KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 8 november 2005

Synpunkter från KLYS och COPYSWEDE över delbetänkandet SOU 2005:62 Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken

Innehåll:

Presentation
Inledning
Allmänt
Annonsering med delad skärm
Konkurrens och abonnentinflytande i kabel-TV-nät
Översynen av EU:s TV-direktiv

Presentation

KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - är ett samarbetsorgan för 18 konstnärsorganisationer, som i sin tur företräder individuella upphovsmän och utövande konstnärer inom ord-, ton-, bild- och scenområdet. KLYS samordnar medlemsorganisationernas synpunkter i frågor av gemensamt intresse som t ex upphovsrätt, arbetsmarknadsfrågor och yttrandefrihetsfrågor.

Den ekonomiska föreningen COPYSWEDE har till ändamål att för bla konstnärs-organisationernas räkning träffa avtal samt inkassera och fördela ersättning för vissa vidareutnyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. De områden som COPYSWEDE huvudsakligen verkat inom gäller vidareanvändning av verk och prestationer i form av ljud och rörliga bilder, främst radio och TV-program. COPYSWEDE har 14 medlemsorganisationer som alla företräder konstnärligt och litterärt verksamma upphovsmän och/eller utövande konstnärer på olika områden.

Inledning

I utredningen analyseras om det finns behov av ändringar i radio- och TV-lagen med anledning av den digitala tekniken. Frågor såsom interaktiva tjänster, placering av sponsringsmeddelanden, nya reklamtekniker som ’split screen’ och virtuell annonsering samt konkurrens i kabel-TV-nät behandlas. KLYS och COPYSWEDE begränsar sitt yttrande till att kommentera vissa av de förslag som innebär ytterligare risker för att kommersiella TV-bolag ökar sitt intrång i konstnärliga och litterära verk med reklambudskap samt avsnittet om konkurrens och abonnentinflytande i kabel-TV-nät.

Allmänt

KLYS och COPYSWEDE konstaterar att det har skett en successiv attitydförändring beträffande vilka former och vilken frekvens av reklam och sponsring som ska vara tillåten i radio och TV. När reklamfinansierad television infördes i Sverige i början av 90-talet uttalades kraftfullt att reklam bara skulle få sändas mellan program. Den lagfästa s k separationsprincipen mellan redaktionellt material och reklammeddelanden skulle tillämpas fullt ut av de svenska kommersiella radio- och TV-bolagen. Detta var något som upphovsmän och utövande konstnärer kunde acceptera, eftersom deras verk och prestationer således skulle komma att skyddas från reklambudskap i programmen.

KLYS och COPYSWEDE beklagar dock den utveckling som skett i kommersiell television de senaste femton åren, där reklamavbrotten blivit allt tätare genom kringgående och uppluckring av radio- och TV-lagens regler. De kommersiella TV-bolagen visar allt mindre respekt för upphovsmäns och utövande konstnärers rättigheter genom att sända fler och aggressivare reklamavbrott i spelfilmer och andra upphovsrättsligt skyddade program. Den huvudregel som stadgar att reklam ska sändas mellan program har tyvärr kommit att tillämpas som ett undantag.

En oroande tendens utöver det växande antalet reklamavbrott är att reklambudskapen i ökande utsträckning letar sig in i det redaktionella materialet genom smygreklam såsom t ex produktplacering. Denna utveckling är bl a en följd av den nya videoinspelningsteknik som är på väg och som innebär att tittarna kan välja bort reklamavbrott. KLYS och COPYSWEDE anser att denna integrering av kommersiella meddelanden i programmen utgör ett allvarligt hot mot den konstnärliga och redaktionella friheten och integriteten i medierna. Vi anser därför att det är viktigt att reklamen utformas och placeras på ett sådant sätt att programmets integritet och värde samt att upphovsmännens och de utövande konstnärernas rättigheter inte kränks. Likaså måste tittarna upplysas om när, var och hur reklam och sponsring förekommer och av vem ett program sponsras. När smygreklam och produktplacering förväntas öka är därför också efterlevnaden av förbudet mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen helt nödvändig.

