KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 6 april 2006

COPYSWEDE och KLYS med gemensamma synpunkter på EU-kommissionens rekommendation om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet

Syftet med rekommendationen uppges vara att säkerställa att gränsöverskridande licenser för hela EU-området skall kunna ges på ett och samma ställe, i ett och samma avtal när det gäller att utnyttja musiktjänster på nätet. Rekommendationen utgår ifrån att detta kan åstadkommas genom att upphovsmän och utövande konstnärer samt andra rättighetshavare på området tvingas att ändra sitt sätt att kollektivt förvalta sina rättigheter via collecting societies. I rekommendationen finns därutöver bestämmelser som syftar till att se till att öka valfriheten för rättighetshavare samt att tvinga fram en hederlig, rättvis och transparant hantering av rättighetshavarnas rättigheter via collecting societies.

Till rekommendationen finns det också en ”impact assesment” som skall förklara konsekvenserna av rekommendationen.

Rekommendationen och konsekvensanalysen är emellertid inte de enda åtgärderna som EU-kommissionen vidtagit när det gäller kollektiv rättighetsförvaltning inom EES-området. I ett statement of objections (case COMP/C2/38.698-CISAC) anser kommissionen att det är oförenligt med EUs konkurrensregler att upprätthålla det system med ömsesidighetsavtal och territoriell rättighetsbevakning land för land som det nuvarande internationella samarbetet mellan rättighetshavarorganisationer världen över bygger på. På så sätt utsträcks de aktuella frågorna till att gälla – inte bara musikområdet och inte heller endast licensiering av musiktjänster via nätet. Radio- och TV-sändningar och dessas vidaresändning i kabel-TV-nät nämns uttryckligen.

Det material som måste gås igenom för att man skall kunna få en tydlig och klar bild av effekterna av kommissionens agerande är mycket omfattande och frågorna är delvis mycket komplexa. Det har inte varit möjligt för COPYSWEDE och KLYS att nu endast på ett par veckor dels göra oss en bild av hela frågan, dels förankra samtliga frågor hos våra 18 medlemsorganisationer. Kommissionen har inte heller i sitt arbete med dessa frågor berett konstnärsorganisationerna tillfälle att få information eller lämna synpunkter. Med hänvisning till vad ovan sagts väljer vi därför i detta yttrande att fokusera på några huvudlinjer. COPYSWEDE och KLYS är båda paraplyorganisationer och våra synpunkter är därför övergripande. De är vidare främst av konstnärspolitisk och kulturpolitisk art. När det gäller detaljfrågor som t ex rättighetshavarnas villkor, repertoarers förvaltning, detaljer i ömsesidighetsavtal etc, utgår vi ifrån att de för närvarande närmast berörda organisationerna, dvs de på musikområdet, kommenterar detta i sina yttranden.

Rekommendationen innehåller regler som skall säkerställa rättighetshavares möjligheter att fritt välja vilken kollektiv rättighetsförvaltare man vill anförtro sina rättigheter åt, dels också en lång rad olika regler om fördelning av ersättningar om noggrannhet i förvaltningen av rättigheterna, om öppenhet i redovisningar osv. Mot dessa regler har vi inga som helst principiella invändningar. Det är vår uppfattning att svenska organisationer redan idag uppfyller alla de ställda kraven. Det torde också vara så att svensk lagstiftning t ex lagstiftningen om ekonomiska föreningar, årsredovisningslagen, allmänna bestämmelser om sysslomannaskap, skyddsbestämmelser som finns inom avtalslicenssystemet för svensk del säkerställer att collecting societies uppträder på ett rimligt sätt. Skulle det behövas något ytterligare, kommer vi knappast motsätta oss att sådana regler införs. Det kan emellertid inte uteslutas att det behövs åtgärder på EU-nivå för att åstadkomma ett bra förhållande mellan rättighetshavare och deras organisationer, rättvis fördelning och icke diskriminering. Det finns därför ingen anledning att från svensk sida motsätta sig detta.

COPYSWEDE och KLYS vill samtidigt framhålla att det är angeläget att Sverige i de fortsatta processerna inom EU kring den kollektiva rättighetsförvaltningen aktivt arbetar för att de former som vi i Sverige och övriga nordiska länder valt att organisera rättighetsförvaltningen i erkänns och respekteras som ett fullgott sätt att uppnå rekommendationens syfte. Uppbyggnaden av rättighetsförvaltningen i Sverige kännetecknas bland annat av ett nära samarbete mellan konstnärsorganisationerna och de kollektiva förvaltningsorganisationerna. Då de nordiska traditionerna på detta område skiljer sig från förhållandena i många andra EU-länder är det viktigt att Sverige, i samarbete med övriga nordiska länder, säkerställer att de åtgärder som vidtas för att uppnå syftena med rekommendationen inte utformas på ett sådant sätt att de kommer i konflikt med eller försvårar de framgångsrika modeller för rättighetsförvaltning som byggts upp i vårt land.

