Stämningsansökan Vilgot Sjöman

Innehåll

Yrkande
Sakomständigheter
2. Parter
3. Televisionens utveckling och reglering med avseende på reklam
4. Alfred; skapandet och spridningen av filmverket
Rättsliga omständigheter
6. Intrånget och den rättsliga grunden
Bevisning
Handläggning

ANSÖKAN OM STÄMNING

KÄRANDE
Vilgot Sjöman, 241202-0816, Banérgatan 53, 115 22 Stockholm

Ombud
Advokat Håkan Sjöström och jur kand Catharina Claeson, Advokatfirman Glimstedt, Box 2259, 403 14 Göteborg

SVARANDE
TV4 AB, 556242-7152, 115 79 Stockholm

SAKEN
Upphovsrättsintrång

YRKANDE

Vilgot Sjöman yrkar att tingsrätten förpliktar TV4 AB att i enlighet med 54 § 3 st lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk till honom utge tvåhundrafemtiotusen (250 000) kronor jämte ränta enligt räntelagen från dagen för delgivning av ansökan om stämning.

Sjöman yrkar vidare ersättning för rättegångskostnader.

SAKOMSTÄNDIGHETER

1. Presentation av tvisteföremålet

Den 15 juni 2002 visade TV4 långfilmen Alfred. Filmen avbröts vid tre tillfällen för reklaminslag. Vilgot Sjöman, som är manusförfattare och regissör till filmen, gör gällande att TV4 genom att visa filmen med reklamavbrott har kränkt Sjömans litterära och konstnärliga anseende och egenart, dvs TV4 har gjort intrång i hans ideella rätt till filmverket.

2. Parter

2.1 Käranden - Vilgot Sjöman

Vilgot Sjöman har verkat som författare och filmregissör sedan 1940-talet. Han har skrivit manuskript och regisserat ett femtontal filmer, däribland 491, Jag är nyfiken - gul, Jag är nyfiken - blå, En handfull kärlek, Fallgropen och Alfred. Till detta kommer att antal scen- och radiopjäser.

2.2 Svarandebolaget - TV4 AB

TV4 AB (TV4) driver den marksända kanalen TV4 och är moderbolag i TV4-koncernen. Kanalen vidaresänds till kabelhushåll i de nordiska länderna; i Sverige till samtliga kabelhushåll, cirka 2 500 000, i Danmark till drygt 1 100 000, i Norge till knappt 400 000 och i Finland till 150 000 hushåll. Kanalen har i Sverige en tittarandel som i september 2002 uppgick till knappt 25 procent.

För rätten att sända via marknätet betalar TV4 till staten en koncessionsavgift bestående av en fast del om 4 167 000 kronor för varje månad under vilken sändningsverksamhet bedrivits och en rörlig progressiv del baserad på reklamintäkterna. För år 2002 har den fasta delen fastställts till 58 476 000 kronor och den rörliga delen avseende första halvåret 2002 till 171 819 613 kronor.

TV4:s reklamintäkter uppgick 2001 till 1 738,4 miljoner kronor och under år 2002 till 1806,4 miljoner kronor. För varje långfilm uppbär TV4 ca 3 500 000 - 4 000 000 kronor i intäkter för den reklam som utgör avbrott i filmen.

3. Televisionens utveckling och reglering med avseende på reklam

3.1 Radio- och TV-lagen

Sändning av TV-program till allmänheten regleras i Radio och TV-lagen som utgör en offentligrättslig reglering, innefattande tillstånd och villkor för reklam i TV. Program som sänds i TV är föremål för skydd enligt lagen om upphovsrätt. Radio- och TV-lagens reglering och tillämpning måste utgå från de förutsättningar som ges genom upphovsrättslagen avseende de rättigheter som berörs av TV-verksamheten och sändning av program.

I Sverige startade Public Service-televisionen 1956; till största delen finansierat av radio- och TV-licensavgiften. 1991 infördes ändringar i radiolagen (1966:755) som möjliggjorde reklamfinansierade TV-kanaler i Sverige. TV4 inledde sändningar via marknätet. Förutom SVT1, SVT2 och TV4, som sänds via marknätet, finns tillgång till kanaler, bl a TV3 och TV5, genom satellit och kabel. Dessa företag är domicilierade i Storbritannien.

