, borde särskilda sociala trygghetsregler utarbetas som är anpassade till konstnärernas arbets- och inkomstförhållanden. Det ska upprepas att vi inte efterlyser undantag i det sociala trygghetssystemet utan regler som jämställer konstnärligt yrkesverksamma med andra yrkesgrupper. En modell skulle kunna vara en särskild småföretagarförsäkring för kulturarbetare som är subventionerad av staten. Ett sådant system skulle ge konstnären en rimlig kompensation för inkomstbortfallet vid sjukdom osv.
KLYS anser det av stor vikt att problematiken med egenföretagande konstnärers låga netto vid beräkning av SGI, för vissa konstnärsgrupper beroende av de ofta höga fasta kostnaderna i den konstnärliga verksamheten, får sin lösning. Vi vill här lyfta fram utredarens förslag att konstnären i sitt netto vid beräkning av SGI ska få räkna in fasta kostnader som denne betalar även under en sjuk- eller föräldraförsäkringsperiod, såsom ateljéhyra, avbetalningar på maskiner m m. Det bör, som utredaren också påpekar, vara möjligt att ta hänsyn till inkomster som ligger framåt i tiden. Vidare borde det finnas möjlighet att tillgodoräkna sig det bästa inkomståret av de t ex fem föregående åren.
KLYS stödjer utredarens bedömning att den jämförelseinkomst som nu tillämpas för konstnärer som inte kan hänvisa till kollektivavtal och lönestatistik, nämligen den statliga inkomstgarantin som utbetalas av Konstnärsnämnden, är rimlig. För tydlighets skull ska understrykas att det inte är den garanterade författarpenningen inom Sveriges Författarfond som avses utan den statliga inkomstgarantin. Det ska dock påpekas att vissa av KLYS medlemsorganisationer, t ex KRO och KIF, har en rekommenderad minimimånadslön som utgör ännu bättre jämförelse eftersom den följs av kommuner, landsting och andra vid anställning av konstnärer.
Vi anser att en rimlig uppbyggnadsfas för egenföretagande konstnärer är minst fem år. I denna fas bör inte inräknas tid som den egenföretagande konstnären är sjuk eller nyttjar föräldraförsäkringen. Den s k uppbyggnadstiden kan förlängas om det finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl bör enligt KLYS kunna omfatta omstruktureringsperioder för egenföretagande konstnärer som t ex innebär stora, dyra investeringar, genomförande av utbildning osv. Under denna period bör konstnären få behålla en tidigare fastställd, högre SGI.
KLYS vill lyfta fram behovet av att frilansande konstnärer med fysiskt och psykiskt slitsamma yrken får tillgång till specialistkompetens, behandling och rehabilitering.
Vidare anser KLYS liksom utredaren att det vid bedömning av havandeskapspenning måste tas hänsyn till arbeten som är omöjliga att utföra redan tidigt i graviditeten. Vi delar utredarens slutsats att denna problematik är särskilt tydlig för frilansande dansare, skådespelare, sångare, musiker m fl.
Utredaren konstaterar att avskaffandet av kvittningsrätten vid beräkning av bidragsgrundande inkomst för bostadsbidrag för egenföretagande konstnärer har försvårat situationen för dem med låg inkomst. KLYS har påtalat denna problematik i en skrivelse till riksdagens Bostadsutskott den 3 oktober 2001. KLYS anser att kvittningsrätten vid beräkning av bidragsgrundande inkomst ska återinföras. Enligt vad KLYS erfarit fungerade det tillfredsställande tidigare när RFV i sina anvisningar skrev att underskottet i den konstnärliga verksamheten skulle beaktas även vid beräkningen av bidragsgrundande inkomst.
Att konstnärer med behov av försörjningsstöd under längre tid tvingas avyttra sin arbetslokal eller ateljé är ett problem, framför allt för bildkonstnärer. KLYS instämmer därför i utredarens bedömning att anvisningar bör ges av Social-styrelsen till kommunerna rörande bedömningen av försörjningsstöd med hänsyn till konstnärernas särskilda villkor.
