KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 16 mars 2009

KLYS och Copyswedes gemensamma yttrande över SOU 2008:116 En ny radio- och TV-lag samt Radio- och TV-verkets rapport Vidaresändningsplikt i kabelnät

Presentation

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - representerar yrkesverksamma upphovsmän och utövande konstnärer, vars verk och prestationer skapar innehållet i de radio- och TV-sändningar som AV-utredningen samt Radio- och TV-verkets rapport behandlar. KLYS arbetar med frågor av gemensamt intresse för dessa yrkesgrupper såsom t ex upphovsrätt, yttrandefrihetsfrågor och arbetsmarknadsfrågor.
Den ekonomiska föreningen Copyswede har till ändamål att för konstnärorganisationernas räkning träffa avtal samt inkassera och fördela ersättning för vissa vidareutnyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. De områden som Copyswede huvudsakligen verkat inom gäller vidareanvändning av verk och prestationer i form av ljud och rörliga bilder, främst radio och TV-program. Copyswede har 14 medlemsorganisationer som alla företräder konstnärligt och litterärt verksamma upphovsmän och/eller utövande konstnärer på olika områden.

Inledning

AV-utredningen har haft i uppdrag att göra en allmän översyn av radio- och TV-lagen och att föreslå förenkling av struktur och överskådlighet samt föreslå lagändringar till följd av EU:s AV-direktiv. KLYS och Copyswede har i många av de frågor som tas upp i utredningen lämnat synpunkter i tidigare yttranden, bl a i SOU 2005:62 Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken och SOU 2006:51 Tillgänglighet, mobil-TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor. KLYS lämnade också muntligen synpunkter till utredaren Lotty Nordling vid den hearing som AV-utredningen anordnade den 16 juni 2008.
AV-direktivet innebär liberaliseringar i riktning mot mer reklam och fler reklamavbrott i TV-sändningar. KLYS och Copyswede vill redan inledningsvis erinra om att AV-direktivet är ett s k minimidirektiv och att det står Sverige fritt att ha strängare eller mer detaljerade regler i radio- och TV-lagen än de som AV-direktivet anger. Vi vill också påminna om skrivningen i

AV-utredningens kommittédirektiv där det står att ’En regelförändring måste ta hänsyn till de minimiregler som gäller i den europeiska lagstiftningen liksom krav på att värna upphovsmännens rättigheter.’(KLYS och Copyswedes kursivering)
Radio- och TV-verkets uppdrag har inneburit att göra en översyn av reglerna för vidaresändningsplikten i kabelnät. KLYS och Copyswede avser att lämna sina synpunkter över den aktuella rapporten i slutet av denna framställning.
När det gäller vikten av en stark och oberoende public service-radio och TV i Sverige vill KLYS och Copyswede också hänvisa till vårt yttrande över SOU 2008:64 Kontinuitet och förändring.

6. Genomförande av AV-direktivet 6.2.3 Audiovisuella medietjänster

AV-utredningen föreslår i enlighet med AV-direktivet att radio- och TV-lagen ska utvidgas till att också omfatta beställtjänster, s k icke-linjära audiovisuella medietjänster, såsom t ex SVT Play och TV4 Anytime. KLYS och Copyswede tillstyrker förslaget, som bl a syftar till att skapa större konkurrensneutralitet mellan olika medieplattformar.

6.5 Samarbete mellan medlemsstaterna

I AV-direktivet finns regler om krav på samarbete mellan medlemsstaterna, som tar sikte på fall där programföretag riktar sina sändningar till en annan medlemsstat än den där programföretaget är etablerat och den medlemsstat till vilken sändningarna riktas har utnyttjat möjligheten att införa mer detaljerade eller strängare regler ’i allmänhetens intresse’. AV-utredningen föreslår till följd av dessa regler att det införs motsvarande bestämmelser i radio- och TV-lagen.

KLYS och Copyswede har inga invändningar mot att denna typ av samarbetsregler mellan medlemsländerna införs i radio- och TV-lagen. Frågan är dock om dessa nya regler kan komma åt de kringgåenden av svensk lag som TV3 och Kanal 5 ägnar sig åt genom att sända från England. Även denna typ av rena kringgåendefall, som är vanliga när det t ex gäller omfattning och placering av reklamavbrott, bör omfattas av de nya samarbetsreglerna.

