KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 17 oktober 2006

Synpunkter från KLYS och COPYSWEDE med anledning av SOU 2006:83 Radio och TV i allmänhetens tjänst – Överlåtelse av rättigheter till offentligt framförande

Innehåll

Presentation
Inledning
Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Utredningens uppdrag samt förslag

Presentation

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – företräder cirka 30.000 kulturellt yrkesverksamma i Sverige såsom författare, tonsättare, bildkonstnärer, dramatiker, regissörer, musiker, journalister och skådespelare. KLYS utgörs idag av 18 medlemsorganisationer som inom ramen för KLYS samarbetar i frågor av gemensamt intresse. Hit hör frågor om upphovsrätt, arbetsmarknad, yttrandefrihet och kulturell mångfald.

Den ekonomiska föreningen COPYSWEDE har till ändamål att för konstnärorganisationernas räkning träffa avtal samt inkassera och fördela ersättning för vissa vidareutnyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. De områden som COPYSWEDE huvudsakligen verkar inom gäller vidareanvändning av verk och prestationer i form av ljud och rörliga bilder, främst radio och TV-program. COPYSWEDE har 14 medlemsorganisationer som alla företräder konstnärligt och litterärt verksamma upphovsmän och/eller utövande konstnärer på olika områden.

Public servicebolagen är några av landets största och viktigaste arbets- och uppdragsgivare för de yrkesverksamma upphovsmän och utövande konstnärer som KLYS och COPYSWEDE företräder. Konstnärliga och litterära verk och prestationer är också mycket vanligt förekommande i de program som kan bli aktuella för sådant offentligt framförande som behandlas i utredningen.

Inledning

KLYS och COPYSWEDE samt flera av våra medlemsorganisationer har beretts tillfälle att yttra sig över SOU 2006:83 angående public serviceföretagens rätt att ta betalt för sina rättigheter vid annans offentliga framförande.

KLYS och COPYSWEDE vill inledningsvis djupt beklaga såväl det snabba utrednings-förfarandet som den korta remisstid som står till vårt förfogande. Några bärande motiv till denna brådska går inte att se. Det är inte möjligt för KLYS och COPYSWEDE att under den korta tid som ges på ett i alla stycken ändamålsenligt sätt yttra oss över de omfattande och komplicerade frågor som ligger i direktiven till utredningen. De nya frågeställningar som uppkommer genom utredningens resonemang och förslag kräver mer tid än som funnits tillgängligt för att kunna närmare analyseras. Vi koncentrerar oss därför i remissyttrandet på att lyfta fram några för oss viktiga frågor utredningens förslag.

KLYS och COPYSWEDE har alltid varit stora förespråkare av en stark, bred och dynamisk TV och radio i allmänhetens tjänst. Värnandet om en vital public serviceverksamhet inom radio och TV blir också alltmer angelägen i den snabbt föränderliga mediemiljön. Vi anser att public serviceverksamheterna skall ges fortsatta möjligheter att utvecklas inom ramen för public serviceuppdraget. Den svenska regeringen bör samtidigt kraftfullt försvara och hävda behovet av en stark public serviceverksamhet även i EU-sammanhang.

Public servicebolagen har ett viktigt kulturpolitiskt ansvar inte bara gentemot allmänheten utan gentemot de konstnärliga yrkesgrupper som KLYS och COPYSWEDE företräder. I kulturansvaret ingår bl a att ta vederbörlig hänsyn till medverkande upphovsmäns och utövande konstnärers rättigheter. Det upphovsrättsliga regelsystemet, som är byggt på ensamrättigheter, är ett av de viktigaste fundamenten för upphovsmäns och utövande konstnärers försörjning. Den upphovsrättsliga ensamrätten innebär att upphovsmännen själva skall få bestämma om, när och hur allmänheten skall få ta del av deras verk och att de, med ensamrätten som grund, skall få träffa avtal om rimliga villkor och ersättningar för användningen.

