KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 27 oktober 2006

Konsekvenser på kulturområdet av regeringens utkast till lagrådsremiss om en förändrad finansiering av arbetslös-hetsförsäkringen (remissmöte 23 oktober) och utkastet till proposition om En arbetslöshetsförsäkring för arbete (remissmöte 30 oktober)

Innehåll

Presentation
Kulturarbetsmarkandens särart
Utkastet till lagrådsremiss om höjda avgifter
Utkastet till proposition om förändringarna i försäkringens innehåll
Skärpningen av arbetsvillkoret
Nya regler för att beräkna normalarbetstiden
Sänkningen av ersättningsnivåerna
Den fortsatta beredningen
Hemställan

Presentation

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – är ett samarbetsorgan för 18 svenska konstnärsorganisationer, vilka i sin tur representerar olika grupper av yrkesverksamma på kulturområdet, såsom författare, journalister, bildkonstnärer, skådespelare, regissörer, tonsättare och musiker. KLYS företräder genom sina medlemsorganisationer ca 30.000 enskilda upphovsmän och utövande konstnärer. Medlemsorganisationerna samarbetar inom KLYS i frågor av gemensamt intresse, såsom t ex arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor

Kulturarbetsmarkandens särart

En av KLYS huvuduppgifter är att arbeta med frågor som rör konstnärernas villkor. En viktig utgångspunkt för KLYS arbete har därvid varit det som sägs i den kulturproposition som riksdagen antog 1996. I denna framhålls:

Arbetsmarknadspolitiska, skattepolitiska och socialpolitiska åtgärder kan få oväntade och drastiska konsekvenser för konstnärer. Det bör därför vara ett övergripande konstnärspolitiskt mål att rimlig hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden inom varje politikområde innan man väljer att lösa problemen inom kulturpolitikens ram.

De förändringar som regeringen vill genomföra på arbetslöshetsförsäkringens område riskerar att bli ytterlige ett exempel på när denna grundläggande princip sätts ur spel. Även om avsikten inte primärt sägs vara att påverka förhållandena på kulturarbetsmarknaden kommer de föreslagna förändringarna att få omfattande konsekvenser för de yrkesverksamma på hela kulturområdet.

Det är väl känt att kulturarbetsmarknaden har många särdrag som skiljer den från arbetsmarknaden i övrigt. Dessa speciella förutsättningar har beskrivets i många sammanhang, bland annat i utredningen ”Konstnärerna och trygghetssystemen” från 2003. I denna konstateras bland annat:

Karakteristiskt för kulturarbetsmarkanden och konstnärernas arbetsmarkand är korta anställningar/ uppdrag och återkommande perioder av arbetslöshet/inkomstlöshet. Fasta anställningar har under de senaste decennierna minskat i Sverige liksom i övriga Västeuropa. Antalet korta projekt ökar och den s k frilansarbetsmarkanden blir större. Konstnärernas inkomster kommer ofta från en mängd skilda uppdrag och anställningar.

Att många yrkesverksamma på kulturområdet periodvis är beroende av a-kassesystemet är mot den bakgrunden inte ett utryck för bristande etablering på arbetsmarknaden eller att man tilltvingat sig orimliga löner och ersättningar. Det är en konsekvens av hur frilansarbetsmarknaden fungerar och av en underfinansierad kulturpolitik.

Ett av många exempel på detta är en studie som Teaterverksammas a-kassa gjort av de personer som sedan 2003 kommit ut från landets teaterhögskolor. Sammanlagt är de ca 120 personer som i hård konkurrens slutfört en i regel fyraårig kvalificerad och dyrbar högskoleutbildning. Av dessa är det mer än hälften som efter sin examen vid något tillfälle har fått ersättning från a-kassan.

Jämfört med arbetsmarkanden i övrigt kännetecknas kulturarbetsmarknaden av en betydande rörlighet och flexibilitet. Detta ställer samtidigt krav på stabila och fungerande trygghetssystem som de yrkesverksamma har råd att betala.

Utkastet till lagrådsremiss om höjda avgifter

KLYS kommentarer till utkastet till lagrådsremiss om finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen utgår från dessa väl kända förhållanden.

Att höjningarna av a-kasseavgiften enligt förslaget till lagrådsremiss blir särskilt stora för de a-kassor som är verksamma på kulturområdet är logiskt utifrån målet att kassor med hög arbetslöshet ska få särskilt stora höjningar men är icke desto mindre helt feltänkt och missriktat. Även om regeringen nu tycks backa på det förslaget som finns i utkastet om att slopa det så kallade utjämningsbidraget så kommer de arbetslöshetskassor som är verksamma på scen-, musik- och medieområdet ändå få de klart högsta höjningarna av finansieringsavgiften. För Musikernas a-kassa beräknas kostnaderna öka med 300 kronor per medlem och månad medan höjningen för Teaterverksammas a-kassa uppgår till 275 kronor.