1996 trädde radio- och TV-lagen (1996:844) i kraft. Annonser i TV-sändning skulle sändas mellan programmen. Följaktligen var det inte, oberoende av upphovsmannens tillstånd, tillåtet att avbryta långfilm för annonser. Redan i propositionen (prop. 1990/91:149 s 106) hade konstateras att TV-tittarna i de flesta fall torde uppfatta annonsavbrott som mycket störande och att i en film förtar avbrotten verkan av den dramatiska handlingen och gör det svårare att följa programmet.

På grund av legaldefinitionen av beteckningen program samt med hänvisning till yttrandefrihetsgrundlagen ansågs radio- och TV-lagen ge utrymme för att avbryta ett program för ett annat. Med hänvisning till denna tolkning började TV4 införa reklam före och efter det avbrytande programmet, bl a genom att lägga in s.k. "inför program". Under 90-talet har Granskningsnämnden bedömt att TV4 gjort otillåtna reklamavbrott vid ett flertal tillfällen och ansökt hos Länsrätten om påförande av särskild avgift. Huruvida nämnda avbrott kunde strida mot upphovsrättslagen prövades inte av Granskningsnämnden.

Reglerna avseende annonsavbrott ändrades i april 2002. De svenska reglerna ansågs inte tillgodose sitt syfte, nämligen att skydda publikens möjlighet att ta del av programmen utan att störas av annonser, eftersom de svenska reglerna inte hindrade att ett program avbröt ett annat program som omgavs av annonssändningar (prop. 2001/02:82). Enligt den nya lydelsen skall annonser i TV-sändning fortfarande som huvudregel sändas mellan programmen. Under vissa förutsättning får annonser dock avbryta ett program om det sker på sådant sätt att - med hänsyn till naturliga pauser samt programmets sändningslängd och karaktär - varken programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. I spelfilmer och filmer som är gjorda för TV - utom TV-serier, lätta underhållningsprogram och dokumentärprogram - får annonser sändas om den programlagda sändningstiden överstiger 45 minuter.

Den nya lagstiftningen möjliggör således från offentligrättsliga utgångspunkter avbrott i spelfilm. Regeringen har därför betonat att ändringarna i lagen inte inverkar på de upphovsrättsliga reglerna och att en kränkande ändring eller ett avbrott i ett filmverk även i framtiden kommer att kräva rättighetshavarens tillstånd i den mån det följer av gällande rätt eller avtal.

Radio- och TV-lagens regler påverkar således inte det rättsskydd som föreligger enligt lagen om upphovsrätt. Ovan nämnda formulering i radio- och TV-lagen om att inte kränka "rättighetshavarnas rättigheter" genom annonser har emellertid fäst uppmärksamhet på betydelsen av att ta hänsyn till upphovsrätten. Som kommer att framgå nedan har emellertid TV4 tagit den förändrade Radio- och TV-lagen till intäkt för att göra avbrott i bl a film för reklam.

3.2 Reklam- och annonsförsäljning i TV

TV4s utbud av reklamtid utgör en del av TV-reklammarknaden som huvudsakligen tillhandahålls genom förmedlingsbyråer. Valet och önskemål av reklamtid från annonsörerna påverkas av bl a produkt och dess målgrupp/omsättningskrets. Kostnaden för reklamplatsen påverkas av bl a dygnstiden för reklamavbrottet och vid film den estimerade tittarsiffran. Vid reklam i film utgör således filmverket en bestämmande faktor för prissättningen.

På uppdrag av TT lät SIFO göra en intervjuundersökning i augusti 2002 av 1 000 personer, bilaga 1. Resultatet härav visade att 80 procent upplever reklamavbrott som störande.

4. Alfred; skapandet och spridningen av filmverket

4.1 Filmskapande - upphovsrättsligt skyddade prestationer

Filmskapande bygger på prestationer som åtnjuter skydd som upphovsrättsligt verk. Tillkomsten av film bygger på en idé som omsätts och utvecklas i ett manus, innehållande bl a anvisningar och repliker till skådespelarna. Med detta som utgångspunkt leder regissören inspelningen av filmen tillsammans med bl a skådespelare, fotograf, ljudansvarig samt andra aktörer. Genomförandet av detta arbete är individuellt för respektive regissör. Oberoende härav föranleder inspelningsarbetet kontinuerliga överväganden och beslut från regissörens sida. Regissörens arbete och insats kan jämföras med dirigentens.