Vi kan hålla med om att vissa av förslagen i utredningen är motiverade för att det inte ska uppstå ojämn konkurrens mellan svenska och utländska programföretag på den svenska TV-marknaden. Förslagen kan accepteras så länge den grundläggande s k separationsprincipen samt de principer som anges i 7 kap 7 § och 6 kap 4 § radio- och TV-lagen upprätthålls. Det bör klargöras att ’rättighetshavarnas rättigheter’ enligt 7 kap 7 § radio- och TV-lagen bl a innefattar de rättigheter som tillkommer upphovsmän och utövande konstnärer enligt upphovsrättslagen.

Beträffande ideellrättslig kränkning med anledning av reklamavbrott i film hänvisar KLYS och COPYSWEDE till Stockholms tingsrätts dom av den 20 december 2004, där tingsrätten konstaterade att TV4 genom att sända reklamavbrott i Vilgot Sjömans och Claes Erikssons filmer ändrat i verken och därmed kränkt de båda upphovsmännens egenart enligt 3 § upphovsrättslagen som reglerar ideell rätt. TV4 har överklagat domen.

Det är i sammanhanget av yttersta vikt att Sverige och EU värnar om en stark och oberoende radio och TV i allmänhetens tjänst. Förekomsten av public servicemedier är en förutsättning för att kunna bevara och stärka kulturell mångfald och konstnärlig kvalitet i radio och TV-utbudet. Public servicemediernas betydelse ökar i det nya medielandskapet och kan fungera som motvikt till den kommersiella radion och televisionen. Den fria marknaden kan inte garantera det breda och samtidigt fördjupade samhälls- och kulturutbud som ingår i public servicebolagens sändningsvillkor. En reklamfri radio och television där upphovsmän och utövande konstnärer garanteras respekt för sina verk och prestationer, bl a genom förbud mot reklamavbrott och där publiken slipper störas i sin konstnärliga upplevelse är oerhört väsentligt i den ökande kommersialiseringen av utbudet.

Det ska dock framhållas att den omfattande sponsring som förekommer i SVT ställer till problem eftersom den många gånger kan vara svår för publiken att skilja från reklamavbrott. En annan problematik inom public service hänger samman med den ökande produktionsutläggningen, som riskerar att leda till mer produktplacering och smygreklam i SVT eftersom utomstående kommersiella produktionsbolag, som arbetar på marknadens villkor inte har samma respekt för radio- och TV-lagens regler som public servicebolagen själva.

Annonsering med delad skärm

I utredningen föreslås att radio- och TV-lagen ska tillåta annonsering med delad skärm i viss utsträckning, men endast då det skulle ha varit tillåtet att göra reklamavbrott enligt gällande regler och endast i direktsänt evenemang. Annonsering med delad skärm ska således placeras på ett sådant sätt att programmets integritet och värde samt rättighetshavarnas rättigheter inte kränks. Reklamsändningar med delad skärm ’split screen’ är enligt EU-kommissionens tolkningsmeddelande förenligt med TV-direktivet under vissa förutsättningar.

KLYS och COPYSWEDE anser att en bestämmelse som tillåter reklammeddelanden inne i ett program är ett avsteg från separationsprincipen. Det är enligt KLYS och COPYSWEDE svårt att föreställa sig program vars värde och integritet inte kränks genom s k split screen. I upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer såsom filmer måste annonsering med delad skärm alltid anses utgöra en kränkning av programmets integritet och värde samt av rättighetshavarnas rättigheter, om inte tillstånd från upphovsmannen föreligger. Detta konstateras också i utredningen på s 99. Den ideella rätten enligt upphovsrättslagen får anses kränkt när främmande och dessutom kommersiella budskap placeras in i TV-bilden vid visning av verket, såvida inte en eftergift i detta avseende har skett av upphovsmannen. Jfr tingsrättsdomen Sjöman/Eriksson mot TV4.

EU-kommissionen har i ett tolkningsmeddelande angivit att det är tillrådligt att inhämta samtycke från rättighetshavarna innan annonser sänds med delad skärm. Detta bör enligt KLYS och COPYSWEDE vara ett krav och även gälla för att få sända reklamavbrott i film och andra upphovsrättsligt skyddade verk.

