Adress:
Industrigatan 2A, 10 tr
112 46 Stockholm
Telefon: 08-667 88 90
Telefax: 08-667 88 11
E-post: council@klys.se
Stockholm den 19 april 2007
Presentation
av KLYS
Bakgrund
Den
yrkesmässiga rörligheten
Jobb-
och utvecklingsgarantin
Reglerna
kring bisyssla
KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – är ett samarbetsorgan för 18 svenska konstnärsorganisationer, vilka i sin tur representerar olika grupper av yrkesverksamma på kulturområdet, såsom författare, journalister, bildkonstnärer, skådespelare, regissörer, tonsättare och musiker. KLYS företräder genom sina medlemsorganisationer ca 30 000 enskilda upphovsmän och utövande konstnärer. Medlemsorganisationerna samarbetar inom KLYS i frågor av gemensamt intresse, såsom t ex arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor.
En väl fungerande kulturarbetsmarknad är av avgörande betydelse för de konstnärligt yrkesverksammas möjligheter att försörja sig och att utvecklas i sitt arbete.
KLYS har vid tidigare tillfällen uppvaktat arbetsmarknadsutskottet för att lyfta fram behoven av att inom arbetsmarknadspolitiken ta hänsyn till de särdrag som gäller för kulturarbets-marknaden i förhållande till arbetsmarknaden i övrigt. Dessa brukar sammanfattas med att det finns ett fåtal tillsvidareanställningar vilket medför att professionellt yrkesverksamma i första hand försörjer sig genom tillfälliga anställningar och uppdrag, inte sällan med mellanliggande perioder av arbetslöshet. På vissa områden utförs den konstnärliga verksamheten i första hand som egenföretagande. Den konstnärliga verksamheten kombineras inte sällan med andra arbeten utanför det renodlade kulturområdet.
Syftet med att lyfta fram dessa särdrag är inte att skapa en ”gräddfil” för kulturarbetare inom arbetsmarknadspolitiken utan att påvisa att generella insatser kan få andra och icke avsedda effekter på denna del av arbetsmarknaden. För att uppnå generella mål om rättvisa och likabehandling krävs att man tar hänsyn till dessa olikartade förutsättningar.
Arbetsmarknadsutskottet har också vid tidigare behandlingar av dessa frågor tagit fasta på och beaktat de särskilda förhållanden som kännetecknar kulturarbetsmarknaden. Vid riksdagsbehandlingen våren 2000 av den dåvarande regeringens proposition om en rättvis och tydligare arbetslöshetsförsäkring (prop 1999/2000:139) skrev ett enigt utskott bland annat följande när det gäller den yrkesmässiga och geografiska rörligheten:
I likhet med regeringen vill utskottet betona att syftet inte är att den arbetssökanden ska tvingas att byta yrke om det finns rimliga möjligheter till utkomst inom yrket… Rimlig hänsyn ska som nämnts också tas till att en arbetssökande kan vara förankrad inom det yrke som han eller hon är utbildad till eller etablerad inom genom regelbundna uppdrag eller anställningar. Detta gäller särskilt kulturarbetare.
På grundval av de uttalanden som gjordes av regering och riksdag om hänsyn till förhållandena på kulturarbetsmarkanden utfärdade AMS år 2001 särskilda riktlinjer för arbetsförmedlingens tillämpning på kulturarbetsmarknaden av reglerna i arbetslöshets-försäkringen. Riktlinjer som senare också kom att ligga till grund för den nationellt sammanhållna kulturarbetsförmedling – Af Kultur – som inrättades 2003.
KLYS har i beredningsarbetet inför den nu aktuella propositionen i olika sammanhang pekat på betydelsen av att man i anslutning till den omläggning som nu sker av arbetsmarknads-politiken inte oavsiktligt äventyrar ett fortsatt hänsynstagande till de strukturella förutsättningar som gäller för kulturarbetsmarknaden. Av regeringens proposition framgår dock att det varit svårt att nå fram med dessa synpunkter, vilket delvis kan förklaras av att förändringarna processats fram under stark tidspress.
Det är framförallt på tre punkter där KLYS önskar att arbetsmarknadsutskottet beaktar KLYS synpunkter.
Den första punkten gäller frågan om yrkesmässig rörlighet. Den nuvarande tillämpningen av regelsystemet innebär att kulturarbetare som har regelbundna uppdrag eller anställningar inom sitt yrkesområde och som genom ett reguljärt arbete kan upparbeta ett nytt arbetsvillkor normalt sett inte ska tvingas till yrkesbyte under mellanliggande arbetslöshetsperioder. Däremot ska yrkesbreddning, d v s näraliggande yrken eller uppdrag som tillvaratar den enskildes kompetens, diskuteras efter 100 ersättningsdagar liksom en vidgning av det geografiska sökområdet.
Erfarenheterna av hur dessa regler för närvarande tillämpas inom kulturområdet är att de fungerar på ett rättssäkert sätt och att de inte begränsar sökaktiviteterna. Tvärtom visar tillgänglig statistik från Af Kultur att de sökande inom kulturområdet är mer aktiva i sitt arbetssökande än inskrivna vid andra arbetsförmedlingar. Det gäller inte minst den geografiska rörligheten.
