KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 15 september 2006

KLYS’ och COPYSWEDEs gemensamma yttrande över slutbetänkandet SOU 2006:51 Tillgänglighet, mobil-TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor

Innehåll

Presentation
Inledning
I Vissa villkorsfrågor
2.2.3 Överväganden och förslag
Del II Mobil TV

Presentation

KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - är ett samarbetsorgan och paraply för 18 konstnärsorganisationer, som i sin tur företräder individuella upphovsmän och utövande konstnärer inom ord-, ton-, bild- och scenområdet. KLYS samordnar medlemsorganisationernas synpunkter i frågor av gemensamt intresse som t ex i upphovsrätts-, arbetsmarknads-, medie- och yttrandefrihetsfrågor.

Den ekonomiska föreningen COPYSWEDE har till ändamål att för konstnärorganisationernas räkning träffa avtal samt inkassera och fördela ersättning för vissa vidareutnyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer. De områden som COPYSWEDE huvudsakligen verkat inom gäller vidareanvändning av verk och prestationer i form av ljud och rörliga bilder, främst radio och TV-program. COPYSWEDE har 14 medlemsorganisationer som alla företräder konstnärligt och litterärt verksamma upphovsmän och/eller utövande konstnärer på olika områden.

Inledning

Att värna om en stark yttrandefrihet och en rik mångfald i olika medier är ett grundläggande mål för medie- och kulturpolitiken. En vidsträckt yttrandefrihet utgör också en viktig förutsättning för ett fritt konstnärligt skapande. Det är rimligt att staten tar ett visst ansvar för att säkerställa yttrande- och informationsfriheten samt mångfalden i medierna genom att stimulera förekomsten av mångsidiga oberoende medier och genom utvecklande av public serviceverksamheterna. Samtidigt är det viktigt att de statliga insatserna genom lagstiftning och tillståndsgivning utformas på ett sådant sätt att de inte styr det konstnärliga och redaktionella innehållet.

KLYS och COPYSWEDE har lämnat yttranden över tre av radio- och TV-lagsutredningens tidigare delbetänkanden SOU 2003:109 Must carry, SOU 2004:39 Nytt regelverk för mark- sänd digital-TV och SOU 2005:62 Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken och vill erinra om de synpunkter vi framfört i dem.

I den aktuella utredningen föreslås en del förändringar i radio- och TV-lagen (RTVL) som bl a berör tillståndsvillkor och mobil TV. KLYS och COPYSWEDE begränsar sig i det aktuella yttrandet till att kommentera vissa avsnitt i utredningen och framförallt de delar som berör yttrandefrihet, mobil TV samt översynen av EU:s TV-direktiv.

I Vissa villkorsfrågor

De lagändringar som föreslås i avsnittet syftar till att skapa mer likvärdiga regler för samtliga sändningar oberoende av om sändningarna sker på ett sätt som kräver tillstånd eller på något annat sätt. Vidare föreslås kraftfullare åtgärder vid upprepade överträdelser av tillståndsvillkor som rör innehållet i sändningarna.

KLYS och COPYSWEDE är av uppfattningen att en sund konkurrenssituation mellan de olika televisionsplattformarna skall eftersträvas så långt det är möjligt och i den mån det är försvarbart ur ett yttrandefrihetsrättsligt perspektiv. Det är värdefullt att samma regler kan tillämpas på samtliga TV-sändningar från ett företag oberoende av hur sändningen distribueras. Kabel-TV-sändningar har dock som bekant en särställning.

När det gäller upprepade överträdelser av innehållsvillkor delar KLYS och COPYSWEDE utredningens bedömning att det är viktigt med effektiva sanktioner för att komma till rätta med sådant missbruk, i alla fall beträffande överträdelser av de regler som begränsar annonsering och reklam.

2.2.3 Överväganden och förslag

I utredningen föreslås att vissa innehållsvillkor som blivit allmänt tillämpliga vid tillstånds-givningen blir kodifierade och inskrivna i RTVL. Detta gäller villkoren att sändningsrätten skall utövas sakligt, att programverksamheten skall respektera enskilds privatliv och att den som har rätt att sända reklam inte får diskriminera annonsörer. Eftersom dessa synes självklara för alla typer av programföretag genom att de utvecklats till standardvillkor finner utredningen det ändamålsenligt att de gäller generellt genom inskrivning i lagtext.

KLYS och COPYSWEDE menar dock att förslaget innebär en alltför långtgående inskränk-ning i programföretagens yttrandefrihet. Största försiktighet bör alltid iakttas när ett förslag till lagändring utgör en inskränkning i den grundlagsskyddade yttrandefriheten. En begränsning i sändningsrätten får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. KLYS och COPYSWEDE ifrågasätter därför om utredningens motiv för grundlagsinskränkningen är tillräckligt tungt vägande för att legitimera en begränsning av yttrandefriheten av detta slag. Med tanke på det begränsade utrymmet för analoga och digitala sändningar kan vissa inskränkningar vara befogade, men omständigheten att tillståndsvillkoren kommit att utgöra en slags standard vid tillståndsgivningen är enligt KLYS och COPYSWEDE inte skäl nog att för att begränsa yttrandefriheten i svensk rätt på sätt som föreslås. Vi avstyrker därför detta förslag.