När alla scener spelats in sätts dessa samman till en helhet, varvid materialet bearbetas genom klippning. Själva klippandet sker av en särskild person, men regissören är ofta delaktig och den som slutligen bestämmer. Klippningen av filmen tar ofta flera månader och föranleder vanligen komplettering av nya scener och ytterligare filminspelning.

När klippningsarbetet är klart visas filmen för provpublik. Detta sker i flera omgångar med omklippningar. Efter att filmen är helt färdigklippt sker ljudläggning med dialoger, effekter, atmosfärer och musik, som finns inspelade. Samtidigt med ljudmixningen sker ljussättning av filmen. Arbetet sker i första hand i samråd med fotografen, men även i detta fall medverkar regissören.

4.2 Filmverket Alfred

Filmprojektet Alfred igångsattes nyåret 1992. Vilgot Sjöman tillfrågades av Sandrew Film AB om han vore intresserad att skriva ett filmmanuskript på basis av Kenne Fants biografi ”Alfred Bernard Nobel”. Biografin tillhandahöll uppgifter om Alfred Nobels liv som kunde nyttiggöras vid manuskriptskrivandet. Det förelåg dock ingen lämplig struktur och det fordrades dessutom ytterligare forskning, i första hand rörande två kvinnor i Alfred Nobels liv: fredspristagaren Bertha von Suttner och älskarinnan Sofie Hess, vilket krävde ansenlig tid.

Avtal slöts mellan Sandrews och Handelsbolaget Vilgot Sjöman. Genom avtalet förvärvade Sandrews rätten till manuskriptet i fem år. Om projektet fullföljdes till produktion skulle filmrättigheterna gälla för en tid av femtio år. Handelsbolaget Vilgot Sjöman garanterade att de rättigheter som förvärvades uppläts helt och fullt samt inte kränkte någons rätt.

Då manuskriptet godkänts av filmbolaget Sandrews tillfrågades Vilgot Sjöman om han ville åta sig att regissera det egna manuskriptet. Ett avtal om regi ingicks. Genom avtalet förvärvade Sandrews för all framtid samtliga Vilgot Sjöman Handelbolags och Vilgot Sjömans rättigheter till och i filmen avseende alla kända och okända media.

Inspelningen pågick i ca 65 dagar under sensommaren och hösten 1994. Därefter vidtog klippningen som gjordes i kontinuerligt samarbete mellan Vilgot Sjöman och klipparen under fyra månader. Sedan visades filmen för provpublik, varefter ljudläggningen tog vid. I filmen Alfred talas tre språk (tyska, franska, svenska), vilket är ovanligt i svenskproducerad film. Detta ledde till ett omfattande ljudarbete (postsynchronisation mm) vilket dag-för-dag leddes av Vilgot Sjöman. Ljudläggningen pågick i tre månader.

Premiär ägde rum den 29 september 1995. Då SVT bidragit till finansieringen kom filmen att småningom visas i Sveriges Radio/Televisionen.

4.3 Reklamavbrottet i filmverket Alfred

Filmen Alfred sändes av TV4 lördagen l5 juni 2002 kl. 19.30. Den visades då med tre avbrott för reklam, var och ett ca 5 minuter långt. Det första avbrottet skedde efter 31 minuter, det andra efter en timma och 14 minuter och det tredje efter en timma och 54 minuter. Vilgot Sjöman anmälde detta till Granskningsnämnden för Radio och TV som i beslut den l8 september 2002, bilaga 2, fann att avbrotten inte stod i strid med radio- och TV-lagen, dock att frågan huruvida upphovsmannens ideella rätt har blivit kränkt ankommer ytterst på allmän domstol.

Granskningsnämndens utlåtande föranledde ett antal regissörer att i en tidningsartikel i Aftonbladet den 19 oktober 2002 uttala sig om reklamavbrott i film, bilaga 3. Härav framgår att artikelförfattarna/regissörerna ansåg det kränkande att göra avbrott för reklam i film. Detta framgår även av Ingmar Bergmans öppna brev med motivering till utdelningen av Ingmar Bergman-priset 2002 till Vilgot Sjöman, bilaga 4.