I regeringens proposition föreslås en generell förändring av regelsystemet innebärande att nuvarande begräsningar för de arbetssökande att under de första 100 ersättningsdagarna avgränsa sitt sökområde geografiskt och yrkesmässig tas bort. Istället hänvisar regeringen till att frågor som rör begränsningen av sökområdet bör kunna lösas genom en individuell prövning av vad som är lämpligt arbete. Svagheten med denna ansats på kulturarbets-marknaden är att en sådan individuell prövning inte är ett adekvat svar på ett strukturellt problem. På en arbetsmarknad med ett ständigt flöde av korta jobb är det uppenbart orimligt att mellan varje nytt jobb ta upp en diskussion om yrkesbyte. Risken är därför uppbenbar att en individuell prövning utan stöd av en sammanhållande praxis leder till godtycke och olikabehandling.
KLYS vill här peka på de dåliga erfarenheterna från 1990-talet innan de nuvarande riktlinjerna från AMS fanns och före tillkomsten av den nationellt sammanhållna förmedlingen Af Kultur. Det finns många vittnesbörd från den tiden från etablerade kulturarbetare att det närmast var ett lotteri att ha kontakt med arbetsförmedlingen. Man visste inte från gång till annan vilken typ av bemötande som man skulle få och den individuella prövningen framstod som godtycklig och inte sällan som gåtfull. Det gagnar ingen om vi åter skulle hamna i motsvarande sumpmarker.
Den andra frågan rör utformningen av jobb- och utvecklingsgarantin. Även om många kulturarbetare är i kontakt med arbetsförmedlingen så har det varit förhållandevis få personer som varit inskrivna i den nuvarande aktivitetsgarantin.
Av flera skäl är det dock troligt att den nya jobb- och utvecklingsgarantin kommer att få en betydande omfattning på kulturområdet också i förhållande till andra delar av arbets-marknaden. Neddragningen av de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna, samordningen av dagar med a-kasseersättning och aktivitetsstöd och ett slopande av möjligheterna till en förlängd ersättningsperiod har särskilt stor betydelse på kulturområdet och kommer att göra det svårare för de professionellt yrkesverksamma att upparbeta en ny ersättningsperiod i arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär inte endast att många fler blir hänvisade till den nya jobb- och utvecklingsgarantin, utan också att målgruppen kommer att förändras. Jobb- och utvecklingsgarantin på kulturområdet kommer i stor utsträckning att präglas av personer med en tydlig etablering på kulturarbetsmarknaden.
I regeringens proposition understryks när det gäller jobb- och utvecklingsgarantin betydelsen av individanpassade åtgärder. KLYS vill även här peka på betydelsen av att en sådan individuell ansats kompletteras med ett hänsynstagande till de strukturella förutsättningarna på kulturarbetsmarknaden. För att jobb- och utvecklingsgarantin ska nå sina mål på kulturområdet krävs att man redan från början, i likhet med vad som gällt inom aktivitetsgarantin, skapar ett utrymme för att ta hänsyn till dessa speciella förhållanden. Exempelvis är det nödvändigt att de som deltar i garantin ges möjlighet att bibehålla och utveckla sitt kontaktnät på kulturarbetsmarknaden.
Den tredje punkten gäller en mindre fråga, men betydelsefull för de som berörs. Det gäller reglerna kring bisyssla. På kulturområdet är det inte ovanligt att den enskilde vid sidan av ett heltidsarbete bedriver en begränsad verksamhet som bisyssla, ofta i företagsform.
Det finns idag ett omfattande regelverk kring bisysslorna som syftar dels till att begränsa dess ekonomiska omfattning, dels till att säkerställa att bisysslan inte hindrar personen i fråga att anta ett lämpligt heltidsarbete. Det senare prövas främst genom att bisysslan ska ha utförts vid sidan av heltidsarbete i minst sex månader före arbetslöshetens inträde. I regeringens proposition föreslås nu att den tiden utsträcks till tolv månader.
Detta kan synas som en närmast teknisk anpassning till regeringens förslag i övrigt. KLYS vill dock peka på att effekterna på kulturområdet är att det kommer att bli svårare än tidigare att överhuvudtaget få en bisyssla godkänd av en arbetslöshetskassa eftersom det på kulturarbetsmarknaden sällan finns anställningar som sträcker sig över en sammanhängande tolvmånadersperiod.
I propositionen motiverar regeringen sitt förslag med att reglerna kring bisyssla precis som vid normalarbetstidens beräkning bör främja en god förankring på arbetsmarknaden. Kriteriet med krav på en sammanhängande anställning på tolv månader är dock ett dåligt mått på etablering på kulturarbetsmarknaden. Det väsentliga vid en prövning av bisyssla bör vara huruvida en person klarar av att bedriva en bisyssla vid sidan av ett heltidsarbete. Vid en skärpning av reglerna för tiden för bisyssla bör den på kulturområdet kompletteras med en tillämpning som innebär att etableringen kan påvisas på annat sätt än genom att bisysslan bedrivits under en sammanhängande anställning under en tolvmånadersperiod.
För KLYS
Karin Enberg
Ordförande genom
Ulrica Källén
Förbundssekreterare