COPYSWEDE och KLYS vill i det sammanhanget också kommentera den tvistelösning som omtalas i rekommendationens punkt 15. För vissa utnyttjanden gäller i Sverige lagen om medling i vissa upphovsrättstvister. COPYSWEDE och KLYS anser att denna reglering är fullt tillräcklig och tillgodoser de syften som finns med rekommendationen.

När man studerar dels rekommendationen, dels kommissionens ovan nämnda ”statement of objections”, får man ingen klar bild av hur ett framtida av kommissionen önskat regelverk och hanteringsordning skulle komma att fungera. Det synes emellertid som om det, åtminstone beträffande europeiska rättighetshavares rättigheter, skulle betyda att dagens system med en enda licens från en enda organisation, omfattande en hel världsrepertoar av verk skulle ersättas av att en licenstagare förvärvar en eller flera licenser för begränsade repertoarer från olika håll. På så sätt skulle det skapas en konkurrens mellan repertoarer företrädda av olika collecting societies samt också konkurrens mellan sällskapen om att förvärva uppdrag från rättighetshavare. Konsekvensen synes bli på en gång en fragmentisering av rättighetsförvaltningen och möjligen en koncentration av den till ett fåtal mycket stora rättighetshavarorganisationer. Ingen av dem torde emellertid komma att kunna ge en heltäckande licens avseende en världsrepertoar.

Kommissionens åtgärder är avsedda att vara ett led i en strävan att förse europeisk industri med ett framgångsskapande innehåll att distribuera via elektroniska nätverk. Vi tror inte att de åtgärder som nu vidtas verkligen leder till detta. Man kan på goda grunder befara att det leder till motsatsen.

Det ömsesidighetsavtalssystem som musikorganisationerna över hela världen har byggt upp är resultatet av ett investeringsarbete som pågått i decennier. Det har lett till en mycket effektiv rättighetsbevakning som gjort det lätt för musikanvändare att få tillgång till den musik man velat ha utan att behöva ”shoppa” runt bland en mängd olika organisationer. Det är också så att musikorganisationernas rättighetsbevakning har tjänat som förebild och modell för andra grupper när det gällt kollektiv rättighetsförvaltning och det har också på andra områden åstadkommits ett liknande system av ömsesidighetsavtal.

Det är säkert så att det krävs en anpassning av systemen för att man skall kunna uppnå målet med EU-vida – och världsvida - licenser för musikanvändning och användning av andra verk via Internet. Det som emellertid hittills presenterats av kommissionen förefaller brådstörtat och innehåller ingen tydlig eller klar linje som kan klargöra spelreglerna för marknadens aktörer. Osäkerhet på marknaden promoverar normalt inte den snabba tekniska och affärsmässiga utveckling som man strävar efter. Infosocdirektivet var ett led i en sådan strävan. Det som kommissionen nu förespråkar, tror COPYSWEDE och KLYS kommer att leda till en försvagning av europeiska konstnärers ställning och öppnar, vad vi kan se, för minst tre för europeisk och svensk kultur icke önskvärda scenarier.

Det första som kan komma att hända är en försvagning av kulturarbetarnas ställning. Kollektiv rättighetsförvaltning har för dem varit deras enda chans att slippa den rovdrift på rättigheter som övermäktiga producenter ofta ägnat sig åt. Genom att förvalta sina rättigheter kollektivt har konstnärerna skapat ett instrument och en garanti för att marknaden kan få tillgång till deras verk och prestationer genom en effektiv licensiering ”i deras egen regi”. På så sätt har det kunnat garanteras ett ekonomiskt utbyte också för konstnärerna när deras verk når framgångar ute på marknaden. En försvagning av den kollektiva rättighetsförvaltningen skulle öppna för en köpfest för producenter av olika slag. På t ex film- och TV-området har dessa producenter i regel inte hemvist inom EES-området utan på andra sidan Atlanten. Om det rör sig om svenska bolag, rör det sig ofta om dotterbolag till utländska producenter. Också helt svenska bolag kan genom andra arrangemang vara starkt beroende av utomeuropeiska producenter. En sådan utveckling skulle inte gagna europeiska konstnärer. Det gagnar heller inte mångfalden i kulturutbudet. Det kommer att bli svårt för smala kulturyttringar att finna vägen till publiken.