Det är mot bakgrund av utredningens inställning enligt ovan uppseendeväckande att det samtidigt på s. 99 uttalas att split screen kan vara godtagbar under direktsändning från ’kulturevenemang’. Ett kulturevenemang utgör vanligtvis framförande av konstnärliga och litterära verk såsom teaterpjäser, konserter och musikaler, där både artisternas prestationer och de verk som framförs är skyddade av upphovsrättslagens regler. Att tillåta split screen vid sändning av denna typ av evenemang kan inte anses förenligt med grundläggande upphovsrättsliga principer.

Konkurrens och abonnentinflytande i kabel-TV-nät

Utredningen har i denna del haft i uppdrag att överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i kabel-TV-näten.

KLYS och COPYSWEDE är varse att det på kabel-TV-marknaden länge rått en situation där konsumenterna haft svårt att hävda sina intressen. Särskilt har detta gällt konsumenter som efterfrågat andra kanaler än det dussin mest populära som i praktiken distribueras i samtliga kabel-TV-nät i landet. I likhet med utredningen är KLYS och COPYSWEDE av uppfattningen att grunden till problemen till stor del varit tekniska begränsningar och ekonomiska realiteter.

Enligt KLYS och COPYSWEDE har utredningen trängt bakom uppdragets formuleringar och på ett förtjänstfullt sätt benat ut alla de, ofta motstridiga, klago- och önskemål som konsumenter och olika konsumentföreträdare har när det gäller utbuden hos svenska kabel-TV-operatörer. Samma klarsyn präglar utredningens redogörelse för de tekniska, ekonomiska och marknadsmässiga förhållanden som rått och råder på marknaden för TV-distribution i allmänhet och för kabel-TV-distribution i synnerhet. Utredningens genomgång av relevanta omständigheter av grundlags- och EU-rättslig art lämnar vidare intet i övrigt att önska.

Utredningen håller genomgående ett realistiskt fokus på konsumenternas intressen och visar därvid att de uppslag om ökad konkurrens och abonnentinflytande som i förstone kan verka bestickande vid närmare påseende inte alls torde ha förväntade resultat inom de aktuella problemområdena, utan i många fall skulle ha ytterligare negativ effekt för konsumenternas olika intressen.

I likhet med utredningen menar KLYS och COPYSWEDE att den tekniska utvecklingen, inte bara som redan skett, leder till bredare och mer kundanpassade programutbud från operatörerna, utan även på längre sikt kommer att leda till en ökad organisk konkurrens och skapa bättre förutsättningar för konsumenter och fastighetsägare att påverka det utbud som man får från sin kabel-TV-leverantör.

KLYS och COPYSWEDE håller alltså i allt väsentligt med om utredningens analyser och slutsatser och tillstyrker utredningens förslag om att man för närvarande bör avhålla sig från lagstiftningsåtgärder inom det aktuella området.

Översynen av EU:s TV-direktiv

EU:s TV-direktiv syftar till att skapa fri rörlighet för TV-sändningar och harmonisera medlemsländernas lagstiftningar på området. Direktivet innehåller bl a regler om reklam och sponsring och sändarlandsprincipen. Det ska påminnas om att TV-direktivet består av minimiregler och att det står varje medlemsland fritt att tillämpa striktare och mer detaljerade regler.

För nuvarande pågår en översyn av TV-direktivet för att analysera behovet av revidering till följd av den digitala utvecklingen och marknadsutvecklingen inom den digitala sektorn. Ett förslag till nytt direktiv kommer att presenteras av EU-kommissionen efter årsskiftet. KLYS och COPYSWEDE anser att det är angeläget att den svenska regeringen verkar för att den konstnärliga och redaktionella integriteten samt upphovsmännens rättigheter i TV-sändningar lyfts fram och hävdas även på EU-nivå, likaså att den tillvaratar publikens intresse av att ostört ta del av konstnärliga och litterära verk och prestationer.

För KLYS                                                 För COPYSWEDE

Ulrica Källén                                            Gun Magnusson
Förbundssekreterare/jurist                     Verkställande Direktör