I utkastet redovisas också ett förslag till avgiftsbefrielse från den förhöjda finansierings-avgiften. Detta är dock konstruerat så att det ger helt fel effekter och signaler på kulturområdet. Förslaget innebär att endast den som är helt arbetslös under den senaste kalendermånaden ska få del av avgiftsbefrielsen. Det innebär att konstnärligt yrkesverksamma, där olika former av korta uppdrag utgör en bärande del av arbetsmarknaden, får betala full avgift till försäkringen även när de endast arbetat korta perioder samtidig som de inkomster som de under samma månad erhåller från a-kassan inte kan bilda underlag för den föreslagna förvärvsavdraget.

Utformningen av avgiftsbefrielsen innebär också en svåröverskådlig byråkrati där medlemsavgifternas storlek för konstnärligt yrkesverksamma kommer att variera månad från månad. Tillämpningen av dessa regler kompliceras på kulturområdet dessutom av särskilda branschregler som bland annat innebär att en tillfällig konstnärlig inkomst enligt ett schabloniserat belopp kan omvandlas till ett arbete som sträcker sig under längre tid, upp till fyra veckor. Det är nödvändigt att hanteringen av denna typ av frågor klaras ut innan man beslutar om nya regler.

Utkastet till proposition om förändringarna i försäkringens innehåll

Också de förslag som läggs i utkastet till proposition - En arbetslöshetsförsäkring för arbete - har getts en utformning som slår särskilt hårt mot de yrkesverksamma på kulturarbetsmarknaden. Förslagen handlar om försämrade ersättningar, hårdare villkor för att kunna få rätt till ersättning och delvis preciserade delvis aviserade förändringar när det gäller försäkringens samspel med arbetsmarknadspolitiken.

Riksdagen har i tidigare sammanhang, bland annat i anslutning till propositionen ”En rättvisare och tydligare arbetslöshetsförsäkring” (1999/200:139) uttalat att det krävs ett särskilt hänsynstagande till kulturarbetsmarknadens särart. I propositionen sägs bland annat:

Hänsyn ska härvid tas till de villkor som råder på den arbetsmarknad den arbetssökande är utbildad eller etablerad inom. Skälen är att arbetsmarknadssituationen varierar på grund av olika arbetsmarknaders och branschers speciella förhållanden. Detta gäller exempelvis för kulturarbetare.

Utifrån dessa övergripande kommentarer vill KLYS lämna följande synpunkter på enskildheterna i förslaget till propositionsutkast. KLYS vill understryka att dess effekter gäller för alla kulturutövare som är beroende av arbetslöshetsförsäkringen oavsett om de som musiker är anslutna till musikernas a-kassa eller som bildkonstnärer till t ex akademikernas a-kassa eller Alfakassan.

Skärpningen av arbetsvillkoret

I utkastet föreslås att det så kallade arbetsvillkoret i försäkringen ska skärpas. Det föreslås att man under en ramtid på 12 månader omedelbart före arbetslösheten inträde ska ha förvärvsarbetat i minst sex månader och utfört arbete under minst 80 timmar per kalendermånad. Det nuvarande kravet är 70 timmar per kalendermånad.

För frilansande kulturutövare kommer denna höjning innebära att det blir svårare att uppfylla ett arbetsvillkor och därigenom omfattas av försäkringen. Det bör också noteras, som tidigare påpekats, att det inom försäkringen finns en särskild omräkningstabell för tillfälligt konstnärligt arbete som innebär att ett gage kan omvandlas till arbetade timmar. I dessa fall innebär förändringen att det kommer att ställas krav på en högre lön för att överhuvudtaget kunna uppfylla ett arbetsvillkor. Den föreslagna skärpningen av arbetsvillkoret riskerar
därigenom att slå ut stora grupper av frilansare från försäkringen.

Nya regler för att beräkna normalarbetstiden

Vid sidan av arbetsvillkoret utgör beräkningarna av normalarbetstiden en central del av regelverket i försäkringen. Begreppet normalarbetstid och metoderna för att beräkna detta kan framstå som en rent teknisk fråga. Det förslag som läggs om att ändra beräkningen av normalarbetstiden innebär emellertid att ersättningen kan komma att sjunka radikalt för enskilda individer. Förslaget medför att ersättningen kommer att räknas på den genomsnittliga arbetstiden och inkomster under hela den så kallade ramtiden på 12 månader. För de personer som grundar sitt arbetsvillkor på en reguljär heltidsanställning medför förslaget inte några större skillnader men för frilansanställda kulturutövare med återkommande visstidsanställningar och mellanliggande arbetslöshetsperioder kan det slå mycket hårt mot deras ersättning.