Många av de problem som konstnärer stöter på i skattesystemet sammanhänger med frågan om rätten till avdrag. Som utredaren konstaterar medges ofta inte berättigade avdrag för arbetslokaler och resor. Av rättviseskäl måste enligt KLYS särskilda hänsyn tas till konstnärer när det gäller vilka kostnader som ska anses avdragsgilla. Sådana utgifter som normalt utgör personliga levnadsomkostnader kan vara nödvändiga för förvärvande och bibehållande av inkomst i konstnärlig verksamhet. Vi delar utredarens bedömning att tydligare skrivningar från RSV avseende begreppet personliga levnadsomkostnader skulle underlätta. Den återupprättade specialenheten för konstnärer på Skattemyndigheten i Stockholm är ett steg i rätt riktning för att öka kunskaperna om konstnärlig verksamhet och skapa en enhetligare och rättvisare hantering av konstnärers deklarationer.
KLYS anser att frilansande konstnärliga yrkesutövare i likhet med byggnadsarbetare, nämndemän m fl bör få rätt att betrakta bostaden som tjänsteställe i samband med kostnadsersättningar (resor, traktamenten). En sådan ordning främjar rörligheten på arbetsmarknaden samt mångfalden i kulturutbudet. Det kan ifrågasättas vari rättvisan ligger att låta t ex byggnadsarbetare åtnjuta denna förmån och inte konstnärliga yrkesutövare som har hela landet (och världen) som sitt arbetsfält.
Det är också djupt otillfredsställande att formen för bedrivandet av den skattskyldiges verksamhet har en avgörande betydelse för bestämningen av tjänstestället. En frilansande konstnär som bedriver sin verksamhet som företagare betraktas som utsänd av sitt företag och har sitt tjänsteställe där företaget har sitt säte medan för en frilansande konstnär som är verksam som arbetstagare bestäms tjänstestället utifrån var huvuddelen av uppdraget utförs. Detta är en direkt diskriminering av konstnärer som är verksamma som arbetstagare. Jfr en nyligen avkunnad Länsrättsdom 2003-10-16 i Stockholm nr 8246-03.
KLYS tillstyrker förslaget att avdragsrätten för arbetslokal i hemmet för konstnärlig verksamhet, som inte räknats upp på nästan 20 år, bör höjas för att motsvara den faktiska årskostnaden för en utnyttjad arbetslokal i en lägenhet eller i en villa.
KLYS delar utredarens bedömning att det behövs en förutsägbar praxis som tar hänsyn till de konstnärligt yrkesverksammas speciella och ofta stora kostnader för sin konstnärliga verksamhet då en arbetsgivare saknas.
En fråga som inte tas upp i utredningen och som KLYS vill framhålla är att upphovsrättsligt grundande royaltyinkomster för arbetstagande konstnärer bör belastas med den särskilda löneskatt som för närvarande gäller för pensionskostnader och vissa förvärvsinkomster (t ex vinstandelar), istället för med arbetsgivaravgifter. Motivet för detta är att dessa inkomster inte kan ligga till grund för förmåner från vissa arbetsgivaravgifter (t ex avgiften till arbetslöshetsförsäkringen).
Ett annat problem som inte tas upp i kartläggningen är en fråga om ojämlika konkurrensvillkor som framför allt drabbar musiker och andra artister. När en kulturinstitution anlitar en svensk artist betalas idag arbetsgivaravgifter på såväl gage som på resor, hotell och traktamenten. Om en utländsk artist engageras beskattas gaget enbart med 15 %, s k artistskatt, men i övrigt betalas inte några sociala avgifter. Det faktum att det blir billigare för en institution att anlita utländska artister missgynnar svenska artister och dumpar marknaden för dessa. Situationen är särskilt anmärkningsvärd när det gäller utländska artister från ett annat EU-land. Artister från andra EU-länder har rätt att ta del av det svenska social-försäkringssystemet trots att arbetsgivarna/arrangörerna inte betalar sociala avgifter. Detta är ologiskt och i strid med EU:s lagstiftning.
Den modell som gäller för stora grupper av frilansande artister i Storbritannien, att i skattehänseende betraktas som näringsidkare men i socialförsäkringssystemen och i arbetslöshetsförsäkringen klassas som arbetstagare är intressant. KLYS anser att det bör närmare undersökas om den kan införas i Sverige.
