Adress:
Industrigatan 2A, 10 tr
112 46 Stockholm
Telefon: 08-667 88 90
Telefax: 08-667 88 11
E-post: council@klys.se
Stockholm den 20 april 2007
Presentation
Inledning
Stärk
Svenska Unescorådet
Samordning
med utvecklingsprojekt
Regional
utveckling
EU - egna
regler?
KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - är konstnärs-organisationernas kulturpolitiska samarbetsorgan i frågor av gemensamt intresse. KLYS företräder genom sina 18 medlemsorganisationer ca 30.000 enskilda konstnärer inom områdena ord, ton, bild och scen. Viktiga samarbetsområden för KLYS är upphovsrätt, kultur- och mediepolitik, arbetsmarknadspolitik, skattefrågor och internationella kulturfrågor, såsom t ex tillämpningen av Unescos konvention till skydd för kulturell mångfald.
När Unesco i början av 1990-talet tillsatte Världskommissionen för kultur och utveckling var det med den uttalade förutsättningen att FNs redskap för konfliktlösningar innebar alltför mycket av brandkårsutryckningar vid kriser som hunnit utvecklas alldeles för långt. Världskommissionens rapport Vår skapande mångfald konstaterade att kultur utgör en viktig grund för utveckling, något som ofta försummas både i biståndsarbete och vid konfliktlösningar. Unescotoppmötet i Stockholm 1998 förde stafettpinnen vidare. De globala nätverken INCD - International Network for Cultural Diversity och INCP - International Network on Cultural Policy - tog vid och drev på utvecklingen av vad som 2005 antogs av Unescos generalförsamling som Konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (Unescos mångfaldskonvention). KLYS var en av initiativtagarna till INCD och har aktivt deltagit i INCDs arbete sedan INCD bildades 2000.
Idag är behovet ännu större av en unescoorganisation som aktivt medverkar till att mångfaldskonventionen blir tillämpad och medvetandegjord. Jakten på terrorister inskränker mänskliga fri- och rättigheter i många länder. Konflikter löses med vapenmakt istället för samtal och behovet av ett långsiktigt hållbart samhälle med hänsyn till bl a sociokulturella frågor diskuteras allt flitigare. Samtidigt står inte sådana ’mjuka’ frågor högst på den politiska dagordningen, varken i Sverige eller internationellt. Där kan FN med sina grundsatser om mänskliga rättigheter ha en viktig roll att spela. Inte minst gäller det Unesco med sin inriktning mot kultur, medier, forskning och utbildning – alla alltmer centrala frågor ur ett utvecklingsperspektiv. Mot den bakgrunden ser KLYS det som viktigt att stärka FN och särskilt Unesco som organisationer så att de kan fungera mer effektivt. KLYS har inte några mer omfattande direkta erfarenheter av arbetet i Unescos centralorganisation i Paris och vi kan därför inte komma med några detaljerade ståndpunkter. Sägas kan dock att Unesco har lagt en stor tyngdpunkt på kulturarvsfrågor, delvis på bekostnad av dagens levande kultur. Vi vill inte måla upp motsättningar mellan det nu verksamma kulturlivet och kulturarvet – det bör finnas ett fruktbart samband mellan de två – men det får inte bli så att den levande kulturen kommer på undantag, därför att den saknar kulturarvets starka institutionella försvarare. Särskilt ur ett utvecklingsperspektiv är det viktigt att se potentialen i en levande kultur, något som bör ingå i en svensk unescostrategi.
Många av de frågekomplex som Unesco hanterar är av den typen att de kräver medverkan av av det civila samhället. Ska det exempelvis bli något påtagligt resultat av mångfaldskonventionen måste den bli allmänt erkänd av beslutsfattare på olika nivåer och inom olika samhällssektorer. Därför måste de nationella Unescoråden också ha en stark ställning som pådrivare.
Huruvida de bägge nätverken INCD och INCP kan fortsätta agera när det gäller ratificering, implementering och informationsspridning av mångfaldskonventionen är oklart. INCD har i dag stora ekonomiska problem på grund av indragna bidrag och det är osäkert om det finns en vilja hos tillräckligt många kulturdepartement att fortsätta INCPs verksamhet. INCD fortsätter tills vidare på sparlåga, enligt de senaste uppgifter som KLYS har fått från nätverket.
Svenska Unescorådet har en undanskymd roll i Sverige. Det som beslutas i Unesco är giltigt också för vårt land. Även i Sverige blir unescofrågorna allt viktigare. Svenska Unescorådet borde kunna vara en bättre advokat inom regeringskansliet och i vidare cirklar för de mål och värderingar som ligger i de av Unesco antagna konventionerna och andra måldokument. Unescos rekommendation om konstnärens ställning från 1980 tycks helt bortglömd. Och varför inte tydligare betona kulturell mångfald och den sociokulturella dimensionen i frågor om utveckling? En organisation som KLYS skulle kunna ha Svenska Unescorådet som en närmare samarbetspartner i arbetet med att få konventionen om kulturell mångfald tillämpad och erkänd i olika sammanhang. En näst intill nyfödd satsning på kulturpolitisk forskning, SweCult, skulle också kunna ha nytta av Unesco genom svenska Unescorådet om där fanns en större aktivitet.