Det andra som kommissionens åtgärder på sikt kan komma att leda till är, som ovan påpekats, att collecting societies på olika områden blir mindre representativa än tidigare. Kommissionen har givit uttryck för uppfattningen att olika repertoarer skall kunna konkurrera med varandra. Det tycks finnas en föreställning om att de olika förvaltningsorganisationerna skulle komponera var sin repertoar och därefter konkurrera med den på en marknad. Resonemangen tycks gå ut på att Per Gessle skulle vara utbytbar mot Benny Andersson, att Henning Mankell kan ersätta Lisa Marklund osv. Detta faller naturligtvis på sin egen orimlighet. Det är givetvis ett samhällsintresse att den kollektiva rättighetsförvaltningen, oavsett om det gäller musikaliska verk eller andra verk, är organiserad så att publiken kan få tillgång till allt.

Den tredje effekten av kommissionens förslag blir att fragmentiseringen av rättighetsförvaltningen kommer att göra det dyrt och svårt för producenter och distributörer att skaffa sig heltäckande licenser för vad det man vill göra. Det här gäller i hög grad för företag som t ex Sveriges Television och Sveriges Radio och andra som har ambitioner att erbjuda publiken ett brett och allsidigt programutbud. På vissa områden skulle emellertid nyttjanden ändå kunna komma till stånd om det rör sig om sådant som är samhälleligt angeläget i den utsträckning som motiverar en avtalslicens. Avtalslicensen är ju en bestämmelse som syftar till att göra det möjligt med ett heltäckande rättighetsförvärv, även om den avtalsslutande organisationen inte representerar 100 % av de rättigheter som kommer att utnyttjas. Vilka nya avtalslicenser som på sikt kan komma att behövas är det inte nu möjligt att överblicka.

Kommissionens rekommendation, som ju är det som vi här har blivit ombedda att yttra oss över, handlar om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet och ingenting annat. Det är möjligt att det behövs åtgärder för att säkerställa en smidig rättighetshantering i dessa fall. Som tidigare framhållits har COPYSWEDE och KLYS inte heller några principiella invändningar mot den nu aktuella rekommendationen. När man ser rekommendationen kopplad till de övriga initiativ som kommissionen tagit så förefaller det emellertid att den medicin som kommissionen ordinerar är så stark att patienten riskerar att stryka med – om inte av dess effekter – så av dess biverkningar. Det är enligt COPYSWEDEs och KLYS’ uppfattning inte välbetänkt att söka åstadkomma en förändring i strukturerna för rättighetsförvaltning på detta sätt.

Vi känner oss inte övertygade om att kommissionen självt insett alla sammantagna konsekvenser av de olika åtgärder man nu vidtar. Inte heller har medlemsstaterna och intressenter på området haft tillräckligt stora möjligheter att påverka processen. Att kommissionen främst har haft industripolitiska intressen för ögonen är uppenbart. I artikel 151 i Amsterdamfördraget stadgas emellertid att EU alltid ska beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget, särskilt för att främja och respektera kulturell mångfald. Sverige, liksom övriga EU-länder, är också i färd med att ratificera den nya UNESCO-konventionen om kulturell mångfald . Det finns i det här sammanhanget verkligen skäl att erinra om att de kulturpolitiska åtaganden som följer av dessa dokument får ett tydligt genomslag i den fortsatta processen.

Vi tror att det är nödvändigt att frågan förs upp på politisk nivå. Vi kan inte bedöma vilka möjligheter Sverige har att tillsammans med t ex de nordiska länderna kunna påverka frågan. COPYSWEDE och KLYS föreslår emellertid att det tas ett initiativ för att starta ett sedvanligt arbete med att åstadkomma ett direktiv på området. På så sätt skulle det skapas en möjlighet för att hänsyn tas också till de kulturpolitiska intressena – inte bara till de industripolitiska. Det är visserligen inte otillåtet för kommissionen att arbeta med rekommendationer. Det är dock inte något demokratiskt arbetssätt. Det innebär att frågor som i grunden är politiska och för vilka ett politiskt ansvar bör kunna utkrävas, kommer att avgöras av ett fåtal personer. Det föreligger en uppenbar risk för att frågorna inte blir allsidigt belysta och för att resultatet mer kommer att påverkas av de starkaste lobbygrupperna än av de bästa argumenten.

För COPYSWEDE
Gun Magnusson, Verkställande direktör

För KLYS
Ulrica Källén, Förbundssekretere