Beträffande frågan om vem som är att anse som konstnärligt yrkesverksam i skattesammanhang och därmed ska få tillgång till kvittningsmöjligheten mellan tjänst och näring vill KLYS fästa uppmärksamhet på en nyligen avkunnad dom från Regeringsrätten där läromedelsförfattande klassats som litterär verksamhet (mål nr 1149-2000). Denna prejudicerande dom fastslår att läromedelsförfattare ska ha rätt att yrka avdrag för underskott i sin författarverksamhet mot andra förvärvsinkomster. (Jfr s 88 och s 96 i kartläggningen)
är att, som KLYS begärt vid flera tillfällen, införa en låg, enhetlig moms på kulturområdet. Samma momsskattesats bör omfatta hela den konstnärliga verksamheten för att undanröja tillämpningsproblem. Jfr KLYS svar på förfrågan från Mervärdeskatteutredningen den 16 juni 2003.
Enligt uträkningar som gjorts på t ex författar- och teaterområdet är konstnärliga och litterära yrkesutövare stora förlorare i det nya pensionssystemet. KLYS instämmer i utredarens slutsats att det inte går att lösa konstnärligt verksammas pensionsproblem inom föreliggande pensionssystem, utan speciallösningar som jämställer dessa yrkesgrupper med andra är nödvändiga. KLYS anser att konstnärligt yrkesverksamma egenföretagare och frilansare bör få någon form av motsvarighet till de avtalspensioner som omfattar flertalet löntagargrupper och att de inte ska vara helt hänvisade till kompletterande individuella pensionsförsäkringar.
Utredaren drar slutsatsen att pensionsstipendier, men kanske framför allt inkomstgarantierna, torde vara den enda möjliga förbättringen av pensionerna på kort sikt för stora grupper av konstnärer. KLYS anser inte att detta är en framkomlig väg ens på kort sikt, åtminstone inte för ’stora grupper’ av konstnärer. KLYS välkomnar visserligen att antalet pensionsstipendier och inkomstgarantier ökar, men vad som behövs för egenföretagande såväl som för frilansande konstnärer som inte omfattas av avtalspension är en mer grundläggande pensionslösning. Det är mycket angeläget att denna fråga utreds vidare.
KLYS instämmer i utredarens slutsats att det också måste tas fram en lösning på pensionsfrågorna för konstnärer anställda vid statsunderstödda institutioner. De fria grupperna måste också ges möjlighet att fullfölja de pensionsavtal som de tecknat.
KLYS anser att det måste klarläggas hur konstnärsstipendier ska behandlas i skatte- och socialförsäkringssammanhang. KLYS delar utredarens uppfattning att statliga konstnärsstipendier inte ska kunna påverka rätten till t ex bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning.
Det är vidare av yttersta vikt att nuvarande regler om punktstipendiernas (stipendier med varaktighet upp till två år) skattefrihet behålls. Direkt eller indirekt beskattning av stipendier genom indragna ersättningar inom andra system reducerar eller omintetgör de effekter som statsmakterna velat uppnå med konstnärsstödet.
I reglerna om arbetslöshetsförsäkringen saknas anvisningar om konstnärsstipendier ska påverka arbetslöshetsersättningen eller inte. I en skrivelse från Konstnärsnämnden till AMS klargörs att de stipendier som fördelas av Nämnden inte kräver någon motprestation från mottagarens sida och därför inte kan betraktas som lön. Det föreligger inte heller något arbetstagar/arbetsgivarförhållande. AMS bör inom sin organisation bättre sprida dessa klarlägganden, så att de får genomslag i den praktiska tillämpningen av a-kassereglerna.
Som sagts inledningsvis bör principen om hänsyn till konstnärligt yrkesverksamma få genomslag även inom skatte- och socialförsäkringsområdet. KLYS vill därför särskilt lyfta fram utredarens förslag att skapa en mer samlad hantering av konstnärsfrågor på nationell nivå inom Skattemyndigheten och Försäkringskassan, där några rikstäckande specialenheter för konstnärer inte finns idag. En sådan samordning ökar förutsättningarna för en enhetligare tillämpning på konstnärsområdet. Inom skatteförvaltningen och socialförsäkringsadministrationen bör samordningen leda till att riktlinjer tas fram för hanteringen av frågor inom konstnärsområdet. AMS’ organisation och riktlinjer på kulturområdet kan ses som förebild. Det är också värdefullt om dessa riktlinjer och regelverk för de olika myndigheterna (RFV, RSV och AMS) samordnas. Vidare bör en förenklad hantering införas för arbetsgivare/uppdragsgivare när det gäller betalning av skatter och socialförsäkringar för frilansare (s k one-stop-shop).