Liksom författarna till förslaget till unescostrategi tror KLYS att en svensk unesco-kommission ska vara mer självständig än dagens råd. Den bör ha en egen budget, en chef och anställda som arbetar enbart med unescofrågor och har tätare kontakter med andra departement och myndigheter än de där kommissionen har sin hemvist. KLYS tar inte här ställning till den svenska unescokommissionens hemvist. Det viktiga är att organisationen har handlingskraft. Men möjligen kan den ökade betydelsen av kultur-, medie- och forskningsfrågor inom landets gränser peka mot att det snarare skulle vara kulturdepartementet än utbildningsdepartementet som utgjorde hemvist. Klarare direktiv, gärna med betoning på utåtriktad verksamhet i det svenska samhället, bör också kunna bidra till ett bättre resultat. KLYS deltar gärna i tätare kontakter med en sådan unescokommission.
När det gäller Unescos mångfaldskonvention är det viktigt att Svenska Unescorådet verkar för kännedom om denna genom omfattande informationsinsatser. Den bör kommuniceras med andra departement, framför allt de departement och myndigheter som ansvarar för och hanterar frågor om internationell frihandel, som Utrikesdepartementet och Kommerskollegium, eftersom en av avsikterna med konventionen är att den skall vara tillämplig vid internationella frihandelsförhandlingar inom t ex WTO och GATS. Unescorådet bör verka för en tätare dialog mellan UD och Kulturdepartementet i dessa frågor.
KLYS har förmedlat pengar från Sida till INCD för att under tre år bygga kulturnätverk och stärka den kulturella infrastrukturen i Afrika. Sida har en utvecklad policy för kultur-dimensionen i utvecklingsprojekt, men i praktiken har vi uppfattat att kulturens ställning i de flesta projekten är svag. Troligen är det en fråga om att utveckla nya synsätt och strategier hos centrala myndigheters handläggare och att komma bort från ”stuprörsadministration”. I framtiden bör kulturfrågor ha en starkare ställning inom exempelvis Sida så att kulturen kan få en central plats i allmänna utvecklingsprojekt i linje med konventionen om kulturell mångfald, inte bara som separata ”kulturprojekt”. Sådana kan behövas i speciella fall, men det är viktigt att en kulturdimension finns med i alla projekt. Svenska Unescorådet kommer, enligt förslaget till unescostrategi, att ha en central roll i biståndsfrågor och borde kunna samordna en kunskapsuppbyggnad runt frågor om kultur och utveckling.
KLYS har med viss oro följt försöksverksamheter med nya regioner i Sverige och diskuterar för nuvarande Ansvarskommitténs betänkande om ny indelning av Sverige i 6-9 regioner. Västra Götaland framstår som ett föredöme med en kulturpolitik som lånat mycket från konventionen om kulturell mångfald. I övrigt har vi sett en del negativa tendenser. I planer som syftar till regional utveckling – även om den kallas hållbar – kommer kortsiktig ekonomi i första rummet och det händer att kulturinstitutioner ska inordnas i det mönstret för att bidra till snabb ekonomisk utveckling.
En sådan brist på förståelse för kulturens mening och vad den skulle kunna bidra med oroar KLYS. Också detta är ett område där en aktiv svensk unescokommission skulle kunna visa på framkomliga vägar. På så vis ”bör det kunna vara nyttigt och bra för utveckling av debatt och politik i Sverige att använda det arbete som lagts ned internationellt, inte minst vad avser normerande överenskommelser” (citat ur förslaget till unescostrategi).
Också EU har dykt upp som aktör i Unesco. Här ser KLYS idag tydliga motsägelser mellan EU-kommissionens strävan mot en självständig kulturpolitik för unionen och syftet med konventionen om kulturell mångfald, som EU nyligen ställt sig bakom. Trots att EU gjort detta ställningstagande och trots Amsterdamfördragets artikel 151 om skydd för kulturell mångfald och betoning av nationell kulturpolitik, ser vi många tendenser från EU-håll till likriktning och försök att skapa en EU-kultur.
Dessutom inträffar sådana händelser som att konstnärernas europeiska nätverk ECA - European Council of Artists - finansierat till en del med bidrag från EU-kommissionen sedan starten 1995 - i år plötsligt står utan bidrag, trots att EU just undertecknat Unescos mångfaldskonvention där vikten av stöd till konstnärers internationella utbyte slås fast. Besluten om bidrag från EU-kommissionen till europeiska kulturorganisationer fattas av en hemlig jury i en minst av allt transparent beslutsprocess. Det är enligt KLYS uppenbart att andemeningen med mångfaldskonventionen måste förankras bättre i EU-institutionernas tänkande. Detta är också en uppgift som Unesco och det Svenska Unescorådet bör ta sig an.
För KLYS
Karin Enberg
Ordförande