Om den svenska radio- och TV-lagen nu liberaliseras i enlighet med AV-direktivet, t ex när det gäller tillåten form och frekvens för reklam, torde dock behovet inte längre vara så stort av att komma åt kringgåenden av reklamreglerna, eftersom den brittiska och svenska lagstiftningen på området närmar sig varandra genom utredningens förslag. KLYS och Copsyswede anser dock att Sverige bör utnyttja möjligheten att behålla strängare regler för reklamavbrott i radio- och TV-lagen.

6.7 Krav på innehållet

Att den nuvarande s k demokratibestämmelsen i 6 kap 1 § radio- och TV-lagen utvidgas till att också omfatta beställ-TV-tjänster är rimligt och tillstyrks av KLYS och Copyswede.

6.7.3 Visning av biograffilmer

KLYS och Copyswede delar utredningens uppfattning att det inte behöver vidtas några åtgärder för att genomföra artikel 3d i AV-direktivet i svensk rätt. Rättighetsinnehavarna har själva möjlighet att träffa hållbara överenskommelser med leverantörer av medietjänster.

6.7.4 Främjande av europeiska produktioner

Att en större mångfald främjas i TV-utbudet är önskvärt från upphovsmanna- och utövarhåll. Fler europeiska produktioner inklusive produktioner från våra nordiska grannländer bör erbjudas för den svenska publiken. KLYS och Copyswede anser därför att det är positivt att TV- och radiobolag uppmuntras att tillgängliggöra europeiska verk såväl i traditionella sändningar som på Internet. Det kan dock ifrågasättas om bestämmelser av denna karaktär leder till en verklig mångfald och sändning av fler europeiska produktioner. AV-direktivets vällovliga kulturpolitiska målsättning med denna bestämmelse bör förenas med tydligare incitament för att kunna förverkligas. Jfr Unescos konvention till skydd för kulturell mångfald, som EU och Sverige har ratificerat, och som trädde i kraft för ett par år sedan.

6.10.6 och 6.11.3 Sponsring och produktplacering

KLYS och Copyswede anser att en oroande tendens utöver det växande antalet reklamavbrott är att reklambudskapen i ökande utsträckning letar sig in i det redaktionella materialet genom smygreklam såsom t ex produktplacering. KLYS och Copyswede anser att denna integrering av kommersiella meddelanden i programmen utgör ett allvarligt hot mot den konstnärliga och redaktionella friheten och integriteten i medierna. Vi anser därför att det är viktigt att reklamen utformas och placeras på ett sådant sätt att programmets integritet och värde samt att upphovsmännens och de utövande konstnärernas rättigheter inte kränks och välkomnar att det i utredningens förslag om sponsring finns ett sådant krav.

Likaså måste publiken på ett tydligt sätt upplysas om när, var och hur reklam och sponsring förekommer och av vem ett program sponsras. Detta ska ske i omedelbar anslutning till början och slutet av sändningen av ett sponsrat program. Vidare är det enligt KLYS och Copyswede viktigt att sponsringsmeddelandet inte ska få innehålla något annat än namn, logotyp eller kännetecken.

När det gäller produktplacering är KLYS och Copyswede positiva till att det införs ett förbud mot att sända TV-program där det förekommer produktplacering. Undantag görs dock för filmer, TV-serier, sportprogram och lätta underhållningsprogram. I dessa fall är det därför av yttersta vikt att ha regler om att publiken måste informeras om det förekommer produktplacering i början och i slutet av programmet och när programmet börjar igen efter ett reklamavbrott på ett icke-säljfrämjande sätt. Att efterlevnaden av förbudet mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen bevakas noga blir allt viktigare.

6.13.4 Placering av TV-reklam

Upphovsmän till film och andra upphovsrättsskyddade verk har lagskyddade intressen av att deras verk får möta en publik i det skick de skapats, utan avbrott. KLYS och Copyswede är därför angelägna om att det i radio- och TV-lagen tydligt framgår att avbrott inte får göras om de kränker upphovsmannens rättigheter, oavsett vad AV-direktivet medger.

