KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 15 januari 2009

KLYS synpunkter på betänkandet SOU 2008:89 Trygghetssystemen för företagare

Presentation
Inledning
Konstnärligt yrkesverksammas villkor
Utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen SOU 2003:21
Förslagen i den aktuella utredningen Trygghetssystemen för företagare SOU 2008:89
Företagare i sjukförsäkringen (kapitel 8)
Havandeskapspenning (kapitel 10)
Företagare i arbetslöshetsförsäkringen (kapitel 11)
Avslutning

Presentation

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – är en samarbetsorganisation för olika konstnärliga yrkesgrupper. KLYS representerar genom sina 18 medlemsorganisationer ca 30.000 konstnärligt yrkesverksamma inom ord-, bild-, ton- och scenområdet, såsom författare, journalister, bildkonstnärer, skådespelare, regissörer, musikskapare och musiker. Medlemsorganisationerna samarbetar inom KLYS i frågor av gemensamt intresse, såsom t ex arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor.

Inledning

KLYS är inte remissinstans i rubricerade betänkande, trots att utredningens förslag i mycket hög grad berör den stora andel konstnärligt yrkesverksamma som bedriver sin verksamhet som enskild firma. Mot bakgrund av regeringens ambitioner att främja kulturella och kreativa näringar är det också förvånande att kulturskaparnas organisationer inte formellt upptagits som remissinstanser. KLYS avser dock att i detta yttrande ge sina synpunkter på hur förslagen påverkar villkoren för egenföretagande konstnärliga yrkesutövare inom olika konstområden.

Utredningen har haft ett vällovligt syfte att lämna förslag på tydligare och bättre regler för företagare. De förslag som läggs i utredningen kommer med stor sannolikhet att bidra till förbättrade villkor även för egenföretagande kulturskapare, vilket är positivt. Men eftersom kulturarbetsmarknaden på många sätt skiljer sig från arbetsmarknaden i övrigt hade det varit önskvärt att utredningen tittat särkilt på villkoren för egenföretagande inom detta område, bl a genom samråd med och inhämtning av synpunkter från KLYS och konstnärsorganisationerna.

KLYS välkomnar vidare utredningens uppdrag att kartlägga hur mycket företagen betalar in till trygghetssystemen i förhållande till vilken ersättning som betalas ut till dem. Vår bild är att egenföretagare på kulturområdet är stora nettobidragsgivare i trygghetssystemen. En situation som enligt KLYS måste kartläggas och åtgärdas.

Konstnärligt yrkesverksammas villkor

Konstnärernas sociala och ekonomiska situation skiljer sig på flera sätt från andra yrkesgrupper. Utmärkande för konstnärernas villkor är korta uppdrag, tidsbegränsade anställningar eller deltidsanställningar. Bland de konstnärer som anställs i någon form är tillsvidareanställningar mycket ovanliga. Inom bild- och ordområdet är den största delen av konstnärerna egenföretagare, runt 70 %. Men även inom andra konstnärsgrupper blir det vanligare att man måste uppträda på arbetsmarknaden som egenföretagare. Enligt den undersökning av konstnärernas inkomster som Konstnärsnämnden beställt av SCB och som offentliggjorts i dagarna deklarerar 43 % av de konstnärligt yrkesverksamma som undersökts inkomster från näringsverksamhet.

Uppdrag i egenskap av egenföretagare kombineras ofta med korta anställningar och icke-konstnärliga försörjningsarbeten, s k brödjobb, vilket medför att många kulturarbetare uppträder både som A- och F-skattare. Blandningen av egenföretagande och anställningar/uppdrag skapar oklarheter om dessa konstnärers rätt till arbetslöshetsförsäkring liksom förväntad sjuk- och föräldraförsäkring. De utgör i viss mån ’kombinatörer’ i en annan mening än den som används i den nu aktuella utredningen.

Många konstnärer tvingas mer eller mindre in i egenföretagarrollen, ofta i direkt anslutning till avslutad utbildning, och inordnas därigenom i samma skatte-, avgifts- och bokföringsregler som vanliga näringsidkare. Beräkningen av grunden för både sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning som företagare blir därför särskilt viktig för dessa grupper. Inkomsterna för egenföretagande konstnärer är typiskt sett låga (jfr Konstnärsnämndens ovan nämnda inkomstundersökning) och varierar ofta kraftigt över tid. Dessa egenföretagare har ofta problem att få tillgång till trygghetssystemen och de som lyckas får mycket låga ersättningsnivåer.

