Adress:
Skeppargatan 26,
114 52 Stockholm
Telefon: 08-667 88 90
Telefax: 08-667 88 11
E-post: council@klys.se
Stockholm den 27 april 2005
Presentation
Inledning
6. Ett nytt
filmavtal 2006-2010
6.3 Filmstödet i
ett genusperspektiv
6.4 Produktionsstöd
till svensk film
6.4.2 Förhandsstöd
i form av utvecklingsstöd
6.4.3 Stöd till
regionala resurscentra
6.4.5
Upphovsmannastödet
6.5.3 Biografstöd
6.7
Stöd till åtgärder mot olovlig hantering av film
7.
Statens ansvar för andra filmpolitiska åtgärder
7.3.6
Arkiv, dokumentation, Cinemateket m m
Upphovsrätt
och reklamavbrott
En fond
för television och medier
KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – företräder cirka 30.000 kulturellt yrkesverksamma i Sverige såsom författare, tonsättare, bildkonstnärer, dramatiker, regissörer, musiker, journalister och skådespelare. KLYS utgörs idag av 18 medlems-organisationer som inom ramen för KLYS samarbetar i frågor av gemensamt intresse. Hit hör frågor om upphovsrätt, arbetsmarknad, yttrandefrihet och kulturell mångfald. KLYS företräder bl a de upphovsmän och utövande konstnärer som arbetar med skapandet av film och vars villkor är starkt beroende av promemorians förslag.
KLYS har tagit del av Kulturdepartementets promemoria och ställer sig principiellt positiv till inriktningen i förslagen. Vi välkomnar tills vidare en uppdelning av det filmpolitiska ansvaret mellan parterna i filmavtalet och staten. Men om parterna inte kan enas om ett filmavtal förordar vi en rent statlig filmpolitik.
Målsättningen för den svenska filmpolitiken och det svenska filmavtalet bör enligt KLYS vara konstnärlig kvalitet, mångfald och en vital audiovisuell sektor. Det är därför med tillfredsställelse som vi konstaterar att departementet i promemorian betonar de kvalitets-kriterier som fanns med redan i det första filmavtalet från 1963. Både filmavtalet och den rent statliga filmpolitiken bör präglas av långsiktighet och genomsyras av de nationella kultur-politiska målen som antogs av riksdagen 1996.
Förslagen i promemorian är dock starkt beroende av storleken på de ekonomiska resurser som staten och parterna i avtalet avser att avsätta. Svensk film är kraftigt underfinansierad och måste tillföras substantiella resurser. I promemorian utlovas att det statliga stödet ska ligga på minst samma nivå som idag. Men utan rejäla resursökningar blir promemorians målsättningar ingenting annat än vackra ord. P O Enquist skrev i sin utredning om svensk filmpolitik 1999 att 436 miljoner kr (idag motsvarande 480 miljoner) är den minsta summa som krävs för att uppnå de mål som angavs i direktiven till den filmutredningen som syftade till att skapa en vital svensk filmmiljö. De senaste åren har tyvärr endast 225 miljoner i statliga medel satsats på filmstöd och filmkulturella ändamål.
Det statliga stödet till filmproduktion utgör en del av den offentliga kulturpolitiken. I riksdags- och regeringssammanhang uttalas ofta att de yrkesverksamma ska kunna basera sin försörjning på ersättning från sitt konstnärliga arbete. Staten bör därför som en av parterna i avtalet klart uttala att ett villkor för att få del av filmstödet är att arbetet sker i enlighet med gällande kollektivavtal och att skälig ersättning för vidareutnyttjande av filmverken ska utgå till medverkande upphovsmän och utövande konstnärer. Hänsyn till upphovsmäns och utövande konstnärers ekonomiska och ideella rättigheter enligt upphovsrättslagen måste tas i diskussionerna kring ett nytt filmavtal och en framtida svensk filmpolitik.
Bland parterna i filmavtalet saknas alla de filmupphovsmän och kulturarbetare som bidrar till skapandet av svensk film; regissörer, manusförfattare, fotografer m fl. Dessa är intressenter i filmavtalet och bör på något sätt vara representerade i avtalsförhandlingarna som samtals-partner och rådgivare. Det är viktigt att dessa yrkesgruppers erfarenheter, kunskaper och synpunkter tas till vara vid utformningen av svensk filmpolitik och ett framtida filmavtal. De bör också få en bättre del av de långsiktiga inkomsterna av svensk filmproduktion. KLYS anser att filmens kulturarbetare över huvud taget har fått en undanskymd roll i departementets promemoria.