Den konstnärsavdelning vid skattemyndigheten i Stockholm, som bland annat på grund av KLYS aktiva insatser återupptagit sin verksamhet under 2003, är också ett bra exempel på hur man kan skapa enhetligare tillämpning och rättsäkerhet för konstnärer genom att upprätta specialenheter för konstnärligt yrkesverksamma. I samband med att skatteförvaltningen organiseras om och de lokala skattekontoren omvandlas till en rikstäckande myndighet bör konstnärsavdelningen vid skattemyndigheten i Stockholm utvidgas till att omfatta konstnärligt verksamma i hela landet.
Det är viktigt att myndigheternas specialenheter när de kommer till stånd tillförs ordentlig kompetens på kulturområdet. Ett sätt att garantera kunskap om konstnärskapets villkor är genom att etablera regelbunden kontakt, t ex formaliserade samråd, mellan konstnärernas organisationer och dessa specialenheter. Att enheterna åläggs ett speciellt informationsansvar gentemot konstnärerna är också nödvändigt.
En enhetligare tillämpning genom samordning i särskilda konstnärsenheter inom Skattemyndigheten och Försäkringskassan kommer att innebära besparingar för myndigheterna. Ordinarie handläggare, som inte har kunskap om konstnärskapets villkor, kommer att avlastas och de ofta mycket långa handläggningstiderna förkortas. Färre ärenden kommer dessutom att behöva överklagas, när reglerna tillämpas enhetligare, rättvisare och mer korrekt. Både konstnärerna och myndigheterna har således mycket att vinna på den föreslagna modellen.
Det föreslås vidare att Konstnärsnämnden ska få ett utökat uppdrag som, utöver att hålla sig underrättad om konstnärernas sociala och ekonomiska förhållanden, också ska innefatta att följa och analysera konstnärers ställning på skatteområdet och i trygghetssystemen. KLYS håller med om att en bättre kontinuitet behövs i hanteringen av dessa problem och att arbetet med detta utvidgade uppdrag bör bedrivas i nära kontakt med ovan nämnda specialenheter liksom med berörda konstnärsorganisationer. Konstnärsnämnden måste dock tillföras substantiella resurser, bl a för ordentlig förstärkning av nämndens kansli, för att det utökade uppdraget ska kunna genomföras. Eftersom uppdraget ska omfatta alla konstnärsgrupper är det också rimligt att Sveriges Författarfond, som har kunskaper på det litterära området, kopplas in och samverkar med Konstnärsnämnden i denna uppgift. Formerna för denna samverkan bör ytterligare utredas.
KLYS delar också utredarens bedömning att det finns behov av att samordna informations- och utbildningsinsatserna för yrkesverksamma konstnärer. KLYS föreslog i sin skrivelse till utredaren hösten 2001 att ett särskilt resurs- och samordningscentrum för frågor kring de konstnärligt verksammas ekonomiska och sociala villkor bör inrättas. Ett sådant informations- och utbildningsansvar bör, som utredaren betonar, ske i samarbete med berörda konstnärsorganisationer. Det är viktigt att den expertis som finns på konstnärernas egna organisationer tas till vara i ett samordnat informations- och utbildningcentrum, oavsett var ansvaret för det kommer att hamna.
Utredaren föreslår att ansvaret för att samordnade insatser av detta slag kommer till stånd kan ges till Konstnärsnämnden. KLYS vill erinra om att det beträffande litterära yrkesutövare finns speciella kunskaper inom Författarfonden, varför det är naturligt att Fonden, om ansvaret ges till Konstnärsnämnden, är med och delar på detta ansvar. Det kan också vara nödvändigt att koppla in Statens Kulturråd i samordningsansvaret för att ge insatserna större tyngd i förhållande till berörda myndigheter, såsom RFV, RSV och AMS. Uppenbart är att rejäla resurser måste tillföras det eller de organ som ska anförtros ansvar för informations- och utbildningsinsatser på området.