Professor Jan Rosén har skrivit ett rättsutlåtande till den aktuella utredningen som på ett utförligt sätt redogör för de upphovsrättliga regler som gäller för den typ av offentligt framförande varom det är fråga i utredningen. KLYS och COPYSWEDE anser det olyckligt att utredaren i sina slutsatser inte ytterligare beaktar de viktiga synpunkter och påpekanden som görs av Rosén i rättsutlåtandet.

Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

KLYS och COPYSWEDE anser att utredaren gör en korrekt beskrivning av det upphovsrättsliga regelsystemet och av Sveriges förpliktelser enligt internationella konventioner. Upphovsmäns och utövande konstnärers ensamrätt, d v s deras legitima anspråk på kontroll av och ersättning för nyttjande av verk och prestationer, erkänns, vilket är lovvärt. Att upphovsmän och utövande konstnärer ska förbehållas rätt att ekonomiskt tillgodogöra sig alla sådana utnyttjanden av deras verk och prestationer som har praktisk betydelse framhålls av utredningen. Den typ av offentliga framföranden som utredningen behandlar utgör sådant utnyttjande som har praktisk betydelse. Det konstateras också helt riktigt i utredningen att ett offentligt framförande av TV-program på restaurang, barer, hotell och liknande är ett nytt upphovsrättsligt förfogande som kräver rättsinnehavares tillstånd. Vidare påpekas att ensamrätten även ger programföretagen, i den mån de förvärvat erforderliga rättigheter, en grund för att förhandla om ersättning för offentligt framförande.

Utredningens uppdrag samt förslag

Uppnår utredaren målsättningen i uppdraget genom det aktuella förslaget?
Den första frågan som utredningen har att söka svar på enligt uppdraget är om program-företagen bör ha rätt att ställa krav på ersättning för offentligt framförande med hänsyn till principen att sändningarna skall vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning utöver erlagd TV-avgift. Enligt vad KLYS och COPYSWEDE kan se levererar inte utredaren svar på frågan som den är ställd.

Svaret är dock att den omständigheten att en rättighetshavare begär ersättning av någon som önskar företa ett offentligt framförande, t ex genom att uppställa en TV-apparat i en offentlig lokal, saknar betydelse för allmänhetens avgiftsfria tillgång till sändningarna. Såsom framgår av Jan Roséns rättsutlåtande kan de som erlagt TV-avgift (och även de som inte har det) tillgodogöra sig sändningsinnehållet utan erläggande av ny eller tillkommande avgift. Rosén anför ”Tillgängligheten för en avgiftsbetalande mottagare har ju ingen direkt koppling till att en mottagare finner det för gott att inte blott konsumera sändningsinnehållet för eget vidkommande utan även vidtar mått och steg för att andra, nämligen en allmänhet, skall få del av detsamma, d v s åstadkomma ett offentligt framförande med den mottagna utsändningen.”

KLYS och COPYSWEDEs slutsats är således att frågan huruvida programföretagen skall äga rätt att vidaresälja rätten till offentligt framförande eller inte knappast påverkas av den grundläggande principen att sändningarna skall vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning utöver erlagd TV-avgift. Alltså saknas skäl att frånta programföretagen rätten att ta betalt för offentliga framföranden, i varje fall med hänvisning till den anförda grundläggande principen om tillgänglighet.

Utredarens tillvägagångssätt när det gäller att genomföra förslaget
Som framgår av Jan Roséns rättsutlåtande går det inte att inskränka programbolagens rätt till ersättning genom lagstiftning eftersom detta sannolikt skulle innebära införandet av en otillåten inskränkning i ensamrätten. Utredaren tar istället fasta på att det råder avtalsfrihet i upphovsrättsliga frågor och menar att staten i anslagsvillkoren kan föreskriva att programbolagen under vissa förutsättningar inte skall få ta betalt för annans offentliga framförande, eftersom utredaren påstår att anslagsvillkoren utgör ett ”avtalsliknande förhållande” mellan exempelvis SVT och staten.

