KLYS - Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd

Stockholm den 7 februari 2006

Synpunkter från KLYS rörande undantag för den audiovisuella sektorn i EUs kommande tjänstedirektiv

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - är ett samarbetsorgan för arton svenska konstnärsorganisationer inom områdena ord, ton, scen, bild och eter. KLYS företräder dessa yrkesgrupper i frågor av gemensamt intresse såsom upphovsrätt, arbetsmarknad, skatterätt och socialförsäkringar.

Frågan om den audiovisuella sektorns roll i tjänstedirektivet har från början varit omstridd. Flera medlemsländer inom EU deklarerade på ett tidigt stadium att de ansåg att den audiovisuella sektorn skulle undantas från direktivet. Det är KLYS förhoppning att också EU-parlamentet kommer till samma slutsats i den nära förestående omröstningen om tjänstedirektivet, detta är i vart fall det ställningstagande som tagits av flera av de berörda utskotten i parlamentets beredningsarbete.

Motivet för detta undantag är att den audiovisuella sektorn har stor betydelse för den kulturella och mediepolitiska mångfalden samtidigt som den också i stora delar redan är föremål för särskild reglering på EU-nivå.

Det är inte svårt att se att den nationella kultur- och mediepolitiken står i ett spännings-förhållande till både principerna om fri rörlighet för tjänster och ursprungslandsprincipen. Tydliga exempel på detta är licensfinansierad public service, nationella stödordningar för filmproduktion, presstöd och biblioteksersättning.

Om inte den audiovisuella sektorn undantas från tjänstedirektivets tillämpningsområde kommer det skapas en situation där det hela tiden finns en potentiell risk för att viktiga nationella kulturpolitiska mål och åtaganden kan komma att ifrågasättas utifrån att det står i konflikt med tjänstedirektivet. Detta är egentligen ett motiv för ett bredare kulturellt undantag för att skydda nationella stödordningar typ avgiftsfria bibliotek och biblioteksersättningen eller det offentliga stödet till scenkonstverksamheter som i Sverige i regel går till verksamheter som drivs i privaträttsliga former. De starka kommersiella intressena inom den audiovisuella sektorn tillsammans med dessa tjänsters gränsöverskridande karaktär gör det emellertid särskilt angeläget att i tjänstedirektivet undanta dessa tjänster.

Det bör understrykas att det inte är tillfyllest att detta sker genom att områden som redan är föremål för reglering genom särskilda EU-direktiv undantas från direktivets tillämpningsområde, som exempelvis EU-direktivet om ”TV utan gränser”. Orsaken är att detta dels skulle skapa ett hinder för att utveckla och anpassa dessa direktiv till framtida krav och den tekniska utvecklingen, dels att vissa kulturpolitiskt viktiga områden ligger utanför direktiven som exempelvis public service radio och dels att andra centrala kulturpolitiska områden som t ex filmstödsordningen förutsätter att de kan accepteras inom EUs juridiska system utan att de är direkt reglerade i EU-direktiv. Det är därför nödvändigt att den audiovisuella sektorn blir föremål för ett uttryckligt undantag i ett kommande tjänstedirektiv.

Frågan om ett undantag för den audiovisuella (och hela den kulturella) sektorn från tjänstedirektivet tillämpningsområdet bör också ses i relation till de speciella förhållanden som gäller för de yrkesverksamma på denna del av arbetsmarknaden. Den generellt sett mest omdiskuterade frågan kring tjänstedirektivet har varit hur detta kommer att påverka avtal och regler på arbetsmarknaden. Inte minst den svenska regeringen har varit pådrivande för att klargöra att ursprungslandsprincipen inte ska vara styrande när det gäller arbetsvillkoren när arbetet utförs i ett annat land inom EU. Det är också en hållning som har stöd av majoriteten i Europaparlamentet och det mesta pekar på att det kommande tjänstedirektivet kommer att innehålla bestämmelser som lägger fast principen om att det är värdlandets arbetsmarknadsregler som ska ligga till grund för regleringen av arbetsvillkoren.

En särskild problematik på kulturområdet är dock att dessa bestämmelser i ett kommande tjänstedirektiv sannolikt i första hand kommer att ta sikte på yrkesverksamma som arbetar som anställda (arbetstagare). Kulturområdet, både i Sverige och i andra EU-länder, kännetecknas av att de yrkesverksamma anlitas under mycket varierande former där endast en mindre del har gängse tillsvidareanställningar. Bestämmelser som syftar till att säkerställa att värdlandets regelsystem ska gälla för traditionella anställningsförhållanden på arbetsmarknaden riskerar därigenom att lätt kunna kringgås på kultur- och medieområdet.

För svensk del är det mot den bakgrunden nödvändigt att ett kommande tjänstedirektiv är tydligt på att det är värdlandet som avgör vem som ska betraktas som arbetstagare. I många länder klassas stora grupper av yrkesverksamma inom kulturområdet som ”self-employed, ett begrepp som inte har någon motsvarighet i Sverige, och som sannolikt kommer att ligga utanför den direkta regleringen av hur direktivet ska tillämpas på arbetsmarknadsområdet. Enligt svenska regler är den yrkesverksamma alltid endera arbetstagare (anställd) eller egenföretagare (uppdragstagare). På stora delar av kulturområdet, liksom på det audiovisuella området, arbetar merparten av de yrkesverksamma i Sverige i olika former av tidsbegränsade anställningar. Det är viktigt att den fria rörligheten för tjänster inte underminerar de avtal och villkor som gäller för dessa grupper.

De oklarheter som finns kring hur de yrkesverksamma kommer att påverkas av tjänstedirektivet är ytterligare ett motiv för att undanta det audiovisuella (och kulturella) området från ett kommande tjänstedirektiv.

För KLYS

Peter Curman Ulrica Källén
Ordförande Förbundssekreterare/jurist

Denna skrivelse har skickats till de svenska EU-parlamentarikerna.