I promemorians punkter över inriktningen på de framtida insatserna för svensk film anges att en målsättning ska vara att upprätthålla, utveckla och stimulera till förnyelse av värdefull svensk filmproduktion och verka för att svensk filmproduktion ska utgöra en dynamisk tillväxtbransch. Denna kombination tydliggör filmens natur av att utgöra både en konstform och näringsliv.
Det är beklagligt att Sveriges videodistributörers Förening dragit sig ur förhandlingarna till ett nytt filmavtal. Samtidigt kan deras beslut ses som en varningssignal. Ett hållbart filmavtal får inte bli beroende av enskilda intressenters kortsiktiga vinstintressen.
En nackdel med avtalsmodellen och filmkonsulenternas beslutsfattande är att den kan leda till en kompromisspolitik som riskerar att likrikta och släta ut innehållet i filmutbudet. En djärv och nyskapande filmpolitik måste ha plats också för experiment och det utmanande. En alltför slimmad filmpolitik ger inget sådant utrymme utan uppmuntrar istället satsningar på säkra kort och konformitet.
KLYS välkomnar ett tydligt genusperspektiv i filmpolitiken och avsikten att förbättra kvinnliga filmskapares villkor. Genusperspektivet bör återfinnas i alla led i filmskapandet. Vi tillstyrker därför förslaget att en särskild genusparagraf införs i ett nytt filmavtal, men anser således att genusfrågan bör breddas till att uttryckligen omfatta hela filmbranschen. Producenten bör exempelvis ha en jämställdhetsplan för sitt filmteam.
KLYS stödjer inriktningen att huvuddelen av produktionsstödet även i ett nytt filmavtal bör lämnas som förhandsstöd.. Vidare tillstyrker vi förslaget att det införs en skyldighet att återbetala förhandsstöd för filmer som ger vinst över en viss nivå samt att särskilda stödinsatser ska finnas för kort-, dokumentär- och animerad film.
Det är också av stor betydelse att Konstnärsnämndens resurser för stöd på filmområdet omedelbart återställs till minst den nivå som gällde för 2004. Nämndens stöd är mycket värdefullt för dokumentärfilmen och för mer experimentellt anlagda och konstnärligt syftande projekt.
KLYS delar promemorians slutsats att utvecklingsstödet bör förstärkas och kompletteras på ett antal områden i ett kommande filmavtal. Detta gäller särskilt stödet till manusutveckling och insatser för unga filmskapare.
De regionala resurscentra har haft stor betydelse för svensk filmproduktion. Nya ekonomiska resurser har tillförts filmen i en tid då det statliga stödet varit blygsamt och ett starkt regionalt engagemang har vuxit fram där olika aktörer samarbetat på ett för filmområdet unikt sätt.
Den svenska filmindustrin bör dock ses som en nationella arbetsmarknad där det krävs att de yrkesverksamma är rörliga. Tyvärr finns det hinder för en nationella arbetsmarknad som hela branschen liksom staten gemensamt borde ha intresse av att åtgärda. Det gäller de skatteregler som motverkar rörligheten genom att straffbeskatta de arbetsgivare som betalar resor och traktamenten till sina frilansare. Staten bör således i samband med ett nytt filmavtal uttala att den ska se över de skatteregler för resor och traktamenten som diskriminerar frilansande löntagare och motverkar rörlighet på frilansarbetsmarknaden.
KLYS är mycket kritisk till promemorians förslag att avskaffa det s k upphovsmannastödet. Ursprungstanken med upphovsmannastödet var när det infördes inte bara att det skulle uppmuntra regissörer, manusförfattare och producenter att delta i marknadsföringen av en film. Upphovsmannastödets viktigaste syfte var att ge dessa yrkesgrupper stöd under de arbetsperioder som inte resulterar i realiserade filmprojekt och för de inledande faserna i ett filmprojekt. Det skulle också vara ett sätt för upphovsmännen att få del av intäkterna när en film går bra. Stödet har inte bara utgjort en betydelsefull inkomstförstärkning för upphovsmännen utan också lyft fram upphovsmännens betydelse för filmproduktion inför publiken. Det finns alltid en risk att filmbranschen anonymiseras och industrialiseras.
