KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

2004-03-08

Till Granskningsnämnden för radio och TV

Synpunkter med anledning av SVT:s och SR:s public service-uppdrag

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – är en paraply-organisation för de organisationer i Sverige som på riksplanet företräder upphovsmän och utövande konstnärer inom områdena ord, ton scen, bild och eter. KLYS bildades 1959 och har idag 18 medlemsorganisationer.

KLYS har en lång tradition bakom sig som försvarare av en stark och självständig licens-finansierad public service-verksamhet i Sverige. Det är enligt KLYS av yttersta vikt att public service-bolagen når ut med ett brett och kvalitativt utbud, präglat av pluralism och kulturell mångfald, till en så stor del av befolkningen som möjligt. Public service-företagen utgör en viktig del av kulturen i Sverige och är Sveriges största kulturarbetsgivare, vilket innebär ett brett samarbete med kulturlivet i hela landet.

SVT:s styrelse har nyligen beslutat att genomföra drastiska organisationsförändringar som innebär nedläggning av programproduktion inom bolaget. Inför styrelsens beslut tillskrev KLYS SVT:s styrelseledamöter för att protestera mot de planerade åtgärderna med hänvisning till att de inte kan anses vara förenliga med villkoren i SVT:s sändningstillstånd. Även SR står inför organisationsförändringar som kan komma att påverka radions public service-verksamhet i negativ riktning. Några beslut är ännu inte fattade inom SR, men KLYS vill ändå uppmana Granskningsnämnden att noga bevaka händelseutvecklingen inom SR.

Med anledning av det uppdrag som regeringen givit Granskningsnämnden att under 2004 rapportera om hur SVT:s och SR:s programutbud lever upp till kravet på att de program som produceras utanför Stockholm bör spegla varje områdes särprägel och egenart och på ett mer allmänt sätt bidra till mångfalden samt frågan om de två företagens utläggning av produktion vill KLYS göra Granskningsnämnden uppmärksam på följande frågor.

1. Den decentraliserade organisation som beskrivs i proposition 2000/01:94 ’Radio och TV i allmänhetens tjänst’ kapitel 8.7 kan enligt KLYS inte anses vara förenlig med den inriktning som SVT:s ledning driver och beslutade på styrelsemöte i december 2003. Enligt beslutet kommer programverksamheten att läggas ned på ett flertal sändningsorter i Sverige, t ex Karlstad, Växjö och Örebro. Bara Stockholm och Göteborg, där stora nedskärningar också kommer att ske, blir kvar som fullvärdiga produktionscentra. Kravet på att 55 % av allmänproduktionen skall ske utanför Stockholm under innevarande tillståndsperiod kommer således inte att kunna uppfyllas.

I sändningstillståndets 8 § skall programmen i SVT utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos landets befolkning samt att programutbudet skall spegla förhållanden i hela landet. Vidare föreskriver sändningstillståndets 16 § att de program som produceras utanför Stockholm skall spegla respektive områdes särprägel och egenart och på ett mer allmänt sätt bidra till mångfalden i programverksamheten. Enligt de riktlinjer för verksamheten som framgår av propositionens kapitel 8.1 har ’i detta sammanhang företagets decentraliserade organisation en viktig funktion att fylla’ (s 33).

SVT:s beslutade centralisering och koncentrationsplaner till ett fåtal huvudorter strider enligt KLYS mot dessa bestämmelser i sändningstillståndet samt riktlinjerna i propositionen.

2. Den av SVT:s styrelse beslutade centraliserade programutläggningen kommer att innebära minskade möjligheter för enheterna att självständigt genomföra projekt i kontakt med det levande kulturlivet som finns ute i landet. SVT går mot en allt mer utpräglad beställarorganisation. Man gör sig i växande utsträckning beroende av fristående produktionsbolag på bekostnad av den egna organisationen. Det står dock uttryckligen i propositionens kapitel 8.7.2 ’Om SVT i alltför stor utsträckning minskar den egna produktionskompetensen, kan företaget göra sig beroende av utomstående produktionsbolag. Detta skulle kunna leda till att SVT som public service-företag får svårare att hävda sin särart.’ Enligt sändningstillståndets 16 § 3 st skall SVT under sändningsperioden därför inte prioritera ytterligare utläggningar av produktioner.

KLYS vill ifrågasätta om SVT:s beslutade åtgärder härvidlag är förenliga med gällande sändningsvillkor.

3. SVT:s kulturansvar beskrivs i propositionens kapitel 8.3. Det ställs krav på att SVT skall främja nyskapande programinnehåll liksom programföretagens egen skapande verksamhet.
Vidare skall programföretagen öka samarbetet med kulturinstitutioner och fria kultur-producenter i hela landet i syfte att öka antalet utsändningar av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser.

SVT:s styrelses beslut innebär en koncentration av kulturprogramproduktion till några få större orter. Nedläggning av studiolokaler m m på flera produktionsorter i Sverige innebär bl a att det inte längre kommer att vara möjligt att producera gestaltande och underhållande program på många håll i landet. Exempelvis försvinner dramaverksamheten från Enhet Syd och ateljéverksamheten läggs ned. Åtgärderna kommer att leda till en likriktning av programinnehållet och minskad kulturell mångfald samt innebära ett hårt slag mot det regionala och lokala kulturlivet och därmed mot kulturarbetare runt om i landet. SVT har stor betydelse som försörjningskälla för upphovsmän och utövande konstnärer.

Att kulturreportrar kommer att finnas på ett flertal orter i s k bevakande funktion räcker inte för att SVT ska kunna leva upp till sitt kulturansvar som bl a innebär egen kulturprogramproduktion runt om i landet. I SVT:s uppdrag ingår att ha en skapande funktion på kulturområdet även utanför storstäderna. Detta framgår tydligt av propositionen och sändningstillståndet.

Således är KLYS av uppfattningen att SVT i och med de beslutade åtgärderna också bryter mot det kulturansvar som åläggs företaget i propositionens kapitel 8.3 samt i sändningstillståndets 11 §.

För KLYS

Peter Curman, Ordförande
Ulrica Källén, Förbundsjurist