Granskningsnämndens utlåtande föranledde organisationen KLYS (Samarbetsorgan för konstnärliga och litterära yrkesutövare i 17 svenska organisationer) att i januari 2003 uppvakta kulturministern med begäran om att Radio- och TV-lagen skulle ändras så att reklamavbrott av filmverk inte är tillåtet från offentligrättsliga utgångspunkter. Beskedet blev att det inte är aktuellt med någon ändring av Radio- och TV-lagen, bl a med hänvisning till att det är upphovsrättslagen som reglerar upphovsmännens rättigheter och kränkningar härav.

Därmed är frågan om det är tillåtet med reklamavbrott i filmverk huvudsakligen hänvisad till de som är rättsinnehavare till sådana verk.

RÄTTSLIGA OMSTÄNDIGHETER

5. Rättsliga utgångspunkter - Upphovsrättslagen

Ensamrätten enligt upphovsrätten innefattar två befogenheter/förfoganden, dels de ekonomiska som regleras i 2 §, dels de ideella som regleras i 3 §. Det här målet gäller den ideella rätten. Enligt 3 § 2 st upphovsrättslagen får ett verk inte ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks, och verket får inte heller göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

Den ideella rätten har sin grund i det samband som uppkommit mellan upphovsmannen och verket genom det arbete som är nedlagt i skapandet härav. Rätten har karaktär av skyddslagstiftning för upphovsmannen vilket bekräftas av att den inte är överlåtbar. Däremot kan rättigheten efterges men denna möjlighet är starkt begränsad, 3 § 3 st. I Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (BK) infördes 1928 en artikel om den ideella rätten, art 6bis, som numera lyder:

Oberoende av sina ekonomiska rättigheter och även efter överlåtelse av dessa behåller upphovsmannen rätten att anges som upphovsman till verket samt rätten att motsätta sig varje förvanskning, stympning eller annan ändring av verket eller varje annat förfarande med avseende på detta, som är till men för hans ära och anseende.

Kränkningen av upphovsmannens anseende i 3 § skall ta sin utgångspunkt i den uppfattning omgivningen har av honom som konstnär och inte som samhällsmedlem. Kränkning av egenarten avser intresset och skydd mot angrepp i förhållande till verkets identitet och den känsla upphovsmannen som konstnär hyser för det verk han skapat. (SOU 1956:25 s 122, prop. 1960:17 s 71)

Enligt förarbetena (SOU 1956:25 s 123, prop. 1960:17 s 71) skall vid bedömningen av om ändringarna kan anses kränkande för upphovsmannen saken ses från dennes synpunkt men i övrigt skall det anläggas en såvitt möjligt objektiv måttstock. Som exempel nämns att obetydliga tryckfel och översättningsfel inte kan hänföras till detta. Bedömningen skall ske med utgångspunkt från förhållandena inom den konstart det är fråga om och med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. Största hänsyn bör tas till verkets art och dess betydelse i litterärt och konstnärligt avseende. Om verket återges som original har upphovsmannen ett berättigat intresse av att detta sker i så trogen anslutning till originalverket som möjligt. Egenmäktigt företagna tillägg, uteslutningar och förändringar kan lätt medföra att verket framstår som förvanskat eller vanställt och är i sådant fall kränkande för upphovsmannen.

Fråga om reklamavbrott eller liknande kommersiell användning av filmverk för reklam har inte varit föremål för prövning i praxis. Tidigare rättspraxis avseende den ideella rätten är därför av begränsat intresse.

6. Intrånget och den rättsliga grunden

6.1 Beskrivning av intrånget

Vilgot Sjöman innehar i egenskap av manusförfattare och regissör upphovsrätt såvitt gäller den ideella rätten till filmverket Alfred. Varken i avtalen med Sandrews eller i annat avtal har Vilgot Sjöman eftergivit sin ideella rätt avseende filmen och kan därför göra denna rätt gällande. Vilgot Sjöman anser sig kränkt av avbrotten för reklam i filmen.

Filmverket består av en serie sammanhängande sekvenser som bildar en helhet för en obruten sändning under viss tid. Bakom varje sekvens ligger ett omfattande arbete med kompositioner av dialog, bilder, röster och musik för att skapa den stämning, karaktär, bild mm som Vilgot Sjöman m fl. vill uppnå och förmedla. Varje bildruta är noggrant utvald och arrangerad. Anspelningar och upprepningar inom ramen för filmen är placerade med sådana tidsintervall att tittaren skall associera till händelser som tidigare utspelat sig i filmen. Vilgot Sjöman har satt sin konstnärliga särprägel på verket. Åtskiljs en del av filmen från en annan genom avbrott innebär detta att filmens kontinuitet, tempo och rytm störs och bryts. Den helhet som kompositionen av bilder, röster och musik utgör går därmed förlorad eller skadas.