För snart ett år sedan konstaterade Högsta domstolen (NJA 2008 s.309) att reklamavbrott i filmverk utgör intrång i filmregissörers ideella rätt, om de inte tydligt samtyckt till avbrotten. Det här innebär i praktiken att TV-bolag måste säkerställa att specifika tillstånd finns från rättighetshavarna för att kunna göra avbrott för reklam i en film, även om radio- och TV-lagen under vissa förutsättningar medger avbrott. Det är enligt KLYS och Copyswede mycket anmärkningsvärt att utredningen inte fäster någon vikt vid denna i sammanhanget högst relevanta HD-dom om reklamavbrott mellan Vilgot Sjöman/Claes Eriksson och TV4. Domen klargör på ett tydligt sätt förhållandet mellan upphovsrättslagen och radio- och TV-lagen i detta hänseende.

I utredningens förslag slopas den huvudregel om att reklamavbrott endast ska sändas mellan program som gällt i Sverige alltsedan marksänd reklam-TV infördes. Eftersom AV-direktivet anger minimiregler står det Sverige fritt att tillämpa strängare regler när det gäller t ex reklamavbrott i program. KLYS och Copyswede anser att Sverige ska utnyttja den möjligheten, bl a genom att behålla huvudregeln i radio- och TV-lagen om att annonser ska sändas mellan program. Det ligger såväl i publikens, som upphovsmännens intresse att konstnärligt och redaktionellt innehåll fredas från avbrott och reklambudskap. KLYS och Copyswede är därför mycket kritiska till slopandet av denna huvudregel; en förändring av radio- och TV-lagen som inte heller motiveras i utredningen.

Det kan konstateras att det har skett en successiv attitydförändring när det gäller både vilka former och vilken frekvens av reklam och sponsring som ska vara tillåten i radio och TV. När reklamfinansierad television infördes i Sverige i början av 90-talet uttalades kraftfullt från lagstiftaren att reklam bara skulle få sändas mellan program. Den lagfästa så kallade separationsprincipen mellan redaktionellt material och reklammeddelanden skulle tillämpas fullt ut av de svenska kommersiella radio- och TV-bolagen. Detta var något som upphovsmän och utövande konstnärer kunde acceptera, eftersom deras verk och prestationer således skulle komma att skyddas från reklambudskap i programmen.

Enligt utredningen ska dock avbrott endast få förekomma om det sker på ett sådant sätt att det – med hänsyn till naturliga avbrott i programmen, programmets längd och karaktär inte påverkar programmens integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter.

Enligt Högsta domstolens dom den 18 mars 2008 kan reklamavbrott i princip inte accepteras i filmverk ur ett ideellrättsligt perspektiv. De ’medgivanden’ som upphovsmännen ger idag sker ofta under tvång. När man talar om att värna upphovsmännens rättigheter måste man ha vetskap om regissörers och andra filmkonstnärers inställning och vara medveten om att medgivanden mer eller mindre pressas fram. Värdet av ett generellt samtycke kan också ifrågasättas av andra anledningar, dels kan de ideella rättigheterna bara efterges för en till art och omfattning begränsad användning av verket, dels tyder domarna i reklamavbrottsmålet på att reklaminslagens placering ska godkännas av upphovsmännen. I Högsta domstolens domskäl betonas dessutom i hög grad att reklamavbrotten inte bara inkräktar på upphovsmännens rättigheter utan också är destruktiva för publiken.

6.15.3 Korta utdrag från evenemang av stort allmänintresse

I utredningen läggs ett förslag om att programföretag ska ha rätt att i allmänna nyhetsprogram sända korta utdrag från evenemang av stort allmänintresse som ett annat programföretag har den exklusiva rätten att sända. Förslaget förutsätter en inskränkning i upphovsrättslagen (URL). KLYS och Copyswedes principiella inställning är att lagstiftaren ska vara mycket restriktiv och varsam när det gäller införande av nya inskränkningar i URL. Inskränkningar ska t ex inte införas för att tillgodose ekonomiska intressen, oavsett om de är allmänna eller enskilda. När en inskränkning ändå anses nödvändig, t ex som här på grund av yttrandefrihets- och informationsfrihetsintressen, bör lagstiftaren välja den för upphovsmannen och den utövande konstnären minst ingripande åtgärden. Den nya inskränkningen i URL måste således vara begränsad och noggrant preciserad. Det måste också omsorgsfullt undersökas om den aktuella inskränkningen är tillåten enligt EU:s s k Infosoc-direktiv och klarar det s k trestegstest, som varje ny inskränkning måste prövas mot.