Det anges i utkastet till proposition att arbetslöshetsersättningen ska ersätta inkomstbortfall från ett varaktigt arbete och att grundtanken är att den stadigvarande ersättning man tidigare uppburit ska återspeglas i nivån på den arbetslöshetsersättning som lämnas när man är arbetslös. Men om man är professionellt verksam som kulturskapare finns i regel inte några varaktiga arbeten som sträcker sig över en 12-månadersperiod. För dessa personer är det enda rimliga att tillgodoräkna normalarbetstid och dagsförtjänst på det arbete som har legat till grund för uppfyllandet av arbetsvillkoret.

Sänkningen av ersättningsnivåerna

Också de förslag som lämnas till att sänka ersättningsnivåerna under pågående ersättningsperiod tar inte hänsyn till hur kulturarbetsmarkanden är uppbyggd och fungerar. Motivet till att sänka ersättningsnivån efter 200 ersättningsdagar är att detta ska leda till att den som är arbetslös så snabbt som möjligt ska återgå i arbete. Men de som är professionellt verksamma inom kulturområdet är sällan arbetslösa under en sammanhängande period av 200 ersättningsdagar. Det vanliga är att man befinner sig mellan två anställningar när man ansöker om arbetslöshetsersättning. På kulturområdet får därigenom de sänkta ersättningsnivåerna ingen annan incitamentseffekt än att de som är beroende av a-kassa mellan sina visstidsanställningar blir fattigare vilket möjligen kan bidra till en ökad utslagning från kulturarbetsmarknaden.

Den fortsatta beredningen

Sammantagna får de förslag som regeringen lagt fram dramatiska effekter för de yrkesverksamma inom kulturområdet. Det innebär allvarliga försämringar både när det gäller möjligheten att tillhöra försäkringen och de ersättningar som utgår under arbetslöshet. En av flera effekter är att behoven av kompletterande stöd från de sociala myndigheterna kommer att öka. En annan uppenbar effekt är att kvinnor drabbas hårdare än män.

Men förslagen slår inte endast mot de enskilda individerna. Det innebär också att det blir allt svårare för de professionellt yrkesverksamma att verka och försörja sig på kulturområdet. Eftersom kultursektorn för sin verksamhet är helt beroende av en stor och kvalificerad kader av frilansande kulturutövare så kommer detta innebära att bredden och mångfalden i kulturlivet minskar.

Det är angeläget att regeringen i den fortsatta beredningen av förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken håller fast vid och utgår från dessa ställningstaganden som KLYS redovisat inledningsvis om behovet av att ta hänsyn till kulturarbetsmarknadens särart. Vi vill också betona betydelsen av att det kommande Arbetsmarknadsdepartementet och Kulturdepartementet har en gemensam beredning av dessa för de professionellt yrkesverksamma på kulturarbetsmarkanden centrala frågor.

KLYS har noterat att den nya kulturministern har uttalat att hon särskilt vill arbeta med frågor som rör en förbättring av villkoren för kulturskapare. Dessa ambitioner kommer inte att underlättas av att regeringen nu vill göra förändringar av arbetslöshetsförsäkringen som får särskilt negativa effekter för de kulturarbetare som är beroende av a-kassa. Även om den huvudinriktningen måste vara att konstnärligt yrkesverksamma ska kunna försörja sig på inkomster av sitt konstnärliga arbete kan man inte bortse från samspelet mellan kulturpolitiken och arbetsmarknadspolitiken.

Hemställan

Mot denna bakgrund anser KLYS att det är helt nödvändigt att regeringen, innan man genomför de aviserade förslagen, gör en bred konsekvensanalys av hur dessa förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen påverkar kulturarbetsmarknaden.

Om regeringen trots detta väljer att gå vidare med förslagen hemställer KLYS om:

1) Att regeringen i sitt förslag rörande finansieringen av försäkringen tillser att de arbetslöshetskassor som är verksamma inom kulturområdet inte får en högre ökning av finansieringsavgiften än andra kassor.
2) Att regeringen vid utformningen av arbetsvillkoret, beräkningen av normalarbetstiden och nertrappningen av ersättningsnivåerna i försäkringen tar särskild hänsyn till förhållandena på kulturarbetsmarkanden.

För KLYS

Peter Curman
Ordförande KLYS
genom

Ulrica Källén
Förbundssekreterare KLYS