Den konstnärliga verksamheten skiljer sig på många sätt från annan näringsverksamhet. Det är framför allt andra incitament än vinstsyfte som driver den konstnärlige egenföretagaren. För denne är istället utgångspunkten i regel att få en möjlighet att ägna sig åt en skapande verksamhet, och detta snarare trots, än på grund av de ekonomiska realiteter som gäller för sådan verksamhet.

F-skattesedel löser således inte konstnärligt yrkesverksammas grundläggande problem. Den ger dem inte ökad social trygghet och den skapar inte fler arbetstillfällen. Det är både ett rättvisekrav och en kulturpolitisk fråga att skatte- social- och arbetsmarknadspolitiken tar hänsyn till de speciella förutsättningar som råder på kulturarbetsmarknaden.

Utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen SOU 2003:21

I utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen SOU 2003:21 gjordes en utförlig genomgång och analys av de problem som konstnärligt yrkesverksamma möter i trygghets- och skattesystemen. Det läggs i utredningen också en rad förslag till åtgärder när det gäller förenklingar och förbättringar för egenföretagande konstnärer i trygghetssystemen. Mycket lite har dock hänt sedan utredningen lades fram för snart sex år sedan. Det är därför mycket angeläget att utredningens förslag tas upp och prövas i anslutning till den nu aktuella utredningen om trygghetssystemen för företagare.

I Konstnärerna och trygghetssystemen pekade man på att många av de problem som konstnärerna möter i olika trygghets- och skattesystem har sin grund i brister på samsyn och samordning av konstnärernas ärenden i olika system. Denna brist leder till att kunskaperna om konstnärernas speciella villkor inte ökar vilket i sin tur förstärker problemen vid tillämpningen. Därför krävs en mer samordnad modell för att hantera dessa frågor t ex genom inrättandet av särskilda enheter med kompetens om konstnärernas villkor inom Försäkringskassan och Skatteverket. Inom Arbetsförmedlingen finns en sådan särskild organisation på kulturområdet - Af Kultur - som ett erkännande för att kulturarbetsmarknaden är särpräglad och kräver särskilda hänsynstaganden. Det finns också särskilda a-kassor på kulturområdet, t ex Teaterverksammas och Musikernas a-kassor, som är viktiga at värna om.

Förslagen i den aktuella utredningen Trygghetssystemen för företagare SOU 2008:89

När det gäller de förslag som lämnas i utredningen Trygghetssystemen för företagare kommer flera av dessa sannolikt att få positiva effekter också för egenföretagare på kulturarbetsmarknaden. Det rör främst beräkningen av SGI för företagare i sjukförsäkringen, ändrade delningstal för beräkningen av företagares tillfälliga föräldrapenning, ökade möjligheter att få havandeskapspenning på grund av risker i arbetsmiljön, förslaget kring hur en företagares arbetslöshet kan förtydligas och den nya regeln i arbetslöshetsförsäkringen om näringsverksamhet vid sidan av det huvudsakliga arbetet som ersätter nuvarande reglering kring bisysslor. Övriga förslag är av mer begränsat intresse. Nedan lämnar KLYS kommentarer och synpunkter på några av de enskilda förslagen i utredningen.

Företagare i sjukförsäkringen (kapitel 8)

KLYS ställer sig positiv till den likabehandling av olika företagsformer som föreslås i 8.1. Det kan dock generellt konstateras att det för egenföretagande konstnärer inte är eftersträvansvärt att som för andra företagare uppnå valmöjligheten att stå utanför socialförsäkringssystemet och kunna spara till sin egen trygghet eller köpa försäkringslösningar. Mot bakgrund av de låga inkomster som konstnärligt egenföretagande genererar är det få konstnärer som anser sig ha ekonomiska möjligheter att förse sig med privata trygghetsförsäkringar.

Förslaget i 8.2 om införande av en obligatorisk karenstid på sju dagar för företagare och möjligheten att välja längre karenstider och därmed få sänkt sjukförsäkringsavgift är förändringar i rätt riktning, men karenstidens längd bör enligt KLYS begränsas till maximalt 180 dagar och inte 365 dagar, som utredningen föreslår, eftersom önskan om att minimera kostnaderna för företagare med liten omsättning kan innebära att företagaren övervärderar sin ekonomiska buffert och blottställs i onödigt hög utsträckning vid en eventuell långvarig sjukdom. En sådan regel måste dessutom åtföljas av informationsinsatser för att förebygga att företagare med små inkomster inte hamnar i en svår situation.