8 Annonsering med delad skärm

KLYS och Copyswede anser att en bestämmelse som tillåter reklammeddelanden inne i ett program är ett avsteg från separationsprincipen. Det är enligt KLYS och Copyswede svårt att föreställa sig program vars värde och integritet inte kränks genom s k split screen. I upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer såsom t ex under kulturevenemang av olika slag (konserter, teaterpjäser, dansföreställningar m m) måste annonsering med delad skärm alltid anses utgöra en kränkning av programmets integritet och värde samt av rättighetshavarnas rättigheter, om inte tillstånd från upphovsmän och andra rättighetshavare föreligger. Detta konstateras också i SOU 2005:62, s. 99 st 2. Den ideella rätten enligt upphovsrättslagen får anses kränkt när främmande och dessutom kommersiella budskap placeras in i TV-bilden vid visning av verket, såvida inte en eftergift i detta avseende har skett av upphovsmannen. Jfr HD-domen Sjöman/Eriksson mot TV4.

EU-kommissionen har i ett tolkningsmeddelande angivit att det är tillrådligt att inhämta samtycke från rättighetshavarna innan annonser sänds med delad skärm (jfr SOU 2005:62 s 99 sista stycket). Detta bör enligt KLYS och Copyswede vara ett krav och även gälla för att få sända reklamavbrott i film och andra upphovsrättsligt skyddade verk.

KLYS och Copyswede är därför tveksamma till införandet av en möjlighet att annonsera med delad skärm under ett direktsänt evenemang, men kan godta bestämmelsen eftersom det finns en tydlig hänvisning till att detta bara får ske under förutsättning att det sker på ett sådant sätt att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter inte kränks. Vi utgår ifrån att annonsering med delad skärm - med denna begränsning i lagstiftningen - inte kommer att bli aktuellt vid t ex direktsända kulturevenemang som innehåller upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer.

9. Virtuell annonsering

KLYS och Copyswede vill i princip anföra samma resonemang och invändningar som ovan när det gäller produktplacering, mot virtuell annonsering.

12. Konkurrens och abonnentinflytande i kabel-TV-nät

12.3.1 Konkurrens- och abonnentinflytande och 12.3.2 Paketera programtjänster

KLYS och Copyswede delar, på de skäl som anförs i betänkandet, utredarens bedömning att det inte bör införas någon lagstiftning rörande konkurrensen mellan olika innehållsleverantörer i ett kabelnät, rörande hur program som distribueras i kabelnät ska väljas ut, eller om programpaketeringen i kabelnät.

13. Villkor för sändningarnas innehåll och 18. Självreglering

Utredningen hänvisar, med rätta, en del av frågorna i sammanhanget till Yttrandefrihets-kommitténs betänkande. KLYS och Copyswede anser, liksom utredningen, att man bör avvakta yttrandefrihetsutredningens betänkande i dessa frågor.

KLYS och Copyswede tillstyrker en ökad renodling av Radio- och TV-verkets respektive Granskningsnämndens uppgifter.

KLYS och Copyswede välkomnar ökad självreglering på området. Det bör finnas ett pressetiskt system som täcker hela medieområdet och det är önskvärt att staten träder tillbaka på detta område.

Radio- och TV-verkets rapport ’Vidaresändningsplikt i kabelnät’

4.1. Finns behov av en vidaresändningsplikt och är reglerna förenliga med USO-direktivet?

KLYS och Copyswede har inget att invända emot utredarens bedömning att de svenska bestämmelserna i allt väsentligt uppfyller USO-direktivets krav i sammanhanget.

4.2. Vilka nät bör plikten gälla för?

KLYS och Copyswede har inget att invända emot utredningsförslag att ta bort undantaget i vidaresändningsplikten för ADSL-nät.

4.2.2. Undantaget för centralantennanläggningar

KLYS och Copyswede har svårt att se varför inte centralanläggningarna inte även fortsättningsvis kan anförtros att vidaresända de aktuella programtjänsterna utan formell plikt därtill, men har å andra sidan inga principiella invändningar emot utredarens förslag om att ta bort undantaget för centralantennanläggningar.