KLYS och COPYSWEDE ifrågasätter utredarens synsätt att anslagsvillkoren skulle utgöra ’frivilliga’ avtalsvillkor varom parterna är överens. Det är knappast riktigt att påstå att SVT:s relation till detta anslagsvillkor är frivilligt och präglat av konsensus, eftersom staten knappast skulle ta bort villkoret om SVT inte ville ha det där och eftersom det inte heller föreligger någon reell möjlighet för SVT att avstå från att ingå överenskommelsen. Det anslagsvillkor som föreslås måste därför uppfattas som tvingande för programbolagen. Effekten av utredningens förslag innebär därmed snarare en inskränkning i ensamrätten, såvitt gäller möjligheten för programföretagen att få ersättning för det aktuella offentliga framförandet samt en inskränkning i programföretagens avtalsfrihet. Detta är enligt KLYS och COPYSWEDE mycket allvarligt eftersom det föreslagna tillvägagångssättet i så fall innebär ett kringgående av TRIPS-avtalets och Bernkonventionens regler.

Utredarens uttalanden om att SVT skall eftersträva att förvärva rätten till offentligt framförande
Utredarens förslag innebär att programföretagen inte skall få begära ersättning av anordnaren vid offentliga framföranden av programföretagens sändningar samt att ”... eventuella tillkommande kostnader på grund av sådana framföranden får bekostas med TV-avgifter.” Till detta kan läggas att utredaren i sin sammanfattning uppger att ”Programföretagen skall även eftersträva att de rättigheter som programföretagen förvärvar också omfattar rätten till offentligt framförande utan krav på betalning.”

Detta är frågor som är av yttersta vikt för rättighetshavare såsom upphovsmän och utövande konstnärer. KLYS och COPYSWEDE har samtidigt svårt att utläsa exakt vad utredaren faktiskt avser med dessa uttalanden, vilket också gör det svårt att på ett heltäckande sätt yttra sig över frågeställningarna. Det kan till exempel konstateras att utredaren på andra ställen i utredningen synes förutsätta att andra rättighetshavare än programbolagen har legitima ersättningsanspråk att rikta mot den som anordnar ett offentligt framförande.

KLYS och COPYSWEDE vill i sammanhanget påpeka att det inom upphovsrätten sedan länge finns en väl etablerad princip att rättighetsupplåtelser vid upphovsrättsliga förfoganden skall ske direkt till den som önskar nyttja verk och prestationer. Detta på grund dels av den kostnadsspridande effekt som detta innebär samt dels det faktum att det är närmast av nyttjaren som förfogandet kan överblickas och därmed också åsättas rätt pris. Vi vill också framhålla att det knappast är möjligt för programbolagen att förvärva rätten till offentligt framförande på sådant sätt att denna rätt sedan kan överlåtas till tredje man på ett heltäckande sätt avseende programinnehållet i sändningarna.

Kravet på tillstånd för den som vill anordna ett offentligt framförande samt rättighetshavarnas krav på ersättning
I utredningen har det framförts av ett av programbolagen att det föreligger en risk för att ett förbud mot att ta betalt i här aktuellt avseende för sina egna rättigheter kan misstolkas så att det framstår som om det är fritt fram och gratis att utnyttja sändningarna för offentliga framföranden. Det måste enligt KLYS och COPYSWEDE understrykas att varje aktör som avser att offentligt framföra programinnehåll i TV-utsändningar måste skaffa sig tillstånd från samtliga berörda rättighetshavare, även programföretagen, oberoende av frågan om programföretagen avser att begära ersättning vid tillståndsgivningen eller inte. I de fall erforderligt tillstånd saknas från någon eller några rättighetshavargrupper gör sig anordnaren skyldig till upphovsrättsintrång.

KLYS och COPYSWEDE vill här understryka att flera rättighetshavargrupper redan ger sitt tillstånd för aktuella anordnanden och därvid erhåller betalning.

Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker KLYS och COPYSWEDE förslaget att begränsa programföretagens möjligheter att ta betalt för offentligt framförande.

För KLYS
Ulrica Källén, förbundssekreterare/jurist

För COPYSWEDE
Mattias Åkerlind, verkställande direktör