När det gäller införande av en generell lagregel om skyldighet att respektera enskilds privatliv är det viktigt att en sådan inte i större utsträckning än tidigare begränsar allmänhetens intresse av informations- och yttrandefrihet. En fråga man kan ställa sig är hur tolkningen av den föreslagna ordningen kommer att påverkas av den s k Caroline av Monaco-domen (lex Caroline), eftersom avvägningen mellan allmänintresset och den enskildes skydd för privatlivet skall göras med beaktande av Europadomstolens slutsatser i domen. Caroline av Monaco-domen är mycket långtgående till förmån för skyddet för privatliv. KLYS och COPYSWEDE anser dock att den avvägning som Granskningsnämnden hittills har gjort i sin praxis, nämligen att det skall räcka att det finns något allmänintresse, är rimlig och bör gälla även framgent.

Det finns anledning till stor försiktighet när det gäller bedömningen av om svensk lagstiftning till skydd för privatlivet behöver anpassas till Caroline av Monaco-domen. Frågan kräver i vilket fall som helst mer ingående överväganden och bör, när det gäller grundlagsskyddade medier, vara en fråga för Tryck- och yttrandefrihetsberedningen, och i övrigt en fråga för den relativt nytillsatta Integritetsskyddskommittén. Mot denna bakgrund avstyrker KLYS och COPYSWEDE utredningens förslag i denna del.

Utredningen vill vidare skärpa sanktionsbestämmelsen beträffande överträdelser av 6 kap 2 § RTVL. KLYS och COPYSWEDE ställer sig mycket negativa till förslaget eftersom det, liksom vissa andra förslag i utredningen, hotar det redaktionella oberoendet och leder till en urholkning av yttrandefriheten om det genomförs.

KLYS och COPYSWEDE avvisar också det förslag i utredningen som innebär att tillsynen enligt 9 kap 1 och 2 §§ RTVL överförs från Justitiekanslern (JK) till Granskningsnämnden för radio och TV. Vi anser att tillsynen i denna del alltjämt bör tillkomma JK. Enligt TF och YGL skall JK vaka över att gränserna för tryck- och yttrandefriheten enligt dessa lagar inte överskrids. JK är ensam åklagare i tryck- och yttrandefrihetsbrott. De bedömningar som avses i 6 kap 2 § RTVL är fortfarande sådana att de har ett nära samband med bedömningar om vad som är missbruk av yttrandefriheten.

Enligt utredningens bedömning bör det införas en möjlighet att förena ett sändningstillstånd med villkor om att villkoren i tillståndet som rör sändningarnas innehåll även ska gälla för kompletterande sändningar via satellit, som görs för att uppfylla en skyldighet att sända program till hela landet eller till viss del av landet. Det kan tyckas inkonsekvent att t ex SVT Europa, som endast sänder program som är identiska med SVTs markbundna programsändningar och dessutom vid samma tidpunkt, inte behöver följa samma villkor som i SVTs sändningstillstånd. Sändningar från ett och samma programföretag lyder således under olika regler beroende på valet av utsändningsteknik. KLYS och COPYSWEDE kan dock inte se att den föreslagna regeln är nödvändig. Eftersom de kompletterande satellitsändningarna är helt identiska med sändningarna i marknätet och alltid sänds vid samma tidpunkt som dessa har ju tillståndsvillkoren samma genomslag i fråga om dessa sändningar som i fråga om marksändningarna ändå.

Del II Mobil TV

I denna del har det varit utredningens uppdrag att utreda vissa frågor om tillstånd enligt RTVL för programföretag, andra innehållsleverantörer och operatörer samt reglering av mobila TV-sändningars innehåll.

Som konstateras i betänkandet är mobil TV i sin linda tekniskt, administrativt och affärs-mässigt och det är först sedan det gått ett tag som man med någorlunda säkerhet kommer att kunna uttala sig om vart utvecklingen tar vägen. Någon form av genombrott torde dock vara alldeles runt hörnet. EU-kommissionen har redan ansett sig kunna identifiera mobil TV som en viktig tillväxtbransch för EU i stort. Man kan därför inte annat än hålla med betänkandet om att det är angeläget att redan nu ägna utredningsresurser åt att kartlägga och skapa förutsättningar för att hantera omedelbara behov i den initiala fasen och att röja eventuella hinder för en effektiv utveckling ur vägen.

I det korta perspektivet ter sig betänkandets ställningstaganden rimliga och välbetänkta. Förutsatt att statsmakterna etablerar en beredskap för att nära följa utvecklingen kan KLYS och COPYSWEDE tillstyrka betänkandet förslag. Med detta sagt bör dock följande påpekas.

När det gäller RTVLs tillämplighet är det avgörande om sändningarna ifråga riktar sig till allmänheten på ett sådant sätt att de samtidigt och utan särskild begäran är tillgängliga för envar.