4.2.3.Vidaresändningsplikt i andra nät

KLYS och Copyswede har inget att invända mot utredarens bedömning att det inte är ändamålsenligt att bredda vidaresändningsplikten till andra än trådbundna nät.

4.3. Vem bör vara ansvarig för vidaresändningsplikten?

KLYS och Copyswede har inget att invända mot utredarens bedömning att den som ska vara ansvarig för vidaresändningsplikten är den som äger eller på något annat sätt förfogar över ett elektroniskt kommunikationsnät.

4.4 Bör tilläggstjänster omfattas av vidaresändningsplikten?

KLYS och Copyswede har inget att invända mot utredarens bedömning att det i väntan på andra pågående utredningar är ändamålsenligt att nu endast bredda vidaresändningsplikten avseende tilläggstjänster i begränsad omfattning.

4.5. På vilka villkor bör hushållen kunna få del av programtjänsterna?

KLYS och Copyswede har inget att invända mot utredarens bedömning att vidaresänd-ningsplikten inte heller fortsättningsvis måste ske enligt viss standard så länge hushållens möjlighet att tillgodogöra sig programtjänsterna inte påverkas.

KLYS och Copyswede har dock starka invändningar mot utredningens bedömning att eventuella upphovsrättskostnader inte skulle få belasta hushållen. Utredaren ger på flera ställen i utredningen uttryck för sin bestämda uppfattning att upphovsrättskostnader för den som vidaresänder inte får övervältras på hushållen/abonnenterna. Resonemanget är att upphovsrättskostnader definitionsmässigt skulle utgöra ”kostnader för själva mottagningen”. Detta ställningstagande grundar sig uppenbarligen inte på tidigare prövning i sak inom ramen för den egna tillsynsverksamheten eller inom ramen för rättstillämpningen i övrigt.

Utredarens hållning står i stark kontrast till den pragmatiska hållning som radio- och TV-verket själv tillämpat i sin tillsynsverksamhet när det gällt att tolka begreppet ”för själva mottagningen” utifrån angränsande frågeställningar. KLYS och Copyswede anser att denna nya hållning även saknar stöd i lagens förarbeten. Enligt utredaren innebär bestämmelsen att sändningarna ska kunna tas emot ”utan kostnad för själva mottagningen” att den vidaresändande nätoperatören inte får ta ut någon abonnemangsavgift av de boende. Däremot får operatören ta ut avgift för att möjliggöra distribution i nätet. För att distribuera aktuella TV-kanaler i ett kabel-TV-nät krävs tillstånd för vilket kabeloperatörerna har en kostnad. Det framstår som alldeles klart att denna kostnad är en del av kostnaden för att möjliggöra distributionen i nätet, på samma sätt som driftskostnader och kostnader för kryptering och programkort, och således inte en abonnemangskostnad. Under förutsättning att en sådan avgift endast innefattar den del av upphovsrättskostnaden som motsvarar hushållets andel, anser KLYS och Copyswede att en övervältring inte strider mot radio- och TV-lagens nuvarande bestämmelser eller Radio- och TV-verkets tidigare praxis på området.

Skulle däremot rättstillämpningen visa att den hållning som utredaren gett utryck för formas till gällande rätt, i strid med tidigare praxis, anser KLYS och Copyswede att radio- och TV-lagen bör ändras så att det klart framgår att hushållen inte får belastas av andra kostnader för själva mottagningen än sådana som är en förutsättning för den vidaresändning som plikten avser.

5.1. Upphovsrättsliga frågor

KLYS och Copyswede delar utredarens bedömning att hänvisningen till upphovsrättslagen bör finnas kvar. Den utgör en viktig vägledning för berörda aktörer vid tolkningen av den up-penbarligen inte omedelbart tillgängliga lagstiftning som 8 kap radio- och TV-lagen utgör.

5.2. Skyldighet att bereda utrymme vid mikrovågssändningar

KLYS och Copyswede har inget att invända mot utredarens förslag om att ta bort skyldigheten avseende mikrovågssändningar.

För KLYS
Ulrica Källén, Förbundssekreterare/jurist KLYS

För Copyswede
Mattias Åkerlind, VD Copyswede