När det gäller förslagen i kapitel 8.3 ser KLYS stora fördelar på kulturområdet med att låta den senaste taxerade inkomsten bilda grund för SGI med uppdatering för att aktualisera nivån, och inte såsom enligt gällande rätt utifrån den förväntade årliga inkomsten. Att såsom idag fastställa SGI utifrån den förväntade årliga inkomsten av konstnärlig eller litterär verksamhet är problematiskt. Konstnärliga verksamheters inkomster är ofta oförutsebara och varierar kraftigt över tid.

Den regel som dock troligen kommer att få störst betydelse för egenföretagande konstnärer är den alternativa regeln om beräkning av genomsnittet av de bästa av de tre senaste taxeringarna. Enligt KLYS är tre år en alldeles för kort period. Vi föreslår därför att det åtminstone för konstnärligt och litterärt yrkesverksamma införs en regel om att SGI som huvudregel ska fastställas utifrån den senaste taxeringen eller den högsta inkomsten under åtminstone de fem senaste åren.

Vidare är det positivt att inkomsten från den senaste anställningen föreslås kunna ligga till grund för SGI även under ett uppbyggnadsskede av en näringsverksamhet. KLYS anser dock att ett uppbyggnadsskede på 36 månader är en alldeles för kort period för etablering av yrkesmässig konstnärlig verksamhet. Den typiskt långa infasningen i konstnärsyrken motiverar en längre uppbyggnadsfas än tre år. KLYS föreslår därför att det åtminstone för konstnärligt och litterärt yrkesverksamma införs en regel om att SGI under ett uppbyggnadsskede får fastställas utifrån den senast taxerade anställningsinkomsten från åtminstone en femårsperiod.

I sammanhanget ska påpekas att ett femårigt uppbyggnadsskede är etablerat inom skatterätten enligt den s k kvittningsregeln för underskott i nystartad verksamhet (62 kap 2 § Inkomstskattelagen). Observera dock att konstnärligt och litterärt yrkesverksamma äger rätt att kvitta underskott utan samma begränsning i tid (62 kap 4 § Inkomstskattelagen).

Se vidare förslagen i Konstnärerna och trygghetssystemen SOU2003:21 s 63 ff. samt KLYS yttrande över den vad avser socialförsäkringar och beräkning av SGI.

Havandeskapspenning (kapitel 10)

KLYS delar utredningens bedömning att företagare också behöver kunna få havandeskapspenning p g a risker i arbetsmiljön och välkomnar därför en snar utredning i frågan som syftar till en sådan ordning.

Företagare i arbetslöshetsförsäkringen (kapitel 11)

I kapitel 11.1 analyseras problemen med det otydliga företagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen och det föreslås att en person som bedriver näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen ska betraktas som företagare i arbetslöshetsförsäkringen. KLYS delar utredningens uppfattning att det behövs ett tydligare företagarbegrepp, men ser vissa problem med förslaget. Stora grupper inom kulturområdet erhåller royalty för vidareutnyttjande av deras verk och prestationer. Royaltyinkomster deklareras normalt som inkomst av näringsverksamhet även om de i vissa fall kan deklareras som inkomst av tjänst. Det vore mycket olyckligt om personer som är verksamma som arbetstagare skulle kunna klassificeras som företagare i arbetslöshetsförsäkringen enbart på den grunden att de erhåller inkomster från royalty. I de fall förslaget genomförs måste därför ett tydligt undantag göras för royaltyinkomster.

I kapitel 11.1.5 förs också ett resonemang kring uppdragstagare som företagare, där utredningen förordar att personer som utför sina uppdrag under villkor som är jämförbara med dem som gäller för uppdragstagare som bedriver näringsverksamhet, ska anses som företagare. Detta är helt fel väg att gå. Som utredningen själv påpekar skulle en sådan reglering inte medverka till att skapa mer förutsägbara regler, vilket redan det borde vara ett tillräckligt skäl för att avstå från att införa en sådan definition.

