Sakkunnigutlåtande Kjell-Åke Andersson

Undertecknad har av advokatfirman Glimstedt anlitats som sakkunnigvittne.

Min bakgrund

Jag har arbetat med film sedan 1975. Först som filmfotograf och manusförfattare. Gjorde tillsammans med Kjell Sundvall ett tiotal filmer för SVT bla : Vi hade i alla fall tur med vädret..1981 den prix Italia vinnande Jackpot..
Sedan nästan tjugo år tillbaka arbetar jag mestadels som filmregissör. Som regissör har jag bla regisserat Min Store Tjocke far, Juloratoriet, Familjehemligheter och den i dagarna aktuella Mamma pappa barn.
Jag har också arbetat inom Svenska Teaterförbundet och på senare år i organisationen Sveriges Regissörer. Mitt arbete har främst gått ut på att försvara och förbättra villkoren för regissörer och slå vakt om regissörens rättigheter bla regissörens rätt enligt kollektivavtalet till final cut,:att det är regissörens version som gäller. Det betyder att ingen annan har rätt att förändra denna version så länge regissören håller sig till ingångna avtal.

Film som självständig konstart

Filmen jämställs idag med andra konstarter som litteratur-konst-teater.
Bakom alla konstyttringar finns en upphovsman, en konstnärligt ansvarig som till det yttersta av sin förmåga försöker nå ut med sin konstnärliga vision till sin publik, sina läsare.
Min uppgift som filmregissör är att berätta, förmedla en historia, en känsla, antingen utifrån ett eget eller någon annans manuskript.
Min strävan är alltid att göra denna förmedling så bra och innerlig som möjligt, att beröra min publik med min historia.

I hela mitt arbete, under månader av förberedelser, inspelning och efterarbete, är min uppgift att utnyttja all min kunskap, eventuell konstnärlig begåvning, all teknik för att nå ut med min vision, mina tankar, med min historia.
Det finns ingenting som lämnas åt slumpen. Val av miljöer, kläder, skådespelare och inspelningsteknik, används för att uppnå visionen.
I efterarbetet vägs och utvärderas varje klipp för att stödja den konstnärliga iden. Inget lämnas åt slumpen
Musik tillkommer för att ytterligare förhöja känslan.
Syftet med allt detta är att skapa ett verk som förhoppningsvis får publiken att dela min vision, bli berörd, engagerad, kanske provocerad.
I denna vision finns inga reklaminslag inplanerade. Det vore naturligtvis absurt. Avbrotten har inget med min historia att göra.
Syftet med mitt arbete är seriöst, min önskan är att nå ut maximalt till min publik. Naturligtvis händer det att detta inte alltid uppnås, att förmågan inte räcker till, men den konstnärliga viljan ska inte kunna ifrågasättas.
Därför blir varje avbrott som inte ingår i min vision ett brott mot mitt uppsåt, min ide med min film. Det är kränkande mot min integritet och förödmjukande mot allt arbete som jag och mina medarbetare lagt ner. Det är också ett svek mot publiken.
Ingen skulle komma på tanken , ialla fall inte ännu, att bryta en Norénföreställning på Dramaten. Ingen skulle acceptera att en reklamskylt sänktes ner mitt i ett dialogstycke. Det skulle uppfattas som ytterst kränkande mot författare, regissör, skådespelare och övriga medarbetare, liksom mot publiken.
Inte heller skulle någon acceptera att reklamsidor fanns införda i Kerstin Ekmans senaste roman.
För mig är reklamavbrott i långfilm kränkningar av samma dignitet. Film är en självständig konstart och ska liksom övriga konstarter respekteras.
När TV4 bryter för reklam i långfilmer görs det utifrån enbart kommersiella utgångspunkter. Det finns ingen konstnärlig bedömning. Genom avbrotten förstör man den kontinuitet, den känsla som upphovsmännen har arbetat med under lång tid. Man bryter en pågående dialog med publiken.
Genom att bryta för reklam i långfilm så visar därför TV4 ingen respekt för det konstnärliga arbetet.

Stockholm 2003-10-12

Kjell-Åke Andersson
Filmregissör