I betänkandet redogörs för några scenarier för tillhandahållande av mobil-TV och dessa analyseras utifrån RTVL-kriterier. KLYS och COPYSWEDE anser att det inte är helt lyckat att blanda in de datortekniska begreppen strömning och nedladdning i sammanhanget. Begreppen tillför inget till analysen av vilka subjekt som ur tillämplighetssynvinkel tillhandahåller sändningarna och på vilket sätt. De riskerar snarare att krångla till.

När det gäller frågan om tillståndsplikt kan man konstatera att både rundradio och mobiltelefontrafik är radiosändningar i marknät. Radiotekniskt har därför avgränsningen mellan kategorierna alltid varit något godtycklig. När nu TV-material kommer att börja förmedlas i stor skala i telefonsegmentet framstår gränsdragning som än mer irrelevant.

De olika distributionsmarknaderna närmar sig varandra tekniskt och affärsmässigt. Plattformarna och tjänsterna därpå flyter ihop och frågan om vad som ur mediepolitisk synvinkel bör vara tillståndspliktigt torde komma att behöva utvärderas från grunden framöver.

När det gäller frågan om regler för annonser och sponsrade program i mobil TV vill KLYS och COPYSWEDE hänvisa till vår principiella syn på den upphovsrättsliga aspekten av reklam och annonser i TV som framgår av vårt remissyttrandet över SOU 2005:62 Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken, där vi bl a anför att den konstnärliga och redaktionella integriteten samt upphovsmännens rättigheter bättre måste garanteras i TV-sändningar.

I den aktuella utredningen redogörs för översynen av EU:s TV-direktiv och EU-kommissionens förslag till nytt TV-direktiv, som bl a innehåller en rad liberaliseringar av reklamreglerna. KLYS och COPYSWEDE vill påpeka att EU-kommissionens förslag fortfarande bara är ett förslag och att det kan komma att skärpas under den fortsatta behandlingen i EU-parlamentet. Huvudregeln i TV-direktivet att reklaminslag skall infogas mellan program gäller således alltjämt och kan komma att återföras i förslaget till nytt TV-direktiv. Värt att notera är dock att det i kommissionens förslag fortfarande finns kvar ett villkor om att kommersiella inslag endast får sändas så länge programmens integritet och rättighetshavarnas rättigheter skyddas.

Villkoret är viktigt eftersom hänvisning därigenom sker till de rättigheter som upphovsrättslagen ger, bl a upphovsmäns ideella rätt till sina verk. Beträffande ideellrättslig kränkning med anledning av reklamavbrott i film kan nämnas Svea hovrätts dom av den 12 april 2006, där hovrätten konstaterade att TV4 genom att sända reklamavbrott i Vilgot Sjömans och Claes Erikssons filmer ändrat i verken och därmed kränkt de båda upphovsmännens egenart enligt 3 § upphovsrättslagen som reglerar ideell rätt. Domen har inte vunnit laga kraft, eftersom TV4 har överklagat den till Högsta domstolen.

Man bör således ta hänsyn till upphovsrättsskyddet när reglering av annonser i mobil TV skall ske. KLYS och COPYSWEDE är kritiska till att mobil TV skall komma att åtnjuta en liberalare reglering härvidlag än vanliga TV-sändningar. Vi anser att samma regler bör gälla för alla TV-sändningar för att skapa konkurrensneutralitet mellan olika distributions-plattformar. Utredningens förslag bygger på antagandet att program i mobil TV bara kommer att pågå under några minuter, vilket inte alls behöver bli fallet. KLYS och COPYSWEDE avstyrker därför slutbetänkandets förslag i avsnitt 7.6.3. I sammanhanget vill KLYS och COPYSWEDE också påpeka att EU:s TV-direktiv ger varje medlemsstat rätt att tillämpa striktare regler för TV-sändningar från programföretag inom den egna jurisdiktionen. Denna möjlighet bör Sverige utnyttja i större utsträckning, särskilt när det gäller regler för annonsering och reklamavbrott.

KLYS har tidigare anfört att den svenska regeringen såvitt avser reklamreglerna skall verka för undantag från sändarlandsprincipen vid den pågående översynen av direktivet. De programföretag som i huvudsak riktar sina TV-sändningar till ett annat land bör således omfattas av mottagarlandets regelverk när det gäller reklam. Vi anser dock att det är ännu viktigare att regeringen på ett kraftfullare sätt än hittills vid översynen av direktivet arbetar för att reklamreglerna som sådana skärps i TV-direktivet. Härmed skulle restriktivare regler komma att gälla i alla EU- och EES-länder och något avsteg från sändarlandsprincipen inte vara nödvändig på reklamområdet. På detta sätt skulle en mer rättvis konkurrenssituation komma att gälla inte bara i Sverige utan även mellan övriga EU- och EES-länder.

För KLYS
Ulrica Källén, förbundssekreterare/jurist

För COPYSWEDE
Gun Magnusson, verkställande direktör