Om man ser till förhållandena på kulturarbetsmarknaden utförs många av de arbeten som i mer vardagliga sammanhang omnämns som uppdrag genom olika former av tidsbegränsade anställningar. Trots att arbetet utförs inom ramen för ett anställningsförhållande behandlas det inte sällan inom arbetslöshetsförsäkringen som ett uppdragsförhållande och den enskilde blir föremål för en analys av huruvida han/hon är att betrakta som en självständig eller osjälvständig uppdragstagare. I de fall man betraktas som självständig uppdragstagare klassificeras man som företagare, medan en osjälvständig uppdragstagare anses ha en med arbetstagare jämbördig ställning. Regering och riksdag har därvid uttalat att det ska finnas realistiska möjligheter för en uppdragstagare att få arbetslöshetsersättning vid brist på uppdrag.

Utgångspunkten måste vara att den som arbetar genom olika tidsbegränsade anställningar och har a-skattesedel normalt sett ska behandlas som arbetstagare. Om det framkommer uppgifter som motiverar en prövning om huruvida en person som arbetar på detta sätt ska betraktas som en självständig uppdragstagare och därmed behandlas som företagare måste detta prövas utifrån objektiva och förutsägbara kriterier. Det finns i det sammanhanget anledning att fästa större avseende än idag vid arbetstagarens/uppdragstagarens ekonomiska beroende. Utvecklingen på arbetsmarknaden, och då inte endast kulturarbetsmarknaden, pekar mot att också den som har ett flertal olika uppdragsgivare ofta står i ett starkt ekonomiskt beroendeförhållande till sina uppdragsgivare, vilket bör vara en omständighet som talar för att man betraktas som en osjälvständig uppdragstagare med en med arbetstagare jämbördig ställning.

När det gäller företagares arbetslöshet i 11.2 stödjer KLYS förslaget till möjlighet för egenföretagare att kunna göra mer än ett tillfälligt uppehåll i företaget utan att förlora sin arbetslöshetsersättning. Vi ställer oss likaså positiva till utredningens förslag i 11.7 om nya regler kring bisyssla och att den s k 17/10-reglens utökas.

I detta sammanhang finns även anledning att ta upp en fråga som också uppmärksammades i utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen SOU 2003:21. I ökad utsträckning förekommer att arbetsgivaren/uppdragsgivaren som villkor för att erbjuda arbetet kräver att detta fakturas, d v s att den enskilde uppträder som företagare. Denne måste då tacka nej till arbetet eller genom att tacka ja riskera att mista sin rätt till arbetslöshetsersättning. I SOU 2003:21 föreslogs, för att främja arbetslinjen, att frilansande arbetstagare inom kulturområdet skulle tillåtas att ta ett mindre antal uppdrag mot faktura utan att klassificeras som företagare i arbetslöshetsförsäkringen.

För att lösa den praktiska situationen med arbetsgivare som kräver fakturering har på kulturområdet tillkommit olika former av s k faktureringstjänster. Dessa bygger på att faktureringstjänsten går in som en mellanhand mellan arbetstagaren och uppdragsgivaren. Faktureringstjänster som drivs av bland annat musikernas och skådespelarnas fackliga organisationer är inte öppna för egenföretagare som vill omvandla sig till arbetstagare utan för arbetstagare som inte vill tvingas in i rollen som företagare. Här finns inte heller någon parallell till uthyrningsföretag då tjänsterna inte innebär ett kontinuerligt anställningsförhållande mellan individen och faktureringstjänsten. Denna form av faktureringstjänster spelar en positiv roll på kulturarbetsmarknaden och bör få en tydligare reglering inom arbetslöshetsförsäkringen.

KLYS vill i sammanhanget rikta uppmärksamheten på en ny finsk lagstiftning som trädde ikraft den 1 januari 2009 och som ger konstnärliga och litterära yrkesutövare, som går på stipendier, bättre tillgång till trygghetssystemen. Bl a infördes en tillämpningsregel som medger att viss verksamhet får bedrivas även under tiden försäkringsersättning utgår. Begränsad konstnärlig verksamhet i enskild firma ska således inte påverka t ex rätten till arbetslöshetsersättning.

Avslutning

Med anledning av den aktuella utredningen om trygghetssystemen för företagare samt Näringsdepartementets intresse för s k kreativa näringar anser KLYS det vara hög tid för oss att träffa företrädare för Näringsdepartementet för att lyfta fram vår syn på egenföretagande kulturskapares villkor. KLYS hemställer därför härmed om ett möte med näringsministern och/eller hennes medarbetare i dessa frågor så snart som möjligt.

För KLYS

Anna Söderbäck
Ordförande KLYS, genom

Ulrica Källén
Förbundssekreterare/jurist