KLYS är av uppfattningen att frågan om Konstnärsnämndens utvidgade uppdrag samt eventuella samordningsansvar i alla händelser måste ytterligare beredas. KLYS anser också att det framstår som naturligt att ett samordningsansvar även bör omfatta information inom skatte-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet i andra länder. Centrumet kan därigenom också bli en resurs för att stimulera rörligheten bland konstnärligt yrkesverksamma inte minst inom EU-området. De föreslagna informations- och utbildningsinsatserna måste också kompletteras med ekonomiskt stöd till konstnärernas organisationer för att de ska kunna utarbeta specialiserad information till de egna medlemmarna.
Förslaget att bygga ut Alliansmodellen på andra områden där den är lämplig ställer sig KLYS mycket positiv till. I takt med att resurser skapas bör den utvidgas till fler konstnärsgrupper än skådespelare, t ex musiker, dansare och bildkonstnärer. KLYS hänvisar här till yttranden från medlemsorganisationerna på scen-, musik- och bildområdet.
KLYS anser att ’domaine public payant’ är en intressant modell för att t ex finansiera pensioner för nu levande konstnärer. Vi ställer oss positiva till att frågan utreds närmare. En fördel är att det kan skapas ett mått av konkurrensneutralitet mellan ’fria’ verk vars skyddstid har gått ut och skyddade verk. Många användare av konstnärliga verk väljer medvetet att t ex spela verk vars skyddstid har gått ut för att det blir billigare. Ett system med ’domaine public payant’ måste dock kunna ta hänsyn till det faktum att t ex fria teatergrupper kan komma att drabbas, varför någon form av hänsynstagande i så fall bör tas till konstnärsgrupper som bygger sin verksamhet på användande av andras verk och prestationer.
I utredarens uppdrag ingår inte att kartlägga konstnärers situation i förhållande till det upphovsrättsliga regelsystemet. KLYS vill dock erinra om att upphovsrättsliga ersättningar är en central inkomstkälla för konstnärligt yrkesverksamma.
Regeringen har nyligen lämnat ett förslag till förstärkning av upphovsmäns och utövande konstnärers rättigheter bl a i den digitala miljön i departementspromemorian Ds 2003:35 Upphovsrätten i informationssamhället. För att konstnärerna ska kunna tillgodogöra sig de förstärkta rättigheter som föreslås och inte behöva riskera att de hamnar i händerna på andra behövs emellertid ett starkare skydd för fritt arbetande upphovsmän och utövande konstnärer som avtalsslutande part. Nuvarande regelverk medför att konstnärer, som normalt utgör den svagare parten i kontraktsförhållanden, ofta har svårt att hävda sina ekonomiska intressen. Frågan bör enligt KLYS uppfattning tas upp till behandling enligt de riktlinjer som finns i det ursprungliga förslaget till den tyska lagstiftning som antogs i våras och som innehåller viktiga moment beträffande upphovsrättens överlåtbarhet, tidsperioder för upplåtelse, skälig ersättning och organisationers rätt att företräda konstnärerna vid avtalsförhandlingar. Vid en sådan översyn måste bl a ingå ett förslag till avskaffande av den orättfärdiga presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen, som i praktiken tvingar till friköp av alla exploateringsrättigheter.
KLYS vill också påminna om att det i vissa konstnärsorganisationer fortfarande finns ett starkt behov ytterligare juridisk kompetens och stöd för att bl a kunna hävda medlemmarnas rättigheter i förhandlingssituationer.
Avslutningsvis vill KLYS upprepa att det krävs konkreta beslut i riksdag och regering om det ska bli någon rättvisare behandling av konstnärer i förhållande till skatte- och socialförsäkringsreglerna. På samma sätt som skedde i den nya arbetslöshetsförsäkringen måste regeringen föreslå riksdagen att hänsyn ska tas till förhållandena på kulturområdet vid tillämpning av reglerna på skatte- och socialförsäkringsområdet.
För KLYS
Peter Curman, ordförande & Ulrica Källén, förbundssekreterare