Att i samband med upphovsmannastödet föra ett resonemang om en förstärkning av den s k kassettersättningen ter sig för oss främmande. Kassettersättningen är en ersättningsordning som enbart är ägnad att i viss mån kompensera upphovsmän och utövande konstnärer för den omfattande kopiering av verk och prestationer som sker med stöd av inskränkningen i upphovsrättslagen till förmån för privat bruk. Denna kompensation bör och kan inte användas som skäl till att slopa upphovsmannastödet.
KLYS anser att det nuvarande upphovsmannastödet bör finnas kvar och utvecklas i ett nytt filmavtal.
KLYS är av uppfattningen att det är viktigt att satsa på biografernas överlevnad och utveckling mot bakgrund av den nedgång av antalet biobesökare som kunnat konstateras. Vi anser därför att biografstödet bör ges ordentliga resurser i ett nytt filmavtal.
Biograferna har idag fått hård konkurrens av en rad nya visningsfönster. TV, video och DVD och olika betalsajter på Internet står för en växande andel av filmdistributionen. Vägg-TV och hemmabio kommer att accentuera konkurrensen om biopubliken.
Den omfattande olagliga nedladdningen av film från Internet påverkar upphovsmäns och utövande konstnärers möjligheter att få rimligt betalt för sina filmskapande insatser och påverkar marknaden negativt. KLYS anser det därför nödvändigt att statsmakterna på lämpligt sätt markerar att den illegala nedladdningen är en form av brottslig verksamhet som kan få rättsliga konsekvenser. Genom att bagatellisera upphovsrättslig stöld öppnar man vägen för hantering av bl a olaglig fildelning på Internet. Det borde också ligga i samtliga parters intresse att attraktiva nedladdningssajter inrättades under legala former, där upphovsmän och utövande konstnärer kompenseras.
KLYS tillstyrker promemorians förslag om införande av ett särskilt stöd till åtgärder mot olovlig hantering av film.
Det föreslås att den filmkulturella verksamheten lyfts ut ur avtalet och blir en rent statlig angelägenhet. KLYS välkomnar förslaget och vill också påpeka vikten av att det filmhistoriska materialet görs åtkomligt för allmänheten på Internet. De upphovsrättsliga aspekterna måste dock noggrant iakttas vid ett sådant tillgängliggörande. Formerna och villkoren för en sådan distribution bör utredas och utformas av SFI.
Filmarkivet i Grängesberg hör till vårt nationella kulturarv. Det är också viktigt att verksamheten inte enbart omfattar vård och ansvarstagande av konstfilm utan att arkivet också rymmer amatörfilm som visar det svenska folkets liv och öden under snart ett helt sekel.
Varje film oavsett genre är ett upphovsrättsligt skyddat verk som ska ha rätt att visas och upplevas i det skick det skapats. Att varje avbrott i ett filmverk således är en kränkning av den ideella rätten enligt upphovsrättslagen är något som KLYS under en lång rad år vid upprepade tillfällen hävdat.
I en dom i Stockholms tingsrätt den 20 december 2004 fastställdes att TV4 genom att sända reklamavbrott i Vilgot Sjömans och Claes Erikssons filmer ändrat i filmverken och därmed kränkt de båda upphovsmännens egenart enligt 3 § Upphovsrättslagen, som reglerar upphovsmäns ideella rätt.
KLYS kräver att filmavtalets parter ska respektera upphovsmannens rätt att få sitt verk visat i det skick som det ursprungligen var tänkt, utan förändringar, tillägg eller avbrott.
1997 presenterade regeringen den s k Furhammarutredningen som utmynnade i kravet på att bilda en fond för gestaltande program i marksänd svensk television. Den gången valde regeringen att istället tillföra SVT 75 miljoner kronor i extra medel för särskild kvalitets-produktion. Det finns dock inom SVT ingen ordentlig redovisning över vad det är för extra kvalitet som de placerar dessa medel i.
Behov finns fortfarande av en oberoende fond av ovan nämnt slag som skulle kunna gå under benämningen ’Fonden för television och nya medier’. Den skulle utgöra en utvecklings- och finansieringskälla utanför befintliga institutioner finansierad exempelvis av TV4:s koncessionsavgifter. Fonden skulle vara öppen för alla uttryckssätt där den rörliga bilden finns med och där visningsformen kan sträcka sig från biograf till bredband.
KLYS anser att formerna för en ’Fond för television och medier’ ska utredas på nytt med målsättningen att en sådan ska påbörja sin verksamhet senast den 1 januari 2007. Vårt förslag är att den koncessionsavgift som idag betalas av TV4 finansierar fondens verksamhet.
För KLYS
Ulrica Källén
Förbundssekreterare KLYS