Avbrott i filmen försämrar även tittarens förutsättningar att leva sig in i filmens handling och ta del av dess budskap; illusionen bryts. Det föreligger risk för att tittaren avbryter tittandet eller i samband med avbrottet tar en "paus" och går miste om delar av den fortsatta handlingen.

Reklamen för in främmande handling/element som förmedlar andra budskap, idéer, ideal och stämningar än de som skapats, eftersträvats och utvecklats i filmen. Detta försvårar ytterligare för tittarna att vidhålla illusionen. Reklaminslaget utgör därför ett element som förstärker den kränkande karaktären.

Avbrott av film för reklam utgör en ändring av filmverk. Sådana ändringar får med hänsyn till vad som ovan anförts presumeras vara kränkande i sig enligt 3 § 2 st. Vilgot Sjöman upplever och anser sig också kränkt av varje sådant avbrott. På grund härav får de påtalade avbrotten anses medföra en kränkning av Sjömans konstnärliga egenart, även från objektiva utgångspunkter. Detta bekräftas i själva verket av att tittare upplever avbrotten som störande och av det motstånd som uttalats mot reklamavbrott av många av Sveriges främsta regissörer.

Då tittarna finner avbrotten störande påverkas även tittarens uppfattning om filmens kvaliteter. Tittarnas värdeomdöme av filmen måste anses stå i direkt relation till deras uppfattning om skaparna av filmen, varför den ändring som avbrotten utgör även leder till en kränkning av Sjömans anseende.

6.2 Sammanfattning av den rättsliga grunden

Filmen Alfred är cinematografiskt verk enligt 1 § 1 st 4. URL. Huvudupphovsman är Vilgot Sjöman i egenskap av regissör och ensam manusförfattare. Filmen i vad avser Sjömans manus och regi åtnjuter skydd enligt 1 § URL såsom ett litterärt och konstnärligt verk.

Filmen och de däri ingående ovan angivna - av URL skyddade - prestationerna har utifrån upphovsmannens ekonomiska förfoganderätt lovligen gjorts tillgänglig för allmänheten genom sändning, dels primärsändning som i ekonomiskt hänseende TV4 själva svarar för, dels de olika former av vidaresändningar som TV4s programinnehåll blir föremål för.

Den aktuella filmen har av TV4 ändrats så tillvida att tre reklamavbrott infogats på vardera drygt fem minuter. Dessa reklamavbrott i filmen, som gjorts tillgänglig för allmänheten genom ovan angivna sändningar, innebär att Vilgot Sjömans konstnärliga och litterära anseende och egenart trätts för när. Nämnda intrång i Vilgot Sjömans ideella ensamrätter har ägt rum i vart fall av oaktsamhet. TV4 är därför skyldigt att utge ersättning för det lidande och förfång Vilgot Sjöman haft, enligt 54 § 3 st URL. Ersättningsbeloppet har skönsmässigt och symboliskt uppskattats till 250 000 kronor.

BEVISNING

Muntlig

- Förhör under sanningsförsäkran med Vilgot Sjöman till styrkande av att han

- känner sig kränkt till anseende och egenart av att TV4 sänt filmen Alfred med avbrott för reklam och
- haft lidande eller annat förfång av nämnda reklamavbrott.

Skriftlig

- SIFO-undersökning, bilaga 1,

till styrkande av att tittare störs av och ogillar avbrott för reklam i filmer.

- Artikel/insändare i Aftonbladet, bilaga 3,

till styrkande av att artikelförfattarna/regissörerna anser det kränkande att göra avbrott för reklam i film.

- Brev med motivering till Ingmar Bergman-priset 2002, bilaga 4,

till styrkande av att Ingmar Bergman i sin egenskap av regissör anser det kränkande att göra avbrott för reklam i film.

Syn

- Syn genom visning av filmen Alfred med påtalade reklamavbrott

till styrkande av att Sjöman till anseende och egenart är kränkt av att TV4 sänt filmen med avbrott för reklam.

HANDLÄGGNING

Vilgot Sjöman hemställer att detta mål handläggs gemensamt med mål nr T 3204-03, Claes Eriksson./. TV4.

Som ovan

Håkan